Helenas saliga röra

När vi var till tandhygienisten så filmade jag barnen när de berättade vart de skulle.
Filippas svar:


 



Adams Svar:


Det Adam svarade, så upplever nog många min yrkeskategori. Tandhuggningen!

När jag föddes fick jag namnet Helena Maria Klingstam.  Jag är född den 30 januari 1978 klockan 11.08 på Falu Lasarett. Jag är första barnet i en syskonskara av tre flickor (stackars pappa). Till en början är jag uppväxt i lägenhet i Malung. När jag var två år flyttade vi till hus. Huset med stort H. Där är jag uppväxt, där finns många minnen och där, än idag, är en av mina tryggaste platser. Mamma och pappa bor fortfarande kvar i huset på kullen i Idbäck, Malung.

När jag var tre år kom min första lillasyster till världen. När jag var sex år gifte sig mina föräldrar och jag fick byta namn till Helena Maria Haltorp. Jag var inte speciellt glad över det efternamnet. (otacksamma unge). Livet gick vidare och jag började i skolan så småningom i en liten trygg byskola skyddad från den onda världen utanför. Började spela flöjt i ettan, fortsatte med piano i tvåan och detta fortsatte tills jag gick ur nian. När jag var nio år såg min andra syster dagens ljus.

Tog en gitarrkurs någon gång i ungdomen men har glömt bort nästan allt. Dagarna gick och åren likaså. Jag började gymnasiet på handels och administrationsprogrammet och fullföljde den utbildningen. Därefter började jag jobba på en lokal mack/gatukök samt ett gruppboende för utvecklingsstörda. I Malung stannade jag fram till 2001, jag var ung, trött på Malung och ville pröva på något annat i världen. Ville flytta! Var inne en sväng på att dra upp till Umeå men det blev Karlstad. Det var även tack vara flytten till Karlstad jag fick upp vittringen på den karl som nu är min man (han är uppvuxen i Forshaga). Dessvärre bodde han i Vänersborg och jobbade på SAAB. Stod ut sex månader i Karlstad sen drog jag ännu längre söderut, mot kärleken.

I Vänersborg stannade vi fram till maj 2003 då vi beslutade oss att skaffa familj och ville komma lite närmare "hem". Vårt hus flyttade vi in i oktober 2003. I mars 2004 efter 56 timmars kämpande (trodde min sista stund var kommen) kom vår son, Adam till världen. Att han tog tid på sig avspeglar sig än idag i hans temperament. Ingen brådska där inte. Mitt liv hasade på i mjukisdress och tofflor tills jag bestämde mig för att bli undersköterska och detta studerade jag till här i Forshaga. Fick jobb på vårdcentralerna i Deje och Forshaga. Där jobbar jag än idag. Ett helt underbart jobb.

Maj 2006 fick jag värkar och tog det med lugn. Trodde att jag hade lika många timmar framför mig som med Adam, men det hade jag visst inte. Kom in strax efter ett och ut kom vår dotter Filippa två timmar efter att vi anlände på förlossningen. Än idag är det hon som har bråttom och är som en virvelvind där hon går fram.

Än en gång hamnade jag i mysdressen och tofflorna och hasade vidare genom livet. Insåg snart att jag måste bli något när jag blir stor.

Sökte till universitetet. Sökte sjuksköterska och tandhygienist och kom in på tandhygienistprogrammet. Tvekade ganska länge och kände inte riktigt att det klickade i början när jag utbildade mig. Men idag vill jag inte byta. Jag bara älskar tänder!

Mitt i utbildningen kom vi på, jag och Henrik, att vi tar och gifter oss. Upp till altaret i en kyrka trodde jag inte att jag skulle få med mig Henrik, så vi drog till Kina och gifte oss efter en hel del pappersexercis. Detta skedde 22 oktober 2008.

Nu är vi där vi är idag, jag pluggar fortfarande till tandhygienist men tar min examen nu till sommaren 2011. Just nu har jag inte speciellt mycket fritid och socialt liv. Sitter med tentor, facklitteratur och c-uppsats ända upp till öronen. I mars drar jag till Afrika för att samla in fakta till c-uppsatsen. Det kommer att bli en tid full med utmaningar och minnen att blicka tillbaka på. Den lilla fritid jag har ägnar jag åt bloggar och facebook.

Men en vacker dag när jag står här med min legitimation i handen och kan kalla mig TANDHYGIENIST, då. Då ska jag hitta mig en hobby! Och lära mig att spela gitarr igen.

 

Igår var det första advent.



Härligt! Nu är det pyntat hemma hos oss och städat. Har bara hallen kvar, men där står det som vi inte ska ha kvar efter renoveringen i köket. Så när jag får tid att åka till tippen så blir det städning av hallen med.

Köket är äntligen färdigt. Igår satte jag upp det sista på väggarna. Så här blev resultatet.
 De små bilderna är hur det såg ut innan.
 



Takkronan jag länge letat efter. Vill inte ha glödlampor som lyser mig rakt ner i ögonen. Det skall alltså lysa uppåt. Och det skall vara både elektriskt ljus och levande ljus. Men den som söker skall finna!
Uppe på den tomma tavelhyllan skall korten på barnen stå. Men jag saknar ett kort innan jag kan få till detta.
 







De tomma canvastavlorna fick barnen färglägga som de ville. Nu pryder de väggen ovanför denna skänk.

Bonade klart golvet imorse och började flytta in lite möbler. Hann dock inte så långt förän det var dags att hämta barnen på dagis och skola för en tur till stan och tandhygienisten. Allt gick superbra och som det skulle. Sen en tur till Ikea, barnen på leklandet och mamma ensam på Ikea. Ja inte ensam men utan barn. Härligt värre!

Jag storhandlade på Ikea. Två toaborstar och två badrumsmattor. Gick ut genom kassan 86 kronor fattigare. Sen obligatorisk mjukglass med barnen innan det blev färd hemåt. Stannade till vid lagerförsäljningen vid Ilanda för att se om det fanns några textilvaxdukar att ha nu till jul.

Och vet ni vad. I mina ögon sett var det den finaste vaxduk jag någonsin sett, passar perfekt in i mitt kök. Lyckan är total. 98 kronor blev summan där så idag har jag inte bränt speciellt mycket pengar.

Ska sätta mig och betala räkningarna nu. Det blir lite sämre med det. Där försvinner pengarna i en strid ström....


Adventsstaken färdig och den nya duken är på.

Att pynta inför jul har tagit sin början. Även på bloggen. Nu är golvet färdigbonat. Nu ska jag börja ställa in lite möbler, sen ska jag måla tavelhyllorna en gång till.

Klockan ett hämtar jag barnen för klockan två ska det till tandhygienisten i stan. Alltid lika roligt att besöka min yrkeskategori.

Tjing

I dag har jag övat karate på mitt köksgolv. Med Mr. Miyagis knep har jag "vaxat" av och börjat "vaxa" på. Slet i tre timmar för att få bort det gamla bonvaxet. Golvet blev supermatt och rent. Har lagt på ett lager nytt bonvax idag och lägger på fler imorgon när barnen är lämnade på skola/dagis.



Jag blir nöjd med resultatet. Lägger ut några bilder så får ni se. Dock finns inte en enda möbel i rummet vilket resulterade i att jag och barnen hade picknick på golvet idag när vi åt mat. De tyckte nog mest att jag var helt knasig och visste inte riktigt hur de skulle ta det. Adam tyckte mest att det var besvärligt att äta från golvet.


Så här såg det ut när jag påbörjat


Så här ser det ut nu


Har man inget matbord så gör man så här!

Jag som var så trött tidigare idag känner ingenting av det nu. Är nog övertrött och speedad till max. Vill så mycket mer. Men dygnet har bara 24 timmar. Man skulle absolut kunna handhålla med timmarna på dygnet som man själv vill. Vissa dagar har man så många timmar över att man önskar att dygnet vore kortare. Tänk att få lägga dessa timmar i en tim-bank och plocka av dom när man anser sig behöva.

Nu ska jag krypa ner i sängen och lösa sudoku tills ögonen känns tunga.

NATTI!

Mer än halva köket hann bli tapetserat idag. Här går det undan! Spackling återstår fortfarande på några ställen där det inte vill bli riktigt bra. Men snart ger jag upp och sätter tapet ändå!


Här är vävtapeten på väg upp!

Studierna hamnar efter lite. Har noll motivation för dessa två kurser. Känner att de tar mer än de ger. Blir nästan lite deprimerad när jag sitter med dessa. Så otroligt värdelösa. Men sen är det ju så att jag har en svaghet och en styrka som hänger ihop. Diskuterade detta med min mor över telefonen idag.

STRESS! Min styrka är att jag blir ganska skärpt vid stress, jag pluggar bättre, blir mer strukturerad och tänker helt klart bättre. Jag måste vara stressad för att prestera bäst. Min svaghet är att jag är ganska disträ, slapp och tänker att jag hinner när jag har gott om tid på mig. Så ur studiesyfte blir detta lite dumt! Jag lägger på hög till slutet, sen sitter jag dygnet runt och vrålpluggar. Inte bra.

Imorse så skulle jag till Deje Vårdcentral för att jobba. Alltså hade jag inte lika mycket tid på mig som jag brukar. Skall precis lämna hemmet när jag inser att jag inte packat i någon frukt till Adam. Frågar vad han vill ha. Han vill ha morot. Ger barnen bilnyckeln och säger att de kan gå ut i bilen och sätta sig medans jag skalar moroten. Inbillar mig att jag spar en massa tid på detta sätt.

Rusar in skalar morot och delar till stavar då Adam som har lösa tänder har svårt att bita av moroten. Ner med moroten i fruktlådan och ner med fruktlådan i ryggsäcken, låser dörren och rusar mot bilen. Tar tag i dörrhandtaget och rycker upp den.

Satan, j-välar m.m. osv. Tror att alla 4 naglar från fingrarna pekar rakt bakåt. Bildörren är låst och ungarna sitter i. Lås upp dörren vrålar jag till Adam. Adam tittar på mig, sen tittar han ner i sina handskbeklädda händer. Men där ligger det ingen nyckel. Adam börjar leta på golvet och i sätet och i bilkudden. Filippa börjar leta och rycka i dörren.

De tänder lampan och letar vidare. Nu ser man paniken i ögonen på barnen. Till slut sätter de sig skamset och tittar på mig genom rutan. Som små bedjande hundvalpar med skälvande hakor. Gråten är på väg.....



Då brister det för mig. Smärtan i naglarna, paniken i deras ögon, stressen för att jag kommer att komma för sent till jobbet och funderingen på om den andra bilnyckeln hänger på sin plats inne i nyckelskåpet. Jag brister ut i ett skrattanfall så jag nästan kiknar ur. Jag skrattar så att tårarna rinner men skrattar det gör inte barnen vilket gör att jag skrattar ännu mer. Får rusa in på toa för att inte göra på mig. Men att skratta så man inte kan gå rakt, springa med benen i kors och sikten full av tårar resulterar i att jag halkar på den frostiga trappen och sopar axeln i stolpen. Hade jag varit lite mer glapp i underlivet så hade jag i detta nu kissat på mig. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag INTE gjorde detta. För att byta mina egna nerpissade kläder hade jag verkligen inte tid med.





Tack och lov fick smällen och smärtan i axeln mig att sluta skratta och resa mig upp för att........ja vad gör man när man trillat omkull.......jo man kollar så ingen annan har sett detta. Sen känner man sig för. Har jag ont? Har jag kissat på mig? Blöder jag?

Nä! Jag ser inte att någon sett. Sträcker på mig, går in och kissar och hämtar nyckeln som tack och lov hängde kvar i nyckelskåpet. Jag kom till jobbet prick kl 8.00 när jag började. Tur att första patienten inte kom förän 8.30.

Så dagens ordspråk: Man förlorar mer tid när man försöker vinna tid!

Har redan uppvaktat de pappor som jag har koppling till. För visso har jag bara en enda pappa, världens bästa pappa om ni frågar mig. Men Henrik är världens bästa pappa till mina barn, dom har förvisso också bara en pappa. Och min svärfar är världens bästa svärfar.

Men än en gång Grattis på fars dag!

Förra året så fick Henrik en farsdags present som inte uppskattades.....en fars dag skall vara något utöver det vanliga, något alldeles speciellt. Han fick städa toaletterna och dammsuga. Den dagen kommer han alltid att minnas. Till och med nu, ett år senare så minns han så väl vad han fick förra året. Men vad han fått de årens dess förinnan minns han inte. Tacksamt va!?!?!

Så man bör helt enkelt ge något udda, ovanligt och något utöver det vanliga. I år fick han sovmorgon, kaffe och lotter på säng! Det har han glömt till nästa år.

Nästa år gör vi kanske så här:



Till min pappa
När du var riktigt liten
och nån annan varit stygg
så var hans stora famn
en plats där du blev trygg.

En far är nån som vet
att skydda sina kära.
Han vakar över dig
långt borta eller nära.

När lasset blir för tungt
och hotar att dig stjälpa
så finns han där till hands
att stötta dig och hjälpa.

Som förebild han går
i livets långa trappa.
Och ingen är som han…
Han är din kära pappa!

Äntligen blev vårt PM godkänt och är insänt för sista gången det här året. Återupptar PM:et den 31:a januari 2011. Det låter bra! Men nu skall det göras en etikansökan på PM:et för att se om det är etiskt genomtänkt. Ingen får bli kränkt, tvingad eller avslöjad. Men även den ansökan är nu skriven och inskickad till handledare. När den väl är godkänd där så skall den skickas in till det Etiska rådet.

I tisdags hade jag mitt patientseminarium. Kändes helt ok och vet ni vad..... Jag blev GODKÄND. Skönt. Bocka av och lämna bokom sig. Det innebär nu att jag kan, så fort etiken är färdig, lämna de två gamla kurserna bakom mig.

Har nu även börjat att renovera köksdelen där vi sitter och äter. Har fått bort bården, hyvlat överlappningen, påbörjat spacklingen och håller på att måla taket. Tänkte bli färdig med taket i helgen. Sen när lönen kommer så tänkte jag införskaffa vävlim och ev. vävtapet. Min plan är att vara färdig med renoveringen till 1:a advent. Tror ni jag kan hålla min tidsplan? Det är ju över två veckor kvar........



Hihi! Optimist, javisst!

Världens snökaos på väg in i natt. SMHI går ut med klass-2 varning. Själv skall jag till Universitetet i morgon för seminarium. Allt skall klaffa på morgonen när man skall iväg. Speciellt när man är lite smånervös också inför att ställa sig inför klassen och försvara sina arbeten och hur man har tänkt. Då får inte barnen trilskas speciellt mycket. Så det gäller att gå upp lite extra tidigt ifall snö skall borstas av bilen och rutorna skall skrapas.

Så ikväll skall motorvärmaren i för att undvika att drabbas så som Sunes pappa!

Har idag spenderat måååånga timmar i Karlstad på shopping med min mor och mina systrar. En del julklappar är nu avklarade.

Till Filippa har det köpts en Woody, från Toy story. En prins (Ken) till sina prinsessor (Barbie). Ett nytt paraply , pollypocket-dockor. Sen önskar hon sig en morgonrock i frotté som hon kan ha när hon duschat, en häst till Woody som heter Bullseye och en mörkhyad docka.

Till Adam köptes ett slags rymdskepp som flyger i luften, ett piratspel där man skall transportera en kula på en bana, ett paraply och en klocka med tillhörande bok "jag lär mig klockan". Adam önskar sig en bakugan i sju delar som man kan sätta ihop till en stor.

Mer önskemål kommer väl när alla leksakskataloger dimper ner i postlådan.

Själv köpte jag mig ett par nya leggings då mina gamla har hål mellan benen. Och nya kläder till Filippa som hon ska ha på julafton. Julkläder kvar till mig, Adam och Henrik nu. Naturligtvis en tur till Ikea tog vi. Måste ju bara ha en massa, massa ljus. Jag är nog en "ljusoholist" Jag är helt beroende av ljus när det är höst och vinter,. Tänder nog i snitt ca 15-20 ljus per kväll!



Nu blir det mys med maken med glass, godis och ett glas Cola. Kanske ett glas rött!

Idag vaknade jag med en känsla av "nu jävlar" ska här hända lite. Började dagen med ge barnen och mig frukost, sen hittade jag en artikel till seminariet angående tandlossning och diabetes. Jag har tvättat två maskiner med tvätt. Barnen har duschat/badat. Jag har fixat lunchen som snart skall inmundigas. Jag har målartvättat och målat en del av kökstaket.

Efter utfodringen så skall jag ge mig på den andra delen av taket och målartvätta. Få se om det hinner bli någon målning idag. Onsdag och torsdag är det föreläsning i skolan.

Sitter samtidigt och skriver på mitt patientfall som skall presenteras om en vecka. Kollar röntgenbilder och antecknar avvikelser.

Knåpar på en tidsplan för PM:et som inte blev godkänt


Skönt när man är full av energi! Är glad så länge det varar!

Min kära äkta hälft suckar mången gång åt mig och mitt minne. Eller snarare avsaknad av minne. Jag kan dricka kaffe och sen vet jag inte var muggen tog vägen, tar en ny och sen försvinner även den. Senare kan jag hitta kaffekoppar i trappen, på tvättmaskinen eller i fönstret på någon av barnens rum.

Jag ska ner på Ica och handla tre saker. Kommer hem med fem saker men inte de tre jag åkte ner för i första hand.

Jag förlägger nycklar, plånbok och väskor. Och för att inte tala om mobilen som jag hela tiden får ringa upp från hemtelefonen för att höra efter vart det ringer. Om jag nu kommit ihåg att ladda hemtelefonen. Annars får jag göra detta först.

På jobbet eller i skolan så säger någon något som jag skall komma ihåg. Små lappar tappar jag bara bort så jag ritar ett X på handen. Så då ser jag när jag kommer hem och så ........... kommer jag inte ihåg varför jag gjorde det där förbaskade krysset.




Jag är disträ, glömsk, "kollrig", borta. I min egen lilla värld av blommor............

Henrik har alltid sagt att detta ligger nog i vår släkt då han anser att båda mina systrar och min kära mor beter sig på exakt samma sätt.

Men idag hade vi ett givande samtal över telefonen. Henrik är bortrest på jobb och jobbar nu med tre Malungskarlar. Så nu har han ändrat åsikt.

Är man från Malung så är man disträ!




Ligger nog något i det! Nu ska jag gå och lägga mig för att sova. Innan jag glömmer av vad jag ska göra!

TJING!

Har sån torka i huvve! Tror jag blev helt slut efter projektplanen var färdigställd.

Imorgon gör jag min näst sista praktikdag för denna omgång. Har två patienter som jag skall undersöka. På lördag gör jag sista praktikdagen men inga egna patienter skall jag ha. Jag ska gå med en tandläkare hela dagen och lägga alla bedövningar som skall läggas. Har nämligen ett krav på mig att få ihop 24 bedövningar om jag ska kunna få ut min legitimation.

Idag har vi varit till stan och handlat vintervantar till barnen. Och ÄNTLIGEN införskaffade jag dessa löparbyxor som jag så länge skyllt på att jag inte hade. Nu finns ingen bortförklaring för att inte löpträna. Skall bara vänta några dagar till tills förkylnigen har lagt sig.

Har även målat badrumstaket på övervåningen vitt. Vill verkligen ha klart badrummet uppe nu. Sen skall väggarna också målas men har inte bestämt färg än. Funderar på grått eller gråblått. Måste vara ganska ljusa färger då vi inte har något fönster.

 

Idag är det två år sedan vi gifte oss i Peking, Kina. Det var inte många som visste att vi skulle gifta oss. Bara dom allra närmaste. Men ingen visste hur vi skulle gifta oss och vad vi skulle ha på oss. Därför så var detta första bilden vi lade ut på nätet som gifta.


Med texten: Vi har gift oss i Peking!

Vi klädde ut oss och blev fotograferade som kejsare och kejsarinna. Skojigt!

Tänk att det redan gått två år sedan dess. Vi firar alltså pappersbröllop, vi har långt kvar till silver, guld och diamant.

Resan till Kina var något alldeles speciellt. Härlig kultur och fina miljöer, ja förutom mitt i städerna där det endast var skitcoolt. Sådana kontraster.


Tog en cykeltaxi som tog oss till denna smala gränd och där bad mannen om vår kamera. Var helt säker på att han skulle råna oss. Men det gick bra.


Den förbjudna staden.


En byggnad på ett berg vid Sommarpalatset.


Älsklingen was there! Bildbevis.


Jag vid muren.



Vi kom hem efter en underbar resa som gifta, makar, man och hustru. Det håller än idag och jag hoppas det fortsätter lång tid framöver!


Och till sist en av de seriösa bilderna. Vi fotograferades vid sommarpalatset.

En bröllopsfotograf kostade runt 10.000 att anlita så vi anlitade vår taxichafför för 300 kronor. Det resulterade i att vi inte har så speciellt fina, stiliga kort. Men väldigt roligt hade vi och ett minne för livet. Den chaffören hade nog knappt hållit i en kamera.

Har precis lagat iordning en Chili Con Carne (Kongo Sven Arne som en del kallar det) Ska äta mat, sammanställa ett arbete och skicka in, packa väskorna till oss och barnen och köra ner packning till världens bästa farmor och farfar. Barnen skall bo där hela helgen och jag och Henrik ska dra en Weekend till Tallin. Avresa imorgon kl 9.15 från Karlstad.

På återseende!

Något stressad här på morgonen. Av någon konstig anledning blir det slappare och jag tar det mer lungt om vi börjar senare. Vilket resulterade i att vi var rätt sena mot dagis och skola. Fick därför åka till skolan först och lämna av Adam. Alla hade gått in när vi kom. Sen brassades det vidare till dagis med Filippa. Jag skulle även ner till biblioteket för att lämna och hämta böcker.

Eftersom vi var sena så var det barnen jag la krutet på. Själv hade jag inte borstat tänderna, inte borstat håret, inte satt på mig bh, inget smink. Tackar de högre makterna för mössans uppfinning. Det dolde en del, tuggummi kammoflerade morgonandedräkten. Nu var jag reda för att brassa iväg mot bibblan.

Såg ut som jag brukar på morgonen när det inte är jobb, praktik eller skola. Jag ser livsfarlig ut, ovårdad, galen, tokig och supertrött med ringar under ögonen. Skittrött och frusen (minusgrader) vilket resulterar i en körstil där man inte vill luta ryggen mot ryggstödet. Man hänger bokstavligt talat med hakan på ratten.

Och VAD får jag se!?!?!?



Fy och åter fy. Blir knäsvag och skakis. Poliskontroll mitt i Forshaga på denna okristliga tid. Skakis blir jag bara för att jag faktiskt är rädd för poliser. Vet egentligen inte varför men jag har så enorm respekt för dessa personer.
Ännu mer rädd idag när jag vet med mig att jag liknar någon som flytt från sluten psykiatrisk avdelning. Mössan hade jag naturligtvis tagit av mig i bilen. Sen ser man nog lagom misstänkt ut när man börjar klappa sig själv på kroppen för att kolla om man har bältet på sig, flackar med blicken i bilen för att se om plånboken är med. Samtidigt som man försöker se cool och avslappnad ut och parkera bilen vid vägkanten utan att köra på polisen och krossa knäna på honom.

Jag lyckades att parkera, blåsa, visa körkortet och körde därifrån med ett kärringrus på motorn. Fattar inte att det är så himnla svårt att hitta dragläget när man är sååå nervös!

Håller precis på att frosta av frysen ute i garaget. Det var väl ändå dags för den årliga avfrostningen, nästan. Brukar vänta till vintern så att man kan lägga maten ute. Men nu blev det ändrade planer. Inte så att jag har lite att göra, nej tvärtom. Jag har gôrmöe att göra (som di säjjer här i värland). Jag är dränkt i "måsten"!

Men när "någon" nu varit i garaget, ifrysen och "någon" inte stängt till dörren riktigt och "någon" inte vill kännas vid att denne "någon" inte tänkt sig för eller om "någon" inte ens vet attt den glömde. Då när "någon" gör något tokigt är det "någo........ nä förlåt. Då är det Mammi i hemmet som får städa upp "skiten" efter "någon".

Men inser nu att denne "någon" inte är Henrik då han inte varit hemma. Han var på resjobb. Filippa är det inte. Hon har inte varit i garaget. Adam var och tog en glass för någon dag sedan och jag har tagit en matlåda i går när jag skulle jobba.

Så slutsatsen är att denne "någon" är självaste Mammi. Så nu städar hon upp skiten efter sig själv. Inte mer än rättvist.


Men Mammi är en kollrig, kluven, vimsig, trasig, stressad person. Har inte riktigt full koll på läget så som det ser ut just nu. Studierna tär (tur jag har studier att skylla på).

Vad ska jag skylla på sen!?!?!

Idag är en speciell dag. Min älskade morfar fyller år. Många kramar från oss i Forshaga!

En morfar
Av: Siv Andersson

När mammas far blir morfar
han byter generation.
Nu blir han så central
för ännu en person.

Hans stora hand känns trygg
på småbarnspromenad.
Och om man blivit ledsen
kan morfar få en glad.

Han minns sin barndoms lek
som om det var igår.
Att barn vill göra hyss
är sånt som han förstår.

Så gott det känns att han
vill hålla lite koll
- att morfar står så nära
fast han finns på håll.