Helenas saliga röra

...måste gjort nåt fel. För jag har bara regn hos mig.

Maken och sonen sitter och spelar på varsin dator. Dottern har kompisen M på besök. Helt underbart att höra och flytta in i deras värld en stund. Så bekymmersfritt.

Själv har jag myst ner mig under täcket och tagit med mig boken jag läser just nu. Nu börjar det hetta om öronen på huvudpersonen. Behöver lite spänning i detta väder.

Sista dagen för ridning denna termin. Och när det var avslutning så fick man välja häst själv och det gällde först till kvarn.

Filippa valde den största hästen i barngruppen. Mycket nöjd var hon!!

Och det sista var en tråkig nyhet vi fick reda på. Filippas underbara ridlärare slutar.....hon får inte vara kvar då hon inte har rätt utbildning. Men att hon är helt underbar med barn bryr dom sig inte om.

Minsta tjejen på största hästen, Bridie!

Och så i all sin enkelhet bestämde sig storebror för att köra drinkvispen i håret på lillasyster....

Idag har min lilla prinsessa varit på kalas. Hon tyckte för ett tag sedan att bara Adam fick gå på kalas och att hon inte hade några klasskompisar som hon kunde "kalasa" hos.

Men idag var hon iväg och nästa helg ska hon iväg. Idag var hon till en dagiskompis som följts åt sedan de var ett år men som nu efter sommaren kommer att gå skilda vägar då den flickan byter kommun.

Nästa helg blir det kalas hos en nyfunnen vän, en fotbollskompis och en blivande klasskompis. Så nu är hon stor tycker hon. Hon får gå på kalas, hon är sex år, hon ska börja skolan och hon har börjat få klasskompisar.

Imorse packades bilen och vi begav oss av mot Motala för tio mil på cykel.

Väl framme, laddade till tusen, rustades cyklarn och vi klädde oss själva vid bilen. Sen drog vi mot torget för att hämta ut startbevisen.

Glad i hågen över att vara på plats i tid svingade jag benet över cykeln och trampade iväg.

PANG!

Cirka 200 meter från bilen fick jag punktering. Men vad FAN. Ja, man ska inte svära, men nu passade det fint. Drog cykeln åt sidan. Och lika skickligt som vid ett pitstop på formel 1 bytte jag slang på framdäcket, satte hjulet tillbaka, slet åt mig pumpen för att pumpa upp ett tryck. Det här gick ju galant.

Fy FAN vad jag är bra. Ja här passade det också med ett svärord.

Men vad FAN igen. Ja här passade egentligen ännu fler svärord in. Döm om min förvåning när jag upptäcker att själva däcket spruckit längs med. Det var inte bara slangen som gått åt pipsvängen.

Nu blev det genast mycket ont om tid. Vi hade cirka två kilometer till torget och den sträckan skulle gås till fot med packning och cykel. Nu kände jag ilskan och stressen. Hur hinna detta!?!?

Men vi kom till torget i tid för att hämta ut nummerlapp, sedan vidare för att köpa nytt däck och ny slang. Nu gick allt i en rasande fart.

Pitstop igen och byte av däck.

Ladda med lite mellanmål och vatten.

Till servicen och få däcket pumpat.

Lämna in väskan för förvaring.

Kissa på bajamaja.

Skydda sig mot regn.

Ta sig till start!

När start-pipet ljöd så trampade jag i sakta mak fram. Livrädd att däcket skulle explodera ännu en gång. Men allt eftersom kilometrarna lades till mil blev jag mer och mer säker på att detta kommer att hålla.

Tre timmar och 51 minuter senare trampar jag över mållinjen. Mäkta stolt över mig själv och min cykel. Vilket team vi var!!!

JIHOOO!