Drog iväg direkt efter jobbet på fredagen med buss till stan, jag och barnen. Köpte gympaskor till Adam och sedan blev vi upphämtade av Henrik innan vi åkte till båten och kastade loss. 

Ut på tur, aldrig sur. 

Vi valde Nabben och slog oss till ro. Vi har surfat, dock på paddorna, vi har läst böcker och slappat i solen, grillat och tagit sovmorgon. Bara njutit av lugnet och kollat in fullmånen. 
Imorgon drar vi hemåt igen. Lite vardagssysslor som ska uträttas inför en ny vecka med jobb och skola. 


 
När pappa fyllde 60 år så fick han ett presentkort på en gyrokoptertur. Men vädret var inte så tillfredsställande förra hösten och dagen blev inte av. Men i helgen var det strålande sol och alla var samlade. Så det bar iväg till flygfältet i Malung och invänta gyrokoptern med pilot.
 
Först en liten snabb genomgång. Vad man får röra och vad man inte får röra.
 
Här var det bara glada miner, inte ett dugg nervös.
 
 
På med utrustningen. Det är tur att man får hjälm ifall man störtar. Varenda ben i kroppen skulle vara brutet men huvudet helt.
 
Det lilla huset i Dalen från ovan. Vår oas mitt i skogen.
 
Gnupen. Hit gick vi under lördagen. Fantastiskt att han fick se Gnupen från två vyer samma helg.
 
Tror han var riktigt nöjd med presenten. 
 
Sen idag är det dags igen. Idag fyller han år igen. Ett år över 60. Han är en fantastisk pappa och en stöttepelare att luta sig på. Pappa är alltid pappa. Hoppas du får en underbar dag och tack så mycket för att vi tog den där turen till Gnupen som vi pratat om så länge. Hoppas vi gör om den igen, snart.
 
Bilden är från förra året när han fick gyrokopterturen i present. Det kan ni läsa om här.
 
 
 
 
 
Så äntligen blev den av, vandringen till Gnupen. Jag hann bli 37 år och pappa hann passera 60 år innan vi tog oss till denna plats. Det är skamligt att vi väntat så länge när vi har något så bedårande vackert att titta ut över.
 
Men det är inte så enkelt att ta sig upp dit. I lördags var marken torr och det gick att ta sig dit i gympaskor men till hösten kommer det nog att vara blötare och då får det nog vara gummistövlar.
 
Terrängen var backig, brant och full av rötter. Den gick över myrmark och stockar. Men det är värt det.
 
Att få vandra över en myrmark och känna den speciella doften och se det karga landskapet för ett visst lugn med sig.
 
När tystnaden är som den borde. En bris som drar över myren, några fåglar som kvittrar och flygfän som surrar. Annars är det tyst...
 
En liten paus blev det på myren där vi plockade hjorton och åt på stående fot. Vilken lyx att ha det på detta viset.
 
När vi vandrat i en timme och tog sista klivet, när man klev ur skogen och rätt ut på denna platå så blev man frälst. Tänk så vackert. Mitt i skogen ligger denna klippa, med ett fasligt stup. 
 
Jag säger som Ida i Emil när hon är upphissad i flaggstången, "Jag ser ända till Mariannelund!"
 
Han håller ett vakande öga ut över nejden, min far.
 
 
 
 
Jag blir lite djup när man ser sådan natur. Vad har detta berget att skvallra om. Hur många människor har mött sitt öde vid detta stup. Vad har hänt med landskapet genom åren. Tänk om naturen kunde berätta för oss vad den vet.
 
En hänförande utsikt över ett flackt landskap ca 200 meter ned. Lite pirrigt att dingla med benen.
 
 
Hit vill jag ta mig till hösten när lövträden börjar skifta i färg och luften är klar och hög. Den utsikten tror jag slår denna med hästlängder.
 
 
 
 
...trapp i sinne!

Två strykningar gjorda på trappen och maskeringen är nu ett minne blott. Nu har jag gett mig in på spaljen som inte är direkt rolig att måla. Den kommer att ta tid. Måste måla en sida och låta den torka helt innan man törs lägga ner och ta nästa sida. Sen har man ju valt en färg som är dammtorr efter 8 timmar och övermålningsbar efter 24 timmar. 

Jaja, jag har inte bråttom!


Men man kan inte ligga på latsidan när färgen torkar. Så då kom jag på att jag kunde ta och olja in golvet och trappen på farstukvisten. 



Nu är den fin och redo för höst och vinter. Få se vad man hittar på näst när man ska vänta på färgen att torka. Något ska jag väl hitta på!


Jag hamrar och spikar jag bygger en bil...

Inte riktigt. Men jag har gett mig in på projekt trappmålning. Det kändes lockande till en början, riktigt lockande. Har länge laddat för att måla trappen vit. Men allt slipdamm såg jag inte fram emot. 

Men nu är slipningen gjord och då insåg jag att det inte kommer att bli roligt att måla alla dessa sidor, vinklar och vrår. Men nu var det för sent att ångra sig. 




Sen kom vi till ett annat förberedande moment. Maskeringen. På varje trappsteg! Ett väldans pill med alla hörn. Men någon timme senare så var även maskeringstejpen på plats och första strykningen med kvist och spärrgrund fick strykas på. 


Nu är första lagret färg på. Med maskering och första målningen tog det 6,5 timmar. Nu är jag rätt mör i nacke och armar. Få se om andra strykningen sker imorgon. 
Nu börjar vi landa här hemma efter 18 dagar på sjön. Sen vi kom hem har det blivit lite barnaktiviteter. Först bokade vi hotell i Örebro. Ett rum till oss och ett till barnen. Sen åkte vi till Gustavsvik för att bada på äventyrsbadet en hel dag. Sedan sov vi på hotellet och nästa morgon åkte vi till Karlskoga för att springa runt på Boda Borg hela dagen. Gissa om jag hade träningsvärk dagen efter.
 
Hemma några dagar för att tvätta undan all tvätt efter båtsemestern. En regnig dag så drog vi till Leos Lekland så barnen fick leka av sig. Sen har det varit kompisar, geocaching och övernattningar.
 
Idag hörde chefen av sig och funderade på om vi kunde börja jobba redan imorgon och vara ledig på fredag istället, inga problem! Skulle egentligen ha lämnat blod imorgon med blev genomförkyld innan helgen så det fick ändå avbokas.
 
Har nu börjat att slipa trappen här hemma för att måla den. Kände mig laddad innan jag började men blev tveksam när jag satt igång. Kommer inte att bli roligt att spackla och slipa trappen innan grundfärgen skall på. Men det blir nog super när det är klart.
 
Tömde kameran idag från semestern och fick några tillbakablickar. Synd att semestern är så kort! Här kommer några bilder, själv kryper jag ner och hoppas på att jag kan sova och att jag inte försover mig imorgon.