Helenas saliga röra

Vi försöker att få in Adam på lite olika aktiviteter för att han skall komma igång och få öva på sociala sammanhang och lite laganda. För över ett år sedan gjorde vi en TRAS-utredning på honom.
(TRAS sätter fokus på de traditionella områden som ger relevans när det gäller språk som språkförståelse, ordförråd, uttal, att kunna producera ord och meningar. Kan även användas i samtal med föräldrarna och för att ge rekommendation om olika specialistinsatser om resultaten visar sådana behov.)

I den utredningen kom de fram till att Adam behöver mest stöd och träning i det sociala. Han hade då, för över ett år sedan, svårt att förstå regler i lekar och förstå vad andra barn sa till honom. Man kunde jämföra det med att ha dyslexi i språket. Ha tappade ord och förstod inte innebörden i alla ord, vilket gjorde att han fick raseriutbrott i lek med andra barn.

Nu har det blivit betydligt bättre men vi försöker få in Adam på lite olika sporter just för att få öva på att samspela. Men nu sa en fröken på dagis att vi inte fick ligga på för hårt. Det är faktiskt så att alla barn inte är lagspelare. Väldig många barn vill hålla på med sporter och aktiviteter där de bara har sig själv att bry sig om. Så som kampsporter, styrketräning, löpning.

Men i alla fall så ska Adam på sin första fotbollsträning på måndag. Vi har anmält honom så får han testa på utan tvång.

Men cross har han prövat. Men den kan vi sälja säger Adam för den går så j-vla fort. (Hans åsikt efter en rejäl vurpa ner i ett krondike)

Simning har han prövat. Han höll ut i nästa 20 veckor när han till slut tröttnade. Han var tvungen att ha simdyna på sig i stora bassängen (töntigt enligt Adam som kan simma fram och tillbaka, dock inte klassiska simtag)

Så nu testas fotboll. Få se vad vi får för kommentar eller ursäkt. Vi får se hur länge han härdar ut. Vad kommer att sätta stopp för honom denna gång? Första sparken på smalbenet, första gången någon tar bollen av honom eller kommer han ens att springa efter bollen!?!? Bara att vänt och se.

Imorse skulle vi till dagis, stressad var jag, barnen krånglade och det flöt inte på speciellt bra. Öppnar dörren och skickar ut barnen, stänger dörren och börjar sätta på mig kläderna. Då kommer barnen in igen.

-Katten är fortfarande ensam och har ingenstans att bo, säger de i munnen på varandra.

Där ute på trappen sitter katten från igår. PUST! Stoppar barnen i bilen, ringer ägaren och säger att deras katt finns uppe hos mig, sedan igår. "Vad bra, vi har saknat henne. Hon är så liten och har inte riktigt lärt sig hitta hem" (Nä det ska gudarna veta. Om man blir upplockad och bortrövad är det inte lätt att hitta hem)

Hehe! Pinsamt. Tur att vi inte stod öga mot öga. Kan ju inte svara att min dotter plockade med henne för att katten inte hade någonstans att bo.

Väl på dagis så ropar Adam till fröken. -Vi har hittat en katt som var ensam men nu har mamma ringt till kattens mamma och pappa så de ska hämta hem katten.
Filippa: -Ja den hade rymt, men den katten får vara ute men inte våran för den är så DYYYR!

Barn är underbara. Jaja, Det har varit i säck innan det kom i påse!

Idag stod jag i köket och lagade mat till mig och barnen. Dom var ute och lekte hos kompisar. Sen öppnas dörren...
- Hej, mamma! Jag har med mig en ny katt hem, säger Filippa.
-Jaha! Vad roligt. Vad heter den? (Jag spelar med. Filippa pratar bara om vilka djur hon vill ha just nu.)
-Jag vet inte, svara hon, men det är en kompis till Harry och katten står här i hallen.

Vänta lite nu, det låter inte som om hon leker eller hittar på! Nä det stämmer inte riktigt....

Jag frågar:
-Menar du att du har en riktig katt med dig hem?
-Ja-a svara hon.

Jag släpper matlagningen och börjar gå mot hallen. Men det räcker med att komma ut från köket för att ana att mina misstankar stämmer. För där ligger Harry, platt som en pannkaka med öronen strukna längs huvudet och "morrar".

JO! Mycket riktigt. Där ute i hallen står Filippa stolt som en tupp med en ny katt vid sin sida. En katt som bara går förbi Harry och in i huset som om den bodde här.

-Men Filippa. Var har du hittat den här katten? (jag ser att det inte är någon av grannarnas katt)
-På cykelvägen. Han var alldeles ensam och hade ingenstans att bo!

Men HJÄLP! Vilken unge. Pratar och förmanar. Försöker få tag på katten, försöker lugna Harry (vilken tur att Harry inte är en slagskämpe). Orolig att de ska ryka ihop inne. Får till sist tag på katten, skönt det finns ett halsband där det står. Jag tillhör: och ett telefonnummer. Datorn, eniro och där, DÄR har vi ägarna. En gata ner, Lindåsgatan. Iväg med katten en bit mot hemmet, släpper den och hem för att prata med båda barnen. Så här får man INTE göra!!

Båda barnen är rörande överens. Men katter får inte vara lösa ute. Den hade smitit och vi kunde ta hand om den!

 Fickan som alla gånger kommer att bedriva ett djurpensionat när hon blir stor.

Ikväll var Adam och jag ner till hans blivande skola och träffa blivande klasskompisar och blivande lärare. Vi hade pratat lite om detta sen en vecka tillbaka, att det kommer att finnas en lärare som heter Emil (Jag och Henrik tycker att det är helt otroligt bra med män i förskolan) Så eftersom vi tycker så hade vi väl pratat lite extra gott om denne Emil. I Adams klass så är det 13 elever som kommer att börja till hösten, 8 killar och 5 tjejer.

Väl på skolan så fick vi sätta oss för att fika. Presentera oss själva och vårt barn. Sedan var det lärarnas tur. Helené, Hillevi och EMIL. Titta! viskade jag till Adam, där är Emil. Adam lutade sig mot mig och sa: -Han var inte så cool som jag trodde!!

Tänk dessa barn. Efter det jag och Henrik berättat för Adam så hade han förmodligen målat upp någon superhjälte för sitt inre och där framme i klassrummet stod Emil, en helt vanlig man. Det är inte speciellt coolt.

Men Adam fattade tycke för ett gäng killar. Tack och lov är flera av dom av samma skrot och korn. Riktiga vildingar, det klickade direkt. Härligt! Hoppas bara att det håller i sig. Så nu är det bestämt, vecka 32 börjar Adam sin inskolning på Grossbolsskolan i det röda huset.


MAMMAS PLUTT

Igår drog vi till Uddevalla för att fira barnens kusin Alva på hennes 3-årsdag. En mysig dag med paket, mat, trevligt sällskap, glada och goa barn. Kaffe och god kladdkaka. Här bjuder jag på lite bilder från dagen.

 
SÖTA FÖDELSEDAGSBARNET ALVA!

 
Värdinnan "Mamma Sara"

 
Värden "Pappa Robert" och minstingen Astrid.

 
De "Tre kusinerna"

 
Farmor och Astrid

 
Farfar och Astrid


Se så söt!


 
Alva

Filippas ord direkt hon vaknade imorse:
Jag önskar mig en stor hund och en stor gris att ha i en stor bur i garaget!

Visst! Pappa köper säkert. Han blir av med garaget och får driva något slags djurpensionat istället.

- Och jag vill ha en häst och en ko och marsvin och kaniner, kaniner vill jag ha dom är jättesöta. Och fåglar vill jag ha.

Hon låter som Pippi gör när hon handlar godis i godisaffären.

Jobbar numer halvtid och pluggar heltid. Just nu känns det helt ok. Blir ganska aktiv och fokucerad när jag har lite press på mig. Effektiv som få. Så här ser mina dagar ut. Jobbar 8-12. Hemma 12.30. Äter. Pluggar 13-15.30. Handlar om det behövs, hämtar barnen. 16-21. Tvätta, städa, laga mat, natta, läsa saga. 21-22 kolla mail, planera morgondagen, datorn. 22-06.00 soooova!

Just nu sitter jag och försöker förstå hälsovetenskap och statistik. Blir inte speciellt klok på detta.



Försöker förstå mig på aritmetiska medelvärden, standardavvikelser, kvartilavstånd, variationsvidd och att något kan vara positivt eller negativt sned!?!?!?!
Känns inte som om man blir så mycket klokare av att studera.

Nu blir det till att packa ihop böckerna och köra Harry till veterinären för sin 1-års spruta.

I torsdags var Henrik iväg med barnen och dom fick välja varsin ny cykel och varsin ny cykelhjälm. Stolta och glada var de när jag kom hem senare på kvällen. Så på fredag var första dagen Filippa försökte att cykla utan stödhjul, på fredag klarade hon det men inte att stanna och starta själv. Helgen ägnades intensivt at att träna och att cykla runt till olika lekparker och massa småturer. Och nu kan hon själv!

 Den rosa och den svarta är de nya cyklarna barnen valt. Den blå är Adams gamla cykel.

 Jag har sprungit.....

 .......och Henrik har sprungit......

 ........och busat!

 Nu kan hon själv!

 Stolt "Sessa"

Så nu vill hon cykla till hästarna och ge dom morötter varje dag!

Igår var en helt underbar dag! Varmt och soligt. Altanen städades av och studsmattan åkte fram. Promenad i solen och en massa kort. Här bjuder vi lite på påskens alla bilder:

 Harry som var borta och kom tillbaka.

 Rutschkanan åkte fram.

 Likaså cykelstället.

 Vårbild på bäcken. Undrar om en påskkärring har kraschat och det enda som är kvar är korgen?

 Moi.

 Även lekkamrater tinar fram när våren kommer. Filippa och Meya.

 Adam kramar träd.

 Studsmattan var efterlängtad. Neo, Adam och Filippa.

 Adam svävar.

 Adam, Filippa och Neo.

Lite lätt svullen på överläppen, men fettvävnaden och blodblåsan som hänger ut har torkat ihop bra. Hoppas det bara går fort för det att trilla av. Lite besvärligt att äta för sessan!

Nu väntar bubbelbad hos farmor och farfar för barnen. Sedan bjuds det på påskmiddag.
Mysigt värre!

Långfredagen nästan till ända, då smäller det. Adam och Filippa krockar. Det störtblöder ur munnen på Filippa som är smått hysterisk. Adam gråter, Filippa gråter, jag och Henrik vet inte var vi ska börja. Blod på Filippas kläder, blod på våra kläder.

Efter ett tag lyckas vi få stopp på blödningen och kan tvätta av Filippa så pass att man kan se vad som gått galet. Jojo, mitt på överläppen sitter en ganska stor "köttbit" hängandes. Börjar vända på läppen och tittar, men det finns inget sår att trycka tillbaka biten på. Det ser helt enkelt ut som om fettvävnaden från läppen har "sprängts" ut ur ett sår på ca 2 mm.

Ringer sjukvårdsrådgivningen som rekomenderar oss att åka in till akuten. Vilket härligt Långfredagsmys vi har framför oss, jag och Filippa. Väl inne på akuten var det lugnt!?!? Hade väl inte hunnit dragit igång. Vi fick komma in direkt och dom tittade på Filippas läpp, men de kallade ner kirurgen direkt så att hon fick avgöra. Efter en koll av kirurgen, som var en tjej till Filippas stora förtjusning, så fanns det två sätt att göra detta på:

1: Klippa bort det som hänger ut, fettvävnad och blodblåsa. Och suturera läppen.
2: Att låta allt vara och torka ihop. Läker sig själv så bra på barn.

Vi kom överens om val nummer 2!

Men tänderna som Filippa oxå klagade över får en tandläkare titta på efter helgen för att anmäla det vidare till försäkringsbolaget.

 Filippa innan "krocken"

Jag och mamma började gårkvällen med shopping på IKEA. Åt god kyckling med strips. På vägen hem stannade vi till hos svärföräldrarna för en kopp kaffe. Halvvägs genom koppen flög illamåendet på mig. Tackade för oss och åkte hem. Mådde inte bra! Lade mig till sängs och somnade.

Vaknade bara någon minut senare. Då stod det lilla äcklet där, hånlog och trampade mig på magen. Sicken dåre, vilket äckel! Fick rusa till toaletten för att spy. Blev en ny erfarenhet rikare. Att spy efter man ätit strips var som att skita med munnen. Torrt som öken. Drog i mig flera glas vatten för att blöta upp. Sen varvades hela natten med att springa och tömma olika ändor i toaletten. Klockan 4 imorse var jag färdig, då kände jag mig som en babian i baken och såg nog ut som en chihuahua i ögonen. Värkte i hela kroppen, 39,1 i feber och sprängande huvudvärk!

Vid ett fick jag i mig en potatis och en grytbit som Henrik lagat till. Det lade sig inte skönt i magen. Men nu har jag precis intagit ett glas Proviva blåbär och en skorpa. Känns som bomull magen. Orkar även sitta upprätt nu.

Så nu efter 21 timmar finns det hopp om livet.