Helenas saliga röra

Är man släkt med Doris, eller?

Det hela började i lördags på Liseberg. Hade vunnit godis och skulle låsa in det i ett skåp. Trettio kronor kostade det och man skulle dra visakortet. Fiskar upp det ur plånboken, drar det och blir sedan stående.

Inser att jag inte har en minsta aning om vilken kod jag har. Testar en och den är naturligtvis fel. Avbryter köpet och låter Henrik ta över.

Lutar mig fram mot matallbrickan på skåpet och ler.

Jodå båda mungiporna åker upp, jag vet vilken dag och datum det. Ingen stroke! Men VARFÖR vet jag inte min kod.

Var det skräcken från spökhusen eller farten i Helix som gjort att jag tappat koden.

Hur som helst är det dags för lunch och jag och Henrik befinner oss i olika kassor och jag tror mig kommit på min kod. Jag och barnen beställer mat, jag tar kortet och slår koden...

HA! Var det rätt kod? Näääe! Ett försök kvar!

Fick ursäkta mig, slita fram telefonen och föra över pengar till Adam som fick betala maten. Tack gode gud för alla dessa bank och pengaappar som hjälper mig i denna svåra stund.

Resten av dagen går, fler karuseller, fler spökhus. Hoppas på att någon skall skrämma tillbaka koden i mitt trånga lilla huvud. Men det vill sig inte riktigt.

En sista gång gör jag ett försök. Känner mig nu ganska säker på koden. Hur kunde jag blanda ihop siffrorna så. Går med bestämda steg mot automaten, beredd på att automaten kommer att ta mitt kort i värsta fall. Knappar koden, JIHOO! Kommer vidare till där man väljer hur mycket pengar man vill ha. Ler och känner mig lättad. Väljer att plocka ut 100kr.

MÄÄÄÄN!

Fel kod, utkastad i kylan igen. Men jag fick behålla kortet. Nu börjat jag bli riktigt mörkrädd. Hur kan man glömma en kod som man tryckt sååå många gånger.

Helgen går och jag återvänder till vardagen. Vänder upp och ner på pärmen med viktiga papper för att finna min kod. Men hönshjärnan har inte sparat den, någonstans...

Går till Ica och prövar en fjärde gång. Utan framgång.

Imorse när jag satt på bussen kom en tanke som en blixt från klar himmel. Jag VET! Jag vet vart jag gömt koden!

HAHA! Lyckan är total när jag inser att jag nu ska få se koden. Öppnar upp telefonen, letar mig fram...

*trummvirvel*

VA! Det DÄR är inte min kod! HAHA! 😅😳🤔

Vad tusan har jag att förlora, klev av bussen, gick raka vägen till bankomaten, satte i kortet, slog koden och fick ut 100kr.

VARFÖR!?

Jag känner inte igen koden trots att jag ser den. Det är först nu på kvällen jag tror mig veta att jag haft denna kod och koden jag slog och vände och vred på var den förra koden innan jag fick nytt kort.

För att vara lite lustig kan man säga att jag har dåligt "KORT"tidsminne...😂

På fredagen direkt efter att jobben var avslutade satte vi oss i bilen och styrde kosan mot Göteborg för att fira Halloween på Liseberg. Kom fram ganska sent så det blev till att slänga in väskorna på rummet och sammanstråla med de andra två familjerna för att äta mat på hotellets restaurang.

På lördagen intogs en stadig frukost sedan upp på rummen för att sätta på sig underställ och riktigt varma kläder eftersom vädret bestämt att det skulle spöregna och blåsa just den dagen vi valt att åka till Liseberg.

Vi spelade på godishjul, åkte karuseller i smattrande spöregn tills det sved i ansiktet, vi skrek av skräck i spökhusen, värmde oss och åt god mat i restauranger. Vi var ute i tio timmar i detta väder, inte en gång att något av barnen klagade på att de frös eller ville gå in eller åka hem. Det var först kl 21.30 som sonen yppade att han nu mådde lite illa och hade huvudvärk. Efter 9.5 timmes karusellåkande. Härdade barn.

Skulle bara testa att spela på Twisthjulet. Både jag och Henrik vann varsin storvinst. 4 kilo twist fick följa med hem.

Man somnade gott på lördagskvällen, när man väl fått upp värmen i kroppen.

På söndagen var det snöoväder, vi åt frukost och åkte till kusinerna i Uddevalla och blev bjudna på lunch. Trevligt och mysigt. Hemma i lägenheten var vi klockan åtta på kvällen. Trötta, slitna och lyckliga.