De sista dagarna på vår båtsemester låg vi kvar på Nabben och sög ur de sista solstrålarna. Njöt till fullo av sol och barnens bad, bastu och grillad mat. Kollade in fina solnedgångar och umgicks med goda vänner, spelade gitarr och sjöng. 

Idag valde vi att gå vår sista etapp hem tillbaka till Heden. Tänk vad lycklig man kan bli av att se Hedenpannan framträda allt tydligare när man går mot älvmynningen för att avsluta semestern. Nu går vi iland på våra sjöben med 18 dagar ute på sjön i bagaget. 

Kan summera semestern med: 
*Sjövanan är betydligt bättre
*Jag är säkrare på att navigera
*Sjösjuk är jag inte
*Det är oftast sol ute på sjön
*Ska samla mynt till nästa år
*Är inte lika rädd för vatten längre
*Önskar mig en mindre blåsig sommar nästa år. 
*YOLO, you only live once (du lever bara en gång)



Natten till måndag var en natt med orolig sömn. Första gången jag vaknade var 05.00 för att kolla läget. Blåsigt hela morgonen. Först åt vi frukost och beslutade att dra mot Karlstad ändå. Blåsten skulle öka och hålla sig kvar hela veckan. Nu kände vi att vi var färdiga med Ekenäs. Gruvade oss att ge oss ut i den trånga farleden med sidvind men det gick hur bra som helst. Väl ute på Vänern var det lugnt och strålande sol. 



Efter två timmar var vi tillbaka där vi började för två veckor sedan, Nabben. 


Tisdagen gick i regnandets tecken, hela dagen. Vi kurade ner oss i förpiken och kollade filmer via Netflix på iPaden med ett avbrott för bastu och dusch. 

Vi hängde upp iPaden i takluckan och drog täckena upp till hakan. Vem behöver hemmabion?!

På fredagsmorgonen packade vi ihop och lämnade Laxhall efter frukost och styrde mot Ekenäs. 
Mäktigt att vara ute på öppet vatten och solen gassar på ryggen. 

Vi gjorde ett lunchstopp på Djurö där en tonfisksallad lagades till. Förtöjning med fören mot brygga och ankare i aktern. 

På bryggan står Filippa och fiskar. 

När vi närmade oss Ekenäs åkte vi genom en riktigt trång farled. 


Väl framme så mönstrad tre av besättningen av. Adam, Conny och Anita, gillar inte avsked. Nu blev det tomt och båten kändes otroligt stor. På kvällen grillade vi hamburgare och kröp sen in i båten med böcker och iPads. 

Natten mellan fredag och lördag sov jag lite dåligt. Ett oväder med regn och åska drog förbi och vinden tilltog. Det blåste friskt hela dagen. För att fördriva tiden hyrde vi två cyklar och tog två geocachar med Filippa bak på pakethållaren. På slutet hade vi sådan motvind att vi nästan stod stilla om man inte trampade. 
En cykeltur på småstigar livade upp dagen och Filippa. 


Ute på Ekenäs sydspets. 

När cyklarna lämnades tillbaks handlades det lördagsgodis och tidning för att sedan krypa in i båten för att slippa blåsten. 

Filippa har pratat in sig hos "grannarna" och får rasta deras hund, Saga. Vilken tur att det finns snälla båtfolk som lånar ut sina hundar annars hade jag fått skavsår i öronen. På kvällen är det vindbyar upp till 17m/s. Vassen utanför båten ligger nästan ner på vattenytan. Då unnar man sig kaffe och choklad i båten med värmaren på. 


Idag, söndag, börjar Filippa tröttna ur rejält. Hon tjatar, vi spelar spel. Hon frågar, vi svarar. Hon gnäller, vi läser bok. Hon klättrar på väggarna, hon och Henrik leker hund. Den synen skulle ni sett. Filippa i hundhalsband och koppel, springandes på alla fyra och Henrik hållandes i andra änden. Så gick hund och husse på promenad bland båtar och folk! HAHAHA! 

Här finns inga kompisar och inget att göra. Hon spenderar varje stund hon kan och får med hunden Saga. Idag har det blåst vindbyar upp till 17m/s men mojnat av nu mot kvällningen. 

Vi fyllde vatten, packade ihop och ställde klockan på 05.30 för hemfärd mot Sättersholmarna eller Nabben. Enligt väderprognoser ska vinden tillta vid 10 imorgon och blåsa en hel vecka. 

Nu har vi tröttnat på blåsten och vill hålla oss inomskärs för enkelhetens och säkerhetens skull. 



Spiken blev nästa anhalt där vi fick tvätta några tvättmaskiner, promenera och titta i bodarna, spela minigolf, geocacha och äta pizza. 


Morgonen därpå så rundade vi öarna och fär stod det i all sin prakt, Läckö slott. 

Utsikten från aktern på båten. Inte något att klaga på. 

Barnen gick på skattjakt och spökvandring på slottet. Sedan var det geocaching på schemat. Den ena slutade in i en hemlig grotta under slottet. 
Ett soldränkt slott. 

Ett slott i natten. 

Vi fick påhälsning ända in i luckan ner till båten. Hon ville inte gå ut fast Henrik sköv ut henne med handen. 


Barnen fick locka ut henne med bröd till bryggan. 


Sen tog vi en sväng till Hällekis. Tanken var att hyra bil och ta oss upp till Kinnekulle och sedam vandra för att kolla på fossiler. Tyvärr fanns ingen bil utan vi tog en promenad för att bunkra lite mat. Därefter vände vi skutan och styrde mot Laxhall. 

Snäll mamma som man är så fanns det två legosatser gömda på båten att sysselsätta sig med. Detta var en stor glädje för barnen. 





Till slut anlände vi Laxhall. Nya fina bryggor att lägga till vid. Fräsch toalett och dusch. Tyvärr så låg vinden på lite illa. Den gjorde att vi fick några nätter med orolig sömn. 

På onsdagskvällen på Laxhall var bord bokat på restaurangen. Räkfrossa för de vuxna och pannkaksfrossa för de små. 
Torsdag efter frukost så packade Bäckströms ihop för att närma sig hemmet och lämnade oss själva på Laxhall. Från att vara elva personer blev vi nu bara sex stycken kvar. Det blev allt lite tomt och konstigt. Nu skulle vi stå på egna (sjö)ben. 


Sista natten på Laxhall så avtog och vände vinden vilket gjorde att vi blev skyddade av piren och fick en lugnare natt. 


Torsdagsmorgonen blev det en välförtjänt sovmorgon, vaknade 10.20. Känns att man sov lite föregående natt. Efter frukost vände vi båda båtarna som innan stod förtöjda med fören mot bryggan. Med aktern mot blir det lättare att gå av och på. Därefter tog vi en promenad till restaurangen på Luröbryggan och åt lunch. 


Stånguddens fyr. 


Därefter körde vi geocaching. Det är att leta gömda "skatter" och registrera dom. Barnen gillade verkligen att leta. Totalt gick vi över en mil idag. Inte mycket gnäll trots lång sträcka. 


Väl hemma så åt vi kvällsmat och varvade ner. 

Fredagsmorgonen var ännu en sovmorgon. Mysfrukost tillsammans. Halvtaskigt väder, därför kröp vi tillbaka i sängarna och läste deckare och andra böcker. Till lunch grillade vi hamburgare. Sen blev det en promenad till linfärjan för att kolla utsikten och ta en sista geocach. Blåsigt men barnen drog färjan på fullaste allvar.  Barnen har fiskat på kvällningen och vi har grillat. Ikväll visade sig solen och värmde gött under kvällsmaten. Underbart med lite sol mellan alla skurar. 



Idag var det upp med raska fötter för att äta frukost innan Luröbåten skulle anlända med Conny och Anita. Äntligen kom de, fullpackade upp till öronen. Helt otroligt vad en båt "sväljer" saker. Finns otroligt mycket packutrymme. Idag så blev det namngivningsceremoni. Båten fick namnet YOLO, you only live once. Passande namn tyckte vi. Man lever bara en gång! Varför inte fånga dagen och uppleva båtlivet. Namnet skålades in i bubbel. På kvällen grillades det i kvällssolen. Alla kröp ner tidigt i säng för imorgon kastar vi loss mot nya äventyr. 



En sista solnedgång på Lurö. 


Så äntligen tog semestern vid. Som vi har längtat. Första etappen blev KSS för tankning. Fyllde tankarna för 3200, sen ut till Nabben där Bäckströms väntade. Vi grillade mat, tog ett glas rosé och planerade början på semestern. Sen kröp vi ner i bäddarna. Enligt väderrapporten skulle ett oväder blåsa in så vi beslutade att lämna Nabben 03.30. Vi gick ut i regn och klar sikt, fortsatte i vindbyar 8-9 m/s och tilltagande dimma. 
Ibland såg vi knappt Bäckströms båt. 

Djupet var oändligt kändes det som!

Vi styrde mot Lurö. Dimman tjocknade till rejält men lättade lagom tills vi nådde målet. Barnen sov hela resan. Totalt 42 distans på ca 5 timmar. 




Vi var framme 8.00 på morgon. Lade till, väckte barnen och gjorde frukost. En snabb sväng där läget på ön kollades av. Sen en liten powernap på fm. En tröttsam och seg dag blev det. 
En del promenader gjordes. 








Onsdagskvällen så störtade vi i säng allihop. Efter tre timmars sömn och spänningar hela resan och full fräs när vi väl var framme resulterade i åtta trötta personer. 
För första gången på 11,5 år åkte jag upp till Dalarna helt själv. En liten konstig känsla, lite lätt rastlös i början. Första natten sov jag hos Ida. Kusin Camilla gjorde oss sällskap. Vi gick till Kringelkroken och satt där i kvällssolen och tog ett glas rosé. 


Därefter körde Camilla runt oss i byn och vi kollade in olika byggnader och villor. Åkte på gator jag inte åkt på på säkert 15 år. Mycket skratt blev det!

Sen stupade vi i säng. Jag var supertrött. På morgonen infann sig Camilla innan jag stigit upp. Både Ida och Camilla såg luriga ut, sen fick jag en lapp med en lista vad jag skulle packa på fem minuter. Sen bar det iväg till Yttermalung där kusin Emil fick en liknande lapp och till sist tillbaka till Malung där min andra syster fick sin lapp. Vi hade fått packa med oss handskar, metmask, metspö, kortlek, rep, pennor, snöre, hopprep och fotboll. Och ett glatt humör. Sen styrdes kosan mot Lima. På vägen var det stationer. Vi fick hoppa hopprep i diket, tricka med fotbollen på Kläppens parkering samt springa runt en timmerhög. Jag samlade minst poäng, förlorade och fick börja sista grenen...

Höghöjdsbanan!


Det var länge sedan jag skrattade så här mycket men en del tårar i början var nog skräckblandade. Att var upp till 12 meter ovanför marken, hoppa mellan platåer, svinga sig i gungor, balansera på rep och slänga sig ut i linbanor är inte bra för psyket. 

Att kliva in på sista platån och vänta på att få firas ner var en underbar känsla. Jag tackade min lyckliga stjärna och var nog en aningens tacksam till herren där uppe att jag överlevt. 







När alla fått fast mark under fötterna bar det av tillbaka till Yttermalung för kusinmiddag. 

Stort tack till Camilla och Ida som ordnat detta. Ni är underbara! Och tack till Emil som lagat den mesta av maten!

När jag fått nog med äventyr, kryp och talltoppar med skyhög adrenalinhalt i kroppen bytte jag spänningen mot lugnet, tallarnas sus, fågelkvitter och knott. Jag körde bilen till det lilla huset ner i Dalen. 


Nu har jag fått en dos av fjälluft, skogsdoft och knottbett. Nu klarar jag mig ett litet tag till. 

Tills vi ses nästa gång!