Igår var det min 36:e födelsedag. 

Hoppas på minst 36 födelsedagar till!

Började morgonen med kaffe och kaka på säng. Det serverades av Henrik och barnen tillsammans med en underbar skönsång. På jobbet fick jag blommor av kollegorna. 


Av svärföräldrarna fick jag ytterligare fyra glas av Iittalas superfina glas. Nu har jag 12 rödvinsglas. Bara vitvins- och champagneglas kvar. 



Inga paket mellan mig och Henrik. Vi planerar in ett härligt restaurangbesök på tu man hand istället. 

På kvällen fick vi besök av min svåger. Det blev skitprat, vin och tända ljus vid köksbordet. Ett bra avslut på en bra födelsedag. 



Igår tog Henrik barnen till Dömlebacken för slalom-och snowboardåkning. Själv kände jag mig ruggig, sliten, trött och frusen. 

Gick ut för att skotta undan snön. Underlättade med musik i öronen. Sen in och tog en kopp te och kröp ner i soffan under en filt. 

Vi är lite halvkrassliga alla i familjen. Ser fram emot helgen och lite vila. 

Nu har vi i alla fall fått snö så vi klarar oss!


Varför söndagsklippa naglarna när man ändå kan riva ner dom i maten. 



Idag var det tänkt att jag skulle följa med Adam till skolan och hälsa på. Men eftersom han legat sjuk och fick ta en vilodag idag så följde jag med Filippa istället. 


Till en början jobbade hon på flitigt men allt eftersom tiden gick blev hon slöare och segare. Vid första rasten klagade hon på huvudvärk och att det var kallt ute. Pyttsan svarade jag. Det är bara att du leker så blir du varm. Var säker på att hon stod vid min sida och frös bara för att jag var med idag. 

Efter rasten var hon gnölig och ville inte jobba. Sen kom tårarna och hon frös ännu mer. Kände på pannan som började bli varm. Vi beslutade att avsluta dagen och gå hem. Lilla gumman grät hela vägen hem. Dels för att det var långt att gå hem och fatt hon frös och för att hon inte orkade en hel dag nu när jag skulle vara med. 

Väl hemma slet hon av sig kläderna, kröp i säng, bad om vatten och glass. Då var febern uppe i 38,6. Sen somnade hon. När hon vaknade två timmar senare hade hon 40,4. 

Nu är det inte mycket fart i sessan!!


Överhettad är rätta ordet!

Inte ofta de insjuknar "rätt". Men nu har vi hela helgen på oss att bli friska. 

Hoppas!
Han skall finna. 

Eller möjligtvis den som städar, han skall finna. 

Den borttappade, bötfällda och avglömda boken kom äntligen fram. Har betalt den till biblioteket. Alltså borde den nu vara vår. 

Mitt i en hög med Auto Motor & Sport låg den inkilad. Att jag inte tänkt på att leta där. 


Hoppas den kommer till nytta nu då!!
I många år har maken "tjatat" om nässelsoppa med ägghalvor. Hans farmor var mästarinna på denna rätt och han skulle vilje äta den igen. Men ingen av oss vill ju plocka brännässlor. Och nu finns det heller inga!

Så vi har pratat om spenatsoppa. Det kanske skulle kunna komma nära nässelsoppan i smak, färg och konsistens. 

Sagt och gjort! Kom hem idag med lite matglädje och inspiration. Ni som känner mig vet att jag gärna INTE lagar mat. Inte nya rätter i alla fall. Har själv aldrig ätit spenatsoppa så jag visste inte vad det ska smaka. Men hittade ett recept på Icas sida. Tänkte att kryddningen var lite konstig men att det blir nog bra. I slutändan. 

Slänger ihop lite bröd och in i ugnen. Till en god soppa ska det serveras gott bröd. Planeringen gick som på räls. Soppan började ta form medans den ljuvliga doften av nybakt bröd spred sig i huset. Det började vattnas i munnen när jag för min inre syn såg hur jag skulle få sätta mig med en varm soppa och ett varmt nybakt bröd där smöret smälter. Slängde på en kastrull med massa ägg som skulle bli ägghalvor till soppan. 

Dukade med servetter dagen till ära. Gjorde fint på bordet och tände ljus. Ropade att maten var klar, slog mig ner, öste upp soppan, lade i ägg, bredde smör på mitt bröd och lade på några ostskivor. Mmmm det här skulle bli gott!


Men här någonstans gick allt galet. 

Samtidigt som barnen och maken slog sig ner tog jag en överfull sked med soppa och öste in i munnen. Men herre min skapare vad det vattnades i munnen på mig. Dock inte av välbehag. 

-Vad är det här?? Utbrister sonen. 
-Det är spenatsoppa! Svarar jag med munnen full i soppa och huvudet lite lätt bakåtlutat. (har lyckats sila ner soppan långt ner i munbotten under tungan för att kunna svara samtidigt som jag funderar på om jag ska svälja eller spotta ur)
-Det tycker jag inte om!
Här tar jag mod till mig och sväljer skiten och svarar på utandningen (så som man gör när man inte vill känna smak, vilket resulterar i en sorts väsning)
-Men smaka, så illa är det inte. 

Aj vad jag ljög där. Det ÄR riktigt illa! Och det tycker sonen med.  Och dottern. Och maken. 

-Kunde du inte gjort kräftsoppan istället? undrar dottern. 
Jo, det kunde jag gärna gjort. Det får bli nästa gång. 

Så ikväll till middag åt vi varsin matsked soppa, massa ägg och massa bröd. Kanske en ny diet att lägga på minnet!!

Spenatsoppa kommer jag INTE att laga igen! Så någon bättre lycka blir det inte nästa gång...

Tjolahopp från mig!
Har tänkt klippa sonen ett tag. Han vill ha långt hår. Och jag vill ha det lite kortare. Han vill inte sköta ett långt hår och det piper lite lätt i honom när det tovat sig. Så vi tänker kompromissa. Han tar luggen och håret uppe på huvudet långt och jag nöjer mig med något kortare vid öronen och nacken. Tur vi inte kompromissade tvärtom!! Hehe!

Men för ett tag sedan upptäckte vi en kal fläck i bakhuvudet. Helt slät, ingen stubb. Bara lite blodutgjutelse. Stor som en femkrona. Alltså inte avklippt av "någon". 
-Men vad har du gjort?! utbrister jag. 

Sonen suckar. Men det har jag ju sagt. "När jag blev så där arg i skolan en dag och slog den där pojken och du fick ett mail av fröken. Det var för att han ryckte av mig håret! Men ingen tror mig!"

Men NU förstår jag!!

Hade någon ryckt av mig en sådan där stor tuss i bakhuvudet då hade jag blivit skogstokig. Då är det faktiskt nästan ok att slåss. 

Har i alla fall pratat med läraren och det har skrivits en rapport. Nu hoppas jag att håret kommer tillbaka på "Skallepär" så vi kan snagga nacken lite. 



Klev upp på morgonen med pigga ben och nynnade och.... 

Nej, där ljög jag visst lite. En nästintill sömnlös natt ledde till att snoozeknappen användes frenetiskt imorse. Ända tills barnen tröttnade. 

Med tunga ben och släpande steg gjorde jag frukost och matsäck till handbollsmatcherna. Plattade till den yviga-snurrat-hela-natten-frisyren och packade in barnen i bilen för att åka ner till samlingen vid skolan. 

Klämde in sonen i en annan familjs bil och åkte till stan för att hämta hem den förlorade och trötta pokerspelande maken. Körde hem maken och sedan vidare ut till Hammarö och hann precis till sonens första match. De förlorade tre och vann en av alla matcher. Han kämpade så duktigt med tanke på att han bara varit med och tränat en gång. 
I tre timmar totalt kämpade han på planen. 


Sen styrde vi kosan hemåt för att utnyttja det sista på söndagen till att bara slappa. Tanka lite energi för den kommande veckan. 

Vaskade av barnen, packade ryggsäckar, flätade dotterns hår (äntligen efter att hon inte velat på väldigt länge), bakade matbröd och sufade runt på nätet. 


Nu blev det kväller!
Natti!



Sovmorgon och morgonkaffe i lugn och ro. Sen lång mysfrukost innan längdåkning var det tänkt. Då ville en kompis låna Filippa för sällskap i slalombacken i Dömle. Det blev till att plocka fram utrustning och klä henne i all hast. 

Därefter bytte vi andra tre om och drog upp till SISU för längdåkning. Det blev fem kilometer. Spåren var lite mjuka, sladdriga och sönderåkta bitvis. Men man får se det som extra träning. Runt kom vi, rosiga om kinderna. 


Sen hem och slänga mig i bilen medan Henrik som skulle på pokerkväll hoppade in i duschen. Åkte till slalombacken för att hämta hem Filippa. På tippen med skräp. Hem och drog på mig varma kläder och bytte till ridskor på Filippa. Adam gick till en kompis, vi andra drog till stan för att släppa av Henrik. 

Sen brassade vi vidare till ridhuset för en timmes hoppning. Ingen höjdare att gå från skidåkning med svettiga kläder i tjockare kläder ut i ett kallt ridhus. Frös som en hund. Tur man hade bra sällskap på läktaren. 

Inte för att vara skrytig men Filippa är en av de duktigaste i gruppen. De är tre stycken som är aningen bättre. Det är Filippa och två tioåriga tjejer som är snarlika. Det är väl bra jobbat när man snart är åtta. Men så har Filippa ridit i snart fem år. Tuffast är hon i alla fall!


Efter ridningen åkte vi om på Ica för att köpa varsin läsk och det utlovade lördagsgodiset. 

Väl hemma saknade jag ett badkar. Hade gärna krupit ner en timme i skållhett vatten. Men fick nöja mig med en varm dusch. Sen var det mysbyxor, fleecetröja och raggisar som gällde resten av kvällen. 

Natti!
Började morgonen med promenad och sedan vidare till gymmet för ett pass för mage och rygg. Sen hem och drog igång matlagning och städning. Pulled pork stod på matsedeln idag. Inte helt fel. 




In i ugnen i ungefär fem timmar. Under den tiden hann jag med tvätt och mer städ och kaffe med en vän. Barnen hade totalt fem vänner på besök. Efter ett tag skickades barnen ut och jag gjorde lördagsgodis i form av chokladtryffel, mums!


Middag, godis och fredagsmys med sällskapsspel fick avsluta denna fredag. Ett spel som barnen fick i julklapp, Tjuv och Polis. 


Nu sover barnen skönt och vi trötta vuxna ska också krypa ner under täcket. Väntar bara på att min tinnitus ska sluta så det blir lugn och ro i skallen. 

Tjing!
Idag är det den andre hälftens födelsedag. Mat och tårta fick han. Inget paket då jag bestämt att vi inte ska ge varandra något då vi fyller år med två veckors mellanrum. Vi ska istället gå ut på restaurang och äta på tu man hand. 

Grattis till bästa mannen!

Älskar dig!



Snön den har fortsatt vräka ner. Snöröjarna hinner liksom inte med.

Det tog tio minuter längre att gå till jobbet idag. En decimeter (minst) snö på cykelvägarna. Samt att den som plogade alla vägar igår kväll lade plogsträngen in på cykelbanorna. Så i början och slutet på varje cykelsträcka låg en halvmeter snövall som skulle passeras. Det var rena träningspasset att gå i djupsnö med slirigt underlag.  Som tur var var det plogat i centrum.  

Men nu är jag på plats och dagen kan börja. Hoppas bara att det är plogat och klart när jag slutar!




Att låta pappan leka med barnen är alltid lyckat. Från barnens och pappans perspektiv. 

Men ur mitt såg jag mest faran!

Faran med urslagna tänder, brutna handleder och sträckta ljumskar. 

Många lekar slutar med tårar men idag var det lyckat även om det mest liknade Bambisar på hal is!




Kylan har kommit och det biter i kinden när vi tar morgonpromenaden till skolan och jobbet. Minus fjorton visade termometern på. 

Fleeceställen fick packas ner i ryggsäckarna då barnen inte ville tro på mamman att det var kallt ute. Men halvvägs till skolan så pep det. Kallt åt fingrar, kallt åt armar, kallt åt näsan. 

Vi är inte vana denna kyla. Svårt att tro på kylan när det har varit plusgrader större delen av vintern. 

Frusna barn på väg till skolan!




Jag får tacka för denna långa och trogna tjänst. 

Strykjärnet får gå till den eviga vilan. 

Strykjärnet införskaffades när jag flyttade hemifrån. Ungefär för 18 år sedan. Det kan man väl kalla kvalitet?!?


Men när vattnet rinner ur där elkabeln går in så tänker jag INTE sätta kontakten i väggen...

...skulle nog bli en jäkla smäll!!


Men nu får jag se mig om efter ett nytt!!


För första gången i hela mitt, snart 36-åriga, liv har jag följt ett matlagningsprogram, Sveriges mästerkock. 

Jag hör till den skaran som ytterst sällan, och nu menar jag ytterst sällan, tycker det är roligt att laga mat. Jag har noll intresse för mat. I alla fall att tillreda den. Äta den är i inga problem, då är jag en mästare. Så jag anser att matlagningsprogram har inget att lära och intresserar mig därför föga. 

Men nu blev det ju så att en kompis ställde upp och blev bland de uttagna. Uuuuh, vad spännande att följa. Jag skulle nu följa mitt första matlagningsprogram. Jihoo. Men säg den lycka som varar. Idag åkte han tyvärr ut. Men det är inte illa pinkat att hamna bland de 25 bästa av alla som sökte. 

Men nu blir det inge mer Sveriges mästerkock för mig. Tack och bock så länge det varade. 

Och grattis till dig Fredrik Nygren! 






När jag kom på mitt personliga assistent jobb i går så stod där en underbar orkidé och väntade på mig. 

"Gott nytt år önskar X med familj" var det skrivet på lappen. 

Den passade utmärkt på skänken i köket nu när julen håller på att städas ut. Ger lite ny energi. 


Idag har jag och sonen cyklat milspåret uppe vid SISU. Jisses vad tungt och lerigt det var men samtidigt kul. När vi kommit sex kilometer så kom regnet. Iskallt vinterregn som, när vi kom hem, övergick i snö. För att sedan avta. Vi kämpade och frös. Det var otroligt skönt att ställa sig i en varm dusch sen. 


Det var inte bara gegga, vatten och hala rötter som vi kämpade oss över och igenom. 

Min lille vapendragare. Han kämpade stenhårt!


Året som gått är över och kommer aldrig tillbaka.
Jag fyllde 35, halvvägs till 70 blev jag. Gör mig inget än så länge att fylla år. Jag har verkligen inga åldersnojor.
 
Vintern var snörik och vi började gå en del till skola och jobb.
 
Barnen fick träffa Daniel Bodin på Färjestads travbana där han gjorde tricks.
 
Lycka!
 
Vi köpte skidor till barnen.
 
Några mil kördes i spåren tillsammans.
 
Lippan klippte lugg och ångrade sig då hon inte alls blev likt Lady Gaga.
 
Jag tog mig runt halvvasan med magsjuka och klarade ännu ett delmoment i halvklassikern. Klarade jag 4,5 mil med magsjuka borde jag klara nio mil fullt frisk. Ska fundera några år till på hela klassikern.
 
Adam fyllde nio år och blev stora killen.
 
De förlorade svärföräldrarna återvände åter hem till Sverige. Det var skönt att få hem dom.
 
Våren kom och snön smälte bort.
 
Torkvindan åkte fram och kläderna åkte ut på tork.
Sonen fick glasögon för sitt synfel. Valde Star wars.
 
Blev så fin så!
 
Valborg firades in i Deje.
 
Med stort fyrverkeri.
 
Värmen kom och rosévinet flödade.
Jag och Henrik valde att cykla till malung och tillbaka. Jihoo vad det inte var roligt!
 
När värmen kommer åker poolen fram.
 
Fina sommarkväller med goda vänner.
 
Sessan fyllde sju år och blev stora tjejen.
 
Jag fick en iPhone 5. Lyckliga jag!
 
Filippa klarade simkraven ända upp till årskurs sex. Stolt mamma och pappa.
 
Jag och maken tog oss runt 15 mil på halvvättern på 5,5 timmar. Mycket stolt över denna prestation var jag och därmed kammade jag hem hela halvkklassikern. Jag gjorde det jag aldrig trodde jag skulle klara!
 
Barnen slutade skolan och fick SOMMARLOV!
 
Fick en finfin löparklocka av maken. Bara därför att.
Köpte mig nya löparskor.
 
Åkte till Danmark på semester med barnen. Legoland.
Många aktiviteter.
Plockade smultron.
 
En heldag på stranden i Lökken.
 
Med restaurangbesök i kvällssolen.
 
Kollade på havet.
 
Tog massa kort.
 
Njöt i massor.
 
 
 
 
 
 
 
En tripp till sommarstugan i Dalarna blev det också.
 
Men bärplockning och fotografering.
 
Och lite fiske.
 
När skolan började så fick vi löss. BLÄ!
Häcken vällde över med bär. Plockade litervis och gjorde sylt och marmelad.
 
Aroniamarmelad.
 
När mörkret faller så pyntas utsidan med växter och ljus.
 
Tog en tur till den nybyggda skateparken med barnen.
 
Fick smakprov på världens starkaste chili.
 
Kylan kom även i år.
 
Vi firade fem år som gifta.
 
Besökte kyrkogården vid Allhelgona.
Köpte ny bil.
 
Firade halloween.
 
Filipa avslutade sin dans.
 
Advent gjorde intåg och huset pyntades invändigt.
 
Tomtar, stakar och stjärnor i mängder.
 
Holly Mona Ester döptes i Malungs kyrka.
 
Julen närmade sig och granen pyntades.
 
Julklappar fylldes på.
Även jag hade varit snäll i år.
 
Under jullovet drog vi till Tandådalen, Sälen för att få lite vinter.
 
 
 
 
Sen var det slut på det gamla och ett nytt har börjat. Inga nyårslöften är satta. Lev livet!
 
 
 
 
 
ut julen. 

Har saknat snön, inte känt någon direkt julstämning och aldrig någonsin börjat städa ut julen så här tidigt som i år. 

Men nu har jag börjat. Det känns riktigt bra. Det är otroligt skönt att få bort allt rött och alla tomtar. 




Här kommer bilderna från vårt nyår i Malung. 
 
 
Totalt var vi åtta vuxna, sju barn och en hund. Huset var fullt helt enkelt. Volymen var relativt hög men alla höll sig inom ramarna och det var ett otroligt lyckat och trevligt nyår.
 
De vuxna fick ett eget bord i den "södra" delen av köket.
 
Efter ommöblering så fick vi till alla sittplatser.
 
Dukningen hos de vuxna fick svart servett.
 
Glitterstjärnor på alla borden.
 
Barnens bord dukades upp i "norra" delen av köket och med grå silverservetter. Bara sex barn till bords då det minsta är för litet.
 
Välkomstdrinken var en supergod vargtass. "Hemkört och lingondricka". Dock var spriten ärlig och skattad :-D
 
Förrätten var en liten smörgåstårta.
 
Varmrätten bestod av helstekt oxfilé, hasselbackspotatis, ångkokt broccoli och blancherad sparris. Till det serverades två såser, Valpolicella och Gorgonzola. 
 
Någon sa åt mig när jag tog detta kort. "Så mycket sås kan du väl inte ha när du ska ta kort!" Nähäpp, förmodligen inte om man ser till fina uppläggningar och andra bloggar. Men jag driver ingen matblogg där allt är exakt upplagt för att sedan fotas. Jag älskar sås och då ska det vara sås på tallriken. Jag kan tillägga att jag även tog av andra såsen när jag fotat färdigt!
 
Till efterrätt så serverades kaffe, kaffelikör och två olika pannacottor, yoghurt, stjärnanis och kanel med hallonsås samt en saffran med passionsfrukt. Saffranspannacottan var superdupergod! En ny favorit!
 
Jill i busartagen.
 
Holly, den minsta gästen med de vackra ögonen. Minst i hela kusinskaran.
 
Melvin i förbifarten.
 
Den äldste av alla kusiner softar i soffan.
 
Sällskapar gör Filippa...
 
... och en febrig Julia. Tråkigt avslut på det nya året. Men hon höll ut hela året och en bit in på det nya.
 
Mor med sin yngsta dotter. 
 
En svärson i bakgrunden vill vara med på kort, Kenneth.
 
Yngsta syster med sambo i bakgrunden bärandes på yngsta dottern.
 
Familjefoto.
 
Pappa med ströbrö i högsta hugg.
 
Jo, hon var helt nykter! 
 
Mor Ida med äldsta dottern Jill som nästan alltid blundar på kort.
 
Godingar.
 
Maken
 
Mat och must bland kusinerna Jill, Nellie, Filippa och Melvin.
 
Adam, Jill och Nellie. Julia hoppade över förrätten och låg kvar i soffan.
 
Systrarna "Dalton" fulla i bus och upptåg.
 
Sjuåringarna var bordsgrannar.
 
Min prinsessa.
 
Bus-Melvin.
 
Bilden talar för sig själv. Den bistre finnen!
 
Stämningen på topp.
 
Mellansyster så go, så go.
 
Ida och Holly.
 
Jill har slagit sig till ro med iPaden för att varva ner innan natten.
 
Hollly lika pigg och glad ändå!
 
De enda pojkarna i kusinskaran.
 
 
 
Jag och Anna. Vi skaffade oss stjärnstatus under kvällen! ;-P
 
Stolt Filippa fick bära på minstingen i kusinskaran, Holly.
 
Nellie petar fingret i örat och funderar på...
 
...hur detta kan smaka! Haha! Trollungen hela dagen.
 
En av få bilder när Jill har ögonen helt öppna och är med på kort frivilligt. Dock blev huvudet kapat...
 
Stjärnorna roade de små.
 
Så var det lilla Iris som firade sin första nyår. Att det avfyrades raketer bekom inte denna tjejen ett dugg. Hon var lika glad ändå!
 
E.T
 
Det var bra lilla Holly som fick en filt i morfars trygga famn när vi skulle släppa upp lyktorna i skyn.
 
Tänt var det här...
 
...och här!
 
Väntar på att varmluften skall fylla ballongerna.
 
Sen var det bara att släppa iväg det gamla till skyn.
 
Bort med alla bekymmer och bittra stunder.
 
Skål för det nya och lovande året
 
Vi önskar alla där ute ett gått nytt år och allt det bästa inför det nya året.
 
 
Uppe med tuppen och gjorde frukost för  att hänga på låset till liftarna i Tandådalen. Innan nio var vi framme och redo att åka utför. 

Jag och Adam på skidor, Henrik på snowboard och Filippa varvade mellan båda. 

Högst upp på toppen låg dimman tät, stormen ven och kastade iskristaller i ansiktet. Halvvägs ner så lättade dimman och sikten blev klar. 

Vurpor har vi alla gjort. Inget är brutet men ett och annat blåmärke kommer nog att framträda i dagarna. 

Trötta men nöjda över att vi fått uppleva lite snö och vinter vänder vi nu kosan söderut till Malung för en sista natt. 

Mina tre hjärtan. 

Snålblåst. 

Vår snowboardsessa. 


Lite ringrostig till en början sen släppte det och det märktes inte att det var ett år sedan sist. Men första åket skedde i svart backe. Det kanske gjorde susen. 

Dimman låg tät på toppen. Det gällde att hålla ihop tills man kom en bit ner. 

Skidprinsen mitt i backen. 

Och så har vi snowboardkungen i familjen på sin nya bräda. 

Kvinnan i familjen, drottningen och överhuvudet. 

Sista åket blev tjejernas då killarna tröttnade ur. Mina knän skrek: "Sluta åk!" Filippa skrev: "Åk mer!"

Vad gör man inte för sina barn. 

En underbar dag med familjen. Minnen, foton och blåmärken följer med hem!


Nyårsbilderna som finns i kameran kommer att publiceras så fort jag får tillgång till en fungerande dator. 


Imorgon (torsdag) drar vi till Sälen för att hitta lite snö och åka lite skidor och snowboard!

Tjing!