Helenas saliga röra

Jag klev ut genom dörren, drog ett djupt andetag som fyllde mina lungor till bredden. Vände ansiktet mot skyn och kände solens strålar värma mitt ansikte. Vädret var på min sida. Jag styrde stegen mot bilen, lätt i sinnet!

Helt fantastiskt, en bubblande känsla letade sig upp i mitt bröst. Det kändes som om jag vunnit högsta vinsten. Eller ja, kanske inte högsta vinsten. Men närapå, och jag ska spendera den på bästa möjliga sätt. Inte slösa en massa eller spendera på onödiga ting. Utan förbruka den väl och investera i mig själv.

Jag pratar naturligtvis om SEMESTER!

Jag ska sova, spara ut naglarne, ha nagellack, sola, sitta på altan, dricka kaffe, läsa böcker, lyssna på ljudböcker, vara uppe sent, sova middag (om jag kan). Jag ska försöka att göra allt och inget. Bara NJUTA!

JIPPI!

...att ha en självgående gräsklippare.

Barnens icke ihopplockade badleksaker får sätta livet till. Hoppas barnen lärde sig något av detta. För de gnällde rejält när de fick plocka yttepyttesmå plastremsor ur gräsmattan i lätt regn.

Trist helt enkelt tyckte dom!

Jag är trött!

Så där trött så jag försöker öppna ett öga i taget på morgonen och innan man vet ordet av så har man somnat om.

Tack gode gud för snoozeknappen. Annars hade jag inte kommit till jobbet i tid.

Mentalt har hjärnan redan tagit semester och för första gången är det inte roligt att gå till jobbet.

Nu är det bara två dagar kvar att ställa larmet sen stänger jag av det i FEM veckor.

Underbara semester!

Here I come!!

....med liknande färger!?!?

Jag får inte riktigt ihop det här tvättrådet.

Midsommar firades på Lindhem hos bekanta och deras bekanta och alla barn. Totalt 11 vuxna, 9 barn och 5 hundar.

På schemat stod knytkalas, bad, vattenskidåkning, vattenskoter och dragning i ring. Otroligt trevlig och mängder med god mat. Och barnen, alla dessa underbara barn som lekte så otroligt bra. Det enda var en liten krock och några få tårar. Annars lekte de underbart i 10 timmar.

En av de bättre midsomrar jag firat!

I förrgår ringde han 21.30 på kvällen och ville bli hämtad. Min lille scout - alltid redo. Inte redo att vara borta. Han sov inte bra, det var mycket mygg, inget var roligt, hade blivit osams med en kille och huggit sig i benet med en yxa. Han hade ont i magen och vid revbenen!

Nu ville han bara hem. Men att dra iväg så sent på kvällen var inte lockande för mammi. Även ledarna tyckte att han skulle stanna en natt till. Så skulle han få åka med en ledare hem dagen efter istället.

Så blev det, hem kom han igår kväll. Jag hämtade upp honom vid scouterna.

Solbränd, skitig så in i norden av sot, smuts och luktade, förlåt jag ändrar mig där, han stank av brandrök och myggmedel. Jag fick en snabb kram sen ville han bara hem. I bilen var han snarstucken och tårarna brände bakom ögonlocken på honom.

Väl hemma rusade han in och satte sig på toa.
-Åååhhh, vad skönt att få bajsa, utbrast han.
Där satt han i 20-30 minuter och njöt och talade om att; "bajsa har jag inte gjort sedan dagen innan jag åkte!". Tre dagar utan att göra ifrån sig. Inte konstigt att det värker i mage och revben, att tårarna bränner och humöret är uruselt.

Dassen var vidriga (och jag kan bara hålla med) men man måste ju göra nummer två!?!! Nä han hade varit på dass EN gång och det var första gången. Sen hade han valt att kissa i skogen och inte bajsa överhuvudtaget!

Sen blev det en lååång dusch som dock inte tog bort brandrök och myggmedel helt. Sitter väl i porerna!

Och såret på benet efter det enorma yxhuggen var, om jag skulle citera min far: "inte större än en myggfitta"

Nu när cyklingen är till ända så övergår jag mer mot löpningen. Vill ha en sport som kräver lite mindre tid i vardagen. Cykla får jag göra på helgen när jag är ledig.

Att snöra på sig löpskorna, springa en sträcka och hem och duscha är gjort på en timme. På den tiden är jag bara halvvägs med cyklingen.

Min snälle make kom hem med en pulsklocka till mig, så nu finns ingen återvändo än att börja använda den.

Blev till att införskaffa ett par nya löparskor också då mina gjort sitt. Spännande att se om dessa är bättre då mina gamla och jag aldrig riktigt var överens!

Halvvätter är ingen tävlig, utan ett motionslopp, därför lägger de inte ut resultatlistor. Men det finns eldsjälar därute som sammanställer dessa på sin fritid.

Enligt dessa listor hamnade jag på plats 1764-1793, alla som gick in på 5,25 oavsett sekundtid, av 5592. Det är jag riktigt nöjd med. Alltså blev jag bland den första tredjedelen som passerade mållinjen. En liten medelmåtta som jag hamnade bland de 33 procenten snabbaste cyklisterna!

JIHOO!

Skolan närmar sig sitt slut och sonen har kämpat ännu ett år, duktig som han är trots att det är tufft och jobbigt.

De tömmer nu lådorna och böckerna börjar komma hem, en efter en.

Så damp engelskaboken ner och nyfiken blev jag på hur detta går. Han är tydligen duktig på att förstå och prata en del men även här är det skrivandet som är svårt.

Men det är ändock inte det som mitt norra öga skådar. Inte de krokiga bokstäverna, inte de felvända heller. De felstavade orden ser jag knappt. Mitt öga faller på bilderna han har målat.

Dra på trissor. Han har nog talang för att bli konstnär med abstrakt konst.

Liiite svårt att urskilja vad som döljer sig i varje ruta om det inte vore för texten under. Men med tanke på att det värsta som finns i hela skolvärlden är att rita och färglägga så gör han det superbra tycker mammi!

Vad tycker ni?

Då var det äntligen genomfört och avklarat. Halvvättern är gjord.

När starten gick imorse sken solen och vädret var perfekt. Det gick förvånansvärt lätt att trampa. Hamnade i en superbra klunga som drog de första tre milen. Sen kom Ombergsbacken. Den var inte på långa vägar så jobbig som förra året. Hade mer mil i benen i år!

Sen bar det utför berget. Där skedde den första olyckan, en tjej som störtade rakt in i bergväggen. Den andra olyckan skedde i den klungan vi nyss legat i. Men tack och lov blev jag trött och släppte så vi låg några meter bakom klungan när ett 10-tal cyklister körde samman. Tur ska man ha.

Vid tolv mil var det inte roligt längre. Då var jag rätt trött i baksidan av låren. De tre sista milen segade sig fram. Och där såg vi även den sista olycka. Hon såg rejält skadad ut. Hoppas de klarade sig bra!

Men jag gick i mål utan skador på 5 timmar och 25 minuter. Då fick man en speciell utmärkelse.

Jag är supernöjd eftersom jag hade som mål under sju timmar. Och DET klarade jag plättlätt!

Imorgon är det dags. Sista etappen i halvklassikern. Måtte allt gå vägen bara.

Har haft en mysig dag i Motala där vi strosat runt, shoppat lite och ätit på restaurang. Nu ligger vi på hotellrummet och inser att partytältet står precis utanför sovrumsfönstret. Få se om vi får någon sömn.

Starten går 8.56 imorgon. Då gäller det. Trampa, trampa, trampa...

Sveriges nationaldag!

Och vi har inte firat ett dugg. Vi fikade med barnens farmor och farfar imorse. Sedan har barnen lekt med kompisar och dagen har haft sin gilla gång.

Städat och tvättat bilar. Bytt däck på cyklarna inför Halvvättern. Grillat och ätit go mat.

Nu blir det natta!

En lycklig och stolt tjej.

En stolt mamma och pappa.

En aningens fattigare blev vi också av att lösa ut alla märken. Men vi gjorde lika för brorsan så då får vi göra lika nu!

Totalt 14 märken blev det och hon nådde kraven upp till och med årskurs sex sånär som på ett märke, bronsbojen (livräddning). Det känns tryggt, simkunnig är hon i alla fall.

Om fyra dagar gör jag min sista del i halvklassikern. Kondition och ben känns på topp. Inget stoppar mig nu. Det är bara cykeln som ska få lite kärlek.

Men det finns en stor tumme ner, vädret! Detta satans väder! Jag hoppas att det visar fel. För regn vill jag inte ha...

Trodde jag gjort mina mil i spöregn!

Här kommer skattåterbäringen!

Äntligen nådde jag botten på tvättkorgen.

Vilken tur att den fylls på imorgon!

The never ending story....

Jag ä strax värd en semester. En semester helt utan "extrajobb".

Förra året var min första vanliga semester i vuxet liv. Har ALLTID sommarjobbat alla somrar innan dess. Och gjorde så även förra året. Av fem veckor ledigt från tandhygienistyrket jobbade jag totalt tre veckor som undersköterska på Forshaga och Molkoms vårdcentraler. Blev erbjuden två veckor i sommar på Molkoms VC.

Tack, men nej tack!

I år SKA jag ha semester! I FEM veckor, jag kommer att njuta, hoppas jag. För vad gör man med fem veckors ledigt, 35 dagar utan måsten....

Har aldrig någonsin hänt tidigare!!

Men något ska jag väl hitta på.

Men först jobba 14 arbetsdagar till!