Helenas saliga röra

Tjihoo!

Jag tog mig runt!

Dagen började med hotellfrukost. Därefter kruxet att ta sig ut till Lidingö. Köer, poliser, trafikstockning. Tänk att varje gång jag är i Stockholm så inser jag att jag inte är stadsmänniska.

Tiden blev knapp och när väl de andra kom med mitt startbevis så var det bara att springa igång benen. Fick springa till starten som låg 1,8 km bort. Bra uppvärmning, eller!? Det jobbig var bara att när vi väl var framme och sprang ut på gärdet då gick startskottet för vår grupp.

Jahapp! Då var det bara att fortsätta springa. Men det känns att man, de tre sista veckorna, varit förkyld med envis hosta.

Innan jag fick min förkylning var målet att försöka ta mig runt på under två timmar. Nu blev det inte riktigt så. Fick ta det lugnt i början för att öka sen. När känslan kom på att det här kommer jag att klara.

Tiden?!

2.13.40

På väg mot Stockholm i bil. Plötsligt hörs ett illtjut.

-Jihooo jag har tappat min tand. Det här är den bästa dagen i mitt liv!!! Det sa bara klick när tanden lossnade!! Jihooo!!!

Trodde till min förtjusning att nu blir det lugnt ett tag. Men jag tror halva Stockholm har fått höra att hon tappat sin tand....

Nu ligger tanden i ett glas vatten här på hotellet och spänningen är stor om det kan vara så att tandfen hittar oss här på hotellet i Stockholm.

Jag fick en oväntad pengavinst...

... av sonen! ;-P

Ett vinstbrev med två kronor, ett välkommet tillskott i hushållskassan...

Men den största vinsten är dock att han vill försöka skriva och är relativt duktig på det (med tanke på hur svårt han tycker det är). Han har såååå svårt i skolan med läsningen och skrivandet. Därför gör den här vinsten mig så glad, att han iallafall försöker!

Vår plutt!

...men tanden sitter där den ska. Till Filippas stora besvikelse.

- Uuuhhhh, det gör ont i tanden!!

- Åååhhhh jag kan inte äta frukt!!

- Men mamma, när ska jag tappa den???

Ja vad säger man. Blod, svett och tårar. Saliv och tandagnissel. Även jag längtar tills denna vita sak är utanför munnen...

Henrik bokstavligen sparkade ut mig på en löprunda ikväll. Har helt fallit ur löpträningen samt varit rejält förkyld.

Sur blev jag när han "tvingade" ut mig men insåg även att det är endast två veckor kvar till lidingöloppet 15 kilometer!

Frågan var dock, när löparkläder och löparskor satt på kroppen, var i hela friden ska jag springa?! Ner mot centrum där folk kan se mig? Nähä, ALDRIG! Ja då får det bli löpspåret, i mörker. Nja, helst inte. Som att välja mellan pest eller kolera. Jag har nämligen på äldre dar gått och blivit djur- och skogsrädd. Tänk på alla björnar och vargar som man inte ser. När man springer på ett elljusspår i mörker är mörkret som en vägg cirka två meter från spåret. Du ser inte ett skit av vad som försiggår.

Det kanske står en vargflock där i mörkret och väntar på en fin middag i ett par löparskor. Eller en stor björnhanne som vill boxas lite.

Men hur som helst blev det elljusspåret och trots en nyligen besegrad förkylning så fick benen fart, vilken fart sen. Hade inget med vilja, kondition eller stönighet. Det som gav benen energi från oanat håll var adrenalin. Adrenalin producerat av SKRÄCK!

Nu har kvällen kommit och jag får äntligen krypa ner hos mina små troll.

När pappa är borta så sover dom inne hos mig ibland. Filippa i sängen och Adam på en madrass på golvet. Vi sover alla väldigt bra. Båda har sovit oroligt en tid. Men här i mitt rum sover de hela natten.

Natti!

Den hemliga resan startade imorse efter frukost. I bilen spelades det spel och tjattrades glatt. När vi kom in i Norge så tog vi ut lite pengar som barnen fick kolla in. Filippa tyckte att deras pengar luktar precis som våra. Adam höll upp sedeln mot fönstret och utbrast. Dom (norrmännen) har också kommit på vattenstämpeln!!?!

Vidare vi for och till sist passerade vi Tusenfryd längs vägen. Nöjesfält i Norge. Barnen bönade och bad att vi kunde väl stanna till där på vägen. -Vi har inte åkt karuseller på över två år, utbrister Adam. Men vi sa NEJ, vi ska till skogen och plocka svamp. Sura miner under parkering och första biten som gicks till fots.

Men sen när vi stod framför entrén så sken de upp. Vi har vandrat runt, åkt karusell efter karusell. Varit glada hela dagen och sams. Till slut mådde föräldrarna illa och barnen blev trötta. Efter åtta timmar klev vi ut från nöjesfältet igen. Satte oss i bilen och drog iväg till Gardermoen för att ta in på hotell. Barnen tvärslocknade i bilen. Imorgon bär det av hemåt!

Väskorna är packade, maten är gjort, barnen nattade och alla spel på laddning.

Imorgon bär det iväg på en liten tripp, en hemlig resa. Hemlig för barnen, inte för oss. Till barnen har vi sagt att vi ska åka lååångt och fixa några saker som måste göras. Glädjen är inte jättestor hos storebror och lillasyster.

Vart vi ska avslöjar jag inte nu. Men två bilder kommer så länge.

Nu ska vi sova så vi orkar med morgondagens bravader ;-P

Det första OS som överhuvudtaget intresserat mig. Och barnens första OS. PÅ skolan har det idag varit OS för hela slanten. Med tillhörande bevis på deltagande. Mammas fina älsklingar!!

Mina tre nya favoriter i sköljmedelsjungeln...

Jag testade att göra en annorlunda fläta på dottern. Hon har tvärvägrat fläta i flera månader. Men nu fick jag klartecken att göra en. Både mor och dotterblev nöjda!