Under helgen som varit så tog vi en långhelg med båten. Det gick galant och det gick åt skogen och det löste sig.
På onsdag kväll styrde vi ut från Heden på vår färsta "riktiga" resa med maten packad och planerad övernattning i båten. Vi anlände Nabben ca 21.00 och lägger till utan missöden. Vinden tilltog och första natten blev det inte mycket sömn. Nya ljud, oro över knopar, sidvind som gungar oss till orolig sömn. Vattnet som smäller i båten. Så många gånger har jag nog aldrig tittat ut genom ett fönster under en och samma natt. Vi är heller inte sjösjuka direkt har vi konstaterat.
Torsdagen var det fortfarande väldigt blåsigt under hela dagen. Grillning och promenad runt Nabben med Bäckströms. Inser flera gånger under dagen vad som fattas oss och båten. Mycket man inte tänkt på (potatissticka, plastfolie, ugnsfolie, plastpåsar). Problem är till för att lösas. Camilla åker hem för att jobba. Under kvällen mojnar det men natten fortsätter vara blåsig.
På fredag hade blåsten minskat lite och det var behagligare i luften. Denna dagen började jag oroa mig för att "bajstanken" kanske började bli full. Henrik suckade lite lätt och tyckte nog att jag var nojjig. Men gå ner och titta då. Det gjorde jag, lättade lite på skruvlocket. Den panik och känsla som uppstår när bajvatten sipprar ur. Bäckström son uttryckte det så här: "De juktar skunk i ejan båt! Va haj du jott?" Jo du lille vän. Jag ville bara veta hur mycket bajs det fanns i lådan...och den var skitfull!
HAHA! Nu kan jag skratta men inte då!
Där och då beslutar vi att hämta upp Camilla vid båtklubben och tömma tanken. Efter lunch packar vi in barnen i vår båt och ska starta. En motor inga problem. Nästa motor stendöd. Felsökning börjar, stressen ökar, barnen frågar och Camilla väntar. Vi har lite småfel på elen visar det sig. Ett glapp under plottern visar det sig vara. Tokigt kopplat, inte kopplat, dåliga kablar. Ja en härva helt enkelt. Till slut är vi på väg mot Heden. Hämtning av Camilla går bra, toatömningen likaså. Sen blev det sanering nere runt bajstanken. Tur att jag slängt ner en kartong med handskar. Från och med nu var det bajsförbud på våran båt. Morgon/kvälls och nattkissen var ok att göra. Jag tänker ALDRIG mer skura en överfull läckande bajstank om jag kan få familjen att gå på dass om det finns!
På kvällen badade vi bastu och duschade, efter det åt vi grillat och drack ett glas rött i kvällsolen. Under dagen fyllde det på med folk.
Lördagen blev vår sista dag ute på Nabben. Vi åt frukost i solen som strax försvann bakom täta moln. Packade ihop för hemfärd. Vinkade av Adam som stannade några timmar extra hos Bäckströms medans vi drar hem på Filippas ridning. Första gången helt själva vid tilläggning på Heden. Gick på andra försöket, strömt som busen. En mycket lyckad första tur som gav mersmak på båtlivet. Trots småbekymmer.
Henrik stannade i båten medans jag tog svärföräldrarnas bil som vi lånat då våran skulle lämnas in måndagmorgon för reparation efter bilinbrottet. Väl tillbaka efter ridningen plockade vi ur och städade båten. Alla börjde bli hungriga och griniga. När vi väl kommer till bilarna var vår bil helt stendöd. Fick öppna med nödnyckeln, åla mig in via förarplatsen vidare till baksätet, fälla ryggstödet och åla in i skuffen där jag lyckas pilla bort skyddsplasten över nödöppningen. Allt för att få tag på startkablarna som låg under golvet i skuffen. Förmodligen ligger något och tjuvdrar ström efter kabelklippningen.
Nu är bilen på reparation, jag har inte insjuknat i någon avföringssjukdom, en del elfel är felsökta, andra fixade och vi har fortfarande kvar viljan att åka mer båt. Frågan är väl om familjen Bäckström vågar ha oss i hasorna hela sommaren.
