Helenas saliga röra

Årets sista dag har kommit. Idag avslutar vi allt det gamla och påbörjar allt det nya. Ger en massa löften vi aldrig kommer att hålla.

Kvällen kommer att firas med Elin och Michael med familj samt Jerry. Vi skall grilla oxfilé, potatisgratäng och hasselbackare, såser, efterrätter och en massa annat gott. Sen vid 12 skall vi släppa upp stora ljuslyktor i skyn. Vi har även kostat på oss en äkta Dom Pérignon. Efter en massa tjat från Henrik i flera år om att han vill smaka en äkta champagne. Så nu får han göra det. Hoppas att det är riktigt äckligt så att man inte får sådana dyra vanor.

Så nu bjuder jag på en tillbakablick på det gågna året 2010.


År 2010 började med mycket snö och mycket kyla.


Barnen fick testa på frisöryrket en sväng.


Adam fyllde 6 år. Blev stora pojken.


Våren kom och de fick nya cyklar. Vilken lycka att kunna vara ute mer.


Filippa lärde sig att cykla på den nya cykeln.


Filippa lärde sig att åka rollerblades.


Filippa fyller fyra!


Adam tappar sin första tand. Överlycklig!


När man fyller sex får man sluta på dagis. Adam blir avtackad med en ros för alla sina år på Stacken. Här med fröken Inger.


Vi bygger en platta där poolen skall stå. Tomten lutar extremt mycket åt alla håll.


Sent på sommaren blev den färdig och även vi fick upp poolen. Några dopp hann vi med. Nästa år skall den upp tidigt.


Sommaren gav bad och sol.


Semester firades på ALV (Astrid Lindgrens Värld).


Senare drog vi vidare till High Chaparall. Trots lite dåligt väder blev det en lyckad semester.



Varsin "Panga" inhandlade barnen. Även hatt och scarf.


I augusti så blev vi tvugna att sälja den finaste katten i världen. Harry fick flytta till Mullsjö då det visade sig att jag hade kattallergi! Sorgen är tung. Tänker på honom än idag!


Köket fick en ansiktsupplyftning.


Gick från rostorange till vitt och svart.


Även matdelen fick samma färger.


Hösten kom och det innebar många skogspromenader i jakt på skogens gula guld. Här jagas det kantareller med pinnar i högsta hugg.


När hösten kommer drar även tipspromenaderna vid SISU igång. Här på tur med familjen Ankarsund/Carlsson.


Adam börjar spela innebandy. Verkar som det var roligare än fotboll.


Julen 2010 i Malung.

Det var det gågna året. Nu inväntas bara kvällens firande och mot nya mål. Kommer 2011 bli ett av de bättre åren. Jag skulle kunna tro det. År 2011 är det år som jag blir fri från studierna. Det ser jag fram emot.

Nu skall det börjas fixas inför kvällen.

Till dagens rubrik passar nog morgonens händelse in allra bäst.

 

Jag trodde nämligen att mitt sista ögonblick var kommet. Jag kände marken försvinna under mina fötter, tårarna brände bakom ögonlocken, klumpen i halsen växte, hjärtat rusade tills jag trodde att det skulle spränga bröstkorgen.

 

Jag rusade ut ur datarummet och ställde mig i köket och grät. Filippa kom springandes och frågade om jag grät på riktigt? JA skrek jag, då rusade hon ut till Olle och Adam och sa: - Kom får ni se, min mamma gråter på riktigt! Jisses, det är inte ofta de ser mig gråta. Rusade upp som en tonårsflicka, smällde i dörrar och slängde mig på sängen och fortsatte gråta. Jag trodde jag skulle snörvla ur mig hela hjärnan.

 

Livet var förstört, allt var förstört. Det kändes som om jag lika gärna kunde dö!

 

Allt detta för att jag frågade Henrik var alla mina skolarbeten fanns. De som var sparade på den externa hårddisken till datorn.

 

-Den har jag tömt!

 

Den hade han tömt. Nä, nu fasen hängde skilsmässan i luften och dallrade. Fatta att alla mina skolarbeten var borta, inte ens ett enda dokument var kvar. Nu var livet slut. Detta var slutet för den blivande tandhygienisten. Därav alla mina känslor och mitt beteende.

 

När den värsta stormen lagt sig så sansade jag mig en aning och satte mig vid datorn för att börja om med arbetena som krävde det. Tog mig en extra koll på mitt USB-minne för att se om jag kanske hade några arbeten sparade.

 

OCH DÄR! Prisa alla gudar i universum! Där fanns en säkerhetskopia på hela min mapp på skolarbetena. Har nog gjort den när vi skulle formatera allt på datorn och glömt bort det!

 

Nu kändes det lite bättre. Men från att allt rasade på ett par sekunder så sitter känslan kvar än ikväll. Känslan av att nästan ha förlorat allt. Som om man fått en örfil. Den är över snabbt men den svider jäkligt länge.

...förstår jag mig inte på!

Nu har min kära make installerat och ändrat i datorn. Om ni frågar mig så har han ändrat till världens oreda! Jag hittar inte mina dokument med alla skolarbeten.

Gubben är ute på "grabbkväll" (gubbkväll) så att ringa honom är nog ingen större idé. Hade tänkt sätta mig med lite skolarbete för att fördriva tiden. Men som skrivet! Jag hittar inte ett enda dokument.

HJÄLP! Tänk om allt försvunnit?

Vart finns det då?

*Irriterad

*Förtvivlad

*Trött

Dumma gubbe! ;-D

Jag tror jag lägger ner det hela och så ska jag växla några sanningens ord med honom imorgon!

Tror jag kryper ner under täcket och förkovrar mina kunskaper bland kändisars smutsiga skandaler. Jag har en Hänt Bild att studera!

NATTI!

Mina ambitioner just nu är att studera klart och försöka bli en bra tandhygienist som kan vara varsam och behandla människor så smärtfritt som möjligt. Bli ödmjuk och lyhörd. Tvätta bort "stämpeln" som tandhygienisterna har. Att de är hemska, hårdhänta och oförsiktiga!

Jag vill även klara av/orka uppfostra mina barn till varelser som andra människor kan tycka om. Uppfostra dom till varleser som kan verka normalt i samhället. Men även att vara så öppen att mina barn alltid skall känna att de kan komma och prata med mig oavsett vad som sker och händer. Jag vill vara mer än bara mamma. Jag vill vara "bästa" vän med mina barn, vill kunna prata öppet om allt. För vem skall de vända sig till om inte de kan vända sig till sina föräldrar.


Mina små skatter!

Egentligen saknar jag ingenting om man skall hårddra det. Klart att jag vill ha en häftig bil, ett fint hus, mycket pengar på banken. Men det är bara materiella ting. Jag är frisk och mår bra. Det räcker riktigt långt. De finns de som har det mycket sämre än jag har. 

Så NEJ jag saknar ingenting. Men jag skulle vilja ha mer fritid eftersom pluggandet tar det mesta av min tid. Jag känner att jag försakar mycket, att jag inte hinner med mina barn så mycket som jag skulle vilja. Blir lätt grinig av all press med alla studier. Så det jag saknar allra mest är mer tid, mer tid att leva fritt utan studierna flåsandes i nacken!

Jag är riktigt hemmakär. Jag älskar att vara hemma. Har inga problem med att gå hemma och pula, strosa och plocka dagarna i ända. Mitt hem är min borg.

Men efter att vara hemma så finns det en plats dit jag gärna åker en gång per sommar. Där laddar jag mina baterier, där släpper jag tid och rum, där varvar jag ner, där får mitt hjärta en normal rytm efter stessen i vardagen. Där finns allt och ingenting. Där minns man sina barndomssomrar och minnen från en tid utan bekymmer.

Stället jag pratar om ligger bakom en kulle, dold i skogens dunkla charm långt in i Dalaskogarna på gränsen mot Värmland. I skogen öppnar sig en glänta där det står en röd liten stuga med vita knutar. Inget rinnande vatten eller elektricitet. En bit från stugan forsar vatten där man kan fiska, hämta vatten eller bara njuta av ljudet från forsande vatten.

Den lilla stugan är Björvalldalen.

Julen har firats tillsammans med släkten på min sida hemma hos min syster Anna. Fullt hus, full fart, massa mat, massa paket, mycket spring och många barn.

I år firade vi lite annorlunda eftersom vi hade lilla Jill med oss. Så vi åt kl 12, tittade på Trolltyg i tomteskogen kl . 13 och kl. 14 kom tomten. Det var riktigt bra att ändra om. Barnen orkade mycket mer.


Att vänta på tomten är jättetråkigt och långsamt. Som tur var gick Trolltyg i tomteskogen mitt på dagen som barnen lade sig i sängen för att titta på. Mätta och belåtna.


Titta i varenda fönster. Vart kommer Tomten? När kommer Tomten?


Alla fem barnen tillsammans med tomten


Adam var inte riktigt säker på om tomten var rikitg. Blev tvungen att känna på bältet med bjällror. Tomten hade ingen "mask" men Adam var misstänksam. Han hade något konstigt vid mustaschen. (Den var fastklistrad)


Julklappsutdelning.

     
ADAM                       JULIA                   MELVIN

 
FILIPPA                      JILL

Tyvärr så är jag en dag för sent ute. Men igår fyllde min kära svärmor år. Åldern nämner vi inte då det är en kvinna vi skriver om ;-D

Julen snurrar på i ett enda halvordnat kaos så tyvärr glömdes det bort. Vaknade i natt och kom på att jag glömde henne på hennes dag. Just nu befinner hon sig på resande fot i Thailand, så det är inte så synd om henne. Men jag vill i alla fall hylla henne en dag för sent.

Eftersom jag befinner mig i Malung har jag inga kort på henne. De ligger i tryggt förvar hemma i vår dator. Men jag antar att hon är lika glad för det, då hon inte gillar att vara med på kort.

Sänder i stället denna ros över nätet till henne!

GRATTIS kära Anita på födelsedagen önska vi alla i MALUNG!

Om man tar en stor rädsla så är det att jag är rädd att mina barn ska dö före mig. Det skrämmer mig enormt.

Men går man till mindre rädslor eller fobier så är det mörka vatten som jag är rädd för. Mörka sjöar som man inte ser botten på, där det finns dy på botten, fullt med sjögräs, näckrosor och gäddor. Där lurar många faror. Jag badar inte gärna i mörka vatten.

Men trots denna rädsla ska jag ge mig på att simma Vansbrosimningen till sommaren. I älven, i mörkt vatten, bland gäddor och sjögräs. Det sägs väl att man skall utsätta sig för sina rädslor för att övervinna dessa.

Har inte någon riktigt bra sak att skriva på denna dag. Därför väljer jag att rabbla upp några olika "första" som jag kan komma ihåg och på!

EN FÖRSTA:

BOK - Någon Kitty-bok
BIL - SAAB 9000
POJKVÄN - Andreas
EGET BOENDE - Lägenhet (2:a) i Malung på området Fällen.
TELEFON - En stor Nokia med lång antenn (tegelsten).
UTLANDSRESA - 1997 till Turkiet.
HUSDJUR - En shih tzu som hette Mon Ami

Som sagt ett svårt inlägg. Kommer inte på så mycket mer just nu. Ni får hålla till godo.

Är jag på det "rätta" humöret så kan jag gråta för vad som helst.

Jag gråter inte så ofta när jag är lite ledsen. Då måste jag vara rejält ledsen om jag ska gråta. Däremot gråter jag desto oftare om jag är riktigt glad, arg eller upprörd. När jag blir riktigt arg och upprörd så kommer tårarna väldigt ofta. När då tårarna bryter fram blir jag ännu mer arg på mig själv och så gråter jag ännu mer. Det ligger mig väldigt ofta i fatet. Det gör också att jag ofta undviker konflikter in i det sista. För alla tror att jag blir ledsen och vill trösta mig när jag i själva verket är urförbannad!

Så mycket som jag suttit vid datorn och gråtit de senaste tre åren kan jag aldrig påminna mig om att jag gjort tidigarte i mitt liv. Men nu är det stressen och frustrationen över de jobbiga studierna som får bägaren att rinna över.

Igår kom årets bästa julklapp nerdimpandes i postlådan. Jag sökte ett stipendium från Dalarna tidigare i höst. Man var berättigad till stipendium om man var född och uppvuxen i Dalarna, gått minst sex år i skola i Dalarna och nu studerade på annan ort. Jag uppfyllda alla dessa krav och blev beviljad stipendiepengar som betalas ut i slutet av februari.

Så nu kommer jag att få ett bidrag till min resa till Afrika. Alltid välkommet.



Summan pengar jag blev tilldelad var hela 9000 kronor!

Något  som får mig att må bra är mina barn. Visst kan vi bli osams, men sen när de sover är de det dyrbaraste jag har. Är det något jag saknar när jag är borta så är det först och främst mina barn.

Sen finns det en massa andra saker som gläder mig.
* Lön
* Snö
* Sveriges årstider
* Jul
* Glädjedagar
* Familj
* Vänner

Ja, det finns massor som kan få en att må bättre. Vad det är beror nog på om man är ledsen sedan innan och hur man mår för tillfället.

Igår kväll började Adam klaga på örvärk och mycket riktigt så bröt det ut lagom till sängdags. Så inatt har jag legat bredvid honom och lidit. Som liten var jag också öronbarn och vet hur illa det kan vara. Tryckte i honom smärtstillande och pumpade på flerdubbla doser med nässpray och bäddade med tre kuddar. Men det var fram mot småtimmarna han somnade in riktigt. Men tror ni att jag somnade då. Dödstrött men låg bara och vände och vred på mig. Fullmånen har den effekten på mig. Sover aldrig bra vid fullmåne. Konstigt det där.

Frågade Adam om han ville skippa att åka till mormor och morfar eftersom han är lite trött idag. Då frågade han om man inte fick åka buss om man har ont i örat. Klart man får sa jag. Ja då ville han åka. Han kunde vila hos morfar och mormor. Söta gubben!

Nu skall barnen göras iordning för bussfärd mot Malung. Bussen går 8.30. Om de startar, minus 23 grader är det hos oss här i Forshaga och 30,8 i Malung. Men vi klar på oss full mundering och sätter oss i bussen och chansar. Nästa uppdatering sker i Malung

TJING!

Vad som upprör mig är olika från dag till dag. Vilket humör man är på och hur man mår för tillfället. Men mest så stör man sig på småsaker. Någon som smaskar vid matbordet, att någon använder ett ord väldigt ofta och rykten. Ja helt enkelt skitsaker.

Men skall jag ta upp något stort så är det orättvisor och Sveriges slappa regelsystem som stör mig. Jag har ingen tro till rättssystemet. Det är värre att lura staten på några hundralappar än att mörda. Jag är absolut inte för dödsstraff, men det borde vara hårdare regler och längre straff. Men ett land som Sverige borde inte ha orättvisor. Alla borde kunna vara här på lika villkor.

Jag gillar inte att vissa får bidrag andra inte för samma sak. Eller att politikerna flyger privatplan och lever på statens pengar. Eller att karlar har mer lön än kvinnor för samma jobb.

Sådant upprör mig!

Ett annat ögonblick jag kommer att minnas så länge jag lever är när vår prinsessa såg dagens ljus. Hon föddes den 21 maj 2006 kl. 03.35, vägde 3460 gram och var 50 cm lång. Ett alldeles perfekt litet knyte. Min uppskattning över att hon finns i mitt liv visar jag med denna film.

Jag älskar dig mer än själva livet.

 

Då har äntligen mitt miljövänliga alternativ som jag klickade hem härom dagen kommit levererat till dörren. Jag har alltid varit emot att ha en sådan och sagt att det aldrig kommer in en sådan i mitt hem så länge jag lever. Jag vill ha en äkta och få känna lukten av GRAN.

Ja tänk att det är sant. Jag har köpt en plastgran, jag trodde aldrig att det skulle ske. Men nu är jag ägare till ett sådant åbäk, stolt ägare till råga på allt. Men jag har letat i många år och trånat och gnällt över priset. För jag VÄGRAR att köpa en billig plastgran som ser "sydd" ut. Man ser varje sektion och gångjärnen på grenarna. Helt symmetrisk är den också. Vilken gran ute i skogen ser ut så!?!?!?!

Nähädu! En sådan går inte hem.

Men här kommer några bilder på hur fin en PLASTGRAN kan se ut. Jag bara älskar den trots att den inte luktar gran. Och det bästa av allt, den kommer aldrig att barra.


Förra året hade vi ingen gran. Så barnen var överlyckliga i år.


Adam tuggar tuggummi och klär gran.


Äntligen är den färdig. Visst ser den verklig ut.


Finns till och med verklighetstrogna barr på!


Härligt med gran. Den skapar den där sista julkänslan som jag så väl behöver. Och det bästa av allt är att efter att jag möblerade om så får den plats i köket där jag anser att en gran skall stå. Är uppväxt så. Tråkigt att ha den i vardagsrummet, speciellt för oss som har det på övervåningen.


Ljus i vårt hus!

Den här månaden är en av de bästa som finns. Den innehåller allt. Glädje, förväntan, mys, mörker, levande ljus, Lucia, advent, jul, nyår och stress. Finns nog ingen annan månad på hela året som får alla människor att känna så mycket som i december. Jag har alltid älska julen och hoppas att jag alltid kommer att älska den. Tyvärr har jag varit lite dämpad detta år, men det skyller jag på studierna. Det här är sista julen jag firar som student.

Vi har mycket snö, det gillar jag. Det har snöat fint många dagar, inget slask. Redan nu varnar de för massivt snökaos på julafton. Hoppas, hoppas. Älskar snö, snö ska det vara i december. Det enda som varit negativt är väl att det varit lite väl kallt. Men jag vägrar att klaga. Det gör andra så bra.

Vi har haft dåliga vintrar i flera år. Ja det är växthuseffekten. Nu har vi haft kallt och mycket snö två vintrar på raken. Ja det är också växthuseffekten. Velpottor. Hur ska dom ha det?

Men hur som helst.
JAG ÄLSKAR DECEMBER!

Idag har jag och Elin gått en promenade i det oplogade Forshaga. Slirigt och jobbigt. Men uppfriskande och skönt efteråt.

Jag har städat hela nedervåningen och bäddat rent i alla sängar och håller nu på att tvätta upp all tvätt som uppstod från ingenstans idag. Till middag idag lagade jag rotmos och köttkorv vilket inte var så genomtänkt eftersom mitt hus nu är rent och städat men luktar skit!

 

Idag är det 4:e advet och sista ljuset är tänt. Fem dagar kvar till julafton. Längtar så mycket. Båda barnen är nu nyduschade och sitter uppflugna i soffan och myser med Wii-spel. Eventuellt kommer jag och barnen åka upp till Malung dagen innan Henrik då han jobbar. Vi har tänkt ta bussen då. Vi får se hur det blir. Barnen verkar väldigt sugna på det i alla fall. De tjatar om att få åka buss varje gång de ser en buss inne i stan.

Iförrgår tappade äntligen Adam den framtanden som hängt så lös och stört honom. Överlycklig är han för att tandfen kom även denna gången. Hon är inte så dum den där tandfen.

i hemmet Nena rår
hon äter inget hö
men ljudet henne når.



Jag har blivit belönad med en award av min rara kusin Jessica som innebär att jag ska presentera mig på sju punkter. Så då säger jag som så:

1. Det jag tycker är bland det fulaste som finns här i världen så är det feta prydnadsänglar, speciellt i guld.

2. Jag är totalt politiskt ointresserad och avskyr politiker som pesten.

3. Jag har ett smeknamn som bara ett fåtal inom familjen kallar mig och det är Nena.

4. Jag är löjligt förtjust i skräckfilmer och kriminalromaner.
 Mord och blod skall det vara.

5. Jag håller aldrig fast vid någon artist som jag bara bedårar. Men just nu är det Melissa Horn och Katie Melua som jag lyssnar på.

6. Jag är inte lättirriterad och att reta upp mig tar väldigt lång tid. Kan ta flera år att bli ovän med mig. Men har du en gång blivit ovän med mig har du en ovän för livet. Jag är så förbaskat långsint.

7. Jag är gift och har två barn. En helt perfekt liten familj som bara är min!

Awarden den skickar jag vidare till underbara Terese.

Jag hade även sett ut Jessica men hon har redan fått den.

Hej hopp!

Här tänker jag skriva om resor och tripper och utflykter mm.

Har försökt att fixa med bloggen och nu strular det. Så detta är bara ett test.

Jag har klickat hem en beställning på nätet som kan anses som miljövänlig. Och allergivänlig då jag även har en del problem med detta. Den kostade en liten slant extra än vad jag hade kunnat lägga om jag köpt den i Karlstad, eller så hade den varit gratis om jag stulit den som så många gör!

Jag återkommer med svaret när jag fått min vara ;-D

Jag ångrar nog egentligen ingenting av det jag gjort. Visst har man gjort en del dumma, korkade saker som ung. Men man var oerfaren och naiv. Det jag gjorde ledde till att jag lärde mig något och att jag är den jag är idag.

Om jag ska ångra något är det att jag inte gjorde mer, att jag och Annika aldrig kom iväg på den där tågluffen vi pratade om. Jag skulle ha rest mer och vågat mer om jag fick leva om som ung igen. Jag var ganska lugn och försiktig när jag var ung och gjorde inte så stort väsen av mig.

Idag har inget vettigt skett här hemma. Vi har slappat oss igenom hela dagen. Jag har inte ens lämnat hemmet. Var ut med soporna en gång. Det var all luft jag fått under dagen. Det var evigheter sedan jag gick upp en lördag och hade "inget" att göra. Inget krav på plugg, inget arbete att skicka in, inget "något".

Till en början var det skönt, gött, slappt, underbart. Men vid två började nerverna att spela mig spratt, kan vara alla koppar kaffe. Vankade runt här hemma och kollade ut genom varenda fönster. Lovar att man kan se näsavtryck på varenda ruta här hemma. Och i mitt stills sinne, nä i mitt illa sinne så tänkte jag. "Hur i hela friden ska jag klara av att inte plugga?" Vad gör man med alla timmar man får över. Paralycerad av mitt "icke-vetande-om-vad-man-gör-med-tiden-man-får-över" kom jag mig inte för att göra något vettigt. Till slut slog jag och Henrik våra kloka huvuden ihop och formaterade om datorn istället.

Nu har man duschat, barnen ligger i sina sängar, smuttar på ett glas rött och laddar för att krypa upp i soffan och se en skräckfilm. Haha, det är inte barnen som smuttar på ett glas rött utan Mammi och Pappi!

Filmen vi skall se heter Orphan



Efter att Kate och John Coleman förlorat sitt lilla barn bestämmer de sig för att adoptera en 9-årig flicka som inte är i närheten av att vara så oskyldig som hon först verkar.

TJING!

Att fylla 18 år var väldigt speciellt. Man blir myndig, tycker man är stor, kan straffas, gå på krogen och handla i baren, man är fri att ta körkort. Men den födelsedag jag minns allra bäst är när jag fyllde 20 år.

Jag och min bästa killkompis som fyller år tre dagar före mig slog ihop våra kalas till ett "40-årskalas". Vi hyrde "toppstugan" i vår lokala skidbacke, Byråsen. Vi hade tillgång till bastu, upplyst skidbacke, vi fick även igång liftsystemet. Sen bjöd vi alla på mat och dryck, nattamat och mer dryck. Jisses vilken rolig fest. Tror att vi bjöd ca 20 var på mat men sedan senare på kvällen så var det fritt för alla att komma. Plats fanns det ju gott om. Så av alla mina födelsedagar så var det nog roligast att fylla 20 år. 

Som 20-åring fick man gå på systemet och jag vet att jag var så sur första gången jag var och handlade för jag behövde inte visa min legitimation. Hahaha!

Tyvärr har jag inga foton att lägga ut då dessa är preskriberade och nedpackade i någon kartong på vinden.

Äntligen börjar julstämningen infinna sig även för mig.



Har nog haft så fullt upp i skolan att jag inte tillåtit mig att känna efter. Igår blev vi klara med vårt arbete och skickade in i grupprummet. Idag gick Adam kort dag i skolan och Filippa fick ta jullov redan idag. Var till dagis och hämtade hem allt som låg kvar.

Sen hem och plockade ihop lite i datarummet. Lämnade böcker på biblioteket och hämtade en del nya. Ska ägna helgen till att plocka undan och få julefriden att infinna sig. Har nu satt på lite julmusik, dämpat belysningen, tänt massa ljus och ser snöflingorna dala ner utanför mitt fönster.

Hoppas, vill och tror att den rätta känslan snart infinner sig. Ska sen dra på mig mössa, jacka och vantar och bege mig ut för att skotta. Mysigt och härligt. Än så länge. Svär väl över snön innan vintern är över.



Älskar vinter och snö när det är så här!

Oj, oj, oj! Har jättemånga favoritminnen. Vilket ska man välja. Som liten minns jag ett speciellt där hela familjen bokade stuga i Idre fjäll. Vi var tillsammans hela familjen på semester och badade på äventyrsbadet i Idre. Tror att det var första gången jag var på och över huvud taget såg ett äventyrsbad.

Men som vuxen och tillsammans med Henrik så är det nog vår bröllopsdag jag väljer då vi åkte till Kina för att gifta oss.

Efter mycket pappersjobb och kontakt med svenska ambasaden i Kina och den kinesiska ambasaden i Sveriga så kom vi vi äntligen iväg. Först till Shanghai sen vidare med nattåg till Beijing (Peking) där vigseln skulle äga rum. Hotellet vi bodde på hade en salong som genomförde håruppsättningar och sminkning, bokade tid. På bröllopsdagens morgon så klev vi upp och gick ner. Jag fick följa med först. I Kina funkar det inte riktigt som i Sverige. Jag fick blunda hela tiden och inte se mig i spegeln förän mannen var klar. Snurrade runt mig och jag fick se mig i spegeln. Men herregud. I Kina är det fint att vara vit, det borde jag förstått. Såg ut som om jag snart skulle läggas ned i en kista. Jag var likblek och sminkad som en geisha. Svarta sneda ögon med mycket kajal, vitt ansikte och knallrött läppstift.

Oj, vad han fick göra om. Och jag fick sminka om mig ännu mer när jag kom upp på hotellrummet. Sen drog vi på oss kläderna och drog i väg i taxi till sommarpalatset där vi tänkte ta fina bröllopsbilder. Vi snålade on på bröllopsfotograf då detta var superdyrt, vi betalade vår taxichaufför en heldag istället. Alla kort som är tagna har jag stått modell för, Henrik har ställt in kameran sen har chauffören tagit över och knäppt kortet när Henrik ställt sig på plats.


Jag vid bron vid sommarpalatset.


Snart äkta makar.


Synd att det var så disigt denna dag. Men det blev ganska bra kort ändå. Med tanke på en oerfaren fotograf....


Att vara svensk och gifta sig och vara finklädd och befinna sig på sommarpalatset.....


.....innebar att man blev en "turistattraktion".


Alla ville ta kort på oss. På de flesta kort ser jag mest besvärad ut. Men det beror till stor del på att det inte bara var Henrik och chauffören som tog kort på oss. Det smattrade i kameror överallt runt oss.

Till sist bar det av till Svenska ambassaden för själva vigselakten och papperskrivningar.


Här är vi tillsammans med Ambassadör Mikael Lindström


Våra vittnen Xiaoli Li & Ping Höjding.

Den här julhälsningen har jag nu gjort tre år på raken. Den är alltid lika rolig att genomföra och jag tror att den många gånger är mer uppskattad än julkort i papper.

Den är ett miljövänligt och billigt alternativ. De pengar man spar kan man alltid skänka till något välgörande istället. Då har man gjort tre goda gärningar på en gång. Sparat pengar, varit miljövänlig och bidragit till något gott. Alla goda ting är tre sägs det.

Så varsågoda. Här är en jul hälsning från familjen Haltorp:

Tryck här!

Mitt riktiga intresse för pojkar kom sent. Som jag skrev tidigare byggde jag och Malin lego när alla jämnåriga var ute och träffade pojkar.

Den första riktiga kyssen jag fick var efter att jag gått ur nian. Jag blev ihop med en kille från grannsocken som hette Andreas, Adde. Han var min första kärlek. Det var honom jag kysste för första gången. Jag var alltså 15,5 år när  jag fick den första riktiga kyssen.

Men det berodde nog inte enbart på att jag satt i en källare och byggde lego. Jag hade käften full med skrot också. Jag hade tandställning som jag fick plocka ut i slutet av nian. Var nog inte någon som ville kyssa en flicka med järnskrot fulla munnen.


Det var alltså min första kyss men inte den sista!

PUSS

Mina drömmar

Det jag drömmer på natten! Det finns två ständigt återkommande drömmar när jag sover. Den ena är att jag faller. Jag faller alltid från bron som går över Västerdalälven hemma i Malung. Men precis innan jag slår i vattnet vaknar jag med ett ryck. Den andra drömmen jag drömmer är att jag är i fara, är jagad av något, vet inte vad. Jag försöker att springa/fly därifrån. Men hur jag än tar i och kämpar så springer jag bara i slow motion.

 

Går vi till mina drömmar i vaket tillstånd så vill jag först klara av vistelsen nere i Afrika. Sen klara mig igenom skolan den sista terminen och få ett fast jobb som jag trivs med. Trivs man på jobbet orkar man förmodligen jobba länge/mycket, tjäna pengar och unna sig saker. Vara frisk och att mina nära och kära är friska.

Idag var det luciafirande för Adams skola, det röda huset. Tänk vilka söta barn det är som går i röda huset. Man är bara såå stolt.

Vi bjöds på luiciatåg, teater, sång, dans, lotteri och musikaliska talanger. Vilka tuffa barn som vågar gå upp och stannar kvar fast det blir lite fel.

Luciatåget stod förskolan, ettan och tvåan för. Tänk att man får skratta så härligt när det är barn med. En tomte petade näsan, en tomte blåste på sin tofs, en tomte flög raket med tomtelyktan (Adam). Så spontana och så härliga. Vem bryr sig om vem som tittar. Inte tomtarna i alla fall.


Filippa väntar och väntar.


Adam i väntan på att allt skall dra igång.


Hela luciatåget.


Adam leker med ljuslyktan.


Tre gubbar från pepparkakeland.

Väl hemma tvärslocknade barnen i sina sängar. Har pluggat en stund nu på kvällen men tar nog natten snart. Nya tag imorgon.

Natti!

Till att börja med så var det mina röda mysbyxor, en vit t-shirt, strumor och en röd munkjacka. Mina pluggdagar hemma består bara av myspys kläder som är bekväma då man sitter uppflugen i datastolen mest hela tiden.

Men nu ikväll så är det Adams luciafirande vilket innebar att jag blev tvungen ;-P att duscha och sätta på mig svarta leggings, en skjorttunika och scarf. Nu ska familjen bara äta mat, sedan bär det av ner till folkets hus. Återkommer med bilder under kvällen.

Måste bara visa en bild på Adams "fina" tandrad!



Tanden är inte riktigt lös än och den nya tanden trycker iväg den gamla åt sidan. Han ser inte riktigt klok ut när han ler, min plutt!

Jag har klagat, pipit och gnällt över vår luftvärmepump. Jag tycker den låter för högt, kan även bli väckt på natten av att det tjuter i den. Öronbedövande och sen när den går ner i varv och lägger av så låter det som om jag har en sågklinga i huvudet, typ tinitus.

Till slut tröttnade Henrik på mitt gnäll och sa: -Ring då! till någon som kan fixa detta menade han.

Det gjorde jag och idag var det hit en teknikkunnig kille, han behövde bara kliva in i huset för att höra att det var fel på fläktmotorn.

Så till julklapp ger jag mig själv en fläktmotor med tillhörande installation för ca 3000 kronor. Tack tomten!



Tänk att det skall till en hörselskadad oteknisk Helena för att höra att lagret är slut i fläktmotorn!!!

Idag bar det av till dagis för att se lillsessan vara Santa Lucia (som hon säger). Det är allt bra söta där de står och inte sjugnger rent och i otakt och egna texter. Härligt.


Hela gänget som sjunger. Sååå söööta!


Filippa, Nils och Bea. Världens sötaste skönsjungande trio.


Ett sött par. Nils och Filippa.


Lucian Filippa, pepparkaksgubben Isak och tomten Bea.


Sen blev det välförtjänt fikapaus innan hemfärd.

Den veckan som komma skall kommer att vara fylld med luciafirande bland annat. Idag är det luciadagen och kl 15.00 så firas lucia på Filippas dagis. Så dit bär det av direkt efter jobbet. Får försöka smita tidigare då jag egentligen slutar 15. Imorgon är det luciafirande för Adam  i Folkets Hus. Där är jag klassmamma och håller i det hela. Därför blir det till att komma lite tidigare och fixa i ordning det sista inför att alla andra föräldrar kommer. Onsdag skall det ätas grötlunch på jobbet, torsdag och fredag kommer att ägnas åt att rå-plugga. Här ska pluggas järnet då jag tänkt att få mig lite ledigt över julhelgerna. Får slita nu och njuta sen. Till helgen så är det fritt vad som behöver göras. Det jag inte hinner i veckan ägnar jag helgen åt!

Helgen den tredje advent så var hela klanen Andersson samlade för mat och julpyssel. Alltid kul att umgås alla tillsammans ibland.



Robban


Anita, Sara, jag och Conny gör julgodis.


Farmor Anita hjälper Alva med hennes hus.


Gammelmormor Ingrid hjälper Filippa och Adam med att pynta pepparkakshuset.


Under tiden har farfar fullt upp med "Lill-bus" Astrid.


Henrik tog det mest lugnt, smuttandes på glögg!


Ingrid, Andrej och Filippa pysslar vidare.


De fyra kusinerna tog en paus i soffan tittandes på TV. Astrid, Adam, Alva och Filippa.


Den yngsta och den äldsta av kusin-skaran. Samma stuk på munnen. Måsta vara något spännande på TV.


Senare på kvällen severades det mat för hela gänget.


Rökt vitlökslax, potatis och chilisås. Och naturligtvis ett gott vitt vin. Härlig kväll!


Det färdiga pepparkakshuset pryder nu skänken i köket. Få se hur länge "klåfingriga" barn kan hålla händerna borta!?!?


Marsipanfigurerna som tillverkades under lördagen.

Vi avslutade helgen hos farfar och farmor med bad för barnen i bubbelbadkaret. Nu sover de skönt och jag och gubben skall krypa upp i soffan och se på film.

Tack för en underbar helg alla inblandade!

Nu hör till saken att det finns två saker här i livet jag köper på mig och ALDRIG blir nöjd med. Det ena är plånböcker, det andra är väskor. Så nu har jag totalt 7 väskor (och ingen är jag nöjd med) jag växlar mellan beroende på humör och klädstil. Men helst är jag utan väska då jag hellre proppar fickorna fulla än går runt med väska. Men den väska jag använde senast är av märket Maldi och inköpt på Väskshopen i Karlstad. Tippar man ut innehållet, innehåller väskan detta:

* Ett tomt Kick-papper (lakritskola).

* En skrapad trisslott utan vinst (men vad synd).

* Ett paket extra (tuggummi måste man ha).

* Ett litet paket russin. (fråga mig inte hur det hamnade här!).

* Ett papper med julsånger (sedan julfesten med jobbet).

* Ett minipaket med våtservetter (finns i varje mors handväska för grisiga ungar).

* Ett paket näsdukar (även det hör till standardutrustningen i en mors handväska).

* Läppglans (alla slitna småbarnsföräldrar försöker att se fina ut).

* Handkräm (tvättar händerna ofta = måste smörja).

* Trutvalla, Dove (i dessa kalla tider blir läppar nariga).

* En liten, liten miniflaska med flux fluorskölj (en kommande yrkesskada).

* En lös enkrona (orkar inte lägga den i plånboken).

* En bläckpenna från PartyLite (kan alltid ha nytta av att kunna skriva ned saker som man skall komma ihåg).

Då har dagen kommit till resten av grundfamiljen eller vad vi ska kalla oss. Jag är presenterad och mina föräldrar och nu till mina syskon. Vi var ursprungsfamiljen, men nu har vi också skaffat oss "familjer" på olika/andra håll. Byggt på familjerna lite till.

Anna:
Det är min äldsta lillasyster, även kallad "systeryster" av mig. Hon är född den 11 april 1981, alltså är hon tre år yngre än mig. Hennes namn är Anna Elisabet Haltorp, även hon född Klingstam.

Som liten var Anna vild, pojkaktig, busig och om ni frågar mig, helt otämjbar. Hon var väldigt lik Emil i Lönneberga. Mamma och pappa sa alltid att hon inte hade något "filter" mellan hjärnan och munnen. Hon sa det hon tänkte och tyckte. Punkt slut. Vår uppväxt är fylld av bråk, bus, hyss, oväsen, duster och en del kärlek. När vi växte upp var vi osams en hel del. Jag gjorde allt för att bli av med Anna i de lekar jag och Malin lekte som små. Men vi hade mycket skoj också. Jag tror nog att vi allmänt var så som syskon kan vara. Vi var väldigt olika varandra och valde olika vänner och vägar även i tonåren. Men idag har vi hittat varandra och jag älskar henne mer än jag någonsin gjort i min uppväxt. Idag är hon förlovad med sin Henrik och har två barn som heter Julia och Melvin. Hon och Henrik driver möbelaffären i Malung. Där ska ni handla era möbler!!

Som person kan hon få en att skratta hejdlöst och är hon på rätt humör är hon en person som gärna står i centrum med spex och sång till gitarrspel. Hon kan spela och sjunga helt underbart (både på det ena och det andra) ;-D. Hon är familjens sångfågel och teaterapa.

 

Ida:

Hon är min yngsta lillasyster, även kallad "lillstrumpa" av mig. Hon är född 28 juni 1987. Det innebär att hon är hela nio år yngre än mig. Hennes fullständiga namn är Ida Kristina Haltorp. Aldrig född till Klingstam. Hon är familjens enda äkta barn. Hon är född inom äktenskapet.

 

Ida var  en blandning mellan mig och Anna. Lite lugnare än Anna i sättet men betydligt mer envis. Hon har vetat ända sen hon var liten vad hon vill. Hon har mest skinn på näsan av hela familjen och skulle aldrig låta någon sätta sig på henne. Ida är väldigt rättvis och gillar inte att folk särbehandlas. Hon skiter i vem hon fräser ifrån. Tiggare som kungen skulle kunna få sig en tillrättavisning av henne om de betedde sig illa. Ibland kan hennes rättframhet såra, men man behöver aldrig fundera mer än en gång vart hon står i sina åsikter. Hon vänder INTE kappan efter vinden. Då åldersskillnaden var ganska stor mellan oss var vi aldrig osams. Jag tog med mig Ida på mycket istället. Vi har alltid haft en bra kontakt, så även än idag. Nu är hon tillsammans med Kenneth och tillsammans har de en dotter som heter Jill. Just nu är Ida mammaledig.

 

Som jag skrev tidigare är Ida som person väldigt rättvis och har skinn på näsan, så tjockt att det nästan syns...... Hennes Kenneth är trubadur så även Ida kan sjunga och gör det ofta. Hon är väldigt duktig på att komma ihåg texter. Även hon är en teaterapa när den sidan slår till. Och hon har en otrolig skicklighet att härma, ingen mindre än Eddie Meduza. Men det räknas väl inte som någon merit.

 

Att ha systrar är oskattbart. Det är och har varit en otrolig resa med både mot och medgångar. Men en sak är säker. JAG ÄLSKAR DOM!


Den härliga TRION!
Ida, Anna och jag!

Det påstås att Anna och Ida är likt vår mamma, medan jag är likt vår pappa.
Vad säger ni?!?!?!

Lite sent men så är det. Känns ganska obetydligt att skriva om detta:


På morgonen så åkte ett linne och en tröja på samt mina röda plyschbyxor på eftersom dagen skall tillbringas framför datorn för att plugga! Naturligtvis hade jag även BH och trosor på mig. På fötterna hade jag mina nyinköpta New Bodystrumpor på mig samt mina hotelltofflor. Mina svärföräldrar som ibland åker land och rike runt samlar hotelltofflor till mig. Perfekta att ha. Slänger dom och tar fram ett par nya. Har jätte många i min kasse i garderoben. Tack Conny och Anita.

Senare blev det dusch och svarta leggings och en rosa tunika fick kläda min kropp. Sen på kvällen åkte ett linne på och sen nu blir det natta.

KRAM och godnatt!

Det sägs att det är bra att inte barnen får spela TV-spel för länge och för ofta. De behöver få frisk luft och ut för att röra på sig. Det med frisk luft kan jag hålla med om. Men mina barn, speciellt då Adam rör sig mer när han spelar TV-spel än när han är ute. Han kan vara genomblöt av svett efter ett pass med TV-spel. Här nedan får ni ett smakprov på Adams spelstil.

 

Han sitter nästan aldrig ner när han spelar. Det sprätter och rycker i alla kroppsdelar när han får spela. Men ibland spelar även Filippa. Hon rör sig hon också men inte lika mycket som Adam. Inte ens när andra spelar kan Adam vara still.

 

Vad har jag för tro? Jag tror lite på honom där uppe och även på honom där nere. Men bara lite. Jag tror det hela handlar om att man blir tryggare i livet om man har en tro på något. Vissa tror på utomjordingar andra på övernaturliga saker. Jag hoppas och vill tro på något mer, ett liv efter döden. Den tron grundar sig i att jag inte har någon riktig koll. Vill inte att allt tar slut den dagen vi dör. Vad var meningen med att vandra på jorden om vi inte går vidare sen.......

 

De man förlorar här i livet, de som går vidare före mig, de vill jag träffa igen. Och hoppet är att en vacker dag så ses vi alla igen. Det måste vara så.


Men min tro slutar i tankar och hopp. Jag går inte i kyrkan mer än om det är bröllop, dop, begravning eller något stämningsfullt som lucia eller julkonsert.
Jag är döpt, jag är medlem i svenska kyrkan, jag är konfirmerad. Jag är gift borgerligt och mina barn är döpta i svenska kyrkan. Men i dessa bemärkelser handlar det nog mer om traditioner än om en tro. Svenska och kristna traditioner späds ut mer och mer. Lite vill man behålla som svenskt.

Jag har min största tro på mänskligheten!

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Men en film säger mer än en bild tycker jag.

Ett ögonblick som jag för alltid kommer att bära med mig livet ut är det ögonblicket då min son föddes, min förstfödde, min älskade pojke. Han föddes den 6 mars 2004 kl 23.20, vägde 3985 gram och var 55 cm lång. Min hyllning till honom blir denna film jag satt ihop.

Jag älskar dig högre än alla himlar.

Nu i vuxen ålder så har jag inte någon bästa vän som jag delar allt med och som delar allt med mig. Tror att man växer ifrån sådant med att allt skall delas med en bästa vän. Däremot har jag några riktigt bra vänner som jag är öppen med och som jag upplever som öppna mot mig. De bor på samma gata som mig. Elin och Annika är dom som jag umgås mest med. Elin och jag pratar med varandra minst fyra-fem gånger i veckan. Ibland flera gånger per dag.

Men ska man ta upp en vän som jag aldrig kommer att glömma så är det Malin. Vi träffades när jag var två år och flyttade in i huset bredvid hennes. Vi spanade in varandra från varsin gräsmatta innan vi trevande började leka. Vi blev oskiljaktiga. Vi sprang nakna ihop, kissade i diket, lekte med lego, sålde gamla saker på marknad, skrev sagor, hade ökenråttor (när de dog hade vi begravningsceremonier tillsammans) sydde nåldynor, sov över hos varandra. Lego lekte vi med tills vi gick i högstadiet. Vi skämdes så mycket att vi satt nere i Malins källare och byggde legohus. Vi kunde inte göra något utan den andre. Ibland ringde vi till varandra på morgonen för att höra vad den andre skulle ha på sig (så att vi tog på oss lika kläder). När en kille frågade chans på mig så blev mitt svar: Bara om du frågar på Malin också! Och det gjorde han. Vi var ihop med samma kille ganska länge. På jul fick han ge dubbla uppsättningar av presenter. Men han fick dubbelt så många pussar tillbaka också!

Jag och Malin hängde ihop nian ut. Sen gick våra vägar skilda håll. Vi valde olika gymnasieinriktningar. Vi gled sakta men säkert isär. Hon blev barnflicka i Tyskland och läste på universitet på andra orter. När hon återvände till malung hade jag redan flyttat och nu har även hon flyttat därifrån. Men i den mån vi kan ses så försöker vi att träffas, om så bara för några minuter när vi båda står där på varsin gräsmatta vid våra barndomshem.

Malin är en sådan vän som jag skulle kalla min bästa. Hon känner mig som den som jag var som liten, vi har blivit uppfostrade av varandras föräldrar och vi är lika i en del. Vi känner till varandras födelsemärken och ärr. Samtidigt är hon min totalt raka motsats. Både till temperament, utseende och yrken. Men de få gånger vi träffas så känns det inte som om vi har varit i från varandra speciellt länge. Vi har ju sååååå mååånga minnen att återblicka på.

Så denna dagen tillägnar jag Malin

Började dagen med en lång varm dusch för att komma igång på ett skönt sätt. Sedan välling till barnen och morgon-tv. Under tiden äter jag frukost, sminkar mig, blåser och sätter upp det. Sen borstade jag tänderna på barnen och satte på dom kläder, packade i frukt till Adams fruktstund och sedan bar det iväg mot dagis/skola.

För idag har jag jobbat på Forshaga vårdcentral mellan 8-17. Har haft hur trevligt som helst. Att jobba är rena semestern jämfört med att plugga. Dock var det måndag och alla helgens krämpor skulle undersökas och kollas upp. Kom hem halv sex. Åt mat, drack kaffe, pratade med barnen. Nu sover de och jag har satt mig en stund vid datorn. Snart dags att krypa ner i sängen för imorgon börjar en ny dag.

Det var inte mycket spänning över min dag idag inte!



Idag har det varit en sådan där fantastisk vykorts-dag. Snön har dalat ned i stora flingor, stora som lovikavantar. Snö fulla träden och en perfekt temperatur på -4 grader. Fick en sådan härlig julkänsla i kroppen.

Oj, vilken näst intill omöjlig sak att beskriva. Vad är kärlek? Det finns väl en miljard olika kärlekar också. Kärleken till ett barn, till en man, till en sak, till ett djur, till ett land eller till ett ställe.

 

Kärlek för mig är när man älskar någon för vad den är och inte önskar något annat. När man känner att man inte lämnas oberörd. Det som berör dig på ett bra sätt kan vara kärlek. När du får en känsla långt ner i maggropen och känner hur den trycker sig upp genom bröstet tills den når halsen och munnen, men väl där vet man inte om man vill skratta eller gråta. Man känner sig alldeles överväldigad. Den största och renaste kärleken av alla är den man har till sina barn. Om ni frågar mig.

Idag är det andra advent och ljus nummer två har tänts. Den här helgen har varit fantastisk i all bemärkelse. Mina föräldrar har spenderat helgen med oss och igår kväll var hela familjen samlad runt bordet till en jättegod middag. Henriks och mina föräldrar, jag och Henrik och barnen. Tända ljus, go mat, trevligt sällskap och mycket skratt.

Idag åkte mina föräldrar hemåt och eftersom vi i år skall fira jul i Malung så tog de med sig alla paket i bilan redan nu. Så här tidigt har jag aldrig någonsin varit färdig med julklapparna. Så idag känns livet lite lättare. Har även efter att jag blev ensam i huset  (jag skickade ut alla ungar för att få lite frisk luft) skrivit klar min hemtenta och skickat in den för granskning. Nu får det bära eller brista, kanske har jag skitit i det blå skåpet. Men den skiten plockar jag upp nästa år!

Mörkret kryper närmare, snön faller lätt och lugnet i bröstkorgen tilltar. Förhoppningsvis får man lite julefrid nu när ett steg till i skolan är avslutad. Målet är att vara klar med ett till arbete till lucia. Är på god väg...

Herregud vilket inlägg på fel dag. Idag är det lördag och officiellt min fria ätardag. Lördagar äter jag fritt, resten av dagarna håller jag igen.

Men här kommer resultatet:

Frukost: Ett flertal koppar kaffe och en knäckebrödmacka. Blev inget mer. Fick dra iväg till ridning.

Lunch: Kyckling och ädelostsoppa samt 2 tekakor med skinka och ost.

Middag: Ungsbakad lax, pressad potatis, kall och varm sås och ångkokt sparris.

Och sen är det lördag. Det innebär att det även slunkit ner juleskum, pepparkakor med mögelost, glögg, vitt vin, rött vin, irish coffee, kaffe, russin, hemkokt kola och en whisky.

Jag är såååååå innerligt trött på min hemtenta. Förklara med egna ord hur du ser på dessa punkter nationellt och internationellt. OCH referera. Hur f-n kan referenser och egna ord gå ihop. Hur ska jag referera????? Till mig själv!?!?!

Hela livet har man lärt sig att ett plus ett är två men på universitetsnivå är det ETT!?!?! Att gå i skola det är att flumma sig fram. Ibörjan var allt konkret. Man satt med byggklotsar framför sig på matten, man hade grodyngel i burk i fönstret. Sen blev man äldre och allt blev mindre konkret. Men fick läsa sig till allt. Man skulle kunna matte i huvudet. Sen när man kommer på universitetsnivå så är allt en enda flytande massa som inte går att strukturera, som vatten i rymden......

Ju mer utbildning man drar på sig ju flummigare blir man i tänket. Vid det här laget kan jag förstå varför proferssorer ser så galna ut...

Då har dagen kommit till en presentation av mina föräldrar. Kan se svettpärlorna tränga fram i deras pannor. Vad tänker hon avslöja......Men jag ska vara snäll. Skulle jag berätta allt mina tokiga föräldrar har gjort skulle jag få skriva en bok. Lite måste få stanna inom familjen.

 

Vi börjar med pappa som heter Tage Bertil Haltorp, han är född 25 augusti 1954. Han är äldst i en syskonskara av fyra pojkar, och är i ren bemärkelse en mångsysslare. Genom åren har han jobbat på Korsnäs, kört väghyvel, snickrat i Stockolm, kört väghyvel, snickrat i Norge, kört väghyvel, rörmokeri och kört lite väghyvel. Jobbat med betong och anläggning och det sista han nu jobbar med.........ja, just det, kör väghyvel. Måste vara något speciellt den där väghyveln. Makten att kunna meja ner vad/vem som helst.

 

Min mamma som heter Mona Kristina Klingstam Haltorp, hon är född 10 februari 1959 och har en storebror. Också hon kan man anse som mångsysslare. När vi var små var hon dagmamma, vilket var helt underbart att aldrig behöva gå på dagis eller fritids. Hon har jobbat på mack och gatukök, varit personlig assistent, jobbat på restaurang, bingoutropare och i möbelaffär. Nu om någon vecka är hon färdig undersköterska. Bra jobbat!

 

Mina föräldrar träffades som unga och fick barn väldigt tidigt, MIG! Mamma var 18 och pappa var 23. Men åldern har inget att göra med hur dom är som förälder och i min mening är de absolut de allra bästa man kan ha. Hemma hos oss var det alltid barn när jag växte upp. Mina föräldrar var nog de enda föräldrar som var med och lekte, de var nästan barn själva.

 

När de träffades var mamma högenergisk, rastlös och kvällspigg. Under dagen när pappa var på jobb flyttade mamma mellan olika lägenheter. När pappa kom hem stod hon på balkongen och ropade: - Vi bor här nu! Stackars pappa. Vi kunde gå och lägga oss på kvällarna och komma upp till ett totalstädat hus och nybakta bullar. Allt stort gjorde mamma när vi andra sov. Det var säkert lugnast så. Mamma var pedant och städade ofta. På kvällen la hon fram klädhögen till morgondagen. När man kom ner stod varm oboy på bordet med två perfekt delade mackor bredvid.  När julen kom åkte varenda tomte fram. Mamma la ner all energi på att vi skulle få fina jular. Hon är tryggheten, hon har fört traditioner vidare, hon är varm och storhjärtad. Hon finns alltid där med öppna armar.

 

Pappa jobbade och kämpade på för att hålla ekonomin och familjen flytande. Helt olik mamma, var han kvällstrött och la sig tidigt, tror att mamma tyckte han var lite tråkig då. Pappa är lite stönig och förlorar gärna inte i varken diskussioner eller spel. När han spelade kort (tror jag) med mamma förlorade han, blev sur och gömde sig i torkskåpet. Han och mamma diskuterade i frågan om hår brinner eller inte. Pappa ansåg att hår inte brann, tog fram tändaren, drog upp tröjan och tände på. POFF! Inget hår på magen, inga ögonbryn, inga fransar. Han fick rätt! Hår brinner inte, det exploderar! Pappa kan nog verka lite stel inför dom han inte känner. Men inom de fyra väggarna i hemmet har han fått oss att vika oss dubbla av skratt med tårarna rinnande nedför kinderna. Pappa är en klippa, finns alltid där och kan alltid få en på bra humör.

 

Idag har de bytt plats med varandra angående dygnsrytm. Man vara glad om mamma orkar vara uppe till tio på kvällarna, pappa sitter uppe länge, länge. Långt efter 12-slaget om han är ledig.



Det här är vad de har skapat under sina år tillsammans.
En hel flock med Haltorpare!

Det här med den första kärleken är lite svår faktiskt. Första kärleken som barn är nog mamma och pappa, men det räknas väl inte här. Och kanske inte heller en liten, pigg, hårig sak som hette Mon Ami. Det var en liten Shih-Tzu-tjej. Väldigt söt var hon. Räknas gör väl heller inte katter som heter Sissi eller Sotis, kossor som heter Gula eller Stjärna. Katter, kaniner, ökenråttor, hästar eller marsvin.

 

Ska det vara en person så vet jag precis vem det var som hade mitt hjärta i ett järngrepp. Jag kunde sitta i timmar och kolla på denna man/kille. Jag kunde få tårar i ögonen och jag visste nog inte riktigt vilket ben jag skulle stå på. Hjärtat slog dubbelslag, ibland kändes det som om det skulle stanna eller trilla ur kroppen på mig.

 

Han var vacker, stilig, skitsnygg i håret, snygga kläder, men framför allt hade han skitsnygga skor. Alla flickors dröm, snygga skor! Det fanns bara HAN i hela världen. Den känslan satt nog i ett par år i alla fall. Och jag tror att han bara hade ögonen för mig. Det fanns bara vi, han och jag, i hela världen. Jag var cirka 8 år skulle jag tro. Jag var kär, kär i en kille som hette Per (Richard).

 

Vår kärlek var platonisk, vi (snarare jag) befann oss i ett lyckorus när vi befann oss på varsin sida av en glasruta. Jag sittande framför tv:n med vidöppen mun. Han inne i tv:n.....

 

Per Herrey var hans namn och han sjöng om skor!
Ibland var det Richard Herrey som fick mitt hjärta att klappa.

Kolla in den fina röda skjortan, det matchande skärpet OCH de vackra skorna. Dansstegen och blicken.....Kan nästan känna hur jag kände då!

IIIIIIHHHHHHHHHHH!!!!!

När vi var till tandhygienisten så filmade jag barnen när de berättade vart de skulle.
Filippas svar:


 



Adams Svar:


Det Adam svarade, så upplever nog många min yrkeskategori. Tandhuggningen!

När jag föddes fick jag namnet Helena Maria Klingstam.  Jag är född den 30 januari 1978 klockan 11.08 på Falu Lasarett. Jag är första barnet i en syskonskara av tre flickor (stackars pappa). Till en början är jag uppväxt i lägenhet i Malung. När jag var två år flyttade vi till hus. Huset med stort H. Där är jag uppväxt, där finns många minnen och där, än idag, är en av mina tryggaste platser. Mamma och pappa bor fortfarande kvar i huset på kullen i Idbäck, Malung.

När jag var tre år kom min första lillasyster till världen. När jag var sex år gifte sig mina föräldrar och jag fick byta namn till Helena Maria Haltorp. Jag var inte speciellt glad över det efternamnet. (otacksamma unge). Livet gick vidare och jag började i skolan så småningom i en liten trygg byskola skyddad från den onda världen utanför. Började spela flöjt i ettan, fortsatte med piano i tvåan och detta fortsatte tills jag gick ur nian. När jag var nio år såg min andra syster dagens ljus.

Tog en gitarrkurs någon gång i ungdomen men har glömt bort nästan allt. Dagarna gick och åren likaså. Jag började gymnasiet på handels och administrationsprogrammet och fullföljde den utbildningen. Därefter började jag jobba på en lokal mack/gatukök samt ett gruppboende för utvecklingsstörda. I Malung stannade jag fram till 2001, jag var ung, trött på Malung och ville pröva på något annat i världen. Ville flytta! Var inne en sväng på att dra upp till Umeå men det blev Karlstad. Det var även tack vara flytten till Karlstad jag fick upp vittringen på den karl som nu är min man (han är uppvuxen i Forshaga). Dessvärre bodde han i Vänersborg och jobbade på SAAB. Stod ut sex månader i Karlstad sen drog jag ännu längre söderut, mot kärleken.

I Vänersborg stannade vi fram till maj 2003 då vi beslutade oss att skaffa familj och ville komma lite närmare "hem". Vårt hus flyttade vi in i oktober 2003. I mars 2004 efter 56 timmars kämpande (trodde min sista stund var kommen) kom vår son, Adam till världen. Att han tog tid på sig avspeglar sig än idag i hans temperament. Ingen brådska där inte. Mitt liv hasade på i mjukisdress och tofflor tills jag bestämde mig för att bli undersköterska och detta studerade jag till här i Forshaga. Fick jobb på vårdcentralerna i Deje och Forshaga. Där jobbar jag än idag. Ett helt underbart jobb.

Maj 2006 fick jag värkar och tog det med lugn. Trodde att jag hade lika många timmar framför mig som med Adam, men det hade jag visst inte. Kom in strax efter ett och ut kom vår dotter Filippa två timmar efter att vi anlände på förlossningen. Än idag är det hon som har bråttom och är som en virvelvind där hon går fram.

Än en gång hamnade jag i mysdressen och tofflorna och hasade vidare genom livet. Insåg snart att jag måste bli något när jag blir stor.

Sökte till universitetet. Sökte sjuksköterska och tandhygienist och kom in på tandhygienistprogrammet. Tvekade ganska länge och kände inte riktigt att det klickade i början när jag utbildade mig. Men idag vill jag inte byta. Jag bara älskar tänder!

Mitt i utbildningen kom vi på, jag och Henrik, att vi tar och gifter oss. Upp till altaret i en kyrka trodde jag inte att jag skulle få med mig Henrik, så vi drog till Kina och gifte oss efter en hel del pappersexercis. Detta skedde 22 oktober 2008.

Nu är vi där vi är idag, jag pluggar fortfarande till tandhygienist men tar min examen nu till sommaren 2011. Just nu har jag inte speciellt mycket fritid och socialt liv. Sitter med tentor, facklitteratur och c-uppsats ända upp till öronen. I mars drar jag till Afrika för att samla in fakta till c-uppsatsen. Det kommer att bli en tid full med utmaningar och minnen att blicka tillbaka på. Den lilla fritid jag har ägnar jag åt bloggar och facebook.

Men en vacker dag när jag står här med min legitimation i handen och kan kalla mig TANDHYGIENIST, då. Då ska jag hitta mig en hobby! Och lära mig att spela gitarr igen.