Snön föll, mörkret föll och temperaturen föll utomhus. 

Inomhus steg värmen och julstämningen i skenet från brinnande ljus och doftande mat. Näst intill färdigpyntat. 


Lugnet lade sig över familjen. Pappa och son spelade TV-spel ihop. Mor och dotter byggde pärlplattor tills dottern tröttnade. Sen valde dottern att slå in ett paket och göra ett grattiskort till kalaset hon ska på imorgon. Hon satt säkert i en timme och fixade, halvnynnandes på "ett litet barn av Davids hus". 


Idag har det handlats en del julklappar. Börjar känna att man snart kan slappna av och låta julkänslan komma. Men först har jag en hektisk vecka framför mig. Tisdag har jag julbord med extrajobbet, onsdag har jag julbord med tandjobbet, torsdag åker jag till Göteborg för kurs samt gå på Magnus Ugglas show på Rondo. Åker hem på fredag, packar om och drar till Malung för dop på lördag och efter dopet åker vi hem för på söndag ska jag jobba 8-21.30. 

Sen kan jag känna julfrid!



Årets julkort är taget och på väg hem i lådan till oss. Sedan skall det ut till släkten som en hälsning från oss till er.
 
Ett lika roligt moment varje år. Enligt mig.
 
Enligt barnen så är nog mamma inget annat än jobbig när hon drar igång!
 
Men i år var de samarbetsvilliga, i alla fall fem minuter och det var vad som behövdes för att få till ett par foton. Men det färdiga resultatet får ni inte se än. Bara en liten tjuvkik får ni här.
 
 
 
Tittade ut genom fönstret på jobbet och fick se detta. Fick gå ut på parkeringen och ta några kort. 

Tänk att en och samma himmel kan ha så många olika skepnader under året. 





Rosa, blå, orange och lila på samma gång!
Funky kids hade dansavslutning igår. En hel drös med duktiga barn som dansade och skötte sig fint ända tills konfettin singlade ner över scenen. Då var det betydlig roligare att dansa i "regnet" och samla upp det från golvet och kasta upp det igen.
 
Duktiga tjejer.
 
Får det vara en näve konfetti, någon?
 
Den vackraste sessan i mitt liv!
 
Kompisarna i konfettiregnet.
 
GLÄDJE!
 
LYCKA!
 
Om en månad är julaftonskvällen till ända. Men fram tills dess ska här njutas.  I helgen började förvandlingen lite smått här i hemmet. Julgardiner åkte upp i köket, en stjärna och en stake, en tomte och ett ljus. 

En hel månad med den bästa tiden på året framför oss. Ser fram emot julledigheten som skall njutas fullt ut tillsammans med barnen. 

Under veckan som kommer ska det plockas fram ännu mer. På söndag när det är 1:a advent skall det vara färdigpyntat så man kan slappna av. 

Natti!

... av minnen, de vackraste och finaste jag har. 

Det är ett tag sedan nu. Den har hängt i skymundan i väntan på den rätta tiden. Den har varit dold för ögats granskande blick. 

Men idag kändes det rätt att ta fram den i ljuset. Till allmän beskådan blev den hängd. Välkomnande på dörrens utsida. 

Min första krans som jag bundit själv. 



För någon dag sedan togs vinterkläderna fram. Var så överlycklig att allt fortfarande passade till barnen. 

Slipper köpa nytt i år. 

Men vänta lite. Hur hade jag tänkt? Var jag så trött på vintern att allt bara tvättades och lades in i våras. 

Utan granskning!?!?!

Filippas täckbyxor hade en reva, täckjackan trasig dragkedja samt spruckna sömmar. Adams täckjacka hade brännhål efter grillning och täckbyxan söndertrasad längst ner på benen. De duger kanske som ett ombyte men inte som första ställ till utevistelse. 

Nya täckdressar och nya skor skulle inhandlas. Vi tog bussen in till stan. - "Mäh, sa Adam. Busschauffören såg ut som han som sjunger Gangnam Style!" Så nu vet ni. 

Skiiiiittråkigt var det att handla kläder tyckte sonen. "Ååååhhh, måste jag prova dom också?? Dom blir bra ändå!!"

Väl inne i provhytten gick det undan. "Japp dom passar, kan vi åka hem nu??"

Nähädu. Syrran ska också ha kläder!

"Mänåhhhh!"

Där är inte kruxet om man ska prova eller inte, utan hur många. -"Den här jackan var inge skön!" eller "Den jackan passar inte till dom här täckbyxorna!" eller "Den här jackan var inte så fin!"

Till sist kom det!

-"Den HÄR jackan ska jag ha!"

Men då måste jag ändå uttala mig: -"Det är inte samma rosa färg i den jackan som det är i dina täckbyxor!!"

-"Nej, vad gör det!?" Ja helt plötsligt spelar vissa saker inte någon roll. 

Nu äntligen fick vi betala och åka till skoaffären. 

På första skoaffären dög inget. Sonen skiter i vilket som och dottern hittade inget par bland 100-tals!!! Nu kommer en tår på sonen som verkligen tröttnat. Han tycker att jag och dottern kan köpa skor en annan dag. 

En snabb tur på Ica Maxi för lite mat. Men först muta med lite korv. Sen vidare till en annan skoaffär. 

Vi börjar med sonen som uppenbart snart köper vilken j-vla sko som helst, bara han får åka hem. Han sitter på en stol mitt i affären, uppgiven.  -"Den blir bra!" säger han tills jag tvingar honom att upp och gå. Då var den inge skön. Nästa sko! -"Den blir bra, den tar vi!" Åter igen upp och gå. Nä inte heller bra. Tredje paret funkar både sittande och gående. Sonen klar!! Check!

Sen så hörs dotterns stämma, numer inte så ljuv. "För ful, för liten, för smal, för stor, för spänn, för hög, för låg!" Men plötsligt händet det. Lika lätt som att vinna på triss. -"Den här är PERFEKT!"

Prisa Gud, ÄNTLIGEN!!

Dottern klar! Check!

Kollar in sonen som sitter apatisk på en stol och studerar lillasyster. Nu tänds en liten gnutta hopp om att äntligen få lämna denna hemska affär! 

Dottern vill gärna ha ett par vinterskor till. Med klack. För det har ALLA andra. Men nu varken törs jag, jo jag har blicken på sonen, eller orkar leta ett par skor till!!

Vi åker hem!!

Adams vinterställ. 

Filippas vinterställ. 

Idag blev det en busstur in till Karlstad. Till barnens stora glädje. Behövde vinterskor och vinterkläder. Visar mer och berättar imorgon!



Så fort dottern kom hem från skolan idag svirade hon om till lärarinna. Eleverna dök upp i klassrummet, pekpinnen åkte fram och samlingen startade. 

En ny elev fick dra av nästa lapp på almanackan. Någon elev dök inte upp då denne var hemma och var sjuk. Idag varade lektionen bara i 1,5 timme eftersom middagen serverades och duschen skulle användas. 

Tydligen är det slitsamt att vara fem och en halv timme i skolan, fyra timmar på fritid och driva privatlektioner i en och en halv timme. Även ikväll slocknade hon när huvudet mötte kudden. Tur det är jullov snart!

Några av alla elever, skolschema för klass ett och två samt den hemgjorda almanackan. 


Idag har hon ställt upp alla gossedjur i en ring för morgonsamling, radat upp de i fina rader och hållit lektion. 

Hon klippte, klistrade och tejpade ihop vita tavlan. Skrev upp dagens schema på ena sidan. Fäste vita tavlan med magneter på vinstället. Fixade till en pekpinne av en gren. Klippte och tejpade ihop en almanacka som "eleverna" fick hålla koll på samt dra av en lapp för ny dag. 

I nästan två timmar hade hon lektionstid, löste konflikter, skällde ut "elever" och berömde för gott uppförande. Hon skickade iväg halva klassen på simlektioner, hade utepass och hann även med en fruktstund. 

När kvällen kom och lärarinnan blev förpassade i säng skickades klassen hem med löfte om att vita tavlan fick sitta kvar och lektionerna får ta vid efter 17.00 imorgon eftermiddag!

En trött fröken somnade snabbt!



Dottern följde med pappan på en biltur och Bodaborg i Karlskoga och sonen valde att stanna hemma med mig. Lite egentid med varsitt barn. 

Jag och sonen åt frukost ihop innan vi gick upp till Sisu-gården för att gå tipspromenad i det härliga vädret. "Det är härligt att vara ensam med dig, mamma!" sa sonen flera gånger. Vi gick hand i hand, pratade och skrattade. Bara på sonens villkor. Lite allmänbildning blev det också med frågorna. Förenade nytta med nöje. Jag fick ihop åtta poäng och sonen elva. 

Efter tipspromenaden stannade vi kvar på Sisugården för kaffe, saft och våfflor. Till dlut vandrade vi hemåt. Vi åt lunch ihop och har sen spelat TV-spel. Nu sitter vi och väntar på bilresenärerna som är på ingång! En mycket trevlig dag efter två dagars flängande i Stockholm. 


Min lediga fredag började tidigt. Steg upp 4.45 för att hinna göra mig klar, göra barnen klara, hinna äta frukost, hämta arbetskollegan och vara på tågstationen i Karlstad innan 6.25 när tåget mot Stockholm skulle avgå. 
 
Allt hann jag göra och tåget kom jag med. Då det skett en tågolycka veckan innan så skulle vi ledas om via Västerås vilket skulle förlänga restiden en timme. Men det blev en och en halv timme. 
 
Kom fram till Stockholm och hann inte mer än av tåget innan jag insåg att den här staden är inget för mig.  Fy fan för folk säger jag bara. Här skulle jag ALDRIG vilja bosätta mig. 
 
Checkade in på hotellet och tog pendeln till mässan. Vandrade där i timtal, fick massa gratisprover, drack mousserande vin, åt godis, åt mat, drack kaffe, beställde instrument och arbetsskor. 
 
Tillbaka till hotellet, svirade om, gick in på IceBar, frös och drack drink ur isglas, tog tunnelbanan till gamla stan, åt trerätters på medeltida restsurang, gick en och en halv timme på "spökvandring" och lärde mig lite historia. 
 
Tunnelbana tillbaka till hotellet där jag störtade i säng 23.30. 
 
Hotellfrukost, checka ut, shoppa, NK, café. Tillbaka till centralen och kolla så vårt tåg skulle gå som väntat. Check!
 
Hittade våra platser på tåget, knöt scarfen över ögonen och somnade. Vaknade i Västerås. Längtade hem. Har nog aldrig känt mig så glad över att se Karlstad då vi gled in på perrongen endast en timme försenade. 
 
Nu är jag hemma hos de mina och det kommer nog dröja tjugo år till innan jag återser NK igen. Ja, ja det är sååå länge sedan jag var inne i Stockholms stad senast och jag har inte saknat det heller!
 
Jag är verkligen ingen stadsmänniska!
 
 



 
 
Det finns appar och det finns appar. 

Helt otroligt vad folk sitter och kommer på. Men roar gör det allt. 

Får jag säga det själv så blev vi rätt söta!


Man kan se att generna ärvs!
Jag har förälskat mig i Iittalas serie Essence. Så stilren och strikt. Passar mig perfekt. Rödvinsglas, vitvinsglas och champagneglas. 

Så nu min käre make vet du vad jag önskar mig. I alla möjliga former av presenter. Jul, födelsedagar, årsdagar eller bara för att. En serie från Iittala. Jag kanske kan få ett glas för varje år vi varit tillsammans (12), ett för varje år som förlovade (11), och ett för varje år jag varit din underbara fru (5)! 

Totalt 28 år! ;-P

28 glas är i alla fall tolv av varje i röd- och vitvinsglas. Och fyra champagneglas. Det räcker till nyår! Sen får du ge mig resten allt eftersom!

Och till dom nya glasen önskar jag mig ett nytt kök att ställa dom i. 

Det tyckte jag var en ganska rimlig önskan, några glas med tillbehör. 



Jag var på biblioteket idag för att låna en bok till sonen. På ett bord alldeles innanför dörren låg en hög med paket i olika färger. Paket fångar alltid mitt intresse! Röda, vita och blå med en liten etikett på. Rött för spänning, vitt för biografier och blått för kärlek. 

På varje etikett var det textat några rader om boken inuti paketet. Perfekt för mig som just nu inte har någon idé på ny deckarförfattare att läsa. Kanske kan jag hitta någon ny och okänd att bekanta mig med.  

Etiketten som fångade mitt intresse löd: Snö, is, mörker - ren och skär skräck!

Den tar vi!

Jag har en enorm förkärlek till mord och blod. Helst ska någon dö på de första tio sidorna för att mitt intresse inte ska svalna. Det är väl inte själva döden som fångar mig, utan utredningen efter och att få klura ut vem den skyldige är. 

Nu blev det ingen deckare i paketet utan en arktisk spökroman. Boken handlar om en arktisk expedition där det till slut bara är en person kvar. Men han är inte ensam - någon vandrar i mörkret där ute. 

Huvva vad spännande. Blir perfekt, när vintermörkret lägger sig, att krypa upp i soffan med spöken och en massa levande ljus. 

Nu ska jag avslöja en liten "hemlis".  
Alltid när jag får en ny bok i min hand finns det en sak jag gör innan jag börjar läsa. Har gjort det så länge jag kan minnas. Kanske något jag börjat med för att stilla en nyfikenhet. Men det går inte att börja läsa innan jag gjort detta. 

Tvångstankar tänker ni!

Jo, men så är det nog. Jag läser ALLTID sista meningen i boken först. 

Sista meningen i denna bok lyder:

"Inte ens när jag minns hur det var i början: sillgrisslorna på klipporna och sälarna som gled fram i det gröna vattnet och isen som pratade för sig själv i viken. "

Nu ska jag börja läsa från början. 

Natti gôtt fôlk!
Eller paps, pappi, fader, farsan, far, pappsing. 

Vad är då en pappa:

1. En snäll manlig förälder. 
2. En förebild för sina barn. 
3. En man med stort tålamod och förståelse. 
4. En man som älskar, vägleder, inspirerar, uppmuntrar och ställer upp för sina barn i vått och torrt. 
5. Förknippas ofta som superhjälte. 
6. Någon som är väldigt uppskattad, beundrad och älskad av sina barn. 
7. Starkaste pappan (min pappa är starkare än din pappa).

I min släkt/familj finns det fyra viktiga "pappor". Alla lika underbara på sitt sätt. 

Jag skulle inte vara den jag är idag om det inte vore för er. Älskar er!




Båda gamla bilarna är sålda och nya bilen inkörd och testad. Helt otroligt vilken härlig bil. 

Skön att köra bara man lärt sig alla finesser som styr bilen, om du inte gör det. Vinglar man för nära vita linjer styr bilen in dig på banan igen. Den håller koll på ratten i tio sekunder innan den ber dig ta kontroll över ratten igen. Kollar du för mycket på annat i bilen så som stereo eller telefon då piper bilen och ber dig ta rast. 

Sen piper den och varnar för så mycket att i början blev jag bara stressad. Backkamera, backsensorer, pipa hit och pipa dit. Den till och med parkerar åt dig om du aktiverar den knappen. 


Handsfree-telefon, svart innertak (hur fint som helst), automatiskt drag, sätvärme bak och fram, automat, taklucka, nyckellös, parkeringsvärmare, 2012-årsmodell, 4000 mil. 


Är supernöjd! En toppenbil helt enkelt!
Fin insida. 

Så blev slutresultatet på besiktningen. 

Ja karossen fick inte lika bra betyg. Den var inte gjord för det tunga släpet. Den hade några "trivselkilon" för mycket.  

Ja nu pratar vi inte om bilen. Utan om mig. 

Idag har jag gjort mitt livs första hälsoundersökning. 

Om jag gruvat mig?

Ja!


Va, jag tjock?!? Du skämtar va??? :-)

Jag vet mycket väl att jag bär på övervikt. Det är ingen överraskning direkt!!

Och det visste jag att jag skulle få höra. Men insidan då?? Hur mår den egentligen? Det har man inte en aning om. Det syns inte utanpå, det känns inte alla gånger inuti. Det har faktiskt oroat mig. Tänk om insidan är så "ful" att det måste till drastiska åtgärder, trots att man känner sig frisk. Då kan man snacka svårmotiverad till livsstilsförändringar. 

Resultatet:
*Hög vikt = högt BMI och fettprocent (visste jag redan)
*Stor muskelmassa, över medel (kul att det syns lite att man tränar)
*Normal benstomme (ingen benskörhet, än)
*Lågt farligt fett i och omkring organ (jag har valt att ha fettet på utsidan)
*Hög bra vätskebalans (trodde jag faktiskt inte, dålig på att dricka vatten)
*Lågt blodtyck (det hade jag faktiskt koll på)
*Högt blodvärde, 151 (därför är jag blodgivare)
*Lågt blodsocker
*Lågt kolesterol
*Låg puls
*Riktigt bra lungkapacitet, trots astma (Känns inte så i löpspåret)
*Perfekt hörsel (VA?! Vad sa du?)

Så resultatet blev en fin insida med ett "stort" yttre. 

Jiihoooo! För mig!








Igår åkte vi till Ruds kyrkogård för att tända ljus för Henriks farmor, farfar och morfar. Otroligt att det kan vara så stämningsfullt att vandra på en kyrkogård i mörkret med massa ljus omkring.
 
 
 
Minneslunden var nog det finaste i ljusväg jag skådat på länge. Döden blev rätt påtaglig och sonen blev nedstämd. 
 
 
Många tankar och funderingar hos barnen som för första gången besökte en kyrkogård.
 
 
 
Jag tänder ett ljus och sänder en tanke till alla som vandrat före oss. Vi kommer att komma efter....
 
På återseende!
 
 
Jag har nu läst en bok om en fantastisk dalmas som tyvärr inte finns kvar bland oss. En fruktansvärd sjukdom som tar och kränker mer än den får. Det är ingen värdig vandring mot slutet, förvandlingen man får acceptera att gå hand i hand med. 

Cancer. 

Många tårar har rullat när han naket beskriver vad som händer i kroppen hans. Men det som berörde mest var ändå det fina brevet han skrev till det barn han aldrig skulle få. Där han börjar brevet med "Vackraste, underbara unge. Vi kommer aldrig att ses. Men jag älskar dig ändå." Sen ett långt brev med otroligt innehåll. Undertecknat "din pappa som aldrig fanns". 

Får ni orken och chansen, läs den!



Första november, har vi i detta hus firat Halloween. Blir rätt snurrig med det där vilken dag det skall firas. Kyrkan och handlarna tyckte förra helgen. Jag tycker att det skall firas i så nära anslutning till den 31 oktober som möjligt. Men absolut inte på alla helgons dag som infinner sig första lördagen i november.
 
Därför firar vi denna dag och det var vad som sades på radion under hela veckan. Halloween firas den 1:a november. Filippa var bjuden på Halloween-party hos en klasskompis så där skulle det "spökas ut" rejält. Hon var såå full av förväntan inför denna kväll. Adam valde att gå med två kompisar istället.
 
Jag tycker ju att det är väldigt roligt det här med att "spöka" ut sig så jag tog tillfället i akt när jag ändå höll på med dottern.
 
Jaaa, kom till mig små barn så ska ni få smaka på något sött!!!!
 
Killarna var inte det minsta intresserade av att få ansiktet sminkat. De valde täckande masker istället och var nöjda med det. Även om jag försökte få dom att ändra sig.
 
Adam, O och H!
 
Den söta prinsessan vi har i detta hem förvandlades dock snabbt till en något mörkare vackert och spökig person. Enligt storebror blev hon "Svarte Madame".
 
 
 
 
 
Nu har smink och vax tvättats bort. Håret har fått sig en rejäl omgång med balsam. Nu sover alla barnen trötta och sockerproppade. En ny dag kommer snart att åter gry.
 
På återseende!