Lördagen började vi med att klä oss i vita klänningar, ljus och glitter i hår och stjärngossestrut. Jag och barnen lussade för pappan i huset. Med kraxig morgonstämma skred vi in i det mörka sovrummet med varmt kaffe och doftande pepparkakor.
Sedan byttes det om till ridkläder då jag och Filippa styrde kosan till Sörmons ridklubb. Hon fick en ny häst. En stooor häst. Knappt att jag nådde att sadla honom. Nils var hans namn. Hur snäll som helst. Han höll själv ner huvudet så lilla Lippan kunde sätta på grimman. Lippan var såld. Sedan började lektionen. Snäll och lydig var Nils. Och nämnde jag STOR! Glad och lycklig var Lippan. Jag nämnde väl liten!
Ridhuset var kallt och hästarna pigga. Det skulle avslutas med galopp. Både Nils och Filippa var lyckliga. Galopp blev det, Nils bockade av förtjusning just som svängen i ridhuset kom och en liten tjej lämnade sadeln på en STOR häst i en vid båge och landade på ridhusets botten. En fallhöjd på över 1,60 gjorde ganska ont. Men det värsta var, som Lippan uttryckte det "Jag såg hans springande ben!" Lite ont i rumpan och svanskotan, några tårar av rädsla, smärta och pinsamhet. Men hon satt upp igen på hästen och avslutade lektionen. Så duktig!
När vi lämnade stallet fick Nils en stor kram och när vi satt i bilen på väg hem så var Nils en av de tre favorithästarna. Avkastningen till trots.
Det sägs att man inte är en bra ryttare förrän man ramlat av 100 gånger. Så hon har väl ungefär 90 gånger kvar att falla.
Som plåster på såren, och som lovat, klädde vi julgranen på luciadagen.
Sen på kvällen blev det glöggafton hos bekanta med sex vuxna och sex barn. Väldigt mysigt.
Idag är det tredje advent. Några få flingor dalade ner från himlen imorse men övergick senare till regn. Säg den lycka som varar. Då passade det att äta frukost, tända ljus och se på julkalendern tillsammans med barnen.
Ha en fortsatt trevlig helg där ute!
