Helenas saliga röra

Tänk vad tiden går.

För fyra år sedan lovade vi att älska varandra i nöd och lust. Vi för evigt. 

Du och jag, älskling!

Bröllopsdagen och dagarna innan och efter är ett minne för sig. Inget vanligt bröllop, ingen vanlig bröllopsresa. Inte som alla andra. Det är varken vårt bröllop eller vi. 

Vi har växt ihop till ett VI.

Vi reste till Henriks föräldrar som då bodde i Shanghai och där tillbringade vi många dagar. Vi reste till Peking, där gifte vi oss och spenderade några dagar till. Sen reste vi "hem" till Shanghai igen. Totalt tre veckor i Kina, helt oförglömliga veckor.

På bröllopsdagen "gifte" vi oss först på gammeldags kinesisk stil ;-P
(vi klädde ut oss och blev fotograferade)

Så till dig min älskade så vill jag bara spela denna låt!

Sedan dag ett har Filippas akvarium inte mått lika bra som Adams. Fast jag skött dom lika så frodas Adams akvarium och fiskarna växer och vi har fått yngel. Filippas däremot är dystert, aldrig riktigt klart, fiskarna har dött en efter en. 

För ungefär tio dagar sedan så upptäcktes vita prickar på hennes svarta Molly, de spred sig snabbt och vidare till andra fiskar. Tydligen hade fiskarna fått vita prick eller sammetssjukan. Båda med relativt dödlig utgång. Så det blev till att fixa medicin på djuraffären.

Nu var det ju som så att när vi skulle skaffa fiskar var jag lite motsträvig då jag tyckte det verkade krångligt med fiskar och städning av deras "hem". Men i djuraffären bedyrade man heligt att de var det lättaste djur man kunde ha. Det var bara att sköta jämna vattenbyten så skulle allt annat bara flyta med. 

Jag gick på detta! Med hull och hår!

Men nu är jag här och det är allt annat än enkelt. Alla andra sjuka djur kan du lägga i en kartong/bur och åka iväg till veterinären och säga: Gör det friskt eller avliva det! Ja just det, kostsamt kan det vara. Men det är enkelt.

Det är ju inte så att jag kan ta den sjuk fisken i en syltburk, fylla burken med vatten och köra till veterinären och säga: Kan du bryta nacken av den eller göra den frisk!!!

Nähäpp, det kan du inte!?!?!

För nu är det ju så att om fisken är sjuk av parasiter så finns parasiter i akvariet. Det hjälper inte att bota bara fisken. Hela akvariet är sjukt!! Och det är inte så att jag slänger in akvariet i skuffen på bilen och tar med hela skiten till veterinären. Nämen fisken lider ju och jag bryter INTE nacken av den! Fiskar är slemmiga och hala och små, yttepytte små.

Ja men lider fisken så ska du slänga den i kokande vatten. Det är det mest humana, just det, humant. Det är det bästa för mig! Men jag vill inte offra någon kastrull att koka akvariefisk i med parasiter fulla kroppen. BLÄ!

Så därför har vi köpt medicin på djuraffären och försöker nu bota fiskarna och akvariet på egen hand. I åtta dagar ska man hålla på, grön medicin, mindre ljus, ingen mat, ge mat, töm ur vatten, fyll på vatten, spara vatten i en hink till fintret, ta ur filtret, skölj filtret, sätt i filtret, kör pumpen utan filter, kör pumpen med filter.

YES, medicin IS DA SHIT!

Dag efter dag har vi fått en fisk som dött. Dag efter dag har vi haft toalettbegravningar. Stått i badrummet med krokodiltårar rinnande nedför kinderna och sagt hejdå till Theo, Filip, Norabell och många fler. Sen tryckt på spolknappen och lovat nya fiskar när akvariet är friskt.

Till Filippas hemska sorg kan tilläggas att hon gick på toa en dag efter en traditionell fiskbegravning för att kissa. Och gissa skriet när hon upptäckte att en fisk kommit tillbaka till toaletten, fortfarande död, och hon hade kissat på den!

Japp, nu är vi då framme till näst sista dagen av medicinkuren och kvar i akvariet finns det en mal och en kampfisk. Resten är borta med toaletten! Få se vad som finns kvar imorgonkväll.


En bild på det fina gröna akvariet!

För ett år sedan klev jag in på min nuvarande arbetsplats. Oerfaren, nervös, kallsvettig och ovetande om vad som väntade mig.

Jag klev in som tandhygienist hos privattandläkaren i Forshaga och skulle göra min första dag. Började smått med några få patienter per dag. Fick lära mig datasystemet och lära känna tandläkaren och hennes sätt att jobba och lära mig vilka krav hon hade på mig. Samt lära mig alla koder till försäkringskassan. Det var en tuff tid med mycket huvudvärk och mycket ångest. Rädd för att göra fel, rädd för att inte duga eller räcka till.

Men idag, 365 dagar senare, står jag nu här. Idag är jag inte nervös när jag går till jobbet. Jag går dit med glädje för jag tycker mitt jobb är så roligt. Jag kan hundra gånger mer idag än för 365 dagar sedan och har hundra gånger mer att lära i framtiden. Jag vet att jag gör det som förväntas av mig och lite därtill. Jag vet att jag jobbar på ett sätt som behagar min chef. Hon är tuff och hård. Men hon är lika bra på beröm! Jag kan datasystemet utantill och jag förstår försäkringskassan (men jag kommer aldrig att bli klok på den). Jag kan ha upp emot 10 patienter på en dag och jag tycker om mina patienter och jag vet att en del tycker om mig. 

Jag ångrar inte en dag att jag blev tandhygienist, jag gillar min chef (tro det eller ej) och jag gillar min kollega. Ja, för vi är bara tre stycken och jag tror ärligt inte att jag just nu skulle kunna ha det bättre någon annanstans.

När maken och barnen är borta, dansar kärringen på bordet!!

I söndagskväll gottade jag mig i glass och resterna av godis. Jag åt fet mat och gräddsåser. Fikade med kaffe och bullar.

Jag åt med glädje...

Jag åt med andakt...

Jag njöt av varje tugga...

Ända tills jag var spyfärdig.....

Hur kan man vara så dum, undrar ni säkert. Och det gör jag också.

Men nu hör till saken att jag tänkt mig hoppa på en utmaning på gymmet. De ska ha en sockerfri månad. Med sockerfri så menar de att man skall utesluta godis, fika, snabbmat, läsk, glass, söta drycker och snacks.

Tänkte först att "det där, det är ingenting för mig!" Sen kom tankarna, så där säger bara en som är feg, rädd att misslyckas. Så nu din lilla tjockis tar du och hoppar på denna utmaning. Varenda dag utan massa socker gör dig gott. 

Därav så "åt jag upp mig" i söndags. Ja, jag är så naivt dum och korkad att jag betedde mig som om det var den sista måltiden jag någonsin skulle få äta. Med massor av socker....

"Här ska hamstras för svält. Här ska stoppas kinderna fulla för fattigare och sämre tider" Man kan helt enkelt säga att jag fick en släng av "falsk bulimi". Jag hetsåt men gjorde mig inte av med NÅGOT på NÅGOT SÄTT! (Jag tror att det är ett släktdrag!!!)

När jag ätit färdigt, för det gjorde jag, så småningom, då gick jag och lade mig. Med magmunnen på vid gavel resluterade detta endast i en underbar halsbränna som sprang upp och ner i strupen tills jag lovade mig att aldrig, ALDRIG, någonsin äta så mycket igen ;-P 

Men nu sitter jag här, tisdag kväll. Med en huvudvärk som vill ha SOCKER, en kurrande mage som beeeerrr om mera mat. Och en korkad hjärna som lätt skulle kunna sätta mig tillbaka till i söndags. Fast innan illamåendet och innan halsbrännan OCH INNAN löftet att ALDRIG mer äta så.

Så det enda jag bjuder min kropp är tre plommon och en Cappuccino. Sen ska jag lägga den trötta kroppen i säng.

UTAN HALSBRÄNNA!!

TJING!

Barnen har krupit ner i min säng och ligger och pratar tillsammans. Själv sitter jag här nere vid datorn och lyssnar på dom. 

Adam börjar att berätta om en elak farbror för Filippa. Han var den elakaste människan på jorden. Han bestämde vad som skulle hända med alla som han inte tyckte om och som inte gjorde som han sa. Sen mördade han dom och slängde in dom i duschen!!!

Aaaaa, hör man Filippa säga. Hon lyssnar med spänning. Tänk att han kan vara så elak.

Även jag lyssnar med spänning och undrar vad det är han berättar om. Men sen utbrister Adam:

-Han hette Hitler!

Naturligtvis!!!!

Mammas lilla, stora tjej tog min mobil och skickade ett MMS till sin pappa. Jag hjälpte henne att få dit fotot och sätta in avsändare. Sen fick hon skriva meddelandet själv och skicka det.

Hon hade med sig ett stort fint höstlöv från skolan idag som hon hittat när de hade utedag och gick till biblioteket. Det ville hon visa och berätta för sin pappa som just nu befinner sig i Piteå på jobb.

Jag älskar barns härliga, enkla stavning.