Grannen kommer och säger: 

- Tror duvor bygger bo på er balkong. 

Hittade inget först men efter lite letande finner vi ett fint bo under stolen på balkongen. Lyfter bort stolen och hämtar en påse för att slänga ner allt "hö" och ett och annat buntband. 

Vecklar ut påsen och kavlar upp ärmarna för att hugga in fingrarna under boet pch lägga det i påsen. Döm om min förvåning när det svider till i fingrarna och de nästan viks bakåt. I detta duvbo fanns inte tillstymmelse till något grässlag. Allt är byggt i ståltrådar och buntband, hårt förankrat i plasttrallen på balkongen. 

Jävla stadsduvor...😠


De har nog hämtat allt material på bygget nedanför oss. Jag fick demontera duvbygget tråd för tråd. Det tog sin tid. Sen sköljdes duvskit och rost bort från plattorna och vi gick in. 


Nu senare på kvällen skulle jag ta en titt så inte duvorna kom tillbaka. Vill ju inte dela min balkong med duvor och duvskit hela sommaren. Men dra på trissor. Vad skådar mitt norra öga?! Där sitter duvjäveln under stolen med en till ståltråd i näbben och till råga på allt har hon kläckt ur sig ett ägg. 

Nu blir det att städa balkongen dagligen. Men vad kan man göra för att skrämma bort en fågel som inte verkar vara rädd för människor?!

Tänka sig att det gått 13 år sedan dessa dygn som kämpades igenom innan han kom. När man var yngre och alla tjatade om att tiden gick så fort så tänkte man bara: "äh, ge dig!" Men nu håller jag med. Var tog dessa tretton år vägen. Det var väl igår denna lilla parvel låg i mina armar och var helt beroende av mig. 

Idag blev han väckt med tårta, ljus och paket på sängen, älskade unge. Våran snälla omtänksamma pojke. Vi älskar dig till månen och tillbaka. 

Vi inledde sportlovet med att sätta oss på bussen upp till Dalarna. Fredag till tisdag skulle spenderas där uppe. Mys på bussen med lite resegodis och iPads. På busstationen hämtade mormor oss och vi åkte hem till dom. 

Ett glas vin och sen åkte snapchat igång. Vi skrattade så tårarna rann. En trevlig stund innan vi fick krypa ner i säng. 

På lördagen packade vi matsäck och drog upp till den lokala skidbacken, Byråsen. Till en början strålande sol som övergick i molnighet. Med till backen var Ida, Camilla, Emil och Alfred. Skidåkning och korvgrillning. 

På söndagen drog vi till Öje för att låna spark och åka på Öjesjön. Det är många år sedan jag åkte spark. Lite nostalgi över det hela och väldigt roligt var det. Jobbigare än jag minns. Träningsvärken kändes dagarna efter, efter både slalomåkning och sparkåkning. 

Snölek och snögubbebygge fick det bli några av dagarna. Här utanför min mormor och morfars hus. 

På tisdag lämnade vi Dalarna och for hem till Värmland. Jag återgick till jobbet och barnen slappade vidare till regn och slask och rusk. Ett nytt sällskapsspel införskaffades, speak out. Inte lätt att prata med en munvinkelhållare i munnen. Nu är sportlovet slut och barnen börjar nu skolan igen. Nu blir det några veckors pluggande innan vi tar påsklov. Utvilade och redo.