Helenas saliga röra

Grannbarn på besök och Henrik fick för sig att ge glass på annorlunda vis. Han försvann in och ritade skattkartor för att hitta fram till glassen.



Barnen tvivlade lite på historien om en skäggig gubbe som kommit med skattkartan till Henrik.



Men sen blev det fart i benen för att leta efter skatten.



En skattkarta till hittades.



Den studerades och.....



...jakten fortsatte.



Tills de fann GLASS under altan!



Den goda glassen avnjöts i solen på altanen.

Härligt med värme, vår och sommar!

   

Ja kan ni gissa denna rebus. Vi har köpt en automatisk gräsklippare för att slippa klippa gräset.

Jag hade inte tillräckligt med klädnypor.

Vad händer då?

Skulle städa ur Adams rum, tog ner gardinerna och hängde ut på vädring. Fint väder, solen sken och det fläktade lite lagom i vinden. Klädnyporna var slut då jag hängt massor av tvätt.

Kommer ut någon timme senare och upptäcker vår lilla gröna strosa runt och klippa gräset och under torkvindan ligger Adams gardin.

Att ha en automatisk gräsklippare är som att ha en hund. Han hade trasat sönder Adams ena gardin:



Få se nu vad man ska hitta på. Kanske kan laga eller sy två paneler av den hela gardinen. Adam vet inget och vi får se om han får veta då detta har varit älsklingsgardinerna då de är självlysande!!

Så kan det gå...

Handlade för några dagar sedan och är helt säker på att jag skrivit upp två matlagningsgrädde på shoppinglistan och betalt för dom.

Men dom var borta!

Hade jag glömt dom när jag packade, hade Henrik lagat till mat och använt dom eller var i hela friden hade de tagit vägen.

Jag är inte riktigt mig själv just nu. Tankarna far iväg till SKOLAN hela tiden.

Så igår fann jag äntligen grädden....



... i skafferiet! :(

Jag läste bok för Adam här på kvällen, pussade sedan godnatt och sa att jag går in i duschen. Jag skulle komma tillbaka och säga god natt en gång till när jag var färdig.

Duschar länge och varmt och bara njuter.

Kliver ut och torkar mig. Och där.....

....jäklar i min lilla låda.....

....där ser jag det! Någon har varit in i rummet när jag duschat. Smugit så att ingen hört, pillat runt och grejjat och fixat.

Jo, jag är helt säker. Japp 100%! Bortom allt tvivel.

Virar in mig i en handduk och går till Adam och frågar:
-Har du varit in i badrummet när jag har duschat?

-??Hur visste du det??

Ja, säg hur kunde jag veta.

För varje dag som förälder passerar inser jag mer och mer hur min mamma också kunde veta saker. Jag som var sååååå tyst och diskret.

Precis som min son.




Adam kan fortfarande inte förstå hur jag kunde veta.

Jo du min son, en mamma ser allt!

Även ritade gubbar i imman på badrumsspegeln :-D

Inledningsvis så börjar jag Påsken 2011 med att demolera bilen och mörda Bambi!

Började morgonen med att göra barnen fina inför påskparaden.



Filippa blev hämtad tidigt av Henrik och Adam följde med en kompis hem.

Hade avverkat en hel dag på praktik, kom hem och lämnade av alla saker och åkte för att hämta Adam. På väg hem, 200 meter innan jag skulle svänga av stora vägen ser jag något som ser ut att falla snett uppifrån från höger sida. Precis innan det smäller hinner jag se ett rådjur landa framför bilen. Det kom från ingenstans.

JÄKLAR vad det small i bilen, det skrapar, dunsar, hoppar och jag ser extraljusen flyga i en vid båge i luften, bort! Lyckades få rådjuret under bilen, körde över det med framhjulet, sedan bakhjulet. Därefter fick jag stopp på bilen.

Andas ut, jag lever, jag är inte skadad och vänder mig till passagerarsätet och möter blicken från denne herre:

-Vad hände mamma!?!!??! Fick vi punktering, eller?

Hade nästan lite svårt att hålla mig för skratt (panikskratt)

Jag har precis mördat Bambi och bredvid mig sitter en herre med svart hår och mustasch och undrar om vi fått punktering.

Ringer Henrik som vägleder mig och ser till att jag får hjälp. Han kontaktar polisen och en jägare som kom och hjälpte mig.

Bilen fick lättare skador i plasten, och är pälsbeklädd i hjulhus, på spoiler och baklucka. Som tur är har vi MER-försäkring och får endast betala 1000 kronor i självrisk. Dessa pengar kunde man ha haft roligare för.

Slutet gott alliting gott för mig och Adam.

Värre blev det för Bambi som inte fick uppleva sommaren.

Att sjunga och dansa är pinsamt när någon ser på tycker Adam. Men han gillar musik och gillar att sjunga här hemma. Här sjunger han två av sina favoritlåtar: Manboy och Mikrofonkåt.



Haha! Han är så gullig när han försöker. Det låter som ett annat språk på vissa ställen i låtarna.

Idag är det en av barnens kusiner som fyller år.  Hela fyra år blir hon i dag. Så vi säger grattis till Alva från farbror, "faster" och kusinerna.

Hurra för Alva!

Datorn är stendöd. Inte tillstymmelse till liv. Tur att fina Lina kommer från Bengtsfors imorgon med "backuppen". Så det löser sig på bästa sätt ändå. Skönt att arbetet finns på två ställen.

Men på något sätt jämnade detta bakslag ut sig i och med att jag fick reda på att jag klarat av tentan till Odontologi IV. Nu är det bara två tentor som kan stoppa mig. Den kliniska och den skriftliga slutexaminationen. C-uppsatsen har ingen som helst betydelse för legitimationen så den tar jag mig igenom förr eller senare. Men legitimationen hänger på dessa tentor.

Den 2:a och 5:e maj kommer mitt öde att uppdagas. Den 2:a har jag min kliniska tenta och den skriftliga har samtliga i klassen den 5:e.

All den här stressen gör att finnar och munsår växer som ogräs i ansiktet. Ser inte riktigt klok ut. Men det mesta kan jag stå ut med just nu. Börjar verkligen se ljuset i tunneln och känner mig relativt redo att ge mig ut på arbetsmarknaden......om jag nu kommer att få något jobb.

Nu sova för att råplugga på C-uppsatsen imorgon när Lina dyker upp!

TJING!

Det får inte vara sant!!!!???!! :O



Min lilla dator där jag har all fakta om C-uppsatsen och statistikprogrammet dog precis. Nu sätter jag mitt hopp på min kompanjon Lina. Hoppas att hennes dator håller ihop tills vi får ner "skiten" på pränt. Hoppas bara att det är batteriet som dött ut. För jag har en hel del jag vill ha i den lilla datorn.

Så just nu känns det som om jag lika gärna kan knyta upp mig eller dränka mig i sjön eller varför inte ta en stol och sätta mig framför barskåpet och tömma flaskorna.

Men naturligtvis gör jag inte det. Har tagit mig en kaffe och skriver på bloggen istället. Det hjälper inte att dö eller supa sig full ;-P Handledaren och examinatorn kommer ändå att kräva att få in uppsatsen.......

BLÄÄÄÄ för det tekniska!

Då har det kommit!

Startbeviset inför Vansbro tjejsim. Hur skall detta gå. Hur i hela friden skall jag klara av detta!?!?

Nu är det bara att införskaffa en våtdräkt. Och det lär inte bli lätt. Kroppsformen som skall pressas i en våtdräkt är inte vad den borde. Det enda positiva med en konvex midja är väl att man får lite extra flythjälp.



HEHE! Mörka vatten och gäddor, HÄR KOMMER JAG!!

När vi var i Afrika var vi bjudna på middag hos sömmerskan Anna och hennes man Nashen och deras fyra barn. Fattiga men ändå givmilda så att de skulle kunna gå under. Vilka härliga människor.


Här är det långbord och vi har börjat slå oss ner.


Pappa Nashen i mitten med de två yngsta döttrarna Phoibe och Maggan.

Efter maten bjöd de på skönsång. Men tyvärr hade mörkret fallit så det är inte mycket att se men ni får lyssna istället.


Så här såg det ut. Längst bort en gäst, sedan äldsta dottern Faith, sen Anna och Nashen. Blixten lyser upp men filmen är i stort sett osebar!

Idag är det min mormors dag. Mina tankar är hos henne när hon fyller 76 år idag den 13 april.

Så till dig mormor säger jag:
Grattis på födelsedagen, hoppas den blir bra och vi kommer upp till påsk och firar dig. Många kramar från oss i Forshaga.



En mormor
- av Siv Andersson

När mamma vill ha råd
har mormor ofta svar
för hon kan ösa ur
all kunskap som hon har.

Hon ställer ofta upp
när kaos hopar sig.
För barnbarn gör det svårt
att bara säga nej.

När barnbarn växer upp
finns mormor där som stöd.
Sin kärlek och sin tid
hon ger i överflöd.

Och fast det sällan sägs
är tacksamheten stor
att ha en sådan skatt
som mammas goa mor.


En blomma till dig på din dag.

KRAM!

Sömnrubbningar av Malariamedicinen Lariam är ett stort faktum. Jag är supertrött och skulle bara vilja sova i flera dygn. Men att somna verkar näst intill helt omöjligt. Men samtidigt känns det som om jag måste/vill/kan göra en massa saker. Kanske också en biverkning då nerverna kan spela en många spratt. Ocskå det av medicinen.

Hela dagarna håller jag igång med massa saker, har svårt att sitta still och på eftermiddagen och kvällen slår tröttheten till. När jag går och lägger mig är det som att trä upp ögonlocken på tändstickor. KAN INTE SOVA!

Har 2,5 veckor kvar på Malariamedicinen sen så hoppas jag på att säga: Välkommen sömn! Kanske är det medicinen, kanske är det våren, kanske är det något annat. Det får tiden avgöra.

En annan sak som Medicienen har förstärkt, är min otroligt vimsiga hjärna. Man har hört talas om graviditetshjärna. Man blir glömsk, vimsig, disträ osv. Men jag kan lugnt meddela att det finns något som heter Lariam-hjärna också. Jisses vad jag INTE kommer ihåg saker. Varje dag måste jag läsa i kalendern. Har jag "glömt" att skriva ner det viktiga. Ja, då ÄR det borta.


Nu iväg till jobbet. Jobbar till 12. Sen hem och klura lite på C-uppsatsen.

TJING!

Idag är det en stor dag. Min äldsta lillasyster kommer ikapp mig och tar steget in i "kärring-åldern" Nu är jag inte ensam längre. :-D

Jag hoppas att hon får en riktigt fin dag. Vi kommer upp under påsken och firar dig.

En syster
Av: Siv Andersson

En syster är ett stöd
och en hjälpande hand.
Hon är bunden till dig
med ett kärleksfullt band.

Som lilla… eller stora…
är hon dig ganska lik.
Hon finns i många minnen
och hon gör din levnad rik.

Det känns tryggt att hon vet
varifrån du kom,
att hon ser vad du gör
och att hon bryr sig om.

Med henne kan du dela
både sorger och skratt…
En syster är en gåva
– en ovärderlig skatt.

KRAM!

Idag var det avslutning på Filippas söndagsdanser. De hade ett litet uppträdande för oss med ett dansnummer. Så söta, så söta var de. Man blir så stolt när de anstränger sig så!


Bea och Filippa i full färd!


Mammas lilla sessa!


Huvud, axlar, knä och tå!


Det var inte bara barnen som fick hålla igång. De lyckades få med sig alla anhöriga också.

När det börjar om till hösten så vill Filippa fortsätta. Klart att hon ska få det!

Den 6:e mars fyllde vår son 7 år. Han hade en liten minibjudning här hemma som Henrik fixade till eftersom jag befann mig i Afrika.



Men som utlovat så hölls ett större barnkalas när när jag kom hem. Vi hyrde Hälsohuset. Det kan jag varmt rekomenderar, att fixa kalas hos dom. De fixade allt!


Piraten Adam med smink och tandsvärta (och några tappade tänder).


Slet sönder några urväxta klader.


Nästan hela gänget samlat. Inte lätt att få alla på plats!


Efter lek, bus och skattletning...


...blev det fika med korv och dricka.


Två av piraterna.

Kalaset blev jättelyckat och alla barnen verkade sååå nöjda. Fick leta sjörövarskatter och guld(stenar) och blev jagade av en stor (Gert) pirat.

Härligt med våren. Allt tinar fram. Gräsmattor, gungor, sandlådor och hundskit. Man får ta det goda med det onda.


Sandlådan är framme. Barnen slängde sig ut efter dagis och skola för att gräva och leka.


Snart strömmade det till barn. Härlligt med liv och rörelse. Vi tinar fram en efter en på gatan.


Efter en stund tittade även solen fram och värmde skönt. Killarna hade gjort ett stort slott i hela sandlådan och ville dokumentera detta. Stolta är dom.


Sen skulle gungorna invigas.

När våren kommit så här långt då älskar jag den. Allt blask som jag missat, tack vare Afrika, har gjort mig gott. Brukar bli enormt deprimerad, sur och irriterad på våren.

Nu blir det jobb på Deje vårdcentral!

Man styrs av sitt yrke och ser saker som har med sitt yrke att göra. Likaså gjorde jag när jag kom till Arlanda och fick mina fina teckningar av barnen.

Adams teckning gick inte att ta miste på. Han har övat på att skriva oss alla i familjen.



Det var Filippas teckning som satte lite andra bilder i mitt huvud. Hon slog ur en tand när hon krockade med en pojke på dagis under min vistelse i Afrika, så jag tänkte även på det. När hon räckte fram sin teckning utbrister jag glatt:
- Men vilken fin tand du har ritat!!
Misstroget kollar Filippa på mig och säger:
- Det är ingen tand, det är ett hjärta!



JAAAA! nu ser jag!?!?!?!

Hmm, eller!? Jag tycker fortfarande att det liknar en premolar i överkäken! Men det har jag inte "hjärta" till att säga till lill-skruttan.

I söndags landade jag kroppsligt på Arlanda där min underbare make och härliga barn väntade på mig. Av dom fick jag frisörtid och teckningar. Sen var det en lång bilresa kvar innan jag var hemma i Forshaga.

Hemma väntade tulpaner, smörgåstårta och cider. På kvällen kom svärföräldrarna och åt lite smörgåstårta och tvätten efter en månad i resväska sattes igång att tvättas. Lariam (malariamedicinen) ger sömnrubbningar vilket resulterar i att jag har jättesvårt att somna på kvällen, nästan aldrig före ett. När jag väl somnar är sömnen orolig.

Måndagmorgon körde vi barnen till dagis och skola, sen drog nättentan igång för odontologi IV. De andra i klassen hade gjort den i fredags och nu var det vår tur. Kan säga att hjärnan fick sig en riktig kallstart. Seg och trög. Men tentan kom in i tid och jag tror att den gick vägen. Bara att hålla tummarna i tre veckor nu.

När tentan var klar drog vi till stan och ekiperade barnen som hade dåligt med kläder. De byxor som inte var trasiga gick till fotknölarna. Vet inte om barnen har växt eller om det är Henriks torktumling som krymt kläderna!?! :O

När jag kom hem på måndagskvällen slängde jag ihop en powerpointpresentation som skulle redovisas på KAU nästkommande dag.

På tisdag gick jag upp tidigt för att dra iväg till den första praktikdagen på den sista praktikomgången. Var på Våxnäs folktandvård fram till 15.00. Drog sen iväg till universitetet för att träffa lärarna och förbereda inför föreläsningen jag skulle hålla till de två klasserna under mig. Det är nervöst att gå upp inför sin egen klass och nu skulle jag upp inför helt okända människor. Men det gick vägen, det gick bra och mentalt växte jag en del. JAG KLARADE DET!

Väl hemma på tisdagskväll bytte jag bara om till träningskläder och drog iväg på ett spincorepass. Nu är det slut på sötebrödsdagarna. Nu skall formen igång. Hem, duschade, åt mat och lade mig.

Idag är det onsdag och som ni förstår så har jag inte riktigt hunnit med att landa mentalt här hemma. Har inte hunnit känna efter, reflektera eller tänka tillbaka på vad man varit med om. Men nu snart ska jag till underbara Anna och bli ompysslad i håret. Idag är jag ledig hela dagen och tänker inite ägna pluggandet en enda tanke. Bara varva ner, landa och "komma hem".

Torsdag och fredag skall arbetas på vårdcentralen i Deje. Men det gör inte så mycket, jag gillar att ha många järn i elden. Och faktiskt efter en månad, slääääpandes i Afrika-takt känns det som om jag har hur mycket överskotts energi som helst. DEN MÅSTE UT!

Nu har resan här kommit till sitt slut. Packar nu ner det sista i väskorna, går sedan och äter frukost och fixar en taxi. Sen bär det av till flygplatsen.

Vad har jag då lärt mig av denna månad i Afrika? Jo att:

*Hur sena än Sj må vara är det inom tidsramen ur Afrikamått mätt

*Att skalbaggar låter som små propellerplan.

*Att hur illa vi än har det i Sverige har vi det bättre än de flesta här.

*Att man kan ha diarré i tre veckor utan att gå ner ett gram

*Att vara tacksam, mycket mer tacksam, för det jag har. Och nöjd!

 

Svengelska i Afrika blir snart ett eget språk. Det är inte så lätt att prata engelska, tänka på svenska och försöka förstå Swahili. Detta resulterar i en hel del fel. Jag blir lite stressad när jag börjar säga fel så då fortsätter det gärna. Här kommer några grodor som ramlat ur min mun!

-          Let´s go up dit

-          The ocean smälls (Det small av vågorna)

-          Are you going to do ”ditt mä”? (Frågade en tysk tjej om hon skulle göra flätor I sitt hår)

-          About five “timmärs” (Ja hur lång tid det tog att fläta håret)

-          I have no money, I´m black (En jobbig försäljare, så jag svarade. Jag har inga pengar jag är black/pank)

-          And your name I Trainee (Alla bartenders I Dar es Salaam hade namnskyltar på sig. En del har verkligen konstiga namn här. Så när en kille kom fram och frågade vad jag hette så svarade jag, läste på namnskylten och frågade denna fråga. Vilket inte var hans namn, han var praktikant) :O

-          Is it fourhoundred and fjårtiin (Summan för boendet i dollar)

När jag skriver nästa inlägg befinner jag mig på svensk mark. Landar i Stockholm imorgon söndag kl. 10.00 (svensk tid)

Hem mot Sverige....

... måste gjort nå´t fel. För jag har bara regn hos mig.

Här öser regnet ner. Men det är väl lika bra det. Då kan dagen i lugn och ro ägnas åt att packa alla väskor och se till att man får med sig allt hem. Ladda alla telefoner, kameror och datorer innan avfärd.

Byta kort med varandra och säkerhetskopiera dessa ifall man blir av med något. Man vet aldrig.

När väskorna är packade kommer resten av dagen att ägnas åt att ligga och läsa bok, äta middag på restaurangen och sen sova så att morgondagen kommer fortare. I tankarna har jag redan lämnat landet, befinner mig i luften seglandes mot hemlandet. Hur bra och trevligt än denna resa har varit så säger jag bara: Borta bra men hemma bäst.

Nästa resa som jag gör utomlands då ska jag ha familjen med mig. Det är säkert. Både make och barn!!! 








Regniga hälsningar, den sista dagen, från Kipepeo baech!