Helenas saliga röra

Själv började jag måndagen med att ha jour för stackarna i Värmland med tandvärk. 

Först på med kläder som gjorde att man fick vistas inne i kokeriet. Sen fick man tillträde. Där inne fick vi först en introduktion av vad som skulle göras, sedan lite historia om företaget. Allt medan klubbsmeten kokade upp till rätt temperatur. 

Den hälldes ut på bakbord och två mindre högar färgades. Sen vände man runt dom för att de skulle svalna jämnt. När den stora klumpen var lagon varm så "drog" dom den i en maskin för att få den vit. Förr gjordes detta i en krok på väggen. Därefter skulle de färgade ränderna på så att klubban fick fint mönster. 

Vi fick tydliga instruktioner om hur allt skulle göras och sedan var det bara att dra igång. En snurrad och en platt var var vad man skulle få göra. Den snurrade var inte så lätt att göra som det såg ut. Men vi fick till det. 

Vi åkte hem med ett gäng på fem lyckliga klubbägare. Ja, vi mammor var allt lyckliga vi med. Så totalt sju lyckliga då. 

På lördagen så åt vi frukost och laddade telefonerna för att ge oss ut på pokémonjakt. I två och en halv timma var vi ute. Vi såg bland annat stadsträdgården och museiparken och alla fina träd och växter som börjar slå ut. 

På söndags morgon fick jag även med mig barnen på en joggingtur på 4,5 kilometer. Så duktiga var dom. Sen blev det frukost i solen på balkongen. 

På söndagseftermiddagen var det dags för hockeyavslutning på golfbanan i Dömle. Barnen hade lekar och stationer med golftema och vi föräldrar fick försöka oss på att slå. Mina försök kändes mer som ettförsök till att kröka klubborna när man drmde ner dom i marken. Idag har jag träningsvärk i ena underarmen. Jisses så svårt detta var. 

Så tackar vi för detta lovet och lägger i en högre växel i 7,5 veckor till innan vi går på sommarlov. Hej vardag!

Sista hockeycupen är på gång och jag, Henrik och Filippa tar bilen till Örebro för att tidigt imorgon vara på plats i ishallen. Därefter ska hockeyutrustningen plockas undan. En paus skall tas. 

Medans vi är i Örebro så skall vi passa på att besöka jump trampolinhall så dottern får hoppa av sig lite då hon saknat studsmattan sedan vi flyttat från huset. Vi ska äta god mat och sedan störta ner i hotellsängarna och mysa. 

Igår fick båda balkongerna lite vårpyntat. Våren har nu även hittat upp på sjätte våningen. Idag intogs morgonkaffet i soffan ute på balkongen. Tänk vilken underbar tid vi har framför oss. 

Grannen kommer och säger: 

De har nog hämtat allt material på bygget nedanför oss. Jag fick demontera duvbygget tråd för tråd. Det tog sin tid. Sen sköljdes duvskit och rost bort från plattorna och vi gick in. 

Nu blir det att städa balkongen dagligen. Men vad kan man göra för att skrämma bort en fågel som inte verkar vara rädd för människor?!

Vi inledde sportlovet med att sätta oss på bussen upp till Dalarna. Fredag till tisdag skulle spenderas där uppe. Mys på bussen med lite resegodis och iPads. På busstationen hämtade mormor oss och vi åkte hem till dom. 

Ett glas vin och sen åkte snapchat igång. Vi skrattade så tårarna rann. En trevlig stund innan vi fick krypa ner i säng. 

På lördagen packade vi matsäck och drog upp till den lokala skidbacken, Byråsen. Till en början strålande sol som övergick i molnighet. Med till backen var Ida, Camilla, Emil och Alfred. Skidåkning och korvgrillning. 

På söndagen drog vi till Öje för att låna spark och åka på Öjesjön. Det är många år sedan jag åkte spark. Lite nostalgi över det hela och väldigt roligt var det. Jobbigare än jag minns. Träningsvärken kändes dagarna efter, efter både slalomåkning och sparkåkning. 

Snölek och snögubbebygge fick det bli några av dagarna. Här utanför min mormor och morfars hus. 

På tisdag lämnade vi Dalarna och for hem till Värmland. Jag återgick till jobbet och barnen slappade vidare till regn och slask och rusk. Ett nytt sällskapsspel införskaffades, speak out. Inte lätt att prata med en munvinkelhållare i munnen. Nu är sportlovet slut och barnen börjar nu skolan igen. Nu blir det några veckors pluggande innan vi tar påsklov. Utvilade och redo. 

Det är tiden som inte räcker till. Dagarna rasar i ett tempo som gör att jag inte prioriterar att sätta mig för att blogga. Jag har de senaste månaderna köpt mig en PT (personlig tränare) för att få hjälp att klara av en klassiker. Det träningsupplägget tar några dagar i veckan, barnens träningar tar några dagar, jobbet tar några dagar i veckan. Därtill kommer ett hem med tvätt, matlagning, städning, läxläsning och kanske lite slapptid. Skulle behöva några timmar till per dygn för att hinna med allt jag vill och allt jag måste.  

Sedan sist jag skrev har jag fyllt år, mitt 39:e. Nästa år tar jag ett trappsteg upp på ålderstrappan. Den tavlan med åldersstegen har jag studerat mången gång i min barndom. Den är intressant och sorglig på samma gång. 

I onsdags morse var det dags att dra med jobbet till Loka Brunn i Grythyttan och lära sig lite mer om radiologi och kirurgi. Huvudet proppades full av information och magen full ned god mat, dryck och sötsaker. 

På fredagskvällen gick vi ut och åt mat med barnen, spelade biljard och shuffleboard. Otroligt roligt att kunna göra sådana här saker med barnen. Och barnen gillar det!

Under lördagen var jag och Henrik på Karlstads Vin & Deli-mässa. Första gången och vi blev imponerade. Det blir absolut besökt fler gånger av oss. Nu laddar vi för två fulla veckor med alla rutiner sedan tar vi en liten paus under sportlovet. Det blir lite turer upp till Dalarna framöver så jag får andas lite Dalluft. Nu blir det natta så man får ta igen lite sömn. 

Idag lägger de ny matta i väntrummet på jobbet så vi är lediga. Då passar jag på att städa ut julen. 

Det blir alltid så tomt när julen är undanplockad men skönt och luftigt när man vet att man tar nästa steg mot en ny vår. Visst det är ett tag kvar. 

Det allra bästa med plastgran är att den barrar inte speciellt mycket när man klär av den. Och vill man kan man bara sätta tillbaka barren/kvistarna. 

Nu hörs vi igen. Blir inte så ofta som man önskar. Men jag skulle behöva några fler timmar på dygnet, några fler dagar i veckan för att få tiden att räcka till.

Just nu ligger en förkylning och ruvar i kroppen som jag försöker mota bort. Har inte riktigt tid att bli förkyld.

Sedan sist jag skrev har kag hunnit fira två saker. Den 17 oktober kunde jag bocka av fem år som anställd hygienist och på samma klinik. Dock har jag avverkat en chef redan.

Jag jobbar på och jag tror att de flesta ser mig som på bilden och gillar mig som pesten. Men vad gör väl det. Jag älskar mitt jobb.

Sen har vi haft åttaårig bröllopsdag den 22 oktober. Tänk vad tiden går. Vilken kaosartad bröllopsdag, så olikt alla andras och rolig att minnas. Men trots detta hänger vi ihop.

Annars har vi snart hunnit klart i lägenheter. Det är en vända till återvinningen sedan ska lite småsaker säljas av och en siste sortering skall göras. Lite tavlor och skåp ska upp på väggarna sen så kan nog lägenheten ses som klar. Kanske lagom till jul.

Annars så njuter jag av en busstur på ca 30 minuter varje morgon och kväll som jag gjort till min egentid. Min musik i öronen, en bra deckare eller bara blunda och vila.

God morgon världen!

Känner att det är dags för ett livstecken från vår sida här i Karlstad. Vi lever om än lite lätt i flyttkaos än. Det står någon enstaka flyttkartong kvar i någon vrå men vi lever och har det ganska bra just nu ändå. De flesta saker (de som finns kvar) har funnit sin plats.

Dottern har börjat finna sig i den nya skolan och det kommer bara att bli bättre framöver. Några kompisar har hon börjat få och ha kontakt med.

Vi har, när tid funnits, börjat utforska Karlstadsregionen lite. En dag tog Filippa och Henrik en tur på sina mountainbikes på Skutberget och jag och Adam tog en promenad.

Vi har även tagit två helger ute med båten för att koppla bort uppackning och planering. Det har varit toppenväder trots att vi gått in i september. Sol och bad i nästan 20-gradigt vatten. Kallfot hade inte hittat till Nabben den 11 september i alla fall.

Vardagarna hemma i lägenheten börjar ta form. Vi börjar bli föräldrar med mer tid eftersom vi inte står med huvudet i flyttkartonger. Vi hinner njuta mer för varje dag som går.

Jag och Lippan hann få lite egentid på balkongen en dag då hon var hemma och var sjuk. Saft, vaniljbulle och massor av kramar skyndade på tillfrisknandet.

Vi hörs! 💞

Idag sa vi hejdå, för alltid, till det som varit vårt hem i nästan 13 år. Här är båda barnen födda och i väggarna finns glädje och sorg, skratt och gråt. Här har små barnafötter blivit stora och de vuxna har utvecklat rynkor och gråa hår.

Men vi var redo att ge oss av. Något som växt fram de senaste två åren efter att sonen börjat på engelska skolan. En tanke som blev verklighet när även dottern kom in på skolan.

Nu byter vi Forshaga mot Karlstad, hus mot lägenhet.

Vi trivs redan i lägenheten, får se om det håller i sig!

Nu ska vi bara boa till oss i lägenheten och känna efter på riktigt under höst och vinter. Det kommer att bli bra!

Nu har det börjat, men inte slutat.

Flyttkaoset!

Vi har haft hjälp av vänner och två täckta släp. Det ena packades på söndag kväll och det andra måndag morgon. Sen gick det några turer under måndagen och vips så hade alla stora möbler flyttats.

Kvar var det värsta, allt småplock, köket som vi inte tömt då vi "levt" i huset fram till flyttdagen.

Vi börjar nu närma oss slutet på att tömma huset. Två eller tre vändor kvar. Sen får städfirman komma.

Vår inflytt kommer vi alltid att minnas. Första kvällen i lägenheten, helt slut i kroppen, ingen mat i kylen, griniga och trötta. Åker till affären för att handla och plocka upp lite täcken och kuddar från bilen. Gäspar, tar hissen upp, räcker över nyckeln till sonen som får låsa upp dörren. Gäspar igen, hissdörren öppnas.

Då hörs det: klonk, klonk, klirrelirr, klirrelirr.

-FAAAAN!

Och ner faller nyckeln. Först på golvet, sen ner i hissschaktet. Slutar gäspa...

Man tror inte det är sant!!

Och reservnycklarna? Jo, dom ligger fortfarande i lägenheten. Hissbolaget vill ha 3000 för att komma och plocka upp nycklarna. Jourvaktmästaren vill ha 1500 för att låsa upp med huvudnyckel. Nyckeln plockas upp gratis vid nästa servictillfälle på hissen. Bara att vänta.

Häs har vi mysigt. Nästan som picknick...

Annars så tar allt tid. Allt ska hitta en ny plats, försöker få till en ny ordning. Men ett nytt hem börjar växa fram. Snart så.

Här kommer lite bilder till att börja med.

Nu dyker jag ner i en sista flyttlåda innan jag tar kvällen...

Att leva i ett flyttkaos är inte vad man önskar på semestern. Men nu har man i alla fall tiden, tänk att göra allt detta varje kväll efter en jobbdag.

Flyttdagen börjar närma sig, mycket är packat, en del är kvar. Med en fot i lägenhetsplaneringen, en fot i huset och huvudet i en flyttkartong (eller huvudet fyllt med flyttkartonger) så känner man sig riktigt rörig.

Två nätter kvar i huset sen bär det av mot nya mål, nya rutiner och ny vardag. Den största förändringen kommer Filippa vara med om. Nya kompisar, ny skola, ny stad och nytt boende. För oss andra blir det bara ny stad och nytt boende.

Nu ska frukosten lagas och sedan drar vi igång igen. Puh! 🙃

I torsdags styrde vi kosan upp till Dalarnas land. Dels för att fira midsommar och dels för att fira min kusin som fyllde 30 år.

Direkt vid ankomst så hoppade vi in i tältbygget som de andra påbörjat. Sedan handlades maten och tillbehören. Midsommar blev en mycket lyckad dag. Solen sken, regnet höll sig undan, alla var glada och nöjda. Midsommarstången kläddes och hela dagen avslutades med dans och sång.

Underbart att umgås under somriga former och prata och skratta. Om ni tittar noga på bilderna så är det inte barnen som har mobiltelefonen i högsta hugg, ej heller ungdommarna. Utan det är min farmor som har sin iPhone i högsta beredskap!

På lördagen blev det dags för 30-årsfest i Yttermalung. Mycket folk, god mat och dryck.

På söndagen styrde vi färden hemåt för att börja förberede för två jobbveckor innan semester, kommande båtsemester och kommande flytt och allt därtill.

Idag blev det kontraktsskrivning på lägenheten samt flyttanmälan. Den första augusti skall vi möta upp i lägenheten och få nycklarna. Nu drar det ihop sig...

Snart bor vi vid vatten, båtar, bryggor och höghus.