Jobba, läxor, sporter, föräldramöten i skolan, föräldramöten i sporter, krismöten i skolan, jourdagar, matlagning, snöskottning och lite renovering på detta. 

Och ingen gubbe hemma!

Det nya året har startat i en rasande fart. Har knappt hunnit reflektera åt vilket håll vi är på väg. Men rätt in i kaklet tror jag bestämt... Får dra i handbromsen lite. Känner modet dala i kroppen och den där känslan av nedstömdhet komma krypande. Undertråden är slut. Psykiskt. Men kroppen vill så mycket mer. 

Framför allt är det Filippas skolgång som tar på krafterna. Hennes brist på glädje att gå till skolan. Men nu verkar det vända. Hoppas det håller i sig.  Annars hade jag snart blivit sjukskriven. När ens barn inte mår bra då faller mycket. 

Kalendern har varit fullbokad och efter idag så är alla måsten betydligt glesar. Kvällen avslutades i possitiv anda på engelska skolan i Karlstad. Är så grymt imponerad av hur en skola sköts och hur hela klassen tas om hand. Top of the line! 

Ett vanligt inslag de senaste veckorna. Kaffe och huvudvärkstablett. 



Idag fyller han år. 

39 år. 

Idag kommer han hem. 

Från Stockholm. 

Dubbelt upp att fira. Mat och paket och efterrätt och mys. Sista födelsedagen under 40-strecket. Världens vackraste och bästa make och pappa. 

Idag är dagen din!





Dagen till ära så har det cirkulerat ett brev som Henrik skrev när han gick i trean. Måste bara dela med mig. 

Så sött!

Älskar dig!

Den klarade sig!

Trots ett bad i toaletten. Så ett dygn på ljummet element. Men nu är den som ny fast rengjord i toavatten. Funkar finfint!


Var lite orolig att den skulle börja krångla efter en stund. Men nu har den fungerat i flera dagar. Hoppas det inte blir något annat längre fram. 

Uppe med tuppen på min jourdag för att hinna med så mycket renovering som möjligt innan och ifall jag skulle bli inringd. 

På med renoveringsstassen, håret på ända och sladdar in i badrummet i full fräs med mobilen i ena handen, kaffekoppen i den andra och penslarna i armhålan. Tar en stor klunk av det varma, ljuvliga kaffet, ställer muggen på golvet, drar en hand genom det ostyriga håret, lägger mobilen på stolen och sätter mig på knä för att strukturera upp färg, penslar och annan bråte. 

Stolen som telefonen ligger på står alldeles intill toaletten. Den har använts för att stå på när jag målade högst upp vid taket. Den har otroligt nog exakt samma höjd som den där jäkla toalettstolen som någon jäkel har placerat alldeles intill trästolen. Telefonen ligger tryggt och säkert. 

Jag grejar och donar, tar en klunk kaffe, nynnar lite lätt för att livet är så underbart just nu. Det är jag och färgburkarna några timmar framöver. Vänder mig om, sopar i armbågen i trästolen och ska precis uttala ett fult ord då det gjorde rätt ont. Men så ser jag, som i slowmotion, hur stolen lättar från två ben, skapar en satans liten sluttning. RAKT MOT TOALETTEN. Dragningskraften mot toaletten har satts igång, telefonen är på glid, den närmar sig kanten, ligger och vippar innan den bestämmer sig för att slutligen ta det där sista skitvippet, glida över till toastolen och avsluta färden med ett PLUMS!  

Från armbågsstöten till PLUMSET så tar det nog inte mer än 2-3 sekunder. På den tiden hinner jag resa mig från att sitta på knä, via att gå rakt upp mot taket på tå och stå i fullängd vid toasitsen. Penslarna är kvar på golvet, kaffekoppen står vid sidan utan en droppe spilld. Min hand är nere i toavattnet samtidigt som PLUMSET. 

Men faktum kvarstår. Min splitternya telefon har varit ner i toakröken och vänt! 


Ja, ja! Vad är väl en bal på slottet....


Nu ligger telefonen på en handduk, på ett element och ska startas upp tidigast onsdag morgon. Upp till bevis nu, iPhone!
Igår var det första jobbdagen för detta året. Även dagen då vi äntligen blev tre på kliniken. Efter fem månaders slit och ständigt jagande efter att försöka hinna med patienter så ska vi nu snart kunna jobba i fullt tempo. Kände mig lite överflödig igår då sköterskan snabbt snappade upp de viktigaste delarna och hjälpte tandläkaren mycket. Då fick jag äntligen ro att sätta mig vid datorn och skicka ut massor med kallelser samt kolla revisionerna. 

Nu känns det som om vi tre kommer funka väldigt bra ihop. Så det här året kommer bli ett bra jobbår. Jag ska få återgå som tandhygienist fyra dagar i veckan och serva tandläkaren en dag i veckan. Blir toppen. 


Igår när jag gick hem så lyste fullmånen upp min väg. Det är något speciellt med månen, tycker i alla fall jag. Den flyttar hela hav och får mig att sova skitdåligt. Det är krafter det! :-)

 Tog en bild på vägen hem igår. 

Idag har vi helgjouren för Värmland så det gäller att vara beredd på att få åka in och jobba. Lite sovmorgon och pyssel har jag hunnit med. 

Året som gått i några bilder. 
Skidåkning i Branäs. 

Skolan ringde 

Lippan hade brutit tån. 

Adam övade hela trean på att spela instrument på skolavslutningen. Sen lämnade han den kommunala skolan och tog steget till den privata Engelska Skolan i Karlstad. Ett stort kliv som lyft vår son enormt. 

Åkte på årlig semester till Malung och ut till sommarstugan. 

Det lilla huset ner i Dalen. 

Vi har varit på hopptävlingar. 

Vi har varit på fotbollsmatcher. 

Vi har sett flertalet handbollsträningar. 


Och en hel del innebandy. 

Jag odlade alla mina pelargoner från små frön till otroligt fina stora blommor. Så stolt över mig själv!!

Hösten kom och vi köpte STOR båt. 

Hösten är den vackraste årstiden på hela året!

Maken krockade bilen. Inga personskador som tur var. 

Vintern närmade sig och det firades Lucia på skola och hemma. 

Granen togs fram och kläddes. Barnens uppgift det där!

När jul närmade sig styrde vi kosan till Lima i Dalarna för att se om tomten hittade några snälla barn. 

Det gjorde han. Sju underbara ungar hittades i Kyrkbyn. Snälla hade de också varit. Många paket blev det. 

Efter att renoveringen av toan uppe stått still i nästan tre år så återupptogs projektet. Lusten har inte infunnit sig tidigare. 

Långledighet med många mysiga koppar kaffe, med utsikt över granen, har intagits. 

Sen kom nyåret. Det firades i hemmets lugna vrå på barnens önskan. 

Förrätt. Fyllda krustader med räkor och aioli. 

Varmrätt. Hängmörad entrecôte och hasselbackspotatis med gorgonzolasås. 

Efterrätten. Den lagade barnen till, marängsviss. 

Sen packade vi i glas och bubbel i korgen, tog fyrverkerierna under armen och traskade upp mot skogen till lekplatsen där många samlas. 


Där kollade vi in raketer och skålade in nya året. 

Nu tar vi nya tag och ser fram emot 2015. 




Började årets sista dag med att dra till gymmet tidigt på morgonen när resten av familjen låg och sov. Sen hem och målade en timme i garaget, en dörr och ett skåp. När familjen fortfarande sov. 
 
Sen ringde telefonen och ett par bekanta skulle dra till stan och deras barn ville under inga omständigheter följa med. De kom hit och vi drog upp till kullen för lite snöåkning. Ett par minusgrader, klarblå himmel och sol. Det gjorde oss gott. I över en timme sprang de runt i snön och skogen.
 
Vid kullen på lekplatsen.
 
 
Det behövdes inte alltid åksaker. Täckbyxorna fungerade också.
 
 
 
 
 
Kämpa sig uppför backen sedan susa nerför i hög fart är deras melodi.
 
Högre hastighet roligare lek
 
 
 
 
 
Haha! Sen bytte vi kullen mot skogsbacken.
 
Se upp i backen!!!
 
 
 
Wohooo! Här kommer vi.
 
 
Mitt i backen finns ett hopp. Klarar man av det så kan man åka långt. Klarar man inte av det...
 
...flyger man av sitt åkdon och färden tar slut.
 
Ett sista åk, sen samlade vi ihop våra saker.
 
Sen traskade hemåt för en fika.
 
Föräldrarna hämtade hem sina små och förberedelserna för kvällen tog vid. Mat med svärföräldrarna i lugn och stilla stund.
 
 
Trerätters med dryck innan vi klädde på oss och traskade ut mot skogen för en skål i bubbel och för att se på fyrverkerier. 
 
Mysigt i skogens kant.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Önskar alla där ute ett gott nytt år. Älska mer, hata mindre, Vila mer, stressa mindre. Framför allt, ge inga löften som ni inte kan hålla, inga krav ni inte kan leva upp till. Lova att ta dagen som den kommer istället. KRAM!