Alltså dessa två!
Som varenda mamma är man väl stolt över sina barn. Men dessa två ihop är något speciellt. Tar hand om och värnar om varandra.
Jo, dom kan vara osams också...ibland.
Men så som igår. Filippa ville pröva på gymnastik. Som finns i Karlstad. Som börjar innan jag slutat jobbet. Som börjar 30 minuter efter att Henrik slutat jobbet och hinner inte tur och retur Forshaga på den tiden (även om han har tung högerfot!).
Då kommer sonen hem från skolan i Karlstad och hämtar Filippa, ger henne sitt busskort och traskar upp tillbaka till busshållsplatsen. Ser till att hon kommer på bussen, kliver ombord och visar hur man drar busskortet och säger till busschauffören att detta är första gången hon åker buss själv och det vore bra om han ser till att hon kliver av på busstationen. Sen kliver han av och vinkar av henne.
Världens bästa kille.
När hon kliver av i Karlstad ringer hon mig och frågar vilken sida på vägen som stadsbussen till pappas jobb går. Svarar att den går från andra sidan gatan och har nummer fyra. Sen säger vi hejdå. Nästa gång jag hör något är från Henrik som bekräftar att hon klivit av på jobbet och att de dragit vidare till Filippas första gymnastikträning. Nästa måndag ska hon åka buss igen men kliva av stadsbussen vid träningen istället.
Värdens bästa tjej.
När det krisar och vi inte räcker till som föräldrar tar dessa hand om varandra på ett underbart sätt. Jag är stolt mamma till dessa två.
