Varje ledig stund på vardagarna går åt till renovering och fixa bort vintern och fram med våren. Varje ledig helg är vi vid båten för att få allt klart för sjösättning. 

Men nu snart så!

Renoveringsmässigt så är det snart dags för tapetsering i hallen uppe och i sovrummet. Sen blir det takluckan till vinden och att få in allt i badrummet igen. När det gäller båten skall ett hål plastas till helgen, flexiteaken skall limmas och trimplanen skall lagas. 

Planen är att sjösätta 11 april. Men vi får se hur mycket vi får gjort under påskhelgen. 

I veckan som var fick Adam äntligen sin dyslexi-diagnos. Som vi har kämpat och tragglat med detta. För att inte prata om hur Adam kämpat. Men nu är han nöjd. Nu vet han äntligen varför det är så svårt med att läsa och skriva. Så nu börjar en ny värld med lite andra möjligheter och hjälpmedel. Nu vänder vi blad och tar nya tag!

När halva taket var målat i sovrummet. Men nu är det färdigmålat. 

Måndag morgon klockan fyra vaknar jag av att det ligger en lite tjej vid min sida och nästa vibrerar ur sängen. Hon kryper upp under mitt täcke och säger: -Jag fryser men du är iskall!  Tror jag det, hon var varm som eld. Klockan fem ger jag upp och hämtar febertermometern, 39.9. 

Det blir en dag hemma idag inser jag. Går sedan ner för att väcka sonen som också känns varm. Jo 38 hade han. Nu blir det bråttom. Ringa skolorna och åka ner på jobbet för att avboka patienter.  När jag kommer ner står min första patient där. Bara att byta om och börja jobba. Jobbar en timme sen åker jag hem till mina sjuklingar. 

Eftersom barnen bara sov passade jag på att bli rastlös. Och innan jag visste ordet av så hade jag börjat riva tapeter i sovrummet, tvättat undan all tvätt, diskat och lagat mat. Båda barnen höll sig strax under 40 grader hela dagen. Pratade med jobbet som bokade av tisdagen och onsdagens patienter. 




Sen kom kvällen och huvudvärken kom smygande. Sen började den där klassiska värken i rygg och leder. Vi kröp ner alla tre i dubbelsängen sen drog det igång. Jäklar i min lilla låda. Det var allt tur att jag hade ett barn på var sida annars hade jag hoppat ur sängen. I stort sett varje timme hela natten har jag tittat på klockan. Aldrig har jag frysit så mycket och samtidigt svettats. Klockan sju blev jag tvungen att gå på toa och sen ta tempen, 39.9. Nära döden upplevelse. 

Vilken tur att jag stekte pannkakor till barnen igår för det serverades till frukost idag. Sen har vi sovit alla tre till och från. Nu har jag tagit en värktablett och ligger och väntar på att den ska göra så att jag orkar gå upp och fixa lite mat till oss. Det här måste nästan vara influensan. För så här ihållande har jag aldrig varit med att febern är. Svår hosta på bara någon timme och all denna värk i kropp och knopp. 

Nu ska jag passa på att vara lite huslig inna värktabletten går ur kroppen.  
Här har våren kommit med stormkliv. Utanför jobbet blommar krokusen i mängder. 



Torsdag och fredag var det kurs i Stockholm. Radisson SAS i Solna blev det. Mycket mat, vin och kunskap. En otroligt givande kurs. 
På fredagskvällen innan hemfärd blev det sushi. Otroligt mycket gott men lite för mycket konstigt. Vatten i mängder sen somnade jag på tåget hem. Hemma i Forshaga 22.30 och störtade i säng. 

Lördagen var det obligatorisk ridning för Filippa. Resten av dagen ägnades åt grillning och undanplockning av vinterutrustning så som spadar, åklappar, skidor, pjäxor och allt annat man kan tänka sig. 

När vintern var undanplockad så åkte ett säkert vårtecken fram, studsmattan. Sen blev det att sitta i solens strålar med första kaffekoppen på altanen och titta på barnen när de hoppade. 

Hela söndagen ägnades åt att vara på handbollscup med sonen. Här står han i mål och motstådarlaget fick två straffar. Den ena släppte han in, den andre räddade han. Han är allt bra duktig. Det är bara att hoppas på att han vill fortsätta till hösten. När cupen var över var det bara att byta sporthallen mot ishallen där Filippas hockeyträning började.  


Nu så ligger vi alla och är trötta efter en intensiv helg. Det är tur det är vardag imorgon med lite lugn och ro. 

Ja, för att inte glömma så har jag haft en het man hemma hela helgen. Han har drabbats av en mancold, värsta sorten! Men nu är han tillbaka på 08-mark. 
Idag fyller han år. Den viktigaste pojken i mitt liv. Snällheten peronifierad. Världens största hjärta och mån om alla. Och en gnutta humör. Ibland!


Han tog 56 timmar på sig att titta ut och har än idag inte speciellt bråttom. Lugn och eftertänksam. Djup och fundersam. Tidsoptimist!


Han väcktes med tårta på säng och paket. Sen bar det iväg till skolan. 


Väl hemma var det bara att packa om och kliva på bussen till Malung för att vara hos morfar och mormor i helgen. Där blir han firad och sen ska de fira sin kusin. 

Grattis min älskade pojke på din 11-årsdag!