Från iPhone!
Halvvägs!
Inte fina spår!
Mumma!
Nu närmar sig dagen för skidåkningen. På fredag så smäller det, klockan 12.45 startar jag i Oxberg för att bege mig mot Mora.
Vill man följa min framfart i spåret kan man skicka ett SMS med VASA KV 11125 till nummer 72777 så får ni löpande tidrapport under loppets gång. Du får alltså ett SMS vid varje kontroll samt när jag är 600 meter ifrån mål. SMS:et kostar 20 kronor.
Om jag nu tar mig i mål ;-P
Tyvärr har jag endast 20 kilometer i benen, det ÄR illa pinkat! Har inte haft snö och jag har varit skadad i omgångar. Är fortfarande inte återställd, men åka SKA jag.
Vill man följa min framfart i spåret kan man skicka ett SMS med VASA KV 11125 till nummer 72777 så får ni löpande tidrapport under loppets gång. Du får alltså ett SMS vid varje kontroll samt när jag är 600 meter ifrån mål. SMS:et kostar 20 kronor.
Om jag nu tar mig i mål ;-P
Tyvärr har jag endast 20 kilometer i benen, det ÄR illa pinkat! Har inte haft snö och jag har varit skadad i omgångar. Är fortfarande inte återställd, men åka SKA jag.
Ja vad ska man säga.
Sex år sedan sist, inget jag saknat, inget jag längtat efter.
Något ALLA pratar om och insåg att mina barn inte ens vet vad det är. Så jag och Henrik tänkte inviga barnen i detta för att de inte ska vara utanför.
Men nu är min fråga:
VARFÖR!?!??!
Varför i hela friden bänkade vi oss framför TV:n för att se på Melodifestivalen? Vilken dret, vilken smörja, vilket superduper kasst jippo.
Inte ens barnen var intresserade. Adam valde att spela Wii istället, Filippa satt kvar till sista bidraget, då drog även hon.
Det skulle ju även vi ha gjort men jag blev som förtrollad av denna solbrända, icke sjungande krake. Det kan inte ens räknas som låt, det , det.......
Jag finner inga ord, inte ett enda av bidragen ansåg jag vara en schlagerlåt, inte ETT ENDA!
Sara Li och Ranelid.
Lätt att det kommer att dröja sex år till nästa gång jag ser på denna "skit". Möjligtvis jag kommer att titta på eurovision song contest. Och det i hopp om att andra länder är lite smartare och bättre på att välja sina låtar än Sverige.
FY smäms Sverige!
Sex år sedan sist, inget jag saknat, inget jag längtat efter.
Något ALLA pratar om och insåg att mina barn inte ens vet vad det är. Så jag och Henrik tänkte inviga barnen i detta för att de inte ska vara utanför.
Men nu är min fråga:
VARFÖR!?!??!
Varför i hela friden bänkade vi oss framför TV:n för att se på Melodifestivalen? Vilken dret, vilken smörja, vilket superduper kasst jippo.
Inte ens barnen var intresserade. Adam valde att spela Wii istället, Filippa satt kvar till sista bidraget, då drog även hon.
Det skulle ju även vi ha gjort men jag blev som förtrollad av denna solbrända, icke sjungande krake. Det kan inte ens räknas som låt, det , det.......
Jag finner inga ord, inte ett enda av bidragen ansåg jag vara en schlagerlåt, inte ETT ENDA!
Sara Li och Ranelid.
Lätt att det kommer att dröja sex år till nästa gång jag ser på denna "skit". Möjligtvis jag kommer att titta på eurovision song contest. Och det i hopp om att andra länder är lite smartare och bättre på att välja sina låtar än Sverige.
FY smäms Sverige!
Eftersom Lippan bestämt att Pappi ska sova hos henne så får storskrot sova med Mammi. Det här är kvalitetsmys. Snart vill de väl inte veta av oss päron ;-P
Inte hade jag räknat med detta, men min härliga make hade lagt ner sig ordentiligt inför alla hjärtans dag. Ett vackert smycke från Efva Attling fick jag.
Kram min älskade make! Du och barnen betyder ALLT för mig!
På hänget står det "KÄRLEK"
Min dag är gjord :-D
Kram min älskade make! Du och barnen betyder ALLT för mig!
På hänget står det "KÄRLEK"
Min dag är gjord :-D
Ett samtal med min syster idag resulterade i frågan om när jag skulle blogga om mitt lilla missöde häromdagen.
Får väl göra henne till lags.
Det började som en morgon som vilken morgon som helst. Jag skulle inte börja jobba förrän 13.00 och hade god tid på mig. Klockan var strax innan åtta på morgonen och det var dags att köra Adam till skolan.
Gick upp och satte på mig mysbyxor och såg en tallrik kvar efter att vi ätit glass en kväll så den tar jag med ner tänkte jag.
Tar första steget ut i trappe och upplever det som om ingen trapp finns eller att någon slog undan benet på mig. Missar första trappsteget, och åker på hälen ner till nästa steg, slår i spaljen och faller fråmåt, parerar genom att ta i väggen och gör en halv kullerbytta utför trappen. Ffffrrrrrrrr låter det när hälarna far längs spaljen. Antingen här eller vid första snedsteget skrapar jag köttet från hälen.
Lyckas slänga mig runt, stolt över mig själv så lyckas jag komma på fötter. Och vet ni vad!?!?! Jag har fortfarande tallriken i handen. Helt otroligt, ingen överlevnadsinstinkt så pass att jag släpper tallriken för att ägna mig åt att få tag på något som kan stoppa fallet.
Men fallet var inte över här, på något vis hade den där accelerationkraften satt spinn. Fast fötterna tog mark på ett trappsteg fortsatte kroppen sin färd framåt och naturligtvis nedåt av gravitationskraften. Alla dessa krafter som man inte styr över ;-P
Knäna ger vika och, ja jag vet inte hur, men jag går ner på knä på trappstegen nedanför, förmodligen är det här mina tår knäcks/går av och blåmärkena på knäna uppstår. Men nu släpper jag i alla fall tallriken och försöker få tag i spaljen. Knogar och fingrar skrapas upp. (vi har tyvärr inget trappräcke) :-(
Och kullerbytta två är ett faktum, denna gång har jag fötterna i väggen och huvudet vid spaljen, sen kommer svängen i slutet av trappen, spaljen tar slut och även trappen.
Jag faller fritt....
Min sista tanke var: Vem FAN ringer 112?
Sen PANG! Jag landar på rygg på köksgolvet och slår luften ur mig. Den erfarenheten har jag inte upplevt i vuxen ålder, där ligger jag bland porslinssplitter medan luften pipande och väsande lämnar mina lungor.
PANIK! När ska jag få luft. Rullar runt och ställer mig på alla fyra, rädd för att jag brutit låret så ont som det gör men det håller att krypa på. Och där fick jag mitt första andetag ner i lungorna. Kändes som flera minuter. Nu kommer Filippa skräckslagen och får se sin mamma som till råga på allt har börjat gråta. Panik, lättnad, smärta, allt kommer på samma gång. Skärp dig, res dig.
Kommer upp och inser att mina tår inte går att stödja på. Men jag kan gå, jag tuppade inte av, jag lever!
Hade mest ont i tår och ben men strax efter såg jag blodet, blödde från händerna som jag förmodligen skurit på porslinet, gick runt här hemma och plockade, insåg sedan att blodspåren blev fler och fler på golet, då hade det blött igenom strumpan och då insåg jag att hälen också var skadad.
Allt medan tiden gått har blåmärken kommit fram där jag inte trott att jag slagit mig. Underarmar, smalben och panna/huvud. Nacken är stel och jag ömmar på flertalet ställen i kroppen. Mest orolig är jag över hälen då jag snart tänker tränga ner mina fötter i ett par pjäxor för att ta mig igenom tre mil på Kortvasan.
Adam kom för sent till skolan, Filippa går runt här hemma och härmar hur jag grät/väste och berättar för Henriks kompisar hur det lät. Det var nog coolt att höra mamma gråta :O
Men jag hade tur, och jag har ändrat mig i en inredningsfråga vi diskuterat här hemma.
Ska spaljen bort eller ska den få sitta kvar.
SPALJEN BLIR KVAR!
Får väl göra henne till lags.
Det började som en morgon som vilken morgon som helst. Jag skulle inte börja jobba förrän 13.00 och hade god tid på mig. Klockan var strax innan åtta på morgonen och det var dags att köra Adam till skolan.
Gick upp och satte på mig mysbyxor och såg en tallrik kvar efter att vi ätit glass en kväll så den tar jag med ner tänkte jag.
Tar första steget ut i trappe och upplever det som om ingen trapp finns eller att någon slog undan benet på mig. Missar första trappsteget, och åker på hälen ner till nästa steg, slår i spaljen och faller fråmåt, parerar genom att ta i väggen och gör en halv kullerbytta utför trappen. Ffffrrrrrrrr låter det när hälarna far längs spaljen. Antingen här eller vid första snedsteget skrapar jag köttet från hälen.
Lyckas slänga mig runt, stolt över mig själv så lyckas jag komma på fötter. Och vet ni vad!?!?! Jag har fortfarande tallriken i handen. Helt otroligt, ingen överlevnadsinstinkt så pass att jag släpper tallriken för att ägna mig åt att få tag på något som kan stoppa fallet.
Men fallet var inte över här, på något vis hade den där accelerationkraften satt spinn. Fast fötterna tog mark på ett trappsteg fortsatte kroppen sin färd framåt och naturligtvis nedåt av gravitationskraften. Alla dessa krafter som man inte styr över ;-P
Knäna ger vika och, ja jag vet inte hur, men jag går ner på knä på trappstegen nedanför, förmodligen är det här mina tår knäcks/går av och blåmärkena på knäna uppstår. Men nu släpper jag i alla fall tallriken och försöker få tag i spaljen. Knogar och fingrar skrapas upp. (vi har tyvärr inget trappräcke) :-(
Och kullerbytta två är ett faktum, denna gång har jag fötterna i väggen och huvudet vid spaljen, sen kommer svängen i slutet av trappen, spaljen tar slut och även trappen.
Jag faller fritt....
Min sista tanke var: Vem FAN ringer 112?
Sen PANG! Jag landar på rygg på köksgolvet och slår luften ur mig. Den erfarenheten har jag inte upplevt i vuxen ålder, där ligger jag bland porslinssplitter medan luften pipande och väsande lämnar mina lungor.
PANIK! När ska jag få luft. Rullar runt och ställer mig på alla fyra, rädd för att jag brutit låret så ont som det gör men det håller att krypa på. Och där fick jag mitt första andetag ner i lungorna. Kändes som flera minuter. Nu kommer Filippa skräckslagen och får se sin mamma som till råga på allt har börjat gråta. Panik, lättnad, smärta, allt kommer på samma gång. Skärp dig, res dig.
Kommer upp och inser att mina tår inte går att stödja på. Men jag kan gå, jag tuppade inte av, jag lever!
Hade mest ont i tår och ben men strax efter såg jag blodet, blödde från händerna som jag förmodligen skurit på porslinet, gick runt här hemma och plockade, insåg sedan att blodspåren blev fler och fler på golet, då hade det blött igenom strumpan och då insåg jag att hälen också var skadad.
Allt medan tiden gått har blåmärken kommit fram där jag inte trott att jag slagit mig. Underarmar, smalben och panna/huvud. Nacken är stel och jag ömmar på flertalet ställen i kroppen. Mest orolig är jag över hälen då jag snart tänker tränga ner mina fötter i ett par pjäxor för att ta mig igenom tre mil på Kortvasan.
Adam kom för sent till skolan, Filippa går runt här hemma och härmar hur jag grät/väste och berättar för Henriks kompisar hur det lät. Det var nog coolt att höra mamma gråta :O
Men jag hade tur, och jag har ändrat mig i en inredningsfråga vi diskuterat här hemma.
Ska spaljen bort eller ska den få sitta kvar.
SPALJEN BLIR KVAR!
Måtte vintern vara över snart. Vill inte köpa nya täckbyxor nu. Tur att det finns ett par hela kvar. Bara att hålla tummarna på att de håller.
Sonen har pyntat sitt rum med all fingervirkning han har gjort.
Fredagsmys!
Kanske skulla skicka iväg Henrik på kurs, innan jag glömmer det! ;-P
Det inhandlades en juicemaskin till hushållet för ett tag sedan. Vi ALLA fullkomligt älskar denna maskin. Barnen är med och komponerar ihop olika juicer.
Gott blir det!
Dyrt blir det! ;-P
Men det finns inget som går upp emot riktigt färskpressad juice.
Tillsammans med juicemaskinen följde en "receptbok" med förslag på olika juicer man kan göra. Vissa supergoda och andra inte goda. Vi har gjort allt från Virgin Mary (Starkt) till Selleri-juice (BLÄ) till färsk apelsin (Yammi). Och allt däremellan.
Kan verkligen rekomendera att man köper en sådan. Vi har en annan som man bara pressar apelsiner med. Men av det får du inte ut lika mycket juice som denna. Man utvinner mer "juice-vara" av denna!
MUMS FILLIBABBA!
Gott blir det!
Dyrt blir det! ;-P
Men det finns inget som går upp emot riktigt färskpressad juice.
Tillsammans med juicemaskinen följde en "receptbok" med förslag på olika juicer man kan göra. Vissa supergoda och andra inte goda. Vi har gjort allt från Virgin Mary (Starkt) till Selleri-juice (BLÄ) till färsk apelsin (Yammi). Och allt däremellan.
Kan verkligen rekomendera att man köper en sådan. Vi har en annan som man bara pressar apelsiner med. Men av det får du inte ut lika mycket juice som denna. Man utvinner mer "juice-vara" av denna!
MUMS FILLIBABBA!
Henrik har hittat sitt "drömkök". Men frun säger nej!
När Flippan själv får välja...
Den obligatoriska ridningen på torsdagen avslutades med en supernöjd tjej.
Hon har aldrig haft något begrepp att vara rädd för hästar tidigare men blev rejält rädd för några veckor sedan då hennes häst fick för sig att testa gränserna lite. Han försökte helt enkelt att göra sig av med sin ryttare och springa fortare och andra vägar än vad Filippa hade tänkt.
Så igår fick hon en lite större häst och det gick hur bra som helst. Hon hade kontroll hela tiden och tog sig runt precis på ridvägar man skulle. Hon pratade stolt hela vägen hem.
Man blir stark av att rida...
...och då kan man hylla sina starka armmuskler med en puss! ;-P
Henrik köpt en ny juicepress/grönsakspress igår. Den testades för fullt. Visar det senare.
Adam hade lärt sig att fingervirka på fritids igår. Så innan ridningen åkte vi till Cosmos och köpte garn. Barnen valde två nystan var. Sen har det fingervirkats hela kvällen. Och druckits en massa juice.
Fem smutsiga små fingrar....
Det är lite svårt till en början.
Därför görs det endast på två fingrar. Sen blir det fler fingrar med i virkningen!
Hon har aldrig haft något begrepp att vara rädd för hästar tidigare men blev rejält rädd för några veckor sedan då hennes häst fick för sig att testa gränserna lite. Han försökte helt enkelt att göra sig av med sin ryttare och springa fortare och andra vägar än vad Filippa hade tänkt.
Så igår fick hon en lite större häst och det gick hur bra som helst. Hon hade kontroll hela tiden och tog sig runt precis på ridvägar man skulle. Hon pratade stolt hela vägen hem.
Man blir stark av att rida...
...och då kan man hylla sina starka armmuskler med en puss! ;-P
Henrik köpt en ny juicepress/grönsakspress igår. Den testades för fullt. Visar det senare.
Adam hade lärt sig att fingervirka på fritids igår. Så innan ridningen åkte vi till Cosmos och köpte garn. Barnen valde två nystan var. Sen har det fingervirkats hela kvällen. Och druckits en massa juice.
Fem smutsiga små fingrar....
Det är lite svårt till en början.
Därför görs det endast på två fingrar. Sen blir det fler fingrar med i virkningen!
Ridsport är härligt när det är - 10. Tror faktiskt att hockey är varmare ;-P
... kan betyda så mycket, eller bli så fel.
Först så ska jag förtydliga att jag inte är perfekt med att skriva och den svenska grammatiken är inte lätt om du frågar mig. Men jag ser att de yngre idag blir allt sämre på att stava. Var finns felet? Är det hos föräldrarna, är det hos barnen, är det samhället eller är det skolan/lärarna. En del påstår att det är datorns fel, att ungdomen idag förlitar sig helt på datorns rättstavningsprogram. Visst kan jag tänka mig att datorn gör att många inte behöver tänka vad de skriver men ett ord med ett mellanrum på fel ställe kan ju bli hur tokigt som helst!
Här nedan följer några exempel:
kassa apparater - är dom dåliga?
3 års kalas - himlans vilket långt kalas
extra knäck - i fall man tycker att den knäck man har inte är tillräcklig
skum tomte - är det något som är skumt med tomten?
herr toalett - visste inte att toaletter hade kön
morgon rockar - nja det vet jag väl inte om jag tycker, gillar kväll bättre
sjuk gymnast - stackars gymnast, hoppas denne blir frisk snart
rök fritt - här var det fritt fram att röka hur mycket du vill
torkar blad - varför torkar man blad?
paj form - trasig?!
bar personal - personal utan kläder
rak apparat - finns det krokiga apparater
hand målad - är det snyggt att måla på handen? Brukar föredra naglarna!
Sen finns det en till sak jag blir RIKTIGT störd på och det är ordet de/dem. Då kan folk skriva exempelvis: dem satt på en parkbänk. Vaddå dem!?!?!?!
Det finns en så simpel och enkel regel för när du ska använda de eller dem att det är skamligt att folk överhuvudtaget skriver fel. Man byter helt enkelt ut de/dem till vi/oss och testar om det låter bra. Kan man skriva: oss satt på en parkbänk???? Eller låter det inte bättre med: vi satt på en parkbänk!
Så där du får in vi kan du skriva de och där det går bra att skriva oss så kan du skriva dem.
SKÄRPNING!
Nu mår jag lite bättre när jag spytt galla över "sär skrivningar" och små fel i svenskan!
Nu väntar jobbet.
TJING!
Först så ska jag förtydliga att jag inte är perfekt med att skriva och den svenska grammatiken är inte lätt om du frågar mig. Men jag ser att de yngre idag blir allt sämre på att stava. Var finns felet? Är det hos föräldrarna, är det hos barnen, är det samhället eller är det skolan/lärarna. En del påstår att det är datorns fel, att ungdomen idag förlitar sig helt på datorns rättstavningsprogram. Visst kan jag tänka mig att datorn gör att många inte behöver tänka vad de skriver men ett ord med ett mellanrum på fel ställe kan ju bli hur tokigt som helst!
Här nedan följer några exempel:
kassa apparater - är dom dåliga?
3 års kalas - himlans vilket långt kalas
extra knäck - i fall man tycker att den knäck man har inte är tillräcklig
skum tomte - är det något som är skumt med tomten?
herr toalett - visste inte att toaletter hade kön
morgon rockar - nja det vet jag väl inte om jag tycker, gillar kväll bättre
sjuk gymnast - stackars gymnast, hoppas denne blir frisk snart
rök fritt - här var det fritt fram att röka hur mycket du vill
torkar blad - varför torkar man blad?
paj form - trasig?!
bar personal - personal utan kläder
rak apparat - finns det krokiga apparater
hand målad - är det snyggt att måla på handen? Brukar föredra naglarna!
Sen finns det en till sak jag blir RIKTIGT störd på och det är ordet de/dem. Då kan folk skriva exempelvis: dem satt på en parkbänk. Vaddå dem!?!?!?!
Det finns en så simpel och enkel regel för när du ska använda de eller dem att det är skamligt att folk överhuvudtaget skriver fel. Man byter helt enkelt ut de/dem till vi/oss och testar om det låter bra. Kan man skriva: oss satt på en parkbänk???? Eller låter det inte bättre med: vi satt på en parkbänk!
Så där du får in vi kan du skriva de och där det går bra att skriva oss så kan du skriva dem.
SKÄRPNING!
Nu mår jag lite bättre när jag spytt galla över "sär skrivningar" och små fel i svenskan!
Nu väntar jobbet.
TJING!
