Hela förmiddagen har jag fixat det sista på skolarbetena och väntar bara på att lärarna skall öppna upp "klassrummet" så att man kan ta del av varandras arbete. Henrik bad mig ringa ett samtal till Dell support, det har jag gjort.
Jag har kollat igenom kalenderna i tron om att jag glömt något. Har kollat igenom datorn, kollat mailen men ändå har jag haft den där krypande känslan i kroppen att det är något fel, något jag missat. Den känslan är lite småjobbig att gå och dra på. Har känt den sedan igår.
Igår var det i tron på att min kära pappa opererade knäet som gjorde att jag kände så, men känslan fortsatte efter att jag pratat med mamma som sa att allt gått bra.
En kram till dig pappa. Hoppas du snart är smärtfri.
Igår kväll kände jag mig allmänt irriterad och när jag lagt mig hade jag gråten i halsen. Jag var inte ledsen men det kändes bara jobbigt.
Känslan är som om man är bakis, ångest, att man har gjort något dumt och inte kan stå för det. Jag har helt enkelt INTE kunnat sätta fingrarna på vad det är som gör att jag har den här känslan, förän nu.
Jag tror att jag har kommit underfund vad det kan vara som gör att jag mår så!
LARIAM
Malariamedicinen!
Det är det enda jag kan komma på. Det var ju några av biverkningarna som var oförklarlig oro, depression. Det har gått två dygn sedan jag tog medicinen så det är väl bara att vänta och se om det blir värre. Men den här känslan går att leva med om man vet att det beror på medicinen. Men skulle det bli att den blir värre då är det nog inte så smart att fortsätta.
Nu kan det ju vara att man bara mår så ibland, det händer i alla fall för mig. Men då brukar jag ändå kunna sätta fingret på vad det är som "stör" mig. Men nu finns inget!
Avvakta!
Utvärdera!
Vänta!
BAH! Likgiltig!
