Jag trodde jag skulle dö

0kommentarer

I onsdags åkte vi till båten för att kolla till den en sista gång och göra det allra sista på badbryggan som var kvar. 

Nu hör till saken att eftersom båten är transportklar så är targabågen och ställningen till kapellet fällda bakåt. För att komma in i båten så måste man kliva över och krypa under. 

Ja, det är nästan som att vara på Boda Borg för att ta sig in i båten. Speciellt när man är så graciös och smäcker som jag. Under och över var det. 

Åhhh hej, åhhh upp och så ska benet svingas över kapellställningen. Finner balansen på ett ben, fäller överkroppen fram och det andra benet bakåt, börjar svinga det i en vid halvbåge ut från kroppen. Så som man gör när man skall kliva över något. Sa jag att jag inte är så smidig av mig. 

Sen blev det svart för ögonen och spyan låg och svajade i halsen. Vem tusan klöv foten på mig. Hade laddat av en spark rakt in i kapellröret (det heter säkert inte så på båtspråk) där tre tår valde att hamna på höger sida av röret och de andra två tog vänstersvängen. 

Synen återkom sakta och spyan svaldes ner och ersattes med blanka ögon. Aj som fan får man säga. Måste ha gett ifrån mig ett stenåldersvrål för barnen stod blickstilla med uppspärrade ögon och frågade: Vad hände mamma! TYST! Var allt de fick till svar. Att det gör ont att sparka i tårna vet jag! Men nu gjorde det riktigt ont!

När vi skulle lämna båten gick knappt foten in i skon och att ens sätta ner tårna mot golvet var otänkbart. Fick gå på hälen ut. 


Nu är det blå och värker. Förmodligen bruten. Det känns som sist jag bröt tårna. Bara att vänta ut tiden. 

Börjar få en vana i att bryta tår! 

Kommentera

Publiceras ej