Resten av julaftonen spenderades hemma hos Conny och Anita med god mat, tv, spel och mys. 

Jag och Filippa med ännu ett litet paket. 

Jag och Adam gör oss redo för maten. 

När maten var intagen så åkte sällskapsspelet fram. Det rånades några banker, någon flydde och resten åkte fast. 


Conny och Anita fick en tavla på barnbarnen i julklapp. Nu har de alla fem skatter att hänga upp på väggen. 


Vi åkte hem men barnen ville inte sova så vi plockade fram ett lånat pussel och drog igång. Henrik gick upp direkt och sov, Filippa lämnade när ramen var byggd och Adam kastade in handduken strax efter midnatt. Alla lämnade de mig, en efter en. Men nu fick även jag ge mig. Vi tar nya tag när vi sovit ut. 


Ännu en gång, god jul!

Vi började julledigheten med att gå på avslutning på karaten där båda barnen graderade upp till bälte i orange. (Hade tänkt skriva oranget bälte med det såg så fel ut. Om färgen är blå får du ett blått bälte, om färgen är orange heter det då oranget bälte...?!?!)


Sen blev det julledigt från karaten. 

Sista dagen i skolan kom Adam hem med en utmärkelse för att han är positiv, punktlig, förberedd, aktiv och samarbetsvillig i sitt skolarbete. Stolt son, stolta föräldrar. 



Sen äntligen blev det julaftons morgon och paketen väntade under granen. 



Först blev det grötfrukost med Conny och Anita innan julklappsutdelningen. 



Nöjda barn som nu håller på med sina julklappar. Om en stund går vi ner till Conny och Anita för Kalle Anka, mat och ris a la malta. 

God jul alla därute! 🎄🎅🏽🎁

Samma procedur som förra året. Vi klär granen till lucia. Julen är kort som den är och då gäller det att suga ut så mycket som möjligt ur den. Även om det i år, för att vara jag, är sparsamt framplockat med pynt. 



Jag dras med en riktig praktförkylning de lux. Tror nästan att jag drabbats av en mans förkylningssymptom. Det piper i mig och självömkan är på topp. 

Allt ligger liksom och ruvar under ytan. En kroppstemp på 37.7 och alla tecken på förkylning infinner sig mest på vänster sida. Huvudet dunkar, tårarna rinner, bihålorna spränger, tänderna ömmar och däsan ä täppt. Det är liksom inget driv i mig. 



Igår kväll var vi på julbord med Henriks jobb, AMAB. Vi var på kvarnen i Borgvik. Helt ok men på grund av min förkylning tyckte jag maten smakade så där. Det godaste var ris a la malta. Trots att jag körde var vi inte hemma förrän halv två på natten. 

Så nu blir det sängen för att se om man kan sova bort lite snuva. 

Sakta men säkert börjar en viss julstämning infinna sig. En ljusslinga har fått pryda framsidan av huset. Vi fick lite snö men nu är den borta. 

Vi har pysslat lite och bakat lite. En stor pepparkaksdeg gjordes och fyra små hus designades samt några plåtar pepparkakor. 


Vi har druckit glögg, ätit pepparkakor och spelat spel. 


För första året sedan jag flyttade hemifrån har jag ingen adventsljusstake.  Vi har köpt ett stort ljus med markeringar för varje dag istället. 


Igår bakades det saffransskorpor med vit choklad och tranbär. I väntan på att skorporna skulle torkas i ugnen så tittade jag på serien Blacklist. Blev riktigt mysigt på köksgolvet i skenet och värmen från ugnen i all min ensamhet när resten av familjen lagt sig. 



Ikväll ska det bakas saffranstryffel med smak av vit choklad och apelsin. Ha det gott där ute!

Igår när mökret lagt sig och kvällsbestyren var gjorda så smet jag ut i garaget för att måla spalje. Där hände något...
 
Men låt mig först börja med att berätta några saker. Jag föddes med nerverna utanpå kroppen. Jag är extremt lättskrämd. Jag har en make och barn som älskar detta och skrämmer mig i alla situationer man kan tänkas. Jag har en fruktansvärt livlig fantasi vilket innebär att jag inte har några bekymmer att föreställa mig det värsta (eller det bästa) och jag har sett på alldelse för många skräckfilmer.
 
Nu till saken.
 
Jag målade min spalje i godan ro. För att få njuta av tystnaden som råder så hade jag inte satt på stereon. Då helt plötsligt var jag helt säker på att jag hörde något vid dörren och vände på huvudet.
 
PANG!
 
Det blev bäcksvart, mina ögon spärrades upp till max och ändå kunde jag bara ana konturerna av fönstren som inte gav en gnutta ljus att vägleda mig. Såg inte ens handen med rollern framför mina ögon.
 
-HEEENRIK! DET ÄR INTE ROLIGT, SLÅ PÅ LJUSET.
 
Nu tycker jag mig höra steg som närmar sig.
 
-GE DIG! DET ÄR INTE ROLIGT, JAG SLÅR DIG MED ROLLERN!, skrek jag.
 
Nu hade pulsen börjat gå upp några slag. Inser att jag inte tänkte treva mig fram i mörkret mot dörren och mot den/det som eventuellt kom emot mig. Någonstans framför mig hade jag all spalje, strax till vänster stod ett färgtråg som jag inte ville kliva i. Så jag backade tills jag kände garageporten i ryggen. 
 
-AAAAHHHHHHH! HEEEEEENRIK!
 
 
 
Nu hör jag bara mina flåsande andetag och pulsen som susar i öronen. Men jag ger mig tusan på att jag även hörde någon röra sig i garaget. Jag höjer rollern i högsta hugg med högern och börjar treva efter lampknappen med vänster hand. Känner spindelväv på fingrarna med vad tusan gör väl det när jag snart kommer att bli uppäten av ett monster. Till slut, till min lättnad, känner jag lampknappen under mina fingrar. Denna ljuva lampknapp.
 
KLICK, KLICK!
 
Fortfarande svart. Nu är det inte roligt längre. Nu anar jag verkligen att det inte är Henrik som slagit av lampan. Nu är jag nästan säker på att det finns något i garaget jag inte vill träffa. Nu börjar jag trippa på benen och skriker ännu en gång:
 
-AAAHHHHHHH! (det hjälper nog föga mot monster)
 
Till slut hittar jag låset på garageporten men inte handtaget till att dra i porten så att den viker sig dubbel. Till slut rycker jag och sliter i fjädern och alla andra stag som håller i porten. Efter vad som käns som en evighet är jag ute på garageuppfarten med en puls på 200, en darrande röst och en färgroller i högsta hugg. 
 
Med spindelnät, olja och färg på händerna stövlar jag in i huset för att skälla på Henrik och för att se se vad som händer. Arg och rädd på samma gång. Det visar sig att jordfelsbrytaren i garaget löst ut när Henrik slog av infravärmaren på altanen.
 
Men jag tror fortfarande att något hade ett finger med i spelet. Jag kände närvaron av något omänskligt i garaget. Kanske var det jag...
 
Nu i efterhand så funderar man på om någon granne var ute eller någon gick förbi på gatan på en kvällspromenad och hörde min hysteriska monolog och mina fruktansvärda hot
 
-DET ÄR INTE ROLIGT, JAG SLÅR DIG MED ROLLERN...
I helgen gjordes den sista turen med båten och övernattning för denna säsong. Vemodigt på ett sätt. Fast jag känner stt jag är färdig med båtsäsongen och redo att möta hösten här hemma. 


Det blåste till en början så vi satt på Heden och kunde inte bestämma oss för om vi skulle ge oss iväg eller inte. 


Till slut bestämde vi oss för att dra till Inre hamn i Karlstad och lägga oss där. Mörkret kom ungefär samtidigt som vi gav oss iväg. 


Lite läskigt men otroligt vackert att åka båt när det skymmer. 


Magiskt att puttra fram i kanalen in mot Karlstad med fullmåne i ryggen och endast ljuset från månen och höghusen som ledde oss. 

När vi lagt till tog vi en kvällspromenad igenom Karlstad innan vi kröp ner i bäddarna. På morgonen drack vi kaffe på badbryggan i morgonsolen innan vi promenerade in till stan för att äta brunch. Ett perfekt avslut på en perfekt båtsäsong. 

Nu är äntligen hälften av spaljen målad och uppsatt. Nu påbörjas den andra hälften. Den här trappen tog både mer tid och ork än jag kunnat föreställa mig.
 

Men det blir så tjusigt. Jag känner mig verkligen inne i ett renoveringshumör. Det både tar och ger energi. Samtidigt har jag kommit in i ett rensa-och-släng-allt-du-kan-humör. Datarummet är nu fyllt till bredden med saker som skall säljas, skänkas eller kastas. 

Typiskt mitt hösthumör. Jag ÄLSKAR hösten. Det är nystarten på det kommande året för mig. Inte nyår. 



Nu ska jag krypa ner och smida renoveringsplaner i sömnen. Natti. 



...trapp i sinne!

Två strykningar gjorda på trappen och maskeringen är nu ett minne blott. Nu har jag gett mig in på spaljen som inte är direkt rolig att måla. Den kommer att ta tid. Måste måla en sida och låta den torka helt innan man törs lägga ner och ta nästa sida. Sen har man ju valt en färg som är dammtorr efter 8 timmar och övermålningsbar efter 24 timmar. 

Jaja, jag har inte bråttom!


Men man kan inte ligga på latsidan när färgen torkar. Så då kom jag på att jag kunde ta och olja in golvet och trappen på farstukvisten. 



Nu är den fin och redo för höst och vinter. Få se vad man hittar på näst när man ska vänta på färgen att torka. Något ska jag väl hitta på!


Jag hamrar och spikar jag bygger en bil...

Inte riktigt. Men jag har gett mig in på projekt trappmålning. Det kändes lockande till en början, riktigt lockande. Har länge laddat för att måla trappen vit. Men allt slipdamm såg jag inte fram emot. 

Men nu är slipningen gjord och då insåg jag att det inte kommer att bli roligt att måla alla dessa sidor, vinklar och vrår. Men nu var det för sent att ångra sig. 




Sen kom vi till ett annat förberedande moment. Maskeringen. På varje trappsteg! Ett väldans pill med alla hörn. Men någon timme senare så var även maskeringstejpen på plats och första strykningen med kvist och spärrgrund fick strykas på. 


Nu är första lagret färg på. Med maskering och första målningen tog det 6,5 timmar. Nu är jag rätt mör i nacke och armar. Få se om andra strykningen sker imorgon. 
Idag började Henrik sitt "nya" jobb. Samma firma men ett steg upp i karriären. Det firades för två veckor sedan när han fick beskedet. Samtidigt lämnar han Skanska och Stockholm bakom sig och återvänder hem till oss, Värmland och AMAB!

Det tackar vi för!



Nu har jag äntligen kommit till tapetsering. Det är ju hur kul som helst. Allt slit och skitgöra betalar sig nu. 

Och jag är kär! 

I min nya tapet. Valde något som jag var osäker på men nu när den börjar komma upp känns den så rätt!

Kommer ett inlägg när jag är färdig. Men först en tjuvtitt...



Varje ledig stund på vardagarna går åt till renovering och fixa bort vintern och fram med våren. Varje ledig helg är vi vid båten för att få allt klart för sjösättning. 

Men nu snart så!

Renoveringsmässigt så är det snart dags för tapetsering i hallen uppe och i sovrummet. Sen blir det takluckan till vinden och att få in allt i badrummet igen. När det gäller båten skall ett hål plastas till helgen, flexiteaken skall limmas och trimplanen skall lagas. 

Planen är att sjösätta 11 april. Men vi får se hur mycket vi får gjort under påskhelgen. 

I veckan som var fick Adam äntligen sin dyslexi-diagnos. Som vi har kämpat och tragglat med detta. För att inte prata om hur Adam kämpat. Men nu är han nöjd. Nu vet han äntligen varför det är så svårt med att läsa och skriva. Så nu börjar en ny värld med lite andra möjligheter och hjälpmedel. Nu vänder vi blad och tar nya tag!

När halva taket var målat i sovrummet. Men nu är det färdigmålat. 

Här har våren kommit med stormkliv. Utanför jobbet blommar krokusen i mängder. 



Torsdag och fredag var det kurs i Stockholm. Radisson SAS i Solna blev det. Mycket mat, vin och kunskap. En otroligt givande kurs. 
På fredagskvällen innan hemfärd blev det sushi. Otroligt mycket gott men lite för mycket konstigt. Vatten i mängder sen somnade jag på tåget hem. Hemma i Forshaga 22.30 och störtade i säng. 

Lördagen var det obligatorisk ridning för Filippa. Resten av dagen ägnades åt grillning och undanplockning av vinterutrustning så som spadar, åklappar, skidor, pjäxor och allt annat man kan tänka sig. 

När vintern var undanplockad så åkte ett säkert vårtecken fram, studsmattan. Sen blev det att sitta i solens strålar med första kaffekoppen på altanen och titta på barnen när de hoppade. 

Hela söndagen ägnades åt att vara på handbollscup med sonen. Här står han i mål och motstådarlaget fick två straffar. Den ena släppte han in, den andre räddade han. Han är allt bra duktig. Det är bara att hoppas på att han vill fortsätta till hösten. När cupen var över var det bara att byta sporthallen mot ishallen där Filippas hockeyträning började.  


Nu så ligger vi alla och är trötta efter en intensiv helg. Det är tur det är vardag imorgon med lite lugn och ro. 

Ja, för att inte glömma så har jag haft en het man hemma hela helgen. Han har drabbats av en mancold, värsta sorten! Men nu är han tillbaka på 08-mark. 
Sliter med att täppa igen alla flughål i taket. De små hålen mellan rak och list. Tror att flugorna övervintrar där för vi har enormt mycket flugor på övervåningen. 

Nu finns det inga hål att sova i. 


Blir bra när färgen kommer på sedan!
Håller på för fullt på övervåningen. Varje ledig stund är jag där uppe. Tyvärr är det inte mycket tid på vardagarna som blir över. Men idag har jag bott däruppe. Bara hunnit med frukost och kaffe. Nu ska jag ner och äta mat men först en liten uppdatering. 


I badrummet när jag kommit halvvägs med målningen. 


Nu är det målat och klart i badrummet. Plockade ner alla tre dörrarna och sprutmålande dom och satte på nya handtag. 


Så såg dörrarna ut innan. 


Så ser de ut nu med de nya handtagen. Sen har taket ute i hallen grundmålats färdigt. 






Nu är det bara en taklucka till vinden som skall monteras och taket skall målas med färg. När det är färdigt med slaskandet av färg så åker tapeterna upp. Har bara så himla svårt att bestämma mig för vad jag vill ha. Jag ska även bestämma mig för vilka skjutgarderober som skall monteras upp framför kläderna. Sen skall en duschkabin beställas. Men även där kan jag inte bestämma mig och är tyvärr lite begränsad av snedtaket. Men det är väl ett sant nöje att surfa på nätet i jakt på tapeter, duschkabin och skjutdörrar. Inte så betungande men tusan så dyrt! 

Nä nu får dä bli mat. 
När allt är uppburet och monterat i badrummet så skall även trappen målas vit. Men det lär nog dröja. 
Jobba, läxor, sporter, föräldramöten i skolan, föräldramöten i sporter, krismöten i skolan, jourdagar, matlagning, snöskottning och lite renovering på detta. 

Och ingen gubbe hemma!

Det nya året har startat i en rasande fart. Har knappt hunnit reflektera åt vilket håll vi är på väg. Men rätt in i kaklet tror jag bestämt... Får dra i handbromsen lite. Känner modet dala i kroppen och den där känslan av nedstömdhet komma krypande. Undertråden är slut. Psykiskt. Men kroppen vill så mycket mer. 

Framför allt är det Filippas skolgång som tar på krafterna. Hennes brist på glädje att gå till skolan. Men nu verkar det vända. Hoppas det håller i sig.  Annars hade jag snart blivit sjukskriven. När ens barn inte mår bra då faller mycket. 

Kalendern har varit fullbokad och efter idag så är alla måsten betydligt glesar. Kvällen avslutades i possitiv anda på engelska skolan i Karlstad. Är så grymt imponerad av hur en skola sköts och hur hela klassen tas om hand. Top of the line! 

Ett vanligt inslag de senaste veckorna. Kaffe och huvudvärkstablett. 



Idag fyller han år. 

39 år. 

Idag kommer han hem. 

Från Stockholm. 

Dubbelt upp att fira. Mat och paket och efterrätt och mys. Sista födelsedagen under 40-strecket. Världens vackraste och bästa make och pappa. 

Idag är dagen din!





Dagen till ära så har det cirkulerat ett brev som Henrik skrev när han gick i trean. Måste bara dela med mig. 

Så sött!

Älskar dig!

Den klarade sig!

Trots ett bad i toaletten. Så ett dygn på ljummet element. Men nu är den som ny fast rengjord i toavatten. Funkar finfint!


Var lite orolig att den skulle börja krångla efter en stund. Men nu har den fungerat i flera dagar. Hoppas det inte blir något annat längre fram. 

Började årets sista dag med att dra till gymmet tidigt på morgonen när resten av familjen låg och sov. Sen hem och målade en timme i garaget, en dörr och ett skåp. När familjen fortfarande sov. 
 
Sen ringde telefonen och ett par bekanta skulle dra till stan och deras barn ville under inga omständigheter följa med. De kom hit och vi drog upp till kullen för lite snöåkning. Ett par minusgrader, klarblå himmel och sol. Det gjorde oss gott. I över en timme sprang de runt i snön och skogen.
 
Vid kullen på lekplatsen.
 
 
Det behövdes inte alltid åksaker. Täckbyxorna fungerade också.
 
 
 
 
 
Kämpa sig uppför backen sedan susa nerför i hög fart är deras melodi.
 
Högre hastighet roligare lek
 
 
 
 
 
Haha! Sen bytte vi kullen mot skogsbacken.
 
Se upp i backen!!!
 
 
 
Wohooo! Här kommer vi.
 
 
Mitt i backen finns ett hopp. Klarar man av det så kan man åka långt. Klarar man inte av det...
 
...flyger man av sitt åkdon och färden tar slut.
 
Ett sista åk, sen samlade vi ihop våra saker.
 
Sen traskade hemåt för en fika.
 
Föräldrarna hämtade hem sina små och förberedelserna för kvällen tog vid. Mat med svärföräldrarna i lugn och stilla stund.
 
 
Trerätters med dryck innan vi klädde på oss och traskade ut mot skogen för en skål i bubbel och för att se på fyrverkerier. 
 
Mysigt i skogens kant.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Önskar alla där ute ett gott nytt år. Älska mer, hata mindre, Vila mer, stressa mindre. Framför allt, ge inga löften som ni inte kan hålla, inga krav ni inte kan leva upp till. Lova att ta dagen som den kommer istället. KRAM!
 
 
Sitter med min morgonkaffe, studerar julgranen och planerar badrumsinredning. Det jag har tänkt och vill ha finns inte att köpa färdigt. Ska se om jag kan plocka ihop från olika håll. Ska fundera och planera ett tag till. 

Annars får jag väl ta något färdigt från Ikea. Det visar sig hur mycket energi jag har.