26 Aug

22:50

Tappa bort och missa

0kommentarer
Idag fick jag ett samtal från Engelska skolan angående att Adam tappat bort både busskort och mobiltelefon på gympan. Vilket innebar att han inte kunde ta sig hem med bussen. Sällskapet han samåkte med fick tyvärr lämna honom på skolan. Under samtalet med skolan och Adam kom en lärare med telefonen och busskortet som hittats i gympasalen. 

När det kommit till rätta frågade jag Adam om vi skulle höra om han fick stanna på juniorclub (deras fritidsverksamhet) och vänta på pappa. 

- Nej, svarar Adam! Jag vill försöka ta mig hem själv. Jag tror jag klarar det!

Jo, men nu känner jag det, tänkte jag. Det där okontrollerade skrattet som bubblar upp ur maggropen. Ögonen blir lite lätt tårfyllda. Det är paniken som ruvar. 

- Klarar du detta, undrar jag med stigande panik. 

Han tyckte nog att jag var tokig. Han var redo för detta. Ja men vad kan hända. Han kan hamna i Kristinehamn eller Långflon. Eller tänk om han kommer bort och glömt telefonen och inte kan ringa oss. Eller tänk om någon tar honom när han irrar runt i Karlstad. Jag vill ha total kontroll, veta varenda litet steg. Jag var absolut mer orolig än Adam var. Jag behöver träna mer än Adam på detta!

Men han kom hem. En och en halv timme senare steg han in genom dörren på mitt jobb. Tusan vad stolt jag blev över honom. Han kan om han vill våran lilla dagdrömmare. 

Han hade förhört sig om bussens färdriktning när han steg på. Frågat busschauffören om han kunde släppa av honom där man tog bussen vidare till Forshaga. Han hade tänkt sig Torget men hamnade på busstationen och blev först sur. Men han hade frågat sig fram och till slut kommit runt till bussterminalen. Då stog det inte Forshaga på en enda buss eftersom Forshaga inte är slutdestination. Han hade frågat en äldre dam om hon visste vilken buss som tog honom till Forshaga. Tur som han hade så skulle även hon dit. Sen kom han hem. 

Tänk vad han kan den killen. Tur han inte är blyg av sig. 

Imorgon tänker han ta en annan busslinje till skolan. Själv. Bara för att testa. Jag kommer få gråa hår...

BARNEN UTMANINGAR
Kommentera

17 Aug

15:00

Hästhoppning

0kommentarer
Hästhoppning på schemat idag. Bygga bana, gå bana, kolla läget, komma ihåg.
 
Hmm, kommer hon att komma ihåg banan?
 
Hästen hon blev tilldelad, Epona. Inte så snabb och kvick men snäll som få. Och inte rev hon ett enda hinder.
 
Hoppade felfritt på 40 cm.
 
En mycket glad och nöjd tjej som fick sin första rosett.
 
Överlycklig i väntan på omgång två.
 
Sen gick starten för omgång två på 50 cm höga hinder.
 
Hon bara älskar att hoppa, vår tjej.
 
Så var även detta över.
 
Så hade hon förtjänat sin andra rosett. Två felfria rundor.
 
Nästa gång funderar hon på 60 cm. Hon har fått ok från ridläraren men lite mer träning innan först.
 
Två vackra flickor.
 
Avslutar med att bjuda på en bild som blev lite rolig, ser ut som om det kommer att gå åt pipsvängen. Men det gjorde det inte...
BARNEN UTMANINGAR
Kommentera

16 May

23:57

Just idag är jag stark

0kommentarer
Imorse när klockan ringde var jag vidrigt trött. Trodde inte att det var sant. Snoozade tre gånger på telefonen och tänkte att den där löpturen jag planerat att ta på morgonen den skiter jag i. 

Såg bara framför mig hur jag skickat iväg barnen till skolan och kröp ner i soffan under en filt för att glo på Netflix. 

Men morgonsysslorna tog vid och kroppen piggnade till. När jag och barnen låste dörren och de styrde färden till skolan stegade jag iväg till SISU. 

Med minnet på Vårruset så ökade motivationen till att kämpa vidare mot mitt mål. SISU-5:an ska tas under 35 minuter. 

Idag pinnade benen på och flåset funkade. Endast två små pauser blev det.  Men jag tog mig runt!


Och vet ni vad.  

Jag gjorde det med en marginal på fem veckor. SISU-5:an är nu avklarad på mindre än 35 minuter. 


Säger som jag gjorde när jag var barn: Titta, vilka snabba springskor jag har!
UTMANINGAR
Kommentera

25 Apr

12:01

Barnpassning, umgänge och hästhoppning!

0kommentarer
Under dessa dagar i Malung så har jag hunnit med att umgås med morfar och mormor en hel del. Jag har varit upp till Lima och hälsat på Ida med familj. Varit i omgångar till Anna med familj (där även Filippa bodde hela vistelsen). Umgåtts med farmor och träffat Sven.
 
En av dagarna fick jag äran att vara barnvakt åt syskontrion Haltorp-Limberg. Då blev det upptäcksfärd i stora skogen. Vi letade lingon och blåbär, vi kollade om löven höll på att slå ut och letade myror bland barren.
 
Jill och Nelllie.
 
Nellie, Holly och Jill.
 
-Ser du något, Nellie?
-Ja, det är fult där inne!
 
Det såg nog inte ut som Nellie skulle vilja i en lekstuga!
 
Holly med de vackra ögonen. Stora och blå och ögonfransar långa som fjädrar.
 
Under dagarna som Filippa bodde hos kusin Julia och Melvin så tillbringade Filippa och Julia all vaken tid i stallet på Malungs ridklubb. De har matat, skottat, pysslat, skött om och mått prima. Under torsdagen anordnades en hästhoppning som även Filippa fick vara med på mot en avgift. Lyckan var total!
 
Filippa blev tilldelad hästen Storebror.
 
 
Julia fick hästen Gameboy.
 
Julia hoppade på höjden 50 cm.
 
Eftersom detta var Filippas första gång blev det på höjden 40 cm.
 
Finns en hel del teknik att förbättra.
 
Men nu har vi en tjej som fått blodad tand!
 
 
 
 
Fick hon välja så skulle hon sikta på högre höjder redan nu. Men jag tycker att tekniken bör bli bättre. Men det fick jag förklarat igår att hon kan visst redan allt...
 
Mycket stolt donna med sitt första diplom och sin första rosett.
 
 
Hästkusinerna!
 
BARNEN FAMILJEN UTMANINGAR
Kommentera

07 Jan

00:10

Orkidé, cykel och regn

0kommentarer
När jag kom på mitt personliga assistent jobb i går så stod där en underbar orkidé och väntade på mig. 

"Gott nytt år önskar X med familj" var det skrivet på lappen. 

Den passade utmärkt på skänken i köket nu när julen håller på att städas ut. Ger lite ny energi. 


Idag har jag och sonen cyklat milspåret uppe vid SISU. Jisses vad tungt och lerigt det var men samtidigt kul. När vi kommit sex kilometer så kom regnet. Iskallt vinterregn som, när vi kom hem, övergick i snö. För att sedan avta. Vi kämpade och frös. Det var otroligt skönt att ställa sig i en varm dusch sen. 


Det var inte bara gegga, vatten och hala rötter som vi kämpade oss över och igenom. 

Min lille vapendragare. Han kämpade stenhårt!


BARNEN FAMILJEN HEMMET UTMANINGAR
Kommentera

05 Jan

12:00

Året som gått

0kommentarer
Året som gått är över och kommer aldrig tillbaka.
Jag fyllde 35, halvvägs till 70 blev jag. Gör mig inget än så länge att fylla år. Jag har verkligen inga åldersnojor.
 
Vintern var snörik och vi började gå en del till skola och jobb.
 
Barnen fick träffa Daniel Bodin på Färjestads travbana där han gjorde tricks.
 
Lycka!
 
Vi köpte skidor till barnen.
 
Några mil kördes i spåren tillsammans.
 
Lippan klippte lugg och ångrade sig då hon inte alls blev likt Lady Gaga.
 
Jag tog mig runt halvvasan med magsjuka och klarade ännu ett delmoment i halvklassikern. Klarade jag 4,5 mil med magsjuka borde jag klara nio mil fullt frisk. Ska fundera några år till på hela klassikern.
 
Adam fyllde nio år och blev stora killen.
 
De förlorade svärföräldrarna återvände åter hem till Sverige. Det var skönt att få hem dom.
 
Våren kom och snön smälte bort.
 
Torkvindan åkte fram och kläderna åkte ut på tork.
Sonen fick glasögon för sitt synfel. Valde Star wars.
 
Blev så fin så!
 
Valborg firades in i Deje.
 
Med stort fyrverkeri.
 
Värmen kom och rosévinet flödade.
Jag och Henrik valde att cykla till malung och tillbaka. Jihoo vad det inte var roligt!
 
När värmen kommer åker poolen fram.
 
Fina sommarkväller med goda vänner.
 
Sessan fyllde sju år och blev stora tjejen.
 
Jag fick en iPhone 5. Lyckliga jag!
 
Filippa klarade simkraven ända upp till årskurs sex. Stolt mamma och pappa.
 
Jag och maken tog oss runt 15 mil på halvvättern på 5,5 timmar. Mycket stolt över denna prestation var jag och därmed kammade jag hem hela halvkklassikern. Jag gjorde det jag aldrig trodde jag skulle klara!
 
Barnen slutade skolan och fick SOMMARLOV!
 
Fick en finfin löparklocka av maken. Bara därför att.
Köpte mig nya löparskor.
 
Åkte till Danmark på semester med barnen. Legoland.
Många aktiviteter.
Plockade smultron.
 
En heldag på stranden i Lökken.
 
Med restaurangbesök i kvällssolen.
 
Kollade på havet.
 
Tog massa kort.
 
Njöt i massor.
 
 
 
 
 
 
 
En tripp till sommarstugan i Dalarna blev det också.
 
Men bärplockning och fotografering.
 
Och lite fiske.
 
När skolan började så fick vi löss. BLÄ!
Häcken vällde över med bär. Plockade litervis och gjorde sylt och marmelad.
 
Aroniamarmelad.
 
När mörkret faller så pyntas utsidan med växter och ljus.
 
Tog en tur till den nybyggda skateparken med barnen.
 
Fick smakprov på världens starkaste chili.
 
Kylan kom även i år.
 
Vi firade fem år som gifta.
 
Besökte kyrkogården vid Allhelgona.
Köpte ny bil.
 
Firade halloween.
 
Filipa avslutade sin dans.
 
Advent gjorde intåg och huset pyntades invändigt.
 
Tomtar, stakar och stjärnor i mängder.
 
Holly Mona Ester döptes i Malungs kyrka.
 
Julen närmade sig och granen pyntades.
 
Julklappar fylldes på.
Även jag hade varit snäll i år.
 
Under jullovet drog vi till Tandådalen, Sälen för att få lite vinter.
 
 
 
 
Sen var det slut på det gamla och ett nytt har börjat. Inga nyårslöften är satta. Lev livet!
 
 
 
 
 
BARNEN FAMILJEN HEMMET RESOR UTMANINGAR ÖVRIGT
Kommentera

02 Jan

20:27

Sälen

0kommentarer
Uppe med tuppen och gjorde frukost för  att hänga på låset till liftarna i Tandådalen. Innan nio var vi framme och redo att åka utför. 

Jag och Adam på skidor, Henrik på snowboard och Filippa varvade mellan båda. 

Högst upp på toppen låg dimman tät, stormen ven och kastade iskristaller i ansiktet. Halvvägs ner så lättade dimman och sikten blev klar. 

Vurpor har vi alla gjort. Inget är brutet men ett och annat blåmärke kommer nog att framträda i dagarna. 

Trötta men nöjda över att vi fått uppleva lite snö och vinter vänder vi nu kosan söderut till Malung för en sista natt. 

Mina tre hjärtan. 

Snålblåst. 

Vår snowboardsessa. 


Lite ringrostig till en början sen släppte det och det märktes inte att det var ett år sedan sist. Men första åket skedde i svart backe. Det kanske gjorde susen. 

Dimman låg tät på toppen. Det gällde att hålla ihop tills man kom en bit ner. 

Skidprinsen mitt i backen. 

Och så har vi snowboardkungen i familjen på sin nya bräda. 

Kvinnan i familjen, drottningen och överhuvudet. 

Sista åket blev tjejernas då killarna tröttnade ur. Mina knän skrek: "Sluta åk!" Filippa skrev: "Åk mer!"

Vad gör man inte för sina barn. 

En underbar dag med familjen. Minnen, foton och blåmärken följer med hem!


BARNEN FAMILJEN RESOR UTMANINGAR
Kommentera

05 Dec

23:57

Sven och Magnus

0kommentarer
Imorse drog jag till jobbet och undersökte två patienter innan vi packade oss i bilen, jag och chefen, och styrde kosan mot Göteborg. Det spöregnade verkligen hela vägen och ju närmare Göteborg vi kom desto mer såg vi och kände av Sven. 

Mellan parkeringen och hotellet tog det fem minuter att gå. Det räckte för att bli genomblöt. 

Gött att sträcka ut en stund innan kvällens underhållning och byta till torra kläder. 

Sven blev vildare och vildare. 

Vi bytte om och gav oss iväg för att se på Magnus den store på Rondo. 


Trevligt sällskap, god mat och otroligt bra underhållning. 

När vi kom ut löpte Sven amok. Snön yrde, vinden ven, skyltar kanade längs trottoaren. Man fick gå ihopkurad och framåtlutad. Tur det var kväll. Mascaran stod inte pall för detta väder. 

Nu ligger jag i sängen på sjunde våningen och lyssnar på Sven som inte har någon ro i sin själ. Han kastar av och an. Är imponerad av att flaggorna på Liseberg inte går sönder. 

Jag har i alla fall en fin utsikt att glädjas åt. 


Imorgon väntar några timmars kurs innan vi styr kosan tillbaka till Värmland. 

Natti!

RESOR UTMANINGAR
Kommentera

23 Nov

23:14

Vinterstassen

0kommentarer
För någon dag sedan togs vinterkläderna fram. Var så överlycklig att allt fortfarande passade till barnen. 

Slipper köpa nytt i år. 

Men vänta lite. Hur hade jag tänkt? Var jag så trött på vintern att allt bara tvättades och lades in i våras. 

Utan granskning!?!?!

Filippas täckbyxor hade en reva, täckjackan trasig dragkedja samt spruckna sömmar. Adams täckjacka hade brännhål efter grillning och täckbyxan söndertrasad längst ner på benen. De duger kanske som ett ombyte men inte som första ställ till utevistelse. 

Nya täckdressar och nya skor skulle inhandlas. Vi tog bussen in till stan. - "Mäh, sa Adam. Busschauffören såg ut som han som sjunger Gangnam Style!" Så nu vet ni. 

Skiiiiittråkigt var det att handla kläder tyckte sonen. "Ååååhhh, måste jag prova dom också?? Dom blir bra ändå!!"

Väl inne i provhytten gick det undan. "Japp dom passar, kan vi åka hem nu??"

Nähädu. Syrran ska också ha kläder!

"Mänåhhhh!"

Där är inte kruxet om man ska prova eller inte, utan hur många. -"Den här jackan var inge skön!" eller "Den jackan passar inte till dom här täckbyxorna!" eller "Den här jackan var inte så fin!"

Till sist kom det!

-"Den HÄR jackan ska jag ha!"

Men då måste jag ändå uttala mig: -"Det är inte samma rosa färg i den jackan som det är i dina täckbyxor!!"

-"Nej, vad gör det!?" Ja helt plötsligt spelar vissa saker inte någon roll. 

Nu äntligen fick vi betala och åka till skoaffären. 

På första skoaffären dög inget. Sonen skiter i vilket som och dottern hittade inget par bland 100-tals!!! Nu kommer en tår på sonen som verkligen tröttnat. Han tycker att jag och dottern kan köpa skor en annan dag. 

En snabb tur på Ica Maxi för lite mat. Men först muta med lite korv. Sen vidare till en annan skoaffär. 

Vi börjar med sonen som uppenbart snart köper vilken j-vla sko som helst, bara han får åka hem. Han sitter på en stol mitt i affären, uppgiven.  -"Den blir bra!" säger han tills jag tvingar honom att upp och gå. Då var den inge skön. Nästa sko! -"Den blir bra, den tar vi!" Åter igen upp och gå. Nä inte heller bra. Tredje paret funkar både sittande och gående. Sonen klar!! Check!

Sen så hörs dotterns stämma, numer inte så ljuv. "För ful, för liten, för smal, för stor, för spänn, för hög, för låg!" Men plötsligt händet det. Lika lätt som att vinna på triss. -"Den här är PERFEKT!"

Prisa Gud, ÄNTLIGEN!!

Dottern klar! Check!

Kollar in sonen som sitter apatisk på en stol och studerar lillasyster. Nu tänds en liten gnutta hopp om att äntligen få lämna denna hemska affär! 

Dottern vill gärna ha ett par vinterskor till. Med klack. För det har ALLA andra. Men nu varken törs jag, jo jag har blicken på sonen, eller orkar leta ett par skor till!!

Vi åker hem!!

Adams vinterställ. 

Filippas vinterställ. 

BARNEN FAMILJEN UTMANINGAR
Kommentera

22 Nov

23:51

Bussresa

0kommentarer
Idag blev det en busstur in till Karlstad. Till barnens stora glädje. Behövde vinterskor och vinterkläder. Visar mer och berättar imorgon!



BARNEN FAMILJEN UTMANINGAR
Kommentera

16 Nov

19:49

Stockholm tur och retur

0kommentarer
Min lediga fredag började tidigt. Steg upp 4.45 för att hinna göra mig klar, göra barnen klara, hinna äta frukost, hämta arbetskollegan och vara på tågstationen i Karlstad innan 6.25 när tåget mot Stockholm skulle avgå. 
 
Allt hann jag göra och tåget kom jag med. Då det skett en tågolycka veckan innan så skulle vi ledas om via Västerås vilket skulle förlänga restiden en timme. Men det blev en och en halv timme. 
 
Kom fram till Stockholm och hann inte mer än av tåget innan jag insåg att den här staden är inget för mig.  Fy fan för folk säger jag bara. Här skulle jag ALDRIG vilja bosätta mig. 
 
Checkade in på hotellet och tog pendeln till mässan. Vandrade där i timtal, fick massa gratisprover, drack mousserande vin, åt godis, åt mat, drack kaffe, beställde instrument och arbetsskor. 
 
Tillbaka till hotellet, svirade om, gick in på IceBar, frös och drack drink ur isglas, tog tunnelbanan till gamla stan, åt trerätters på medeltida restsurang, gick en och en halv timme på "spökvandring" och lärde mig lite historia. 
 
Tunnelbana tillbaka till hotellet där jag störtade i säng 23.30. 
 
Hotellfrukost, checka ut, shoppa, NK, café. Tillbaka till centralen och kolla så vårt tåg skulle gå som väntat. Check!
 
Hittade våra platser på tåget, knöt scarfen över ögonen och somnade. Vaknade i Västerås. Längtade hem. Har nog aldrig känt mig så glad över att se Karlstad då vi gled in på perrongen endast en timme försenade. 
 
Nu är jag hemma hos de mina och det kommer nog dröja tjugo år till innan jag återser NK igen. Ja, ja det är sååå länge sedan jag var inne i Stockholms stad senast och jag har inte saknat det heller!
 
Jag är verkligen ingen stadsmänniska!
 
 



 
 
RESOR UTMANINGAR
Kommentera

17 Jun

23:21

Löpning

1kommentarer

Nu när cyklingen är till ända så övergår jag mer mot löpningen. Vill ha en sport som kräver lite mindre tid i vardagen. Cykla får jag göra på helgen när jag är ledig.

Att snöra på sig löpskorna, springa en sträcka och hem och duscha är gjort på en timme. På den tiden är jag bara halvvägs med cyklingen.

Min snälle make kom hem med en pulsklocka till mig, så nu finns ingen återvändo än att börja använda den.

Blev till att införskaffa ett par nya löparskor också då mina gjort sitt. Spännande att se om dessa är bättre då mina gamla och jag aldrig riktigt var överens!

UTMANINGAR
Kommentera

16 Jun

12:41

Resultatet

0kommentarer

Halvvätter är ingen tävlig, utan ett motionslopp, därför lägger de inte ut resultatlistor. Men det finns eldsjälar därute som sammanställer dessa på sin fritid.

Enligt dessa listor hamnade jag på plats 1764-1793, alla som gick in på 5,25 oavsett sekundtid, av 5592. Det är jag riktigt nöjd med. Alltså blev jag bland den första tredjedelen som passerade mållinjen. En liten medelmåtta som jag hamnade bland de 33 procenten snabbaste cyklisterna!

JIHOO!

UTMANINGAR
Kommentera

09 Jun

20:32

Avklarat halvvättern

1kommentarer

Då var det äntligen genomfört och avklarat. Halvvättern är gjord.

När starten gick imorse sken solen och vädret var perfekt. Det gick förvånansvärt lätt att trampa. Hamnade i en superbra klunga som drog de första tre milen. Sen kom Ombergsbacken. Den var inte på långa vägar så jobbig som förra året. Hade mer mil i benen i år!

Sen bar det utför berget. Där skedde den första olyckan, en tjej som störtade rakt in i bergväggen. Den andra olyckan skedde i den klungan vi nyss legat i. Men tack och lov blev jag trött och släppte så vi låg några meter bakom klungan när ett 10-tal cyklister körde samman. Tur ska man ha.

Vid tolv mil var det inte roligt längre. Då var jag rätt trött i baksidan av låren. De tre sista milen segade sig fram. Och där såg vi även den sista olycka. Hon såg rejält skadad ut. Hoppas de klarade sig bra!

Men jag gick i mål utan skador på 5 timmar och 25 minuter. Då fick man en speciell utmärkelse.

Jag är supernöjd eftersom jag hade som mål under sju timmar. Och DET klarade jag plättlätt!

UTMANINGAR
Kommentera

08 Jun

23:02

Nu gäller det!

0kommentarer

Imorgon är det dags. Sista etappen i halvklassikern. Måtte allt gå vägen bara.

Har haft en mysig dag i Motala där vi strosat runt, shoppat lite och ätit på restaurang. Nu ligger vi på hotellrummet och inser att partytältet står precis utanför sovrumsfönstret. Få se om vi får någon sömn.

Starten går 8.56 imorgon. Då gäller det. Trampa, trampa, trampa...

UTMANINGAR
Kommentera

05 Jun

12:28

Halvvättern nästa

0kommentarer

Om fyra dagar gör jag min sista del i halvklassikern. Kondition och ben känns på topp. Inget stoppar mig nu. Det är bara cykeln som ska få lite kärlek.

Men det finns en stor tumme ner, vädret! Detta satans väder! Jag hoppas att det visar fel. För regn vill jag inte ha...

Trodde jag gjort mina mil i spöregn!

UTMANINGAR
Kommentera

02 Jun

00:25

Snart, mycket snart...

0kommentarer

Jag ä strax värd en semester. En semester helt utan "extrajobb".

Förra året var min första vanliga semester i vuxet liv. Har ALLTID sommarjobbat alla somrar innan dess. Och gjorde så även förra året. Av fem veckor ledigt från tandhygienistyrket jobbade jag totalt tre veckor som undersköterska på Forshaga och Molkoms vårdcentraler. Blev erbjuden två veckor i sommar på Molkoms VC.

Tack, men nej tack!

I år SKA jag ha semester! I FEM veckor, jag kommer att njuta, hoppas jag. För vad gör man med fem veckors ledigt, 35 dagar utan måsten....

Har aldrig någonsin hänt tidigare!!

Men något ska jag väl hitta på.

Men först jobba 14 arbetsdagar till!

UTMANINGAR
Kommentera

17 May

11:12

Fartlek

0kommentarer
Smärtan i sittbenen i rumpan är som bortblåst. Så jag lämnade barnen på skolan och svingade mina ben över sadeln på cykeln och drog iväg.
 
Vilken frihet att susa fram längs vägen, känna vinden i håret och svetten i pannan. Idag kändes det hur lätt som helst. Jag har fått ihop de mil jag hade planerat att få i benen innan halvvättern trots tre veckor kvar.
 
Så idag blev det fartlek och att pressa mjölksyrenivån lite längre bort.
 
Har cyklat jämsides med små fåglar, nästan kört över svansen på en katt, sett en huggorm på cykelbanan och ätit ca fyra flygfän (vem behöver proteinbars??)
 
Fy vad läskigt med ormar på cykelbanan. Trots att svetten rann så hade jag tuppskinn över hela kroppen och benen blev väldigt matta för en stund. Huvva.
 
Nöjd med min prestation! Nu har jag druckit en kaffe i solen och nu skall det nog grejjas lite här hemma.
 
UTMANINGAR
Kommentera

12 May

22:59

Cykelhelg

0kommentarer

På fredag började vår cykelresa mot Malung. Sol och kanonfint väder. Vi valde att cykla via Hagfors, Uvanå och Tyngsjö. Ensamma på vägarna i obygden.

Men fy f-n vilken dryg tur. Tyngsjö består inte av annat än backar och åter backar. Vi bestämde oss redan då för att ta 45:an och 62:an hem.

Men efter sju timmars cyklande nådde vi äntligen Idbäck, Malung. Lördagen ägnades åt småsaker och vila.

Sen imorse när det var dags för hemfärd visade vädret sig från sin sämsta sida. Men skam den som ger sig. Svingade våra, inte så fullt spänstiga, ben över cyleln, vinkade hejdå och drog mot Värmland.

Efter två kilometer var vi lätt blöta. Efter två och en halv mil genomblöta. I stöllet vreds strumporna ur. I Ekshärad hade regnet upphört. Där blev det en paus där vatten tippades ur skor och strumpor kramades ur med pappershanddukar. Men i ungefär 13 mil har vi cyklat i motvind. Jag har varit urförbannad, gråtfärdig, spyfärdig och mentalt inne i väggen och vänt. Men till slut nådde vi äntligen Forshaga efter sju och en halv timmes cyklande.

Även om dagens tur var fruktansvärd så var ändå turen över Tyngsjö värre. Men nu vet jag att halvvättern kommer jag att klara. Oavsett väderlek.

Här och nu har jag även bestämt att jag aldrig, ALDRIG någonsin kommer att försöka mig på en hel klassiker. Så totalt sinnesrubbad är jag ännu inte. Jag ville ha en tjej-klassiker, och det har jag och går allt som det ska har jag även snart en halv-klassiker.

Det räcker för mig!!!

Natti

UTMANINGAR
Kommentera

28 Feb

00:22

halvvasan 2013

0kommentarer
Åkte upp till Malung för sportlov med barnen samt att köra halvvasan. Men jag hann knappt mer än till Malung innan magsjukan slog till natten till dagen då halvvasan skulle köras. Spy fick jag allt göra, halvsova på soffan hela naten fick jag också göra, ligga i feberfrossa och pissa med röven (förlåt men så var det). Var i valet och kvalet hela morgonen. Växlade mellan att ligga på soffan och försöka tvinga i mig lite frukost. Lika lönlöst båda två.
 
Tjugo i nio på morgonen bestämdes det att jag åker till Oxberg och ser om jag mår bättre när jag väl kommer fram. Ville inte riskera att ligga på soffan klockan tolv när starten skulle gå och må toppen och inse att jag kunnat försöka starta. Mamma, pappa, Henrik och barnen fixade allt medan jag låg på soffan och pustade. Till slut satte jag på mig skidkläderna, svalde två Imodium och lade en tjock Tena Lady långt bak i trosorna. För vem visste? Jag kanske skulle skita ner mig halvvägs ut i skogen. Min far var nog mest bekymmrad över hur jag skulle transporteras hem med skit fulla byxorna! ;-P
 
Hela resan till Oxberg halvsov jag och försökte få i mig någon avskyvärd flytande fruktmix för att återfå någon slags energi. Framme i Oxberg frös jag och kände mig inte så motiverad till att starta. Men jag gav mig fan på att försöka åka den första rundan på 1,5 mil innan jag var tillbaka i Oxberg för första vätskekontrollen.
 
Jag var trött, magen var tom, Tenan låg till rätta och startskottet gick. Jäklar vad tungt det gick. De första 1,5 milen tog en timme och femtio minuter. Jag skulle gärna skrivit att jag gled in i Oxberg med massor av energi kvar, villig att fortsätta de resterande tre milen. Men sanningen ska fram. Tårarna brände bakom ögonlocken, svordommarna susade i huvúdet och jag bara letade efter de mina så jag kunde ta av mig dom här jävla skidorna, slita ut den där satans obekväma blöjan ur trosorna och åka hem och sova.
 
Men det hade mina anhöriga misstänkt och valt att inte vänta på mig i Oxberg. Jag insåg att ingen väntade på mig, att det inte fanns någon att slänga sig framför fötterna på och tjuta ur sig frustrationen om hur jävligt bakhalt och jobbigt allt var. Jag fick dricka min blåbärssoppa med darrande underläpp och bita i den fruktansvärt torra, äckliga vetebullen med kväljningar haglande från maggropen och blinka bort tårarna som skymde sikten.
 
Det var bara att snyta sig och fortsätta åka och hoppas att jag hittade dom längre fram och kunde avbryta loppet.
 
Men någonstans under den kommande milen dalade självömkan av, hornen i pannan växte ut och bullen och blåbärssoppan måste ha gjort susen.
 
Adam leker i spåret i väntan på att mamma ska hitta honom.
 
Filippa spejar från träden för att hejja fram sin mamma.
 
Det var först efter 2,5 mil jag hittade det jag sökte. Någon att gråta ut hos. I Hökberg stod de och väntade på mig. Men då hade jag åkt mer än hälften och kände att detta kan jag staka hem. Jag kanske kunde behålla möjligheten till en halvklassiker. Tankade med lite banan och kärlek. Peppning och stöttning. Sen vinkade jag adjö och drog vidare.
 
Här susar jag fram efter sista kontrollen i Eldris. Nu var det bara nio kilometer kvar.
 
Men här började ryggen ta ut sin rätt. Fick hänga på stavarna en stund.
 
Men otroligt lycklig susar/hasar jag in över mållinjen i Mora fem timmar och elva minuter efter den ångestfyllda starten i Oxberg.
 
Jag skålar för mig själv i varm saft. Vilken jäkla bra prestation jag gjorde!!!
 
Som jag dock aldrig kommer att göra om. Men jag har insett en sak. När man är helt slut har man mycket kvar att ge.
 
OTROLIGT GLAD!
 
Nu har jag avklarat tre fjärdedelar av halvklassikern och för det vill jag rikta ett stort tack till dessa utan inbördes ordning. Var och en hade inte tagit mig igenom loppet utan det var samarbetet av dessa som tog mig över mållinjen:
 
TACK TILL:
 
Henrik
Adam
Filippa
Pappa
Mamma
Imodium
Tena Lady
Blåbärssoppa
FAMILJEN UTMANINGAR
Kommentera