Sälen
0kommentarer
Uppe med tuppen och gjorde frukost för att hänga på låset till liftarna i Tandådalen. Innan nio var vi framme och redo att åka utför.
Lite ringrostig till en början sen släppte det och det märktes inte att det var ett år sedan sist. Men första åket skedde i svart backe. Det kanske gjorde susen.
Jag och Adam på skidor, Henrik på snowboard och Filippa varvade mellan båda.
Högst upp på toppen låg dimman tät, stormen ven och kastade iskristaller i ansiktet. Halvvägs ner så lättade dimman och sikten blev klar.
Vurpor har vi alla gjort. Inget är brutet men ett och annat blåmärke kommer nog att framträda i dagarna.
Trötta men nöjda över att vi fått uppleva lite snö och vinter vänder vi nu kosan söderut till Malung för en sista natt.
Mina tre hjärtan.
Snålblåst.
Vår snowboardsessa.
Lite ringrostig till en början sen släppte det och det märktes inte att det var ett år sedan sist. Men första åket skedde i svart backe. Det kanske gjorde susen.
Dimman låg tät på toppen. Det gällde att hålla ihop tills man kom en bit ner.
Skidprinsen mitt i backen.
Och så har vi snowboardkungen i familjen på sin nya bräda.
Kvinnan i familjen, drottningen och överhuvudet.
Sista åket blev tjejernas då killarna tröttnade ur. Mina knän skrek: "Sluta åk!" Filippa skrev: "Åk mer!"
Vad gör man inte för sina barn.
En underbar dag med familjen. Minnen, foton och blåmärken följer med hem!
Kommentera