Sven och Magnus

0kommentarer

Imorse drog jag till jobbet och undersökte två patienter innan vi packade oss i bilen, jag och chefen, och styrde kosan mot Göteborg. Det spöregnade verkligen hela vägen och ju närmare Göteborg vi kom desto mer såg vi och kände av Sven. 

Mellan parkeringen och hotellet tog det fem minuter att gå. Det räckte för att bli genomblöt. 

Gött att sträcka ut en stund innan kvällens underhållning och byta till torra kläder. 

Sven blev vildare och vildare. 

Vi bytte om och gav oss iväg för att se på Magnus den store på Rondo. 


Trevligt sällskap, god mat och otroligt bra underhållning. 

När vi kom ut löpte Sven amok. Snön yrde, vinden ven, skyltar kanade längs trottoaren. Man fick gå ihopkurad och framåtlutad. Tur det var kväll. Mascaran stod inte pall för detta väder. 

Nu ligger jag i sängen på sjunde våningen och lyssnar på Sven som inte har någon ro i sin själ. Han kastar av och an. Är imponerad av att flaggorna på Liseberg inte går sönder. 

Jag har i alla fall en fin utsikt att glädjas åt. 


Imorgon väntar några timmars kurs innan vi styr kosan tillbaka till Värmland. 

Natti!

Kommentera

Publiceras ej