I söndagskväll gottade jag mig i glass och resterna av godis. Jag åt fet mat och gräddsåser. Fikade med kaffe och bullar.
Jag åt med glädje...
Jag åt med andakt...
Jag njöt av varje tugga...
Ända tills jag var spyfärdig.....
Hur kan man vara så dum, undrar ni säkert. Och det gör jag också.
Men nu hör till saken att jag tänkt mig hoppa på en utmaning på gymmet. De ska ha en sockerfri månad. Med sockerfri så menar de att man skall utesluta godis, fika, snabbmat, läsk, glass, söta drycker och snacks.
Tänkte först att "det där, det är ingenting för mig!" Sen kom tankarna, så där säger bara en som är feg, rädd att misslyckas. Så nu din lilla tjockis tar du och hoppar på denna utmaning. Varenda dag utan massa socker gör dig gott.
Därav så "åt jag upp mig" i söndags. Ja, jag är så naivt dum och korkad att jag betedde mig som om det var den sista måltiden jag någonsin skulle få äta. Med massor av socker....
"Här ska hamstras för svält. Här ska stoppas kinderna fulla för fattigare och sämre tider" Man kan helt enkelt säga att jag fick en släng av "falsk bulimi". Jag hetsåt men gjorde mig inte av med NÅGOT på NÅGOT SÄTT! (Jag tror att det är ett släktdrag!!!)
När jag ätit färdigt, för det gjorde jag, så småningom, då gick jag och lade mig. Med magmunnen på vid gavel resluterade detta endast i en underbar halsbränna som sprang upp och ner i strupen tills jag lovade mig att aldrig, ALDRIG, någonsin äta så mycket igen ;-P
Men nu sitter jag här, tisdag kväll. Med en huvudvärk som vill ha SOCKER, en kurrande mage som beeeerrr om mera mat. Och en korkad hjärna som lätt skulle kunna sätta mig tillbaka till i söndags. Fast innan illamåendet och innan halsbrännan OCH INNAN löftet att ALDRIG mer äta så.
Så det enda jag bjuder min kropp är tre plommon och en Cappuccino. Sen ska jag lägga den trötta kroppen i säng.
UTAN HALSBRÄNNA!!
TJING!
