

Morgonen därpå så rundade vi öarna och fär stod det i all sin prakt, Läckö slott.

















Nu har resan här kommit till sitt slut. Packar nu ner det sista i väskorna, går sedan och äter frukost och fixar en taxi. Sen bär det av till flygplatsen.
Vad har jag då lärt mig av denna månad i Afrika? Jo att:
*Hur sena än Sj må vara är det inom tidsramen ur Afrikamått mätt
*Att skalbaggar låter som små propellerplan.
*Att hur illa vi än har det i Sverige har vi det bättre än de flesta här.
*Att man kan ha diarré i tre veckor utan att gå ner ett gram
*Att vara tacksam, mycket mer tacksam, för det jag har. Och nöjd!
Svengelska i Afrika blir snart ett eget språk. Det är inte så lätt att prata engelska, tänka på svenska och försöka förstå Swahili. Detta resulterar i en hel del fel. Jag blir lite stressad när jag börjar säga fel så då fortsätter det gärna. Här kommer några grodor som ramlat ur min mun!
- Let´s go up dit
- The ocean smälls (Det small av vågorna)
- Are you going to do ”ditt mä”? (Frågade en tysk tjej om hon skulle göra flätor I sitt hår)
- About five “timmärs” (Ja hur lång tid det tog att fläta håret)
- I have no money, I´m black (En jobbig försäljare, så jag svarade. Jag har inga pengar jag är black/pank)
- And your name I Trainee (Alla bartenders I Dar es Salaam hade namnskyltar på sig. En del har verkligen konstiga namn här. Så när en kille kom fram och frågade vad jag hette så svarade jag, läste på namnskylten och frågade denna fråga. Vilket inte var hans namn, han var praktikant) :O
- Is it fourhoundred and fjårtiin (Summan för boendet i dollar)
När jag skriver nästa inlägg befinner jag mig på svensk mark. Landar i Stockholm imorgon söndag kl. 10.00 (svensk tid)
Hem mot Sverige....
... måste gjort nå´t fel. För jag har bara regn hos mig.
Här öser regnet ner. Men det är väl lika bra det. Då kan dagen i lugn och ro ägnas åt att packa alla väskor och se till att man får med sig allt hem. Ladda alla telefoner, kameror och datorer innan avfärd.
Byta kort med varandra och säkerhetskopiera dessa ifall man blir av med något. Man vet aldrig.
När väskorna är packade kommer resten av dagen att ägnas åt att ligga och läsa bok, äta middag på restaurangen och sen sova så att morgondagen kommer fortare. I tankarna har jag redan lämnat landet, befinner mig i luften seglandes mot hemlandet. Hur bra och trevligt än denna resa har varit så säger jag bara: Borta bra men hemma bäst.
Nästa resa som jag gör utomlands då ska jag ha familjen med mig. Det är säkert. Både make och barn!!!
Regniga hälsningar, den sista dagen, från Kipepeo baech!