Haha då blev det ett kort på en tallrik :-/
Ett glas rosé till sommaren är ett måste.
En skylt skulle fotograferas och jag har jobbat hela dagen på vårdcentralen så det fick bli en skylt från akutrummet!
Ta kort på fingrar var inte så inspirerande. Fick bli vad det blev på jobbet idag.
Det fick bli en fågelrestaurang som pryder detta inlägg. Men det är inte fy skam det heller!
En vävd stolssits från jobbet fick det bli. ;-P
Ett litet kärleksbrev från dotter till mamma. Det värmer så i ett mamma-hjärta!
Är så tråkig att jag måste säga svart. Försöker mig på att köpa någon färg ibland. Men de blir liggande i garderoben. Om det inte är rosa eller vit. För det kan jag använda. Men mest blir det svart!!!
Det var svårt att komma på något stort att ta kort på. Men järnvägen är väl enorm även om man inte alltid ser allt.
Detta inlägg handlar om lunch och idag har maken lagat till detta. Det blev en god pyttipanna av rester och annat smått och gott!!
En bild på den gröna mattan får det bli då jag inte har gröna fingrar och inga rabatter finns. Jag gillar att ha blommor i krukor som man kan flytta eller slänga om de dör.
Bild för dag sex kommer här. En stol.
På golvet. Altangolvet i all ära. Torrt, gammalt, sprucket. Men fyller sin funktion!
Något roligt skall presenteras. Det vi gjorde idag var frisbee-golf. Riktigt skoj! Första gången jag prövade. Får bli fler gånger!
Den bästa stunden på dagen är väl ändå morgonkoppen med cappuccino. Den smakar bäst av alla koppar under dagen, den fixar till humöret och sättet igång knoppen! LOVE IT!
Jag är allt annat än busy (upptagen) nu när jag har semester. Så jag slappar med en härlig ljudbok så fort solen och tillfället ges.
Nu kommer det att bli lite tätare inlägg då man helst skulle vara rätt i datum på denna fotoutmaning. Så jag kämpar på i rasande fart för att hamna rätt med datumen. Så stå ut, nu kommer ni att bombaderas med foton av allehanda slag!
TJING ;-P
Nu kommer det att bli lite tätare inlägg då man helst skulle vara rätt i datum på denna fotoutmaning. Så jag kämpar på i rasande fart för att hamna rätt med datumen. Så stå ut, nu kommer ni att bombaderas med foton av allehanda slag!
TJING ;-P
Den här utmaningens första bild! Att ta kort på sig själv är mindre kul men nu är det gjort!
Det finns en app till iPhone där man kan ta bilder och dela med andra som också har instagram. Men nu har inte alla iPhone så jag delar även med mig på bloggen för mina anhöriga som vill läsa och även andra läsare.
Upplägget ser ut som sådant att man tar ett kort om dagen. Vi får se hur det går det där med att ta ett om dagen då jag till veckan drar till sommarstugan med minimal täckning. Men finns täckning så kommer ett foto om dagen att levereras. Kanske fler!
Och för er som har iPhone/instagram så kan ni även följa mig där. och då är "protlah" namnet ni får söka på!
Upplägget ser ut som sådant att man tar ett kort om dagen. Vi får se hur det går det där med att ta ett om dagen då jag till veckan drar till sommarstugan med minimal täckning. Men finns täckning så kommer ett foto om dagen att levereras. Kanske fler!
Och för er som har iPhone/instagram så kan ni även följa mig där. och då är "protlah" namnet ni får söka på!
Strax innan start så var vi glada och nervösa.
Tillsammans med kumpanerna Anders och Jennie skall jag försöka mig på att klara av en halvklassiker.
Nu börjar leendet att försvinna då stegen styrs ner mot älvkanten...
Här kommer hela klungan i vår startgrupp, starten har gått.
Vink, vink. Här kommer jag!
Jag ser glad ut utanpå men livrädd inuti. Jag är sååå otroligt rädd för mörka vatten, sjögräs, sjöodjur, iglar, gäddor.
Men stolt över mig själv att jag återigen har simmat i älven, öppet vatten, mörkt vatten.
Förra året så startade jag med Vansbro tjejsim inför en tjejklassiker. När jag kom i mål då 2011 så var jag trött och sliten efter 1000 meter. I år när jag simmat 1500 meter var jag inte alls lika matt och trött. Det måste komma sig av ett helt års träning i tre av olika grenar. Träning ger helt enkelt resultat. Tog mig i mål på 42.40.
Hejdå! Simmar vidare mot resten av halvklassikern!
Imorse packades bilen och vi begav oss av mot Motala för tio mil på cykel.
Väl framme, laddade till tusen, rustades cyklarn och vi klädde oss själva vid bilen. Sen drog vi mot torget för att hämta ut startbevisen.
Glad i hågen över att vara på plats i tid svingade jag benet över cykeln och trampade iväg.
PANG!
Cirka 200 meter från bilen fick jag punktering. Men vad FAN. Ja, man ska inte svära, men nu passade det fint. Drog cykeln åt sidan. Och lika skickligt som vid ett pitstop på formel 1 bytte jag slang på framdäcket, satte hjulet tillbaka, slet åt mig pumpen för att pumpa upp ett tryck. Det här gick ju galant.
Fy FAN vad jag är bra. Ja här passade det också med ett svärord.
Men vad FAN igen. Ja här passade egentligen ännu fler svärord in. Döm om min förvåning när jag upptäcker att själva däcket spruckit längs med. Det var inte bara slangen som gått åt pipsvängen.
Nu blev det genast mycket ont om tid. Vi hade cirka två kilometer till torget och den sträckan skulle gås till fot med packning och cykel. Nu kände jag ilskan och stressen. Hur hinna detta!?!?
Men vi kom till torget i tid för att hämta ut nummerlapp, sedan vidare för att köpa nytt däck och ny slang. Nu gick allt i en rasande fart.
Pitstop igen och byte av däck.
Ladda med lite mellanmål och vatten.
Till servicen och få däcket pumpat.
Lämna in väskan för förvaring.
Kissa på bajamaja.
Skydda sig mot regn.
Ta sig till start!
När start-pipet ljöd så trampade jag i sakta mak fram. Livrädd att däcket skulle explodera ännu en gång. Men allt eftersom kilometrarna lades till mil blev jag mer och mer säker på att detta kommer att hålla.
Tre timmar och 51 minuter senare trampar jag över mållinjen. Mäkta stolt över mig själv och min cykel. Vilket team vi var!!!
JIHOOO!
