Helenas saliga röra

Kan varmt rekomendera att flyga med bihåleinflammation. NOT! Trodde huvudet skulle sprängas i bitar, explodera. Varenda landning och start kändes som tortyr ;-) 

När vi lyfte från Stockholm valde jag att skicka väskorna ända fram till sista flygplatsen då de frågade.

I Rom gick vi ner för mellanlandning och hämtade upp mer passagerare innan vi flög vidare. Vi landade i  Addis Abeba i stekhettan. Där slussades vi igenom säkerhetskontroll och in i vänthallen där det varken fanns toa eller vatten. Det fanns stora fönster och solen lyste rakt in. Torr i munnen som en öken. För vatten får man inte ha med sig in genom säkerhetskontrollen. Kunde inte annat än tänka på vatten.

Sedan lyfte vi mot Dar es Salaam. Där väntade våra väskor trots att jag valt att skicka dom hela vägen. Bara att ta med dom till hotellet. Men innan vi lämnade flygplatsen blev vi tvugna att bekräfta flygbiljetten vidare mot Shinyanga dagen efter. Via hotellet hade jag beställt taxi som skulle hämta upp oss. Det fungerade faktiskt.

Han hade en gammal dieselmersa till sju personer och 14 väskor. Undrar hur han tänkte. Men han fixade en till taxi så det löste sig.


Ceckade in på hotellet, gick en runda på området runt hotellet och slutligen tillbaka för att äta. Sen duscha och sova då vi blev tvugna att checka in 4.30 följande morgon.

Vid incheckningen mot Shinyanga hade jag och Lina tillsammans 33 kilo övervikt så det blev till att böta saftigt, 150.000 shilling (750 kronor). Och de tog inte kort. Så det blev till att plocka från de andra i sällskapet.

Vi lyfte från Dar es Salaam 6.30 och landade någon timme senare i Shinyanga på en landningsbana av grus :O
Flygplatsen var ett skjul mitt ute i ingenstans och i ankomsthallen fanns en soffa och två fåtöljer.

Äntligen var vi färdig med flygresorna. Nu var det jeepresan kvar. Vi åkte in till Shinyanga town men då det var söndag fanns det inga internetstickor att köpa. Allt var stängt. Brassade vidare till Nzega, gick på marknad och handlade frukt och juice till frukosten.

Väl framme var det god middag till hela gänget. Supergott när man levt på flygplansmat i ett par dagar.

På kvällarna är internet supersegt så jag kan inte bjuda på några bilder. Lägger ut en hel radda imorgon istället.

Men jag mår bra och allt har gått bra. Vi alla är lite dåliga i magen med det finns det bot för ;-)

Det sägs att varje kvinna någongång i livet skall genomgå en leopardfas. Personligen skulle jag ALDRIG dra på mig ett plagg som ser ut så. Men eftersom alla skall igenom denna fas så väljer jag att gå igenom den nu.

Vad kan vara bättre än att genomgå denna period i livet den månad jag skall spendera i Afrika. Så därför väljer jag att ha leopard-bakgrund under vistelsen nere i söder.

Natten har varit så där. Jag har sovit ganska ok. Men känner mig ändå inte trött. Bihåleinflammationen har lättat så det känns i alla fall inte i tänderna. Har laddat upp med nässpray inför flygningen.

Kollade packningen en sista gång och upptäckte att resväskan var sprucken. Nu har min man lagat detta med lim och silvertejp. Finns inget som inte kan lagas med silvertejp.....enligt vissa! Nu hoppas jag bara att den håller tur och retur.

Imorgon bär det av mot sydligare breddgrader. Väskorna är packade och står redo i hallen. Resnerverna sliter i kroppen och rastlösheten motionerar mig genom huset i en salig vandring från rum till rum. Petar lite i en blomkruka, vänder på en blomma, flyttar på en stol, kollar biljetten, byter plats på några prydnader, torkar av en dammig blomhylla, kollar biljetten, kollar kontot, kollar på stjärnorna, pussar barnen, kollar plånboken och få se hade jag kollat att biljetten var med.



Jo visst är biljetten med. Frågan är bara om den kan avläsas imorgon efter allt tummande på den. Den är snart oläsbar och jag kommer väl inte längre än till incheckningen på Arlanda.

Nu ska jag göra ett försök att varva ner och se på en film. Förväntar mig en orolig natt med minimal sömn!

Har grottat ner mig i skolböcker i tre dagar nu. Men det har gett resultat. Är klar med tre inlämningsuppgifter av fem som är mitt mål att hinna innan avresa till Afrika.

Har haft ett långt samtal med min älskade Lina. Det är mycket som är kvar att fixa inför resan. På tisdag skall vi ha ett "telefonmöte" ang. skolböcker, sposringsmaterial, packning, hotellbokningar i Dar es Salaam, disputationer och upplägget på C-uppsatsen.

På något vis känns den här terminen som skoltidens kortaste och arbetet som behöver läggas ner känns som kilometervis för långt för terminen. Pressen känns vill jag lova.

Det visar sig på många sätt i mitt snurriga framträdande. Jag har helt enkelt halva hjärnan i resväskan redan. Och den andra på väg. Mina studieresultat blir lidande. Tur att jag har en underbar lärgrupp som stöttar "vimsmajja" i sin framfart.

Jag kan känna det där hysteriska skrattet gro och bubbla i bröstkorgen hela tiden. Det är väl all spänning, press, nervositet och glädje som samlas på en plats.

Jag har post-it lappar på hela datorn om allt som skall fixas. Små noteringar i almanackan att komma ihåg att hämta ut medicin och ta medicin.

Till råga på allt så fick jag se ett M! i kalendern i köket. Ja, inte vet jag vad det är för anteckning jag tänkt att jag skall komma ihåg. Den noteringen är satt på dagens datum så idag är det förmodligen något jag glömt av. M!, är det någon som kan ha en aning om vad jag kan tänkas mena!?!?!

Men trots allt detta mår jag superbra. Jag har absolut inget att klaga på. Idag läste jag ett citat i det kompendiet vi studerar nu som jag tycker stämde in så bra.

"Stress är inte hur man har det utan hur man tar det"

Har mailat en del företag som vill vara med och sponsra barnen i Afrika med lite nödvändiga saker för att kunna sköta sin munhälsa.

Och gensvar har vi fått. Värmer hjärtat att det finns några i detta penningtörstande, vinststrävande samhälle som vill dela med sig gratis.

Det är Wrigley´s Extra, Colgate och folktandvården i Bengtsfors skänkte GUM-tandborstar.





Detta tackar vi för. Nu gäller det bara att få ner det i resväskorna. Så mycket som bara får plats!

Nu har jag den äntligen i min hand.....BILJETTEN!........till Afrika. Tänk att det börjar närma sig. Endast 46 dagar kvar. Känns som om jag inte kommer att hinna med allt som skall göras innan. Har några teman som jag gärna vill ha inlämnade och färdiga innan jag drar iväg. Det skall packas, både privata saker och allt sponsringsmaterial. Blodprover skall lämnas och naturligtvis har jag även tagit på mig lite jobb på vårdcentralerna i Deje och Forshaga. Som om man inte hade tillräckligt att tänka på.

Men att få gå iväg och jobba är som medicin för mig. Släppa skolan för några timmar. Längtar så otroligt mycket tills man får ett vanligt fast jobb med lediga helger och kvällar.

Nu tror jag alla handlingar är klara för avresa. Pass, gula kortet och biljetterna. Skall bara växla lite pengar på Forex så jag kan betala mitt visum när jag kommer in i Afrika.

Nu är jag åter på Värmländsk mark.

Jönköping var riktigt fint men består av hur många kyrkor som helst och ett pappersbruk. Vilken annan stad har ett pappersbruk i centrum!?!?!

Vi fick frågan på vilket hotell vi bodde! Det bredvid kyrkan svarade vi! Hehe, vilken kyrka frågade de andra. Ja jisses. Inte lätt att veta. Den med ett torn och ett kors högst upp. :S

Igår så hade vi möte på skolan i Jönköping i sex timmar.  :tired: Men vad intressant och givande detta var. Det har nog rätat ut alla frågetecken och klarnat upp synen en hel del. Känns ännu mer hanterbart nu. På måndag så skall instruktionsvideon framställas. Då har jag föreläsning mellan 8.30-17.00, direkt efter detta så skall vi möta upp producenten för att sätta igång.

Iiiiiih! Vad spännande.

Igår kväll i Jönköping var vi bjudna på middag alla vi som åker tillsammans till Nkinga. Det känns som om vi är ett superdupertrevligt gäng. Vi hade sååå roligt. Totalt är vi sju stycken som sluter samman på Arlanda. Då har två redan åkt tidigare.

Väskan är nu packad, allt är klart till barnen. Imorgon lämnar jag dom på dagis och skola för att bege mig till Karlstad för att kliva på bussen mot Jönköping. Ska tillbringa måndagen tillsammans med profesorer och lärare samt de två elever som reser till Nkinga från högskolan i Jönköping.

Natten kommer att sovas på Victoria Hotell i Jönköping för att på tisdagen ta bussen hem mot Värmland igen. Känns konstigt att lämna barnen och Henrik bara för en natt. Hur kommer det att kännas när jag vet att jag drar till Afrika för fyra veckor utan mina älskade!?!?!

Nu skall jag krypa ner för att få mig några timmars sömn innan avfärd.

NATTI!

Hela förmiddagen har jag fixat det sista på skolarbetena och väntar bara på att lärarna skall öppna upp "klassrummet" så att man kan ta del av varandras arbete. Henrik bad mig ringa ett samtal till Dell support, det har jag gjort.

Jag har kollat igenom kalenderna i tron om att jag glömt något. Har kollat igenom datorn, kollat mailen men ändå har jag haft den där krypande känslan i kroppen att det är något fel, något jag missat. Den känslan är lite småjobbig att gå och dra på. Har känt den sedan igår.

Igår var det i tron på att min kära pappa opererade knäet som gjorde att jag kände så, men känslan fortsatte efter att jag pratat med mamma som sa att allt gått bra.

En kram till dig pappa. Hoppas du snart är smärtfri.

Igår kväll kände jag mig allmänt irriterad och när jag lagt mig hade jag gråten i halsen. Jag var inte ledsen men det kändes bara jobbigt.

Känslan är som om man är bakis, ångest, att man har gjort något dumt och inte kan stå för det. Jag har helt enkelt INTE kunnat sätta fingrarna på vad det är som gör att jag har den här känslan, förän nu.

Jag tror att jag har kommit underfund vad det kan vara som gör att jag mår så!

LARIAM

Malariamedicinen!

Det är det enda jag kan komma på. Det var ju några av biverkningarna som var oförklarlig oro, depression. Det har gått två dygn sedan jag tog medicinen så det är väl bara att vänta och se om det blir värre. Men den här känslan går att leva med om man vet att det beror på medicinen. Men skulle det bli att den blir värre då är det nog inte så smart att fortsätta.

Nu kan det ju vara att man bara mår så ibland, det händer i alla fall för mig. Men då brukar jag ändå kunna sätta fingret på vad det är som "stör" mig. Men nu finns inget!

Avvakta!

Utvärdera!

Vänta!


BAH! Likgiltig!

Imorse susade jag iväg till Vaccinationscentrum, tänkte att detta går väl fort.

In. Hacka spruta. Ut!

Men inte då! Det skulla pratas och skrivas papper, informeras och vaccinet skulle blandas och allt skulle föras in i datan.

När jag kom in i rummet var där tre män. En ordinarie läkare, en läkare som skulle lära sig verksamheten och en manlig sjuksköterska. Alla var dom där enbart för mig. :love:

Totalt fick jag fyra sprutor, två i varje arm. Blev vaccinerad mot Gula febern, Hepatit B, Kikhosta, Stelkramp, Difteri, Polio och Tyfoid.

Det skulle egentligen varit den tredje och sista sprutan för hepatit B men eftersom jag inte följt programmet rätt så måste jag lämna ett blodprov om en månad för att se om jag har tillräckligt med antikroppar. Annars blir det en spruta till. Då när jag lämnar blodprovet så skall de även köra ett test mot HIV för att klargöra att jag är frisk innan jag åker. Sen när jag kommit hem skall jag vänta tre månader och sedan ta ett nytt HIV-test.

När vaccinerna var färdiga så skulle det "gula kortet" fyllas i. Utan det kortet kommer jag inte in i Afrika. Det är beviset för att jag är vaccinerad mot gula febern. Därefter fick jag Dukoral med mig, magmedicin som skall tas ca 2 veckor innan jag åker.

Sen kom vi till malariamedicinen. Det finns två olika. Malarone som man tar en om dagen och kostar ungefär 1500 kronor. Den andra heter Lariam och kostar 500 för hela vistelsen. De rekomenderade Lariam då man endast tar en tablett i veckan. Nackdelen kan vara biverkningarna på denna som är huvudvärk, yrsel, illamående, depression, oro, rastlöshet, sömnrubbningar och förvirring (precis som jag har det nu då) :D

Så för att se om jag tål denna medicin så har jag redan nu startat medicineringen och skall göra det i tre veckor framöver. Klarar jag inte av Lariam får jag byta till den dyra! :(


Bevis, certifikat, lab-papper och medicin.


Fyra sprutor ;(


De två viktigaste dokumenten för att ta sig in i Afrika.
Man ser verkligen ut som en förrymd fånge på kortet.

Någon (pappa;)) sa åt mig när jag skulle ta kort till körkortet: -Se ut som du gör när de tar fast dig!

Alltså inte sprudlande glad.

Jag tog honom på orden! Likaså i passet. Ser skräckslagen ut. Ungefär som när man åker fast i tullen ;)

Nu börjar det smärta i ena armen så det även är svårt/jobbigt att skriva på datorn. Så jag tror att jag ger upp.

TJINGELING! :cool:

Idag har vi bokat tågbiljetter till Arlanda med X2000. Har även suttit i telefonen med resebyrån där det framkom att vi behöver övernatta i Dar es Salaam på vägen till Nkinga. På vägen hem behöver vi ha en hotellnatt i närheten av Kilimanjaros flygplats, typ i staden Arusha. Detta får man boka själv. Men det skall väl gå att ordna.....

Sen är det lite kruxigt med packningen. För ifrån Stockholm till Dar es Salaam via Addis Ababa får vi ha med oss två resväskor á 23 kg och ett handbagage på 7 kg. Alltså totalt 53 kg. Men när du kommer till inrikesflyget och ett annat flygbolag så har de inga skrivna regler för bagage. I mån av plats och antal passagerare så försöker de tillgodose andra flygbolags bagageregler.

MEN HALLÅ!

Om det är fullt på planet!!!!!

Ska vi då lämna hälften av bagaget i Dar es Salaam?

Jag betalar inte för övervikt!

Svaret från resebyrån: Ja det här är Afrika!



Trygga lilla Sverige där allt skall vara skrivet och på papper med lagar och regler. Det lämnar man för friheten och ovissheten och spänningen att aldrig så noga veta vad som kommer att hända och hur det skall gå.

Detta blir spännande.

Imorgon blir det till att börja leta lediga hotell. Det vill man ha klart innan man åker. Känner inte för att leta när man väl landat. Vore skönt att bara veta i ovisshetens land.

Då börjar det närma sig ännu mer. Igår fick jag mail från resebyrån. Vi har fått lägga om rutten lite. Vi hinner inte ta någon avstickare i slutet. Vi har insett att vi har alltför mycket att göra där nere. Även om vi skyndar oss så kan vi tidigast komma hem på söndag 3 april. Måndag den 4 april börjar praktiken. Så det känns lite trist att inte hinna med något annat.

Men vi kommer att göra utflykter utifrån där vi bor så helt utan upplevelser blir vi inte. Samt att hela resan är en enda stor upplevelse.

Här är de aktuella tiderna. Resebyrån ville bara veta att det är ok så skriver de ut biljetterna i slutet av nästa vecka och skickar dom.  JIPPI!

Dag	Datum	Från	Till	Avg	Ank	Flight	Status
TOR	04 MAR	STOCKHOLM	ADDIS ABABA	2000	0750+1	ET703	HK2
FRE	05 MAR	ADDIS ABABA	DAR ES SALAAM	1015	1255	ET805	HK2
LÖR	06 MAR	DAR ES SALAAM	SHINYANGA	0630	0830	PW408	HK2
FRE	01 APR	SHINYANGA	KILIMANJARO	0850	1150	PW408	HK2
LÖR	02 APR	KILIMANJARO	ADDIS ABABA	1645	1945	ET804	HK2
SÖN	03 APR	ADDIS ABABA	STOCKHOLM	0040	1000	ET702	HK2

SPÄNNINGEN STIGER INOM MIG!

Igår kom årets bästa julklapp nerdimpandes i postlådan. Jag sökte ett stipendium från Dalarna tidigare i höst. Man var berättigad till stipendium om man var född och uppvuxen i Dalarna, gått minst sex år i skola i Dalarna och nu studerade på annan ort. Jag uppfyllda alla dessa krav och blev beviljad stipendiepengar som betalas ut i slutet av februari.

Så nu kommer jag att få ett bidrag till min resa till Afrika. Alltid välkommet.



Summan pengar jag blev tilldelad var hela 9000 kronor!

Hej hopp!

Här tänker jag skriva om resor och tripper och utflykter mm.