Tänk vad tiden går.

För fyra år sedan lovade vi att älska varandra i nöd och lust. Vi för evigt. 

Du och jag, älskling!

Bröllopsdagen och dagarna innan och efter är ett minne för sig. Inget vanligt bröllop, ingen vanlig bröllopsresa. Inte som alla andra. Det är varken vårt bröllop eller vi. 

Vi har växt ihop till ett VI.

Vi reste till Henriks föräldrar som då bodde i Shanghai och där tillbringade vi många dagar. Vi reste till Peking, där gifte vi oss och spenderade några dagar till. Sen reste vi "hem" till Shanghai igen. Totalt tre veckor i Kina, helt oförglömliga veckor.

På bröllopsdagen "gifte" vi oss först på gammeldags kinesisk stil ;-P
(vi klädde ut oss och blev fotograferade)


Detta var även det första officiella kortet och beviset som sändes ut till släkt och vänner på att ett bröllop skett.


För fyra år sedan fick jag den efterlängtade ringen på mitt finger. Fick den av en av de viktigaste personerna i mitt liv. Tack för alla dessa år, Henrik!



Så till dig min älskade så vill jag bara spela denna låt!



 
Sedan dag ett har Filippas akvarium inte mått lika bra som Adams. Fast jag skött dom lika så frodas Adams akvarium och fiskarna växer och vi har fått yngel. Filippas däremot är dystert, aldrig riktigt klart, fiskarna har dött en efter en. 

För ungefär tio dagar sedan så upptäcktes vita prickar på hennes svarta Molly, de spred sig snabbt och vidare till andra fiskar. Tydligen hade fiskarna fått vita prick eller sammetssjukan. Båda med relativt dödlig utgång. Så det blev till att fixa medicin på djuraffären.

Nu var det ju som så att när vi skulle skaffa fiskar var jag lite motsträvig då jag tyckte det verkade krångligt med fiskar och städning av deras "hem". Men i djuraffären bedyrade man heligt att de var det lättaste djur man kunde ha. Det var bara att sköta jämna vattenbyten så skulle allt annat bara flyta med. 

Jag gick på detta! Med hull och hår!

Men nu är jag här och det är allt annat än enkelt. Alla andra sjuka djur kan du lägga i en kartong/bur och åka iväg till veterinären och säga: Gör det friskt eller avliva det! Ja just det, kostsamt kan det vara. Men det är enkelt.

Det är ju inte så att jag kan ta den sjuk fisken i en syltburk, fylla burken med vatten och köra till veterinären och säga: Kan du bryta nacken av den eller göra den frisk!!!

Nähäpp, det kan du inte!?!?!

För nu är det ju så att om fisken är sjuk av parasiter så finns parasiter i akvariet. Det hjälper inte att bota bara fisken. Hela akvariet är sjukt!! Och det är inte så att jag slänger in akvariet i skuffen på bilen och tar med hela skiten till veterinären. Nämen fisken lider ju och jag bryter INTE nacken av den! Fiskar är slemmiga och hala och små, yttepytte små.

Ja men lider fisken så ska du slänga den i kokande vatten. Det är det mest humana, just det, humant. Det är det bästa för mig! Men jag vill inte offra någon kastrull att koka akvariefisk i med parasiter fulla kroppen. BLÄ!

Så därför har vi köpt medicin på djuraffären och försöker nu bota fiskarna och akvariet på egen hand. I åtta dagar ska man hålla på, grön medicin, mindre ljus, ingen mat, ge mat, töm ur vatten, fyll på vatten, spara vatten i en hink till fintret, ta ur filtret, skölj filtret, sätt i filtret, kör pumpen utan filter, kör pumpen med filter.

YES, medicin IS DA SHIT!

Dag efter dag har vi fått en fisk som dött. Dag efter dag har vi haft toalettbegravningar. Stått i badrummet med krokodiltårar rinnande nedför kinderna och sagt hejdå till Theo, Filip, Norabell och många fler. Sen tryckt på spolknappen och lovat nya fiskar när akvariet är friskt.

Till Filippas hemska sorg kan tilläggas att hon gick på toa en dag efter en traditionell fiskbegravning för att kissa. Och gissa skriet när hon upptäckte att en fisk kommit tillbaka till toaletten, fortfarande död, och hon hade kissat på den!

Japp, nu är vi då framme till näst sista dagen av medicinkuren och kvar i akvariet finns det en mal och en kampfisk. Resten är borta med toaletten! Få se vad som finns kvar imorgonkväll.


En bild på det fina gröna akvariet!

Idag ägnade vi förmiddagen hos svärföräldrarna. Ja, eller rättare sagt åt deras hus och trädgård. För svärföräldrarna dom lyser med sin frånvaro, länge till! ;-P

Dom möter sommaren i Chile medans vi går mot höst och vinter så det är inte så synd om dom. Men nu var det nedfallen frukt som skulle plockas upp, löv som krattades ihop och några möbler som ställdes under tak inför vintern.

Posten kollades, blommorna vattnades och värmen sågs över.


Hösten är en fin årstid.


Älskar den!


Adam klättrade upp och såg till att några äpplen föll till marken....


Filippa kom med skottkärran så vi kunde köra undan frukt och löv.


Medan "gudfadern" skötte affärerna slet resten av familjen.. ;-P


Ett kalt hörn redo att möta vintern!


Några äpplen gick att äta och barnen var nöjda när arbetet var genomfört.


Så nu önskar vi alla där ute en trevlig höst och säger välkommen till vintern.

Till farfar och farmor: Trevlig vår/sommar och njut allt ni kan. Ungefär fyra månader fram i tiden så ses vi och då går vi mot vår även här. Kramar i massor från Forshaga!


Sitter i soffan och söndagsmyser med mina barn. Men nu ska vi krypa ner i sängen och ladda inför en ny lååång vecka.

Fem arbetsdagar, fem skoldagar med efterföljande fritids i kanske fem dagar. Maken är förhoppningsvis hemma torsdag eller fredag. Då kanske småttingarna får kortare dagar.

Nu säger vi natti!

Såg denna på FB och kunde bara inte låta bli att tänka på Henriks kommentar när jag studerade och han kom hem.

Till bilden var det denna text.

Pappa kommer hem och frågar "Vad i hela friden har hänt här?!?!" Hon säger "Du vet när du kommer hem varje dag och säger "Vad har du gjort hela dagen?""

Få se, idag har jag inte DET!


KLOCKRENT!

I helgen som var var vi upp till Malung på en blixtvisit för att fira min far som fyllde år. Vi åt surströmming. Kräftsoppa och korv serverades för de som inte åt surströmming. Vin och drinkar, skratt och sol, kusiner och gråt. Men mycket lyckat var det ändå.

Innan maten serverades var det fruktstund ute i solen på morfars och mormors pooldäck.





Sen när det blev dags att öppna surströmmningsburkarna så blev det lite protester för lukten och lilla Jill frågade vem som pruttat vid matbordet ;-P

Men sen så blev det tårta och lite gladare miner bland barnen.







Sen blev det natta och nästa morgon åkte vi hem till Forshaga för att säga hejdå till farfar och farmor som drog iväg tillbaka till Chile och blir borta till februari/mars.

TJING!
 

Igår kom älsklingen hem med en helt underbar present. En batteridriven jacka. Med värme i....

Filippa rider ju som många redan vet. Och ni som någongång stått i ett ridhus på vintern vet hur kallt det kan vara. De rider oavsett väder ner till ungefär minus 17. Det är kallt. Jag lovar er!! Att vara hockeyförälder och stå i en uppvärmd ishall är inget jämfört med detta.

Sen hör ju till saken att man inte kan hoppa rent, veva i armarna och göra åkarbrasor. Det kan skrämma hästarna.

Men nu blir det nog betydligt behagligare att stå stilla i stallet då jag fått en jacka med inbyggd värme som drivs på batteri.

Tack, älskling! :-D

Idag är det första riktiga heldagen på skola för barnen. De var väldigt glada att få åka till skolan idag.

Själv är jag ledig och vet inte riktigt vad man ska göra. Sitter själv här hemma. Har en sprängande huvudvärk som inte vill släppa. Så det får nog snart bli en värktablett och sen en vals med dammsugaren. Filippa skall hämtas kl 11.00 och Adam 13.30. Så det blir till att dra igång här hemma om jag ska få något gjort!

Ikväll är det ridning för Filippas del. Få se vad resten av dagen har att bjuda på. Nu ska jag göra lite nytta här hemma!

TJING!
För tio år sedan:

*Vi var i Tyskland hos vänner.

*Vi hade världens tur när bilens däck ramlade av efter att vi lämnat autobahn.

*Vi tog in på hotell i Danmark där bilen inte tog oss längre. Bilen blev bärgad och körd till Sverige och vi fick leta hyrbil.

*Vi var på restaurang i Lökken och jag åt tills byxorna sprack :-P

*Vi fick rusa ner till stranden i Lökken 23.30 för att förlova oss på rätt dag, så som vi graverat in på ringarna.

Det var minnet av vår förlovningsdag som skedde för 10 år sedan. Vi hade sådan otur och samtidigt tur i det hela. Då var vi bara stressade och lite ledsna över allt krångel. Men idag är det ett minne för livet.

Vi hade nog änglavakt den dagen vi färdades på Autobahn. Det knäppte konstigt i bilen så vi stannade någongång för att kolla vad det kunde vara, men finner inga fel. Vi fortsätter vår tur vidare i sådana farter som Autobahn tillåter. Knäppandet fortsätter. När vi kommer till Danmark och svänger in på en parkering, vi åker kanske i 20 kilometer i timmen, då viker sig ena hjulet. Det är inte bara däcket som lossnar det är hela upphängningen som ger vika. Bilen står på tre hjul, fullpackad i alkohol ;-P

Det visade sig vara ett konstruktionsfel som bilen skulle ha blivit inkallad på och åtgärdat. Men det har missats på vår bil. Nu gick allt bra och volkswagen betalade både för hyrbil, hotell, bärgning till Sverige och fyra nya däck.

Men innan vi flyttat över all alkohol till hotellet (efter 10:e vändan med öl, sprit och vin började andra gäster på hotellet erbjuda sin bärhjälp), ringt bärgare, betalat bärgare, tagit tåget till närmsta Europcar, hämtat hyrbil, åkt till Volkswagen och pratat med dom, kört tillbaka, lastat i all alkohol, packat upp på hotellet, fått oss en bit mat (det var här jag åt tills byxorna sprack), fick springa tillbaka till hotellet för att byta byxor, då var klockan 23.30. Det var bara att rusa ner på stranden och försöka att göra det lite romantiskt och sätta ringarna på varandras fingrar innan klockan slog 00.00.

Efter detta störtade vi i säng!

Förlovade blev vi och förlovade är vi än idag. Det var någon där ovan som ändå ville oss väl!


Adam har länge sett fram emot att åka upp till sommarstugan och fiska med morfar och mormor. Så i torsdags förra veckan bar det iväg, hela familjen. I den sommarstugan har jag växt upp på somrarna och där finns något speciellt som inte finns någon annan stans. För mig är det rena rekreationen att åka dit. Släng dig i väggen kusten, fästingar, hav, maneter, tång och allt annat. För mig är skogen livet. Myrtallar, täta granskogar och vidsträckta myrar.


Det lilla huset ner i Dalen!


Filippa beställde pannkakor av morfar. Det gjordes ute på grillen.


Mormor, Jill och Filippa i solen.


Filippa fick pröva på att fiska nedanför stugan...


...och lyckades få två fiskar.


Sover man över i mormor och morfars sommarstuga få man äta macka i sängen!


En av aktiviteterna var blåbärs-letande med mormor.


Jill visar stolt upp ett av sina fynd.


Syster Ida och lilla Nellie var också med.


Sen var det dax för Adam att få följa med på en längre fisketur. Eftersom man är störst fick man åka iväg där man kan kasta med kastspö. Och fångsten blev bra! I alla fall för Adam.


Sen fick man vassa kniven och sen var det bara att rensa det man fångat. Lite äckligt tyckte Adam.


Kusinerna Jill och Filippa.


Mormor bär det tunga lasset med Jill och fiskespöet. Om ni tittar riktigt noga, jag menar riktigt noga....så kan ni se att morfar bär.....ja inget mindre än den lilla, lilla fisken ;-P


Även fiskelyckan hängde i för Jill som också fick en fisk!


Sen byttes den ena kusinen ut mot en annan. Då tändes en brasa i grillen och barnen lekte med elden....


...till mörkret föll och vi fick tvinga in dom i säng.

Vistelsen i sommarstugan var lika lyckad som alltid. Själen är full av energi, batterierna laddade och jag var relativt redo att börja resan från sommarstugan till nästa äventyr.

Hejdå Dalen!

Idag har skurarna löst av varandra. Men solen har visat sig däremellan. Imorse flöt det vatten i vår häck och efter dagens nederbörd så ser det inte bättre ut. Nu flyter det även på gräsmattan. Det är lika blött som på våren när "smältsnön" ligger tjock. Ikväll blev det till att tända massa ljus för att bli av med den råa känslan och få lite värme inombords. Jag VÄGRAR att slå på värmepumpen i mitten av juli. Det är en principsal...

Vi tackar så mycket för vykorten ni skickat till barnen. Hundarna och hästarna var spännande att höra om och barnen hade nog gärna sett dom i verkligheten.

Hemmet står kvar, frysen äter vi ur ;-P, gräsmattan är så snyggt klippt hela tiden, grannarna hälsar så mycket. Både de på er sida och andra sidan gatan. Penséerna har hållit sig fina till nyss. Nu är de utbytta mot vit/rosa petunior. Än så länge lever alla blommor inne i huset och ute står trädgården i blom.

Igår när jag planterade petuniorna öppnade jag upp dörren hos er, satte iPhonen i "dockan" i köket, poppade musik och satt på framsidan i lugn och ro. Fick lite egentid men ack så tomt det känns när ni inte är här hemma hos oss. Men det både såg och lät bebott. Huset alltså ;-)

Här hemma rullar livet på i fullt tempo. Henrik gick på semester i går, torsdag och är ledig fem veckor. Själv har jag en vecka kvar att jobba. Dock inte som tandhygienist utan jag gör en vecka nere på vårdcentralen som undersköterska. Det ska bli otroligt roligt. Nu i helgen åker vi till Örebro på maskerad och barnen blir passade av vännerna i Olsäter.

Storebror hälsar: "Jag önskar att ni kom hem lite tidigare och jag gillar er. Och älskar er!
Lillasyster hälsar: "Jag önskar att ni kunde komma hem och köpa en hund som vi kunde passa när ni reser bort. Älskar er och saknar er!"

Nedan kommer en bild på några av blommorna i er trädgård.

Jag och Henrik hälsar: KOM HEM!!!!!!!

...måste gjort nåt fel. För jag har bara regn hos mig.

Maken och sonen sitter och spelar på varsin dator. Dottern har kompisen M på besök. Helt underbart att höra och flytta in i deras värld en stund. Så bekymmersfritt.

Själv har jag myst ner mig under täcket och tagit med mig boken jag läser just nu. Nu börjar det hetta om öronen på huvudpersonen. Behöver lite spänning i detta väder.

Nu sitter vi, sessa och jag (periodvis Henrik) med en skål fredagsmix och vilar våra ögon på eurovision song contest 2012.

Har fått en dotter som är trollbunden av detta. Sång och dans är spännande. Nu väntar hon med spänning på "ufo-foria" med "lårin".

Tiden bara rusar iväg. Hinner knappt ägna tid åt att blogga. Så här kommer en sammanfattning av vad som hänt den senaste tiden.

Jag har fått en cykel i tidig morsdagspresent av barnen (maken). Nu ska det väl gå lättare att ta sig runt de 10 milen som skall avverkas.




Har hunnit få några mil i benen i alla fall. Men fler ska det bli. Hoppas jag. Är lite öm i kroppen efter att ha ramlat med cykeln. Lugn, lugn. Den var stillastående. Men fötterna satt fast. ;-P Så handen, armbågen och höften fick sig en rejäl smäll.

Att sporta är uppenbarligen farligt!?!

Sen har poolen plockts fram och installerats. Efter tjat sedan i påskas. Och ja tänk att barnen badade. I 15 grader!










Men det var inte bara skönt!


Sen blev det bullbak till Filippas kalas som hon hade på stallet.





Det var i korta drag vad kristihimmelfärdshelgen har ägnats åt.

En kaffe i min ensamhet i solen, det enda som hörs är fåglarnas kvitter. Resten av familjen sover, ja faktiskt resten av gatan verkar det som. Tänk att gatan kan vara så tyst?!?!

Dricker kaffe, filosoferar och inser att maj månad kunde inte ha börjat mer perfekt.

Sol från klarblå himmel, jag och en kaffekopp!

Detta är bara till dig!

Jag kör inte "fel", jag kör som man ska!

;-P

Nu är det sista myskvällen på påsken. Imorgonkväll blir det tidig kväll. Sen så blir det jobb, dagis och fritids på tisdag.

Och då ska allt godis bort. På ett eller annat sätt. Kastas, gömmas, ätas. Nu blir det sockeravgiftning hela veckan lång.

TJING!

Igår var det god påskmiddag hos de älskade svärföräldrarna. Bara vi sex totalt. Lugnt och stilla. Åt mat, spelade kort, drack vin och åt godis. Härliga lugna påsk.

Kräver inget mer när jag är genomförkyld. Kvällen avslutades med fyrverkerier.

Idag ska vi dit och äta upp resten av påskmaten.

TJING!

Önskar chefen!

Imorse när jag kom till jobbet fanns ett påskägg på mitt bord.

En rar chef försedde sin tandpersonal med godis ;-P

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1220608/images/2012/pic_197125006.jpg" class="image">