Plums

0kommentarer

Uppe med tuppen på min jourdag för att hinna med så mycket renovering som möjligt innan och ifall jag skulle bli inringd. 

På med renoveringsstassen, håret på ända och sladdar in i badrummet i full fräs med mobilen i ena handen, kaffekoppen i den andra och penslarna i armhålan. Tar en stor klunk av det varma, ljuvliga kaffet, ställer muggen på golvet, drar en hand genom det ostyriga håret, lägger mobilen på stolen och sätter mig på knä för att strukturera upp färg, penslar och annan bråte. 

Stolen som telefonen ligger på står alldeles intill toaletten. Den har använts för att stå på när jag målade högst upp vid taket. Den har otroligt nog exakt samma höjd som den där jäkla toalettstolen som någon jäkel har placerat alldeles intill trästolen. Telefonen ligger tryggt och säkert. 

Jag grejar och donar, tar en klunk kaffe, nynnar lite lätt för att livet är så underbart just nu. Det är jag och färgburkarna några timmar framöver. Vänder mig om, sopar i armbågen i trästolen och ska precis uttala ett fult ord då det gjorde rätt ont. Men så ser jag, som i slowmotion, hur stolen lättar från två ben, skapar en satans liten sluttning. RAKT MOT TOALETTEN. Dragningskraften mot toaletten har satts igång, telefonen är på glid, den närmar sig kanten, ligger och vippar innan den bestämmer sig för att slutligen ta det där sista skitvippet, glida över till toastolen och avsluta färden med ett PLUMS!  

Från armbågsstöten till PLUMSET så tar det nog inte mer än 2-3 sekunder. På den tiden hinner jag resa mig från att sitta på knä, via att gå rakt upp mot taket på tå och stå i fullängd vid toasitsen. Penslarna är kvar på golvet, kaffekoppen står vid sidan utan en droppe spilld. Min hand är nere i toavattnet samtidigt som PLUMSET. 

Men faktum kvarstår. Min splitternya telefon har varit ner i toakröken och vänt! 


Ja, ja! Vad är väl en bal på slottet....


Nu ligger telefonen på en handduk, på ett element och ska startas upp tidigast onsdag morgon. Upp till bevis nu, iPhone!

Kommentera

Publiceras ej