Helenas saliga röra

Idag introducerade jag barnen i min barndom. Vad vi fick göra som små.

Jag minns somrarna i sommarstugan på kvällarna. Mörkret föll ute, det enda som hördes var suset från gasollampan. Hela familjen satt samlade runt bordet. Inte en teknisk pryl så långt ögat kunde nå. Möjligtvis en radio. Men den var tyst nu. Gasollampans sus blandades med knastret från elden i kaminen.

Vi hade fått varsin tidning, en tidning med blanka sidor och varsitt stearinljus. Under uppsikt fick vi sakta droppa stearin i tidningen över en viss bild, se till att det blev tjockt, sedan bryta det från tidningen. På baksidan av stearinet satt nu bilden från tidningen.

Detta roade oss länge.

Likaså roade det mina barn. Att leka med elden gillar alla barn. Och hellre än att bara varna och hålla dom borta så får de lära sig hantera elden varsamt.

Men det var svårt att få dom i säng. Fick muta med att de fick fortsätta imorgon.