Regnet det bara öser ner

0kommentarer

Inatt har det regnat från vidöppen himmel. Var osäker på om det regnade in eller inte. Torrt i sängen var det men för övrigt regnade det öronbedövande i timmar. Mitt i regnet när man inte trodde att det kunde bli värre så tilltog det.

Idag hoppas jag på lite sol när man ändå är ledig. Vill sätta mig lite och njuta av värmen som just nu lyser med sin frånvaro. Endast en rå känsla finns kvar efter allt regn.

Igår bokade vi rum på Kipepeo village för att slappa och ha semester.  Vi fick hjälp med att boka om biljetten från Shinyanga till Dar es Salaam en vecka tidigare då vi redan är klara med all datainsamling. Så vi lyfter från Shinyanga den 25 mars. Förhoppningsvis så blir även internetuppkopplingen bättre i Dar es Salaam så att man förhoppningsvis kan skypa med omgivningen.

Vill bara ligga på stranden och göra ingenting. Kanske läsa en bok och plugga lite. Det tycker jag att jag gjort mig förtjänt av. Kanske kan komma hem med nya krafter till att göra slutspurten på Tandhygienistutbildningen. Kommer hem på söndag 3 april kl 10.00 till Arlanda och på måndag morgon kl 9.00 börjar en nättenta.


Bjuder på en bild som inte är världens vackraste. Svettig, lortig, fet i håret och i full färd med studien. Men det roliga med bilden är skuggan. Sådan skugga får man aldrig i Sverige.

Längtan efter att få åka hem blev betydligt större när jag fick mail hemifrån. Med jättegullig text om vad barnen ville säga till mig och bilder på mina härliga där hemma.

(Adam) Hej mamma vi älskar dig men här har du några kort som du kan kolla på när du är ensam.
Vi saknar dig.

(Filippa) Filippa älskar dig jättemycket och det har snöat här. När det blir sommar så ska Filippa göra en snurrvindervinder i poolen när Bea & Olle kommer hit. Och jag älskar min familj. Jag vill ha en blomma för min blomma har dött.

Har varit hemifrån två veckor och tyckte att båda barnen ändrat utseende och blivit större. Konstigt. Är det så lätt att glömma eller är det verkligen så fort det går!?!?!




Mina älsklingar som gör mig stolt och som gör att det värker lite i hjärtat att vara så långt bort från.

Men nu har jag tagit mig halvvägs genom frånvaron. Om lite mer än två veckor landar jag på svensk mark igen. LÄNGTAR!

Kommentera

Publiceras ej