Helenas saliga röra

Kommer ni ihåg den lilla mannen som gick till skräddaren med en bit tyg.
-Goddag, goddag, mäster skräddare kan jag få en rock sydd av det här lilla tyget?
-Det går bra, sa skräddaren.
-När är den färdig?
-På lördag.

Det bidde aldrig som han tänkt sig.

Ungefär så blev det med min städning. Jag storstädade varenda skåp i köket, rensade ur sådant vi inte använde. Torkade bort allt fett som tänkas kan. Fejjade och gjorde det så fint. Då helt plötsigt blev allt annat så fult. Fy, vilken ful tapet tänkte jag. Undrar om jag ska slita ner den nu innan jag ångrar mig och VIPS! så var tapeten nere. Lite ny tapet gör nog susen, speciellt runt fönstret då vi satt in ett nytt, mindre.

Hmmm! Inget spackel hemma. Tur man har Elin som vän. Hon har ALLT! Dit och låna. Hem och spackla. Sen slipa. Oj, vad smutsigt köket blev igen. Städa en gång till. Sen på med vävtapet. Så, mycket bättre.

Men det var fasligt vad styggt taket var nu. Vad sjutton gubbar. Hade två färgburkar över, dock olika brytning. Skit samma. Röra ihop och måla taket. Nu börjar det likna något. Det börjar se riktigt fräscht ut.

MEN vad skådar mitt norra öga!!!!!!!!!

Vad i hela friden! Dom där gamla perstorpsbänkskivorna passar ju inte in för fem öre. BAH! ut med dom, in med nya. Gud välsigne IKEA!

Imorgon är det dags för sista strykningen av färg och vet ni vad. Mina skåpluckor är RIKTIGT FULA. Imorgon ringer jag måleriet för att höra vad de tar för att måla dessa.

Så ungefär som för den lille mannen och skräddaren blev det inte alls som jag tänkt mig för varje sak jag tänkte genomföra. Men för skräddaren bidde det ingenting i slutändan. För mig bidde det ett renoverat kök.

HOPPSAN!



Bilder kommer sen!