Helenas saliga röra

Dagen blev fullspäckad med måsten, ärenden och nytta. Storhandlat i stan, lämnat in stipendieansökan och varit till Peakaffären med min jacka som blev förstörd efter att jag tvättat den igår. Följde tvättråden till punkt och pricka. Med rätta tvättmedlet, utan sköljmedel och med torktumling för att bevara den vattenavvisande effekten i gore-tex skiktet.







Jättetråkigt! Allt det vita blev grålila och missfärgat.

På väg till affären laddade både jag och Henrik upp för att  dert kommer att bli diskussion om att vi gjort fel eller att jackan är för gammal (1,5 år) eller bla, bla, bla.........

Klev in, visade upp jackan, fick rådet att lämna in den när jag inte behöver den mer och eftersom min modell var slutsåld så får jag hämta ut en ny till hösten.

Ehhh, inga protester, inget tjafs, bara tack och bock för att vi hade kvittot kvar. Det kallar jag service!! Dagens största ROS till Peak Performance i Karlstad!

JIHOOO!

Hemma igen sent på eftermiddagen och då var det dags för läkarbesök för lilleman som har haft feber en vecka nu och hemsk hosta nattetid. Förmodligen influensa, inga tecken på lunginflammation och stark hostmedicin till nätterna.

Nu har vi landat, packat upp, ätit middag och skall sjunka ner i soffan med barnen och kolla mamma Mu och kråkan.

Igår började jag ta min Malariamedicin vilket resulterade i en rastlöshet och en känsla av uppblåsthet. Imorse tog jag sista kuren med kortison. Har känt mig som en riktigt pillertant. Är inte van att stoppa i sig så mycket tabletter.

Igår åkte jag iväg på ett träningspass och det visade sig att andningen fungerade riktigt bra. Hoppas att detta håller i sig och reder ut sig nu.

Igår redovisade jag min disputation och skickade in. Idag skall jag göra klart det sista på stipendieansökan och åka in till Karlstad med det någon dag. Imorgon kommer mina föräldrar och förhoppningsvis minsta lillasystern med dotter och firar Adam. Idag eller på onsdag kommer äldsta lillasyster med barnen. Härligt att hinna träffa alla innan man åker iväg.

Adams influensa verkar ge med sig. Har hållit i sig en vecka idag. Filippa däremot har haft feber och ont i kroppen inatt. Så idag är jag rätt trött då hon var vaken mellan ett och fyra inatt. Nu skall fruksoten ätas och sen skall det storhandlas mat.

Om fyra dagar åker jag iväg. Till min stora glädje! Men jag vet att det finns någon som är väldigt orolig över detta, men allt kommer att gå sååå bra. Jag tror att jag har mitt livs äventyr framför mig. Ett minne för livet!

Idag vaknade jag med en härlig känsla att vara utsövd. Första natten med sammanhängande sömn på en vecka.

Nu är det tomt i huset, bara vår lilla familj kvar. Ingen Mr Cruger eller Don Corleone kvar i huset. Idag blir det en lugn dag med ridning på stallet med Filippa. Mot eftermiddagen är vi bjudna på middag hos svärföräldrarna.

De sista sex dagarna i Sverige skall ägnas åt att redovisa gårdagens disputation, skriva på den orala hälsorapporten, packa färdigt väskan, umgås med familjen, skriva en ansökan till ett stipendium, fira "lilleman" som blir sju år och snosa på barnen in i det sista.

Nu närmar sig Afrika med stormsteg och det börjar kännas i maggropen att man skall ut på stora äventyr.

SPÄNNINGEN STIGER!

Inte nog med att man har Don Corleone hos sig på nätterna. Nu har det visat sig att min morbron är en lättare variant av Freddie Cruger.

Nu är han förbjuden att vandra runt här inatt. Vill inte möta honom när man går på toa!!!



Nu ska vi alla försöka att sova bland dessa gangstrar. Imorgon skall Freddies öga på återbesök en sista gång.

NATTI!

Inatt har det vid min fotända suttit en person och pratat gojja!!!

Helt osökt så kommer jag bara att tänka på Gudfadern och att jag när som helst kommer att bli avrättad.

Men det är ingen mindre än vår sjuke son som har feberyrat inatt. Och hes som han är låter han precis som Don Corleone. Var både full i skratt och lite rädd för honom. Eftersom han yrade som lät det även som ett annat språk. På pricken lik i rösten som klippet ovan.

Nu sover han djupt med både Alvedon, nässpray och hostmedicin i kroppen. Så inatt hoppas jag Don flyttar ut och jag får tillbaka min son med sin ljuva stämma!

TJING!

Har nu intagit frukost och gjort mig iordning för att tillbringa dagen på Forshaga Vårdcentral. Jag är inte sjuk, utan skall dra in lite pengar till hushållskassan.

I eftermiddag får jag finbesök iform av min morbror Göran och hans dotter, min kusin Camilla. Imorgon skall jag lotsa runt dom på stan en stund. Göran skall till ögonkliniken för ett återbesök.

Nu är det bara barnen som skall fixas till.

Ha en bra dag alla där ute!

TJING!

Jaha!

Har planerat och fixat och trixat för att få till en dag som passar både mig, Adam och skolan. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Igår kväll när jag gått och lagt mig vaknade Adam och ville ha nässpray och han var superhes och varm.

38,5 i feber. Bäddade ner honom och lade mig i hans säng. Men han blev bara varmare och varmare. Inatt var febern uppe i 39,5. Och nu på morgonen har den dalat av till 38,5.

Så vår mamma-son-mys-dag blir inte av. Inte i den bemärkelsen vi planerat. Adam varken ville eller orkade när jag frågade om han ville till stan och bara handla en leksak. Tror jag blev mer besviken än Adam. Han vill bara sova.

Så eftersom jag var helt slut imorse orkade jag inte köra iväg Filippa heller, utan lilkråkan är hemma och är "sympati-sjuk". Hon hostar tillgjort och viskar för att hon minsann också är hes.


Glass är gott när febern går ner! Men även för den sympatisjuke!

Äntligen håller hostan på att dala av. Känns lite lättare i bröstet även om det är seghostat än. Men helt klart på bättringsvägen. Så hopp om livet finns.

För övrig så närmar sig resan vilket gör att jag har lite svårt att sova. Vaknar med en massa konstiga drömmar och tankar. Drömmarna handlar mest om att jag vaknar med sängen full i konstiga kryp. Sen vet man inte riktigt om man såg ett kryp och borstade bort det eller om det var en dröm. Sen ligger man vaken och funderar. Kan tänka mig att detta är en mental förberedelse. Tänk så hemskt som möjligt så kan allt bara bli bättre.



Sen är förvirringen stor. Har väldigt svårt att greppa vardagen. Blir stående med en kaffekopp, stirrandes ut genom fönstret med tankarna på helt annat håll. Eller sittande vid köksbordet och bara glor tomt på en sida i en skolbok. Allt börjar kännas så overkligt.



Imorgon blir det ett avbrott helt från studierna. Jag ska följa med Adam till skolan, sen ska vi åka in till stan och han får välja matställe att äta på och till sist blir det barnens hus. Han har kvar alla julklappspengar än så det bränner i plånboken.

Så hela dagen blir mamma-son-mys!

Igår var jag till läkaren med min hosta som nu hållit i sig i ca sex veckor. Tråkigt när man inte kan träna eller orkar gå ut. Eller knappt kan gå ut när det är kallt.

Och åter igen blev det konstaterat att det är astman som spökar. Jag är inte "allvarligt", smittsamt sjuk. Astman i sig är väl inget man skall bagatellisera men det är lite lättare att förstå varför kroppen inte vill, det jag vill, när man förstår vad man drabbats av.

Bricanylen (Luftrörsvidgande) som jag fick var inte tillräckligt. Jag har en luftrörsinflammation som bör komma under kontroll innan jag avreser till Afrika, därför får jag en kur med kortison i tablettform. Sex tabletter varje morgon (30mg) i tio dagar. Sen har jag även fått Pulmicort att inhalera morgon och kväll i förebyggande syfte. Och ännu mer Bricanyl som är snabbverkande.

Nu är det bara att stå ut i ungefär en månad innan jag kommer att vara av med luftrörsinflammationen. Lagom till i början av april hoppas jag att kunna ta itu med löpträningen igen. Kanske kan börja lite smått nere i Afrika.

Hoppas, hoppas.

Tänk att man kan känna sig glad över att få reda på att man har en livslång sjukdom. Men ja!, det är så jag känner.

Nu kan jag behandla den och kanske, förhoppningsvis leva lättare, sova bättre, träna hårdare, bli piggare och slippa smärtan i ryggen och bröstkorgen av allt hostande.

Välkommen livet!

Idag hurrar vi och gratulerar min kusin. Han tar klivet in i "gubb-åldern". Han fyller 30 år idag. Jag är äldst i kusinskaran och alla verkar de, en efter en, komma ikapp mig. Känns skönt och tryggt.

Så idag önskar jag honom en extra trevlig dag. Hoppas han blir ompysslad av sina nära.

Ha en superbra dag, Peter!


Det här kortet är från min 30-årsfest, där Peter fick för sig att raka av sig håret.
Ser en viss llikhet med Lasse Kronér.

Adams långa hår fick sig en omgång idag. Det har öppnat en ny frisör i Forshaga som tar 100 kronor för en barnklippning, helt rätt pris. Den testar vi. Blir det inte bra så växer väl håret ut igen.

Men det blev superbra. Han var snabb och resultatet blev:




På sidan gjorde han två ränder. Skitcoolt tyckte Adam.

Så vi kommer absolut att gå till Josef i fortsättningen med Adam!

Hatten av för min älskade farmor som idag fyller 74 år. Hon är värd en tanke idag. Hon har ett stort hjärta och är en sann djurvän.

Den finaste farmodern i världen!


En farmor
- av Siv Andersson

När pappa vill ha råd
har farmor ofta svar
för hon kan ösa ur
all kunskap som hon har.

Hon ställer ofta upp
när kaos hopar sig.
För barnbarn gör det svårt
att bara säga nej.

När barnbarn växer upp
finns farmor där som stöd.
Sin kärlek och sin tid
hon ger i överflöd.

Och fast det sällan sägs
är tacksamheten stor
att ha en sådan skatt
som pappas goa mor.

Idag kom Adam hem från skolan med en teckning som jag skulle ha med till Afrika.
-Som du kan titta på när du saknar oss! 

Nästan så att tårarna kommer.

Vilken fin tanke! Gör ont i hjärtat samtidigt som det värmer.



Under kvällen förmanade Filippa att jag måste passa mig för alla vilda djur. Det är farliga djur i Afrika.
-Men hon ska bo innanför ett stängsel, säger Adam tryggt. Sen ser man hur tankarna spinner fart på hjärnan sen frågar han:
-Men skorpioner kan man väl inte stänga ute med ett stängsel!?!?!
-Nä, säger Filippa, men dom kan man stampa ihjäl!

Härliga tankar och diskussioner. Det bästa är att inte svara och höra deras slutsatser. Men jag tänker i alla fall inte stampa på några skorpioner.

Det är ett som är säkert!

Har pluggat tills ögonen blött. Både dag som kväll. Och äntligen så blev jag klar. Kände mig supernöjd. Nu kan jag rikta in mig på grupparbetet och ta Afrika med lugn. Skickar in arbetet i grupprummet och får se att jag har ett mail. Öppnar.....

och NEJ!!!!!!!!!!!!!!

Jag har kört på föregående kurs. Jag har kuggat. Jag har skitit i det blå skåpet. Hur kan det ske?

Ja jag vet att den kursen gav mig inget, jag tyckte att den var skittråkig och det var det seminariet Filippa hade magsjuka på. Så kan det gå.

Bara att göra om och göra rätt. Göra bättre.

Det tråkigaste av allt är att den nya hemtentan kommer ut den tredje mars. Dagen innan vi åker till Afrika. Skit också. Så jag vet vad jag skall ägna varje ledig stund till de två första veckorna i Afrika.

Onsdag, mitt i vicko!

Malungsmålet breder ut sig. Här kommer det nya ordet.

STRUMPA



sôcka
(ôm du frös ôm fötton drar du på däg e sôcka)
Översättnint: Om du fryser om fötterna drar du på dig en strumpa!

:D

Hur ska jag hinna...med studierna.

Förkyld så in i vassen...kan man snyta sig harmynt!?!?!

Hostar snart upp mina lungor...kan man hosta sig till framfall och spruckna revben!?!?!

Läkartid på fredag...hur ska jag orka vänta!?

Kan det vara något allvarligt........kan man få KOL fast man inte röker/rökt!?!?

Är det bara astman som inte har fått rätt medicin!?!?!

Jag kan inte gå ut när det är kallt och jag kan inte träna, då hostar jag tills jag nästan spyr!

Käkledens uppbyggnad..hur i hela friden ska jag kunna beskriva det kortfattat?

Ska gå på disputation på engelska...hur ska jag förstå något om Salmo trutta responses to woody debris!?!?

Ja frågorna hopar sig, tiden minskar drastiskt. Om 17 dagar så avreser jag från Sverige. Vill vara frisk då eller i alla fall medicinerad så att jag kan ha det drägligt. Tar två dygn att ta sig fram till Nkinga och sen vet man aldrig när man kommer åt internet, om det ens fungerar smidigt. Så innan det gäller det att ligga i så att man inte lämnar allt arbete till klasskompisarna i gruppen. Men orken tryter, får inte sova på nätterna på grund av denna dumma hosta. Hjärnan har stannat upp och vill inte riktigt starta......


Dags att gå och sova. Jagar alla timmar jag kan för att få ihop några timmars sömn!

God natt mina vänner!

Igår när jag hämtat barnen så bestämde vi oss för att baka en morotskaka för att fira alla hjärtans dag. Adam var med och gjorde smeten och Filippa gjorde Philadelphiaröran. När kakan var färdig kändes det lite tråkigt att sätta sig, bara jag och barnen. Så vi ringde till farfar och farmor och frågade om dom bjöd på kaffe.

Härliga och vänliga som dom är var det bara att komma ner. Vi packade in kakan och drog på oss kläder och tog en promenad två gator ner.

Vi fikade och njöt. Och ett glas rött fick jag också. Tänk vad mysigt det var att få fira ihop med någon som man tycker om. Maken han lyste ju med sin frånvaro ;-) 


Den här morotskakan är sååååå gooood! Den har lite smak av lime i frostingen.

Här kommer receptet för den som vill baka!

Morotskaka

3 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
3 tsk bakpulver
1,5 tsk malen kanel
1 tsk malen kardemumma
½ tsk malen ingefära
1,5 dl solrosolja
4,5 dl rårivna morötter

Frosting

60 g mjukt smör
4 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
100 g philadelphiaost
Rivet skal av 1 lime

Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda alla torra ingredienser och vänd ner de i äggsmeten. Tillsätt solrosolja och rivna morötter.

Smöra och bröda en rund form, gärna med löstagbar kant. Häll smeten i formen och grädda i mitten av ugnen i 150 grader ungefär 55 minuter. Känn med sticka.

Låt kakan svalna.

Blanda samman alla ingredienser till frostingen och bred på kakan.

NJUUUUT!



Tack till min lillasyster Ida för det underbart goda receptet.

Tanken är väl god att det finns en sådan dag. Men det är väl egentligen alla andra dagar som räknas. Man bör väl bry sig om varandra mer än en dag om året.

Är det bitterheten som lyser igenom för att jag inte har min älskling hemma eller är det bara min tanke ;-)

Hur som helst önskar jag alla mina nära och kära och alla läsare där ute en underbar dag!

Det är allt bra fint med knallvit snö, klarblå himmel och strålande sol. Även jag kan nu känna att vi har fått tillräckligt med snö. Men den kan gärna ligga kvar ett tag till och temperaturen kan hålla sig på runt fem minusgrader. Det är trots allt bara februari. Sen är jag inte så speciellt förtjust i den tidiga våren. Bara slask och modd överallt.

Men jag kommer att missa den värsta "skiten". Förhoppningsvis när jag kommer hem i april så har en hel del tinat bort och jag får ta del av slutskedet i smältsnö och tidig vår.

Bjuder på några härliga vinterbilder.









Idag har Henrik kommit hem för ett par dagar. Nu ska barnen nattas och sen blir det mys och film.

TJING!

Igår jobbade jag fram till fem på eftermiddagen. När jag svängde in på gatan var det så mycket snö att jag åkte på underredet i bilen. Det vara bara att ta fram snöslungan. Tak för den uppfinningen. Klockan var tjugo i sju innan jag kom innanför dörren. Jisses vad mycket snö det hade kommit.

Jag vägrade att ställa mig och laga mat så sent så det fick bli pizza. Jag hade inga ledsna barn igår kväll. Lade mig nöjd efter mitt verk med snöröjningen igår.

Imorse var det bara att börja om. Snön har fallit hela natten, men det tänker jag skotta när jag kommer hem efter fem i eftermiddag. Men det jag inte kunde vänta med var snöplogvallen in till garageuppfarten.

nu är snövallen borta, frukosten har både jag och barnen ätit. Barnen håller nu på att klä sig och jag satt mig vid datorn en stund. Nu blir det till att borsta tänderna och dra till dagis, skola och jobb.

Ha en trevlig dag alla ni där ute!

I examensarbetet ingår det att gå på två disputationer. Och eftersom vi är borta en hel månad börjar det kännas som om det blir lite med tid till detta. Samt att det på Karlstads universitet bara ligger en disputation uppe just nu.

Disputation i biologi.

Fil lic Pär Gustafsson försvarar sin doktorsavhandling i biologi "Forest - stream linkages: Brown trout (Salmo trutta) responses to woody debris, terrestrial invertebrates and light".

Fakultetsopponent: Professor Kurt Fausch, Colorado State University

Ordförande under disputationen:
Professor Larry Greenberg
Datum: 2011-02-25 - 2011-02-25
Tid: 13:15:00 - 15:30:00
Plats: Karlstads universitet, Andersalen 11D 121
Medverkande:
Pär Gustafsson , Fil lic, Karlstads universitet
Kurt Fausch , Professor , Colorado State University
Larry Greenberg , Professor, Karlstads universitet


Låter väl skit-intressant :question:

Kommer förmodligen inte förstå ett skvatt. Förstår inte mycket av biologi och framförallt inte på engelaka.
Men har man jobb att göra, så gör man det!

Jag tänker nog gå på denna och återberätta den så gott jag kan.

TJING

Idag är det en speciell dag. Min kära mor fyller år. Eftersom jag inte har henne så nära får jag gratta henne över datorn och ringa senare ikväll.

En liten dikt till dig mamma!

EN MOR
av Siv Andersson

En mor finns med från början
som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv.

Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.

Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.

I livets alla skeden
förblir hon dock densamma...
Din alldeles unika
högt älskade mamma.

Höll nästan på att glömma att det är onsdag och ett nytt ord på Malungsmål skall ut!

Det nya ordet är hjortron, skogens guld om ni frågar mig. De bästa bären som finns!

Då har vi även en ny regel. Det är samma som med a:et i humlan. Fast nu är det bocken över ö:et som gör att det skall uttalas annorlunda.

ô uttalas som ö:et i nörd, inte som ö:et i snö



TJING!

Har grottat ner mig i skolböcker i tre dagar nu. Men det har gett resultat. Är klar med tre inlämningsuppgifter av fem som är mitt mål att hinna innan avresa till Afrika.

Har haft ett långt samtal med min älskade Lina. Det är mycket som är kvar att fixa inför resan. På tisdag skall vi ha ett "telefonmöte" ang. skolböcker, sposringsmaterial, packning, hotellbokningar i Dar es Salaam, disputationer och upplägget på C-uppsatsen.

På något vis känns den här terminen som skoltidens kortaste och arbetet som behöver läggas ner känns som kilometervis för långt för terminen. Pressen känns vill jag lova.

Det visar sig på många sätt i mitt snurriga framträdande. Jag har helt enkelt halva hjärnan i resväskan redan. Och den andra på väg. Mina studieresultat blir lidande. Tur att jag har en underbar lärgrupp som stöttar "vimsmajja" i sin framfart.

Jag kan känna det där hysteriska skrattet gro och bubbla i bröstkorgen hela tiden. Det är väl all spänning, press, nervositet och glädje som samlas på en plats.

Jag har post-it lappar på hela datorn om allt som skall fixas. Små noteringar i almanackan att komma ihåg att hämta ut medicin och ta medicin.

Till råga på allt så fick jag se ett M! i kalendern i köket. Ja, inte vet jag vad det är för anteckning jag tänkt att jag skall komma ihåg. Den noteringen är satt på dagens datum så idag är det förmodligen något jag glömt av. M!, är det någon som kan ha en aning om vad jag kan tänkas mena!?!?!

Men trots allt detta mår jag superbra. Jag har absolut inget att klaga på. Idag läste jag ett citat i det kompendiet vi studerar nu som jag tycker stämde in så bra.

"Stress är inte hur man har det utan hur man tar det"

Det var inte lätt att gå från skriftrullar till böcker heller.

.......kan vi göra hemma.

Det talade min son om för mig imorse när jag lämnade honom på skolan. Vi kom när det var rast innan skoldagen skulle börja, många barn ute. Jag böjde mig ner och sa hejdå och att jag hämtar runt fyra. Sen skulle jag pussa på kinden som jag gör varje morgon.

Då vred Adam bort huvudet och ville inte ha en puss. Fy vad tråkigt när barnen blir större. :-D Det är väl så här det kommer att bli mer och mer. Avvecklar närkontakten med mamma!

Jag får passa på att pussa på lill-gubben när vi är hemma. Ensamma.

Här är det full fart framåt. Skulle behöva en till växel att lägga in.

Ringt praktiken, skickat in förslag på handledningstider till handledaren, chattat med en klasskompis, kollat upp litteratur, skrivit ett arbete och skickat in, påbörjat ett nytt arbete, ppackat ner lite till i resväskan.

Ja jag vet. Nu tänker ni säkert: Har hon redan börjat  packa!?!!?

Ja tänk för att det har hon! Det känns inte som någon vanlig resa direkt. Man ska ha med sig så mycket annat som man inte tänker på. Batterier, pannlampor, ficklampa, handsprit, ytsprit, klinikkläder, munskydd, solskydd, myggmedel.

Jag har även preliminärbokat in ett 7-årskalas för Adam som han skall ha när jag kommit hem. Jag är ju borta på hans födelsedag. Men det ska jag kompensera innan jag åker.



25 dagar kvar till avfärd. :-D

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Connys födelsedag!

HURRA! HURRA! HURRA!

Svärfars födelsedag idag. Många kramar till honom!

Jag då var det onsdag igen. Tiden susar fram. Idag ska vi lära oss en regel. Och ett ord.

Skriver man â på detta viset så uttalas det som a:et i glass och inte a:et i glas. Så det var regeln, nu kommer det nya ordet:



Nu bär det av mot universitetet en sista gång.

TJING!