Helenas saliga röra

Äntligen håller hostan på att dala av. Känns lite lättare i bröstet även om det är seghostat än. Men helt klart på bättringsvägen. Så hopp om livet finns.

För övrig så närmar sig resan vilket gör att jag har lite svårt att sova. Vaknar med en massa konstiga drömmar och tankar. Drömmarna handlar mest om att jag vaknar med sängen full i konstiga kryp. Sen vet man inte riktigt om man såg ett kryp och borstade bort det eller om det var en dröm. Sen ligger man vaken och funderar. Kan tänka mig att detta är en mental förberedelse. Tänk så hemskt som möjligt så kan allt bara bli bättre.



Sen är förvirringen stor. Har väldigt svårt att greppa vardagen. Blir stående med en kaffekopp, stirrandes ut genom fönstret med tankarna på helt annat håll. Eller sittande vid köksbordet och bara glor tomt på en sida i en skolbok. Allt börjar kännas så overkligt.



Imorgon blir det ett avbrott helt från studierna. Jag ska följa med Adam till skolan, sen ska vi åka in till stan och han får välja matställe att äta på och till sist blir det barnens hus. Han har kvar alla julklappspengar än så det bränner i plånboken.

Så hela dagen blir mamma-son-mys!