Tänka sig att det gått 13 år sedan dessa dygn som kämpades igenom innan han kom. När man var yngre och alla tjatade om att tiden gick så fort så tänkte man bara: "äh, ge dig!" Men nu håller jag med. Var tog dessa tretton år vägen. Det var väl igår denna lilla parvel låg i mina armar och var helt beroende av mig. 

Idag blev han väckt med tårta, ljus och paket på sängen, älskade unge. Våran snälla omtänksamma pojke. Vi älskar dig till månen och tillbaka. 

Vi inledde sportlovet med att sätta oss på bussen upp till Dalarna. Fredag till tisdag skulle spenderas där uppe. Mys på bussen med lite resegodis och iPads. På busstationen hämtade mormor oss och vi åkte hem till dom. 

Ett glas vin och sen åkte snapchat igång. Vi skrattade så tårarna rann. En trevlig stund innan vi fick krypa ner i säng. 

På lördagen packade vi matsäck och drog upp till den lokala skidbacken, Byråsen. Till en början strålande sol som övergick i molnighet. Med till backen var Ida, Camilla, Emil och Alfred. Skidåkning och korvgrillning. 

På söndagen drog vi till Öje för att låna spark och åka på Öjesjön. Det är många år sedan jag åkte spark. Lite nostalgi över det hela och väldigt roligt var det. Jobbigare än jag minns. Träningsvärken kändes dagarna efter, efter både slalomåkning och sparkåkning. 

Snölek och snögubbebygge fick det bli några av dagarna. Här utanför min mormor och morfars hus. 

På tisdag lämnade vi Dalarna och for hem till Värmland. Jag återgick till jobbet och barnen slappade vidare till regn och slask och rusk. Ett nytt sällskapsspel införskaffades, speak out. Inte lätt att prata med en munvinkelhållare i munnen. Nu är sportlovet slut och barnen börjar nu skolan igen. Nu blir det några veckors pluggande innan vi tar påsklov. Utvilade och redo. 

Det är tiden som inte räcker till. Dagarna rasar i ett tempo som gör att jag inte prioriterar att sätta mig för att blogga. Jag har de senaste månaderna köpt mig en PT (personlig tränare) för att få hjälp att klara av en klassiker. Det träningsupplägget tar några dagar i veckan, barnens träningar tar några dagar, jobbet tar några dagar i veckan. Därtill kommer ett hem med tvätt, matlagning, städning, läxläsning och kanske lite slapptid. Skulle behöva några timmar till per dygn för att hinna med allt jag vill och allt jag måste.  


Sedan sist jag skrev har jag fyllt år, mitt 39:e. Nästa år tar jag ett trappsteg upp på ålderstrappan. Den tavlan med åldersstegen har jag studerat mången gång i min barndom. Den är intressant och sorglig på samma gång. 


En av de bästa presenterna fick jag av maken och barnen. En STOOOR sjuarmad golvkandelaber. Maffig som busen och så mysig när den brinner. 

I onsdags morse var det dags att dra med jobbet till Loka Brunn i Grythyttan och lära sig lite mer om radiologi och kirurgi. Huvudet proppades full av information och magen full ned god mat, dryck och sötsaker. 

På fredagskvällen gick vi ut och åt mat med barnen, spelade biljard och shuffleboard. Otroligt roligt att kunna göra sådana här saker med barnen. Och barnen gillar det!

Under lördagen var jag och Henrik på Karlstads Vin & Deli-mässa. Första gången och vi blev imponerade. Det blir absolut besökt fler gånger av oss. Nu laddar vi för två fulla veckor med alla rutiner sedan tar vi en liten paus under sportlovet. Det blir lite turer upp till Dalarna framöver så jag får andas lite Dalluft. Nu blir det natta så man får ta igen lite sömn. 


På fredagen direkt efter att jobben var avslutade satte vi oss i bilen och styrde kosan mot Göteborg för att fira Halloween på Liseberg. Kom fram ganska sent så det blev till att slänga in väskorna på rummet och sammanstråla med de andra två familjerna för att äta mat på hotellets restaurang.

På lördagen intogs en stadig frukost sedan upp på rummen för att sätta på sig underställ och riktigt varma kläder eftersom vädret bestämt att det skulle spöregna och blåsa just den dagen vi valt att åka till Liseberg.

Vi spelade på godishjul, åkte karuseller i smattrande spöregn tills det sved i ansiktet, vi skrek av skräck i spökhusen, värmde oss och åt god mat i restauranger. Vi var ute i tio timmar i detta väder, inte en gång att något av barnen klagade på att de frös eller ville gå in eller åka hem. Det var först kl 21.30 som sonen yppade att han nu mådde lite illa och hade huvudvärk. Efter 9.5 timmes karusellåkande. Härdade barn.

Skulle bara testa att spela på Twisthjulet. Både jag och Henrik vann varsin storvinst. 4 kilo twist fick följa med hem.

Man somnade gott på lördagskvällen, när man väl fått upp värmen i kroppen.

På söndagen var det snöoväder, vi åt frukost och åkte till kusinerna i Uddevalla och blev bjudna på lunch. Trevligt och mysigt. Hemma i lägenheten var vi klockan åtta på kvällen. Trötta, slitna och lyckliga.

Nu hörs vi igen. Blir inte så ofta som man önskar. Men jag skulle behöva några fler timmar på dygnet, några fler dagar i veckan för att få tiden att räcka till.

Just nu ligger en förkylning och ruvar i kroppen som jag försöker mota bort. Har inte riktigt tid att bli förkyld.

Sedan sist jag skrev har kag hunnit fira två saker. Den 17 oktober kunde jag bocka av fem år som anställd hygienist och på samma klinik. Dock har jag avverkat en chef redan.

Jag jobbar på och jag tror att de flesta ser mig som på bilden och gillar mig som pesten. Men vad gör väl det. Jag älskar mitt jobb.

Sen har vi haft åttaårig bröllopsdag den 22 oktober. Tänk vad tiden går. Vilken kaosartad bröllopsdag, så olikt alla andras och rolig att minnas. Men trots detta hänger vi ihop.

Annars har vi snart hunnit klart i lägenheter. Det är en vända till återvinningen sedan ska lite småsaker säljas av och en siste sortering skall göras. Lite tavlor och skåp ska upp på väggarna sen så kan nog lägenheten ses som klar. Kanske lagom till jul.

Annars så njuter jag av en busstur på ca 30 minuter varje morgon och kväll som jag gjort till min egentid. Min musik i öronen, en bra deckare eller bara blunda och vila.

God morgon världen!

Känner att det är dags för ett livstecken från vår sida här i Karlstad. Vi lever om än lite lätt i flyttkaos än. Det står någon enstaka flyttkartong kvar i någon vrå men vi lever och har det ganska bra just nu ändå. De flesta saker (de som finns kvar) har funnit sin plats.

Dottern har börjat finna sig i den nya skolan och det kommer bara att bli bättre framöver. Några kompisar har hon börjat få och ha kontakt med.

Vi har, när tid funnits, börjat utforska Karlstadsregionen lite. En dag tog Filippa och Henrik en tur på sina mountainbikes på Skutberget och jag och Adam tog en promenad.

Vi har även tagit två helger ute med båten för att koppla bort uppackning och planering. Det har varit toppenväder trots att vi gått in i september. Sol och bad i nästan 20-gradigt vatten. Kallfot hade inte hittat till Nabben den 11 september i alla fall.

Vardagarna hemma i lägenheten börjar ta form. Vi börjar bli föräldrar med mer tid eftersom vi inte står med huvudet i flyttkartonger. Vi hinner njuta mer för varje dag som går.

Jag och Lippan hann få lite egentid på balkongen en dag då hon var hemma och var sjuk. Saft, vaniljbulle och massor av kramar skyndade på tillfrisknandet.

Vi hörs! 💞

Idag sa vi hejdå, för alltid, till det som varit vårt hem i nästan 13 år. Här är båda barnen födda och i väggarna finns glädje och sorg, skratt och gråt. Här har små barnafötter blivit stora och de vuxna har utvecklat rynkor och gråa hår.

Men vi var redo att ge oss av. Något som växt fram de senaste två åren efter att sonen börjat på engelska skolan. En tanke som blev verklighet när även dottern kom in på skolan.

Nu byter vi Forshaga mot Karlstad, hus mot lägenhet.

Vi trivs redan i lägenheten, får se om det håller i sig!

Nu ska vi bara boa till oss i lägenheten och känna efter på riktigt under höst och vinter. Det kommer att bli bra!

Den 21/7 gick vi den sista etappen, mot Laxhall, på semestern innan hemfärd. Den här dagen visade sig från sin bästa sida. Tryckande varmt och klarblå himmel. Mycket bad och sol blev det.

På kvällen intogs en supergod middag på restaurangen, vänergös, räksmörgås, hamburgare och pannkaka. Sen blev det efterrätt, creme brulee och glass. Allt detta intogs när solen gick ned bakom skogen.

När vi lämnade restaurangen så valde vi att pröva fiskelyckan, en liten abborre och lite mört var allt vi fick upp. De fick gå tillbaka till Vänern.

Dom tre bästa som fiskar!

Sista bilden är ett sällskap som vi fick upp på bryggan, en korsspindel.

En sista stilla kväll att njuta av. Mätta och trötta bäddade vi ner oss i sängarna och somnade skönt.

Fullmånen lyser som var den av glas...

När vi lämnade Spiken den 20/7 så fick vi en sista blick på Läckö slott utifrån farleden.

Siktet var inställt på Lindökroken där Bäckströms väntade. Lindökroken var en riktig pärla, en vik som låg skyddad för alla vindar. Tre bryggor proppfulla med båtar och kanske ett tiotal på svaj. Barnen fick äntligen kompisar att leka med. Henrik klämde in alla barn i jollen och drog till en sandstrand.

Passade på att tjattra med Bäckströms över ett glas vin när vi väntade in familjen Lundgren. Därefter packade vi ner fika och gjorde de andra sällskap på stranden. Där badades det i timmar innan vi tog jollarna tillbaka till båten för att förbereda grillmiddagen på "apberget" och titta på solnedgången.

Mat, vin och frukt med en magisk utsikt som tog andan ur en. Vilket skådespel, vilken kväll, vilken sällskap. Ord blir överflödiga!

Vi var inte direkt ensamma på klipporna. 😜

När solnedgången var över och mörkret började lägga sig kröp vi in i båtarna och det tjattrades en bra bit in på natten. Bra minnen att ta fram i vintermörkret.

När vi lämnade Sunnanå den 18/7 gick vi ut på ett relativt stilla vatten. Men under färden tilltog vindarna lite ich ställvis blev det en guppig färd.

Strax innan Spiken passerar man en ganska trång farled med vacker natur.

Väl framme vid Spiken så serverade Anita pannkakor, smakde ljuvligt efter ett tag på sjön. När maten var intagen så var det dags för minigolf för mig och barnen. Sedan intogs det glass i stora lass.

Här fick vi även tillgång till att tvätta lite kläder, shoppa lite nya och njuta av strålande sol.

En morgon fick det bli en löptur via pilgrimsleden bort till Läckö slott. Fantastiska vidder, ängar och en del skuggiga skogspartier. Gassande varmt och superjobbigt men helt klart värt besväret när slottet tornade upp sig.

Sen fick jag vackert ta mig tillbaka på egna ben även om det kändes tungt. Väl vid båten blev det frukost och dusch sen bokades det cyklar och hela familjen cyklade tillbaka till Läckö så att barnen kunde gå spökvandring på slottet.

Men först fick det bli en mysig fika med de bästa jag vet.

Under tiden barnen letade spöken så passade jag och Henrik på att kolla in båtarna i hamnen, slottets kyrka och omgivningen runt slottet.

När spökvandringen var över blev familjen komplett och vi cyklade tillbaka till Spiken och gick på restaurang.

När vindarna lugnade ner sig en aning drog vi vidare mot Sunnanå. Det låg en del gammal sjö kvar och vi var några som mådde en aningens illa. Vi tog oss ner till Vingrns hamn där vi lade oss på svaj och intog lunch, lapade lite sol och drack kaffe.

Därefter fortsatte vi en nygammal farled som mynnade ut vid Limskären. Ställvis var farleden både trång och vacker.

När vi väl kom till Sunnanå blev vi visade till en privatplats där ägaren själv var ute med sin båt, en toppenplats. Nära till kiosk, toaletter, ström och vatten.

Igår så hyrde jag, barnen och Henrik cyklar och trampadr ca fem kilometer till Vita Sannar där vi först betalade in oss till poolområdet. Där slappade vi vuxna och kollade in barnens poollek och glassintag innan vi gick ner till stranden för att bada i det långgrunda vattnet.

Ungefär när barnen tröttnat blåste regnet in över oss och det blev till en början en blöt cykeltur hemåt mot båten.

Sen sprack himlen upp och vädret visade sig från sin bästa sida. Efter regn kommer solsken!

Vår fina prinsessa har ett stort hjärta.

De senaste åren har hon sparat ut håret till en längd som till slut inte var hanterbar. Vi blev mest osams när vi skulle reda ut tovor. Slutade ibland i tårar. Men syftet har varit gott hela tiden.

Hon har med bestämdhet sagt att det skall sparas tills det är rillräckligt långt att skänka bort men ändå få lite kvar själv. Nu kom den dagen, då hon kände sig redo.

Perukmakaren kontaktades, tid bokades hos frisörskan och snoddar inhandlades.

Nu är det avklarat och vi har en nöjd och mycket stolt dotter här ikväll. Med all rätt!

I torsdags styrde vi kosan upp till Dalarnas land. Dels för att fira midsommar och dels för att fira min kusin som fyllde 30 år.

 

Direkt vid ankomst så hoppade vi in i tältbygget som de andra påbörjat. Sedan handlades maten och tillbehören. Midsommar blev en mycket lyckad dag. Solen sken, regnet höll sig undan, alla var glada och nöjda. Midsommarstången kläddes och hela dagen avslutades med dans och sång.

 
 

Underbart att umgås under somriga former och prata och skratta. Om ni tittar noga på bilderna så är det inte barnen som har mobiltelefonen i högsta hugg, ej heller ungdommarna. Utan det är min farmor som har sin iPhone i högsta beredskap!

På lördagen blev det dags för 30-årsfest i Yttermalung. Mycket folk, god mat och dryck.

 

På söndagen styrde vi färden hemåt för att börja förberede för två jobbveckor innan semester, kommande båtsemester och kommande flytt och allt därtill.

Idag blev det kontraktsskrivning på lägenheten samt flyttanmälan. Den första augusti skall vi möta upp i lägenheten och få nycklarna. Nu drar det ihop sig...

 

Snart bor vi vid vatten, båtar, bryggor och höghus.

Efter att ha kämpat sig igenom ytterligare ett läsår tar han nu ett välförtjänt sommarlov. Han har för det mesta gjort alla uppgifter och läxor med ett glatt humör, besökt många surgerys, och skött sig i skolan. Det har lönat sig då han under höste fick en utmärkelse. 
Men nu hoppas vi på sol och bad, många sovmornar och att batterierna laddas så vi kan ta nya tag i augusti och ta steget in i betygsvärlden. 

Bra kämpat älskade unge. Vi är stolta över att du gjort ditt bästa. 



Den gågna veckan har rullat på i ett hiskeligt tempo. Som tur är tar jag cykelvägen förbi Forshagas mest väldoftande hägg på väg till jobbet. 
Där njuter jag några extra sekunder innan jag trampar vidare. 


Jag passade på att klä om en av min äppletstolar. Från vinrött till grått. Passar mig. Bara en kvar, den kommer sen då jag väntar på en skumgummidyna till den. 
På tisdagen tog vi bussen in till Karlstad, jag och Filippa, och blev upphämtade av Henrik för att åka till Skutberget. Där var det Fun Day med engelska skolan med klassindelning och lekar och fika med nya klassen. Vi fick med oss en mycket glad och nöjd tjej hem. Hon hamnade i 4C som var en önskan, samma bokstad som brorsan. Hon hittade ett par tjejer som verkar ha liknande intressen som hon. 

Onsdagskvällen fick gå i goda gärningars tecken. Det handlar om att ge och ta, vid rätt tillfälle. Nu blev det ge och måtte jag ALDRIG behöva ta. 

På torsdagskvällen var det musikuppvisning bland treorna i kommunen. Hela trean har Filippa spelat klarinett och ska även spela detta på skolavslutningen. 

Fredagen blev lugn och under lördagen firades en 10-åring in med ridning och tårta och besök. 

Sen idag har det varit barnkalas på Leos Lekland i nästan tre timmar. En glad tjej som bjöd hela klassen, även som ett litet hejdå-kalas. 


Efter kalaset följde hon med en kompis hem och när jag hämtade henne lät hon rätt tjock i halsen. Efter duschen började hon frysa rejält och nu är febern uppe i 40.1. En orolig sömn har lagt sig runt tösabiten. Nu får vi se vart detta slutar. 



Natti gott folk!

Idag har våran bedårande lilla flicka fyllt tvåsiffrigt. Hela tio år har hon hunnit bli. Jag är så stolt över denna spralliga och livliga tös som förgyller våra dagar. 


Hon blev väckt med kraxande skönsång och paket på morgonen med en stor rosa prinsesstårta. 



Sen var det ridning och lek med kompis som fyllde dagen. Imorgon är det tänkt att vi ska ha kalas på Leos Lekland. Men nu ikväll kände hon sig lite hängig. Hon sover nu sött och vi hoppas att hon vaknar pigg imorgon. 
"Vinner Måns ska jag ta dig till Globen!"

Så började det. Förra året. Henrik kaxig och frikostig med orden. Lovade dyrt och heligt och det fick han äta upp. Och hålla. 

Efter att ha passat på biljettsläpp och suttit i biljettkö i nästan två timmar så fick han tag på fyra ståplatsbiljetter till Family Final. Genrepet mitt på dagen. 

Hotell bokades och själv drog Henrik till Barcelona med sin bror och far. Så det blev jag, svärmor och barnen som drog iväg. 

Vid Globen blev vi kroppsvisiterade och fick väskor genomsökta. Sen kom vi till biljettkontrollen. Då gällde inte våra biljetter. Vi blev hänvisade ut och fick gå till ett hjälpcenter. 

Nu blev vi oroliga att vi inte fått äkta biljetter. Men det var inga problem. Det hade blivit något fel och de skrev ut nya biljetter. Nu blev det ny kroppsvisitering och väskkoll. 

Sen var vi äntligen inne...




Insläppet började 11.00 och genrepet började inte förrän 13.00 så väntan blev lång. Då funkade golvet perfekt. 

Men till slut så kom han, Frans, till öronbedövande jubel och gallskrik. Sen så var det inte mycket mer som roade barnen. Det enda land som kommer få vår röst är Ryssland, eftersom vi inte får rösta på Frans. 

Sen bar det iväg till hotellet för middag och massa mys. Nu ligger vi utspridda i sviten och tittar igenom alla bidrag en gång till. Sen ska det röstas och sova järnet. Sen ser vi fram emot hotellfrukost innan vi drar hemåt igen imorgon förmiddag. 










Heja Frans och Ryssland. 
Våren rusar på i ett fasansfullt tempo. Jag hinner inte med. Vi är några stycken som tänkt springa Vasastafetten och kämpar nu med att få ihop ett lag. Det saknas ännu tre personer. Så det var nu dags att damma av löparskorna. Har inte tagit många löpsteg sedan jag tog halvklassikern. Men nu var det dags igen. Jisses vad tungt det var och vad mycket man tappar snabbt i kondition. 

Men 5:an vid sisu klarade jag i alla fall under 40 minuter nu. Har klarat den på runt 34 förut. Har några minuter att ta in. 

Det visade sig att det var dags att släppa ut lilla Feedo på grönbete.  Gräset började växa...
...men sen kom det snö. 


Sen har det haglat en hel del. Varit kalla vindar och brist på sol. 

Ibland blev det sol och den värmde en aning i ett hörn i lä. 

Sen föll det mera snö/hagel och bäddade in lilla båten i ett vitt täcke. För min del har det inte blivit någon tur än ut på sjön.  


Nu har vi vår första lediga hel utan en enda aktivitet planerad. Ingen ridning, ingen tennis, inget båt (om inte vädret helt plötsligt blir strålande). 

Konstigt nog blir man lite rastlös när man har många timmar på dygnet. I helgen blir det massa mys med dessa två. Om dom har tid med mig...


Tre dagar efter att sonen fyllt 12 så insjuknar han i feber. Inget mera VAB för honom. Efter nio dagars feber som kommit och gått med tilltagande halsont och magsmärtor så tog vi oss till vårdcentralen. 


Stackar'n hade halsfluss. Penicillin i tio dagar och avvakta magontet. Som nu också lagt sig. Nu vänder det. 

Peppar, peppar har vi klarat oss från lus denna vinter. Men med jämna mellanrum kammas håren igenom. Men dotterns hårsvall skulle ruinera oss om vi blev tvugna att köpa lusshampoo. Det räcker inte med en flaska. 😜

Hon sparar och sparar för att skänka bort det till perukmakare och hjälpa cancersjuka. Men är inte riktigt redo att klippa av det än. Men vi förbrukar balsam och spraybalsam i något större mängd än genomsnittet. 


Nykammat och fritt från tovor. En liten stund...

När Adam låg i feber och missade karatelägret var Filippa dit och tränade för Rika Usami och Mie Nakayama. 

Här tillsammans med Rika Usami. 





Så kom då äntligen beskedet som vi väntat på. 

Lääänge. 

Beskedet om hon, dottern, skulle få en plats på Internationella Engelska Skolan. Hon har syskonförtur så vi har varit ganska säkra, men man vet aldrig. 

Men in kom hon. 


Firat har vi gjort. Med Pommac och chokladtårta. 



Nu är det bara att invänta klasslistor och dagen i maj när de ska träffas. Hon har redan räknat ut hur länge det är kvar till skolstart i höst. Fritidsplatsen är uppsagd och alla papper för avslut lämnas till nuvarande skola på måndag då vi har sista utvecklingssamtalet på denna skola. Någonsin. 

Tror att det kommer bli blandade känslor mot sommaren när hon inser att hon ska sägs "hejdå" till klassen. Men hon har redan några kompisar som går på engelska skolan så hon är lite lugn. Och brorsan har hon också. 

Det här kommer att bli bra.