Här var det släckt!
Ljusen brinner och vinet värmer kroppen. Trevligt sällskap under denna timma gör det riktigt bra!
Årets goda gärning!
Och den obligatoriska ridningen.
Härliga söndag. Idag var det sista gången på dansen och sista gången på boll och lek. Bara avslutningarna kvar. Sen är det bara slappar-söndagar som gäller ;-D
Njuter nu av en kaffe i solen innan alla bestyr inför en ny arbetsvecka drar igång.
Äntligen kom torkvindan upp och första tvätten är på tork ute. Finns inget som luktar så gott som tvätt som torkat ute.
Efter en lång vinter känns det inte rent någonstans och med elvärme drar man sig för att vädra. Men snart blir det vårstädning och korsdrag i huset. Till påsk ska det vara klart.
Bort med det unkna, in med det friska!
Idag introducerade jag barnen i min barndom. Vad vi fick göra som små.
Jag minns somrarna i sommarstugan på kvällarna. Mörkret föll ute, det enda som hördes var suset från gasollampan. Hela familjen satt samlade runt bordet. Inte en teknisk pryl så långt ögat kunde nå. Möjligtvis en radio. Men den var tyst nu. Gasollampans sus blandades med knastret från elden i kaminen.
Vi hade fått varsin tidning, en tidning med blanka sidor och varsitt stearinljus. Under uppsikt fick vi sakta droppa stearin i tidningen över en viss bild, se till att det blev tjockt, sedan bryta det från tidningen. På baksidan av stearinet satt nu bilden från tidningen.
Detta roade oss länge.
Likaså roade det mina barn. Att leka med elden gillar alla barn. Och hellre än att bara varna och hålla dom borta så får de lära sig hantera elden varsamt.
Men det var svårt att få dom i säng. Fick muta med att de fick fortsätta imorgon.
Idag känns allt bättre, idag kan jag andas ut. För några dagar sedan upptäcktes det att Adam hade ett blodsocker på 14,8. Han visade även på några symton på diabetes.
Men idag hos läkaren fann de inget socker i urinen och han hade ett blodsocker på 4,4. Helt normalt med andra ord. Men Adam fick en riktigt grundlig besiktning av hela kroppen och läkaren ville trots allt att vi följer upp Adams blodsocker i ett par veckor framöver. Lite sporadiskt. Före maten, efter maten och fastande vid några olika tillfällen och sedan rapportera in det till läkaren.
Som sagt, inget tyder på diabetes men det stämmer inte heller att blodsockret skall skjuta i höjden till 14,8 bara för att han varit på barnkalas och ätit glass och chips.
Men idag känns det lättare, spänningarna släpper och huvudvärken kommer nu smygande på. Ska krypa ner och sova gott inatt och inte drömma om alla insulinsprutor och speciell kost och motionsvanor.
Ska bara njuta av att vi verkar vara så friska vi kan!
Men idag hos läkaren fann de inget socker i urinen och han hade ett blodsocker på 4,4. Helt normalt med andra ord. Men Adam fick en riktigt grundlig besiktning av hela kroppen och läkaren ville trots allt att vi följer upp Adams blodsocker i ett par veckor framöver. Lite sporadiskt. Före maten, efter maten och fastande vid några olika tillfällen och sedan rapportera in det till läkaren.
Som sagt, inget tyder på diabetes men det stämmer inte heller att blodsockret skall skjuta i höjden till 14,8 bara för att han varit på barnkalas och ätit glass och chips.
Men idag känns det lättare, spänningarna släpper och huvudvärken kommer nu smygande på. Ska krypa ner och sova gott inatt och inte drömma om alla insulinsprutor och speciell kost och motionsvanor.
Ska bara njuta av att vi verkar vara så friska vi kan!
Mammas stora hjärta!
Några dagars misstankar resulterade i en stor fundering i går. Marken under fötterna kändes inte lika självklar längre. Det friska livet är så skört, så skört.
Tankarna hopas, snurrar runt, trasslar in sig i varandra. Kan det vara sant, jag kanske inbillar mig, men det var ju så uppenbart, det kan väl ha visat fel, jag vill inte tro det. Man ska inte ta ut något i förväg sägs det men ibland är det svårt att lägga det åt sidan.
Vet att det finns värre saker, men man står sig själv närmast. Vet att vi kan klara oss igenom det om det skulle vara så att det är som jag misstänker. Men det skulle innebär en inskränkning i det spontana, fria livet.
Tankarna hopas, snurrar runt, trasslar in sig i varandra. Kan det vara sant, jag kanske inbillar mig, men det var ju så uppenbart, det kan väl ha visat fel, jag vill inte tro det. Man ska inte ta ut något i förväg sägs det men ibland är det svårt att lägga det åt sidan.
Vet att det finns värre saker, men man står sig själv närmast. Vet att vi kan klara oss igenom det om det skulle vara så att det är som jag misstänker. Men det skulle innebär en inskränkning i det spontana, fria livet.
Jag funderar, familjen funderar. Framför allt en ¨liten¨ är fundersam. På vad som sker och vad det pratas om. ¨Vad är det som är högt och fel på mig¨ var frågan igår kväll. Ja vad svarar man!?!?! Att vi får vänta och se. Vänta tills på måndag och när läkaren har undersökt dig. Nästa fundering är ¨kommer jag att dö?¨ Självklart inte.
Nu har vi pratat och myst, diskuterat och sagt som det är att vi inget vet än och att vi inte ska bry oss om det förrän läkaren säger sitt.
För barn går livet vidare vid dom orden, de oroar sig inte speciellt mycket. De tar INTE ut något i förväg, de lever för dagen och mår förmodligen bättre än oss vuxna, speciellt bättre än den tänkande, oroliga mamman som är trött efter en natt av funderingar och orolig sömn. Idag har jag varit lättirriterad och arg. Stört mig på alla barn och deras tjatiga frågor, vill inte lyssna, vill inte ha massa grannbarn här, vill vara ifred, vill kunna släppa allt det här.
Jag vill andas ut eller ta itu med det.
Imorgon hoppas jag att jag vet! Lite mer än idag i alla fall!
För barn går livet vidare vid dom orden, de oroar sig inte speciellt mycket. De tar INTE ut något i förväg, de lever för dagen och mår förmodligen bättre än oss vuxna, speciellt bättre än den tänkande, oroliga mamman som är trött efter en natt av funderingar och orolig sömn. Idag har jag varit lättirriterad och arg. Stört mig på alla barn och deras tjatiga frågor, vill inte lyssna, vill inte ha massa grannbarn här, vill vara ifred, vill kunna släppa allt det här.
Jag vill andas ut eller ta itu med det.
Imorgon hoppas jag att jag vet! Lite mer än idag i alla fall!
Tog premiärturen till Petruskiosken och köpte glass idag. Inte så varmt som man önskat men barnen glada och nöjda.
Sen trampar vi iväg på cyklarna till söndagens obligatoriska Boll och lek.
Nu när Kortvasan var avklarad så återstår nu endast tjejvättern kvar, sen har jag nått mitt mål på att genomföra en tjejklassiker.
Nu är även anmälan inskickad till Tjejvättern och jag får med mig Elin på detta upptåg. Skönt att slippa åka själv.
Men jag ska inte ropa hej än. Men cyklingen känns inte som ett så svårt lopp. Visst det är tio mil men cykla har man gjort sedan man var liten, det är bara rumpan och orken som kan ge efter. Men jag får gnugga upp ett skydd genom att cykla mycket så jag slipper se ut som en babian.
Men jag ska inte ropa hej än. Men cyklingen känns inte som ett så svårt lopp. Visst det är tio mil men cykla har man gjort sedan man var liten, det är bara rumpan och orken som kan ge efter. Men jag får gnugga upp ett skydd genom att cykla mycket så jag slipper se ut som en babian.
En fördel måste ju vara att jag tränat spinning en del under det gångna året.
Anmälan är gjord. Nu gäller det att fixa till en cykel och börja trampa, många mil......
Filippa kommer stolt och visar upp sin nya teckning.
-Men vad fin! utbrister en stolt mamma. Och vilken fin häst du har gjort!
Bistert tittar nu dottern på mamman. Drar ena mungipan snett, lägger huvudet på sned och utbrister:
-Mamma! Jag tror bestämt att du behöver linser! Hästar har inte klor. Det är en hund ser du väl!?!?
Jo men så är det, eller..... Ja jag har dålig fantasi, men visst, är det en hund så ÄR det en hund.
Jag fick en förfrågan här på bloggen om var vi köpt våra barns cykelhjälmar.
Dom är inköpta på BikePartner i Karlstad och priset är 449:- styck.
På en vecka har vi gått från minusgrader och massa snö till barmark och ca 12-13 grader varmt. Barnen stod nu här med vinterkängor och fotsvett.
Sprang in till skoaffären på min lunch och fick se att hon sålde "basketkängor" (det hette så på min tid!!!) till en bra slant, 159 kronor paret. Så efter jobbet och hämtning av barn så släpade jag med barnen till skoaffären så de fick välja färg själv.
Det fanns ljusrosa, mörkrosa och svarta. Adam valde ett par svarta och vad tror ni då Filippa valde!?!?
Tror ni rosa.....
..... så tror ni fel!
Låg en kväll och läste och fick syn på en artikel om att vi är antingen A- eller B-männsikor. Det finns dubbelt så många A-människor som B-människor. Sämsta kombinationen som kan uppstå är när en A-kvinna träffar en B-man.
Jag är A-människa och Henrik är B-människa.
A-människan är morgonpigg och vaknar tidigt, tidigare än sin man. Hon vaknar själv, pigg och utvilad, ger barnen frukost, hinner tvätta och städa, betala räkningar och massa annat. En A-människa presterar som bäst runt 10 på förmiddagen. Prestationsförmågan börjar avta runt 16.00 och sjunker. Vid 21.00 vill hon bara sova.
B-människor är morgontrötta och fungerar sällan bra före tio på förmiddagen. Presterar som allra bäst runt 16.00 (när A-människan börjar sacka). Kan gärna vara uppe och se på 12-filmen och kan lätt vara vakna till tre på natten.
A-människor är sura på B-människor för att de är lata och inte hjälper till i hemmet på morgonen och B-människor tycker att A-människor är trista och tråkiga då de vill gå och lägga sig tidigt på kvällen.
Det är som om artikeln skulle vara skriven om mig och Henrik. Men nu när jag/vi vet hur det ligger till så kanske vi kan vända det till en styrka i stället. För att man skall må bra både psykiskt och fysiskt är det jätte viktigt att följa sin sovrytm. Han som är kvällspigg kan ta kvällsbestyren och jag som är morgonpigg kan ta morgonbestyren.
Få se hur länge det går innan någon av oss slänger ur oss en pik till den andre!?!
TJING!
Att ha filmkväll med mamma och pappa är sååå tröttsamt.
Idag fick barnen nya cyklar och lyckan var total. Och nya hjälmar. Det blev till att ut och cykla på stört och visa för kompisarna. Stolta som tuppar.
Filippas nya cykel.
Sadeln.
Filippas hjälm.
"Gubben Glad"
Adams hjälm.
Nu kommer det att cyklas för hela slanten! Hela våren och hela sommaren och hela hösten!
Filippas nya cykel.
Sadeln.
Filippas hjälm.
"Gubben Glad"
Adams hjälm.
Nu kommer det att cyklas för hela slanten! Hela våren och hela sommaren och hela hösten!
Ska ge det en chans till. Det här med melodifestivalen. Har mentalt förberett mig på att Ranelid eller Flinck kommer att representera oss i Baku. Så då kan det bara bli bättre...
Har dock hört Flincks bidrag och den är väl ok. Men att se honom gör det hela sämre. Frågan är bara om han har ett giltigt pass in i Azerbajdzjan???!!!
Men till detta ska jag nu smaska på något underbart gott. Jag älskar choklad och jag älskar lakrits. Det tillsammans kan inte bli något annat än.....än BRA!
Har nu varit och lämnat blod för första gången. Jag överlevde och mår bra. Blodgrupp 0+ och ett blodvärde på 142. Nu blir det en fikapaus innan hemfärd.
https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1220608/images/2012/pic_193081995.jpg" class="image">
Tänk vad tiden går fort. Minns så väl när han föddes, vår lilla prins. Och idag fyller han 8 år.
Vår förstfödde, vår stolthet. Killen med stort hjärta. Grattis Adam!
Videoklippet gjorde jag för något år sedan, men det tål att tittas på igen.
Vår förstfödde, vår stolthet. Killen med stort hjärta. Grattis Adam!
Videoklippet gjorde jag för något år sedan, men det tål att tittas på igen.
Den övre bilden är tagen en månad senare än den nedre. Annars skiljer det två år. Tänk vilken skillnad det är på dessa. Jag hoppas att våren kommit för att stanna. Jag behöver inte ha så mycket värme än, men jag vill inte ha mer snö nu.
Bild tagen den 2 april 2010.
Bild tagen den 4 mars 2012.
Bild tagen den 2 april 2010.
Bild tagen den 4 mars 2012.
Tänk vad tiden går fort. Det är redan ett år sedan jag var på väg mot Afrika. En av de bästa och häftigaste resorna jag gjort i mitt liv.
Är med barnen på "Handbollsträning". Först lite hinderbana och lek. Sen lite bollträning och regler.
Sportlovet invigdes med att jag körde Kortvasan.
Mål 1 var att ta mig runt! Det klarade jag
Mål 2 var att försöka under fyra timmar! Det gjorde jag
Mål 3 var att ha roligt! Det hade jag. För det mesta.
Vädret var perfekt, plusgrader och strålande sol. Spåren var usla då vi startade i sista startgrupp och ca 9000 hade nyttjat spåren innan oss. Men skönt, roligt och jobbigt på samma gång var det. nu satsar jag nog på halvklassikern nästa omgång.
Nu är det bara tjejvättern kvar, 10 mil på cykel. Det känns plättlätt ;-P
Trots att jag endast hade lyckats få ihop två mil i benen då det inte funnits någon snö så hade jag nog en rätt bra grund att luta mig på. Inte någon träningsvärk dagarna efter.
Sen på söndagen hade vi hyrt HELA badhuset i Malung i TRE timmar. Jag och mina två systrar med familjer härjade fritt. HELT UNDERBART! Inga andra där.
Filippa och Melvin vid fikastunden.
Jill och Julia hugger även de in på salladen.
Adam i lilla bassängen.
Nellie var också med men tog ett snabbt dopp och sov sen resten av tiden vi var där.
På måndagen hyrde vi slalomutrustning till barnen och drog upp till Kläppen. Ryggsäcken var packade med varm oboy, mackor, frukt och festis. Psyket var laddat med ett stort tålamod och en gnutta pedagogik.
Vi vuxna valde bort skidorna då vi antog att det skulle få springas en del och plocka upp liggande barn.
Tålamodet testades både på mig och barnen. Antalet vurpor slutade att räknas någonstans vid ett 40-tal. Att ta sig upp från liggande på ett par slalomskidor är en teknik, speciellt när även skidorna trasslat ihop sig och inte bara benen. Och gärna med någon annans ben och skidor.
Det kom många svordommar ur sonens mun. Det var fel på dom satans SKIDORNA och den jävla LIFTEN. Ajaj, vad det lät illa. Ingen självinsikt på att det kanske var pojken det var "fel" på. Men är man sju år så tror man att man kan allt och frustrationen är total när man inser sanningen.
Men efter första fikat lossnade det en hel del och de började testa de större backarna. Mammorna skrattade nervöst/hysteriskt när vi insåg att de åkte till toppen och inte gick av i halva backen. Jaja, ner kommer de väl. Antingen i skoter med brutna ben eller för egen maskin.
Alla kom ner för egen maskin!
Först börjades det i rullbandsliften och knattebacken.
Men det här var ju lätt?!?
Trevandes!
Åhej, första åket "utför"
Sen bar det av till karusellen där man fick öva på att åka knapplift. Hej vad det går.
Det tar sig.
För att få hem barnen på kvällen så fick vi muta. Vi åker hit imorgon igen och då hyr mammorna också skidor. Vi fick med dom hem under protest.
Dagen efter hade även vi skidor, det var klarblå himmel och plusgrader. Det var helt rätt dag att åka upp på. Men att försöka hänga på barnen var stört omöjligt. När jag var i liften kom en unge susandes på väg ner. Då klev jag av i halva backen för att komma ikapp, då såg jag nästa unge på väg upp. Helt plötsligt kändes det som om dom var överallt och ingenstans. Ville jag se skymten av dom fick jag parkera mig mitt i backen och vinka när de susade förbi.
Aj vad mina ben värkte, fyra timmar på längdskidor är ingenting mot fyra timmar i ett par slalompjäxor.
När dagen fortskred försvann barnen längre och längre bort för att testa andra backar. Mammorna blev kvar i första bartbacken.
När mammorna inte kan komma till barnen får barnen komma till mammorna. Det var enklast så!
Tycker den här bilden är så störtskön. Kolla barnet i bakgrunden. Vill hon ge upp slalomåkningen eller finns det ett hål att kika ner i!?!?!
Filippa på väg upp, dag 2.
Härligt väder, nöjd son.
Filippa i backen
Adam i backen.
Då man fått mersmak på höga, långa backar så ska man åka från toppen oavsett. Ramlar man ur liften då tar man av sig skidorna och går till toppen, aldrig att hon skulle åka från halva backen!
Hon är lika stönig som sin far ;-P
Med skavsårsblåsor, träningsvärk, rosiga kinder och trasiga kläder begav vi oss hem mot forshaga. Nöjda med den första delen av sportlovet.
Väl hemma blev det en tur till SISU med lek och korvgrillning med kompisar.
Våran sessa!
Storprinsen som snart blir 8 år.
Tänk vad korv smakar bra ute i det friska.
HÄRLIGA SPORTLOV!
Mål 1 var att ta mig runt! Det klarade jag
Mål 2 var att försöka under fyra timmar! Det gjorde jag
Mål 3 var att ha roligt! Det hade jag. För det mesta.
Vädret var perfekt, plusgrader och strålande sol. Spåren var usla då vi startade i sista startgrupp och ca 9000 hade nyttjat spåren innan oss. Men skönt, roligt och jobbigt på samma gång var det. nu satsar jag nog på halvklassikern nästa omgång.
Nu är det bara tjejvättern kvar, 10 mil på cykel. Det känns plättlätt ;-P
Trots att jag endast hade lyckats få ihop två mil i benen då det inte funnits någon snö så hade jag nog en rätt bra grund att luta mig på. Inte någon träningsvärk dagarna efter.
Sen på söndagen hade vi hyrt HELA badhuset i Malung i TRE timmar. Jag och mina två systrar med familjer härjade fritt. HELT UNDERBART! Inga andra där.
Filippa och Melvin vid fikastunden.
Jill och Julia hugger även de in på salladen.
Adam i lilla bassängen.
Nellie var också med men tog ett snabbt dopp och sov sen resten av tiden vi var där.
På måndagen hyrde vi slalomutrustning till barnen och drog upp till Kläppen. Ryggsäcken var packade med varm oboy, mackor, frukt och festis. Psyket var laddat med ett stort tålamod och en gnutta pedagogik.
Vi vuxna valde bort skidorna då vi antog att det skulle få springas en del och plocka upp liggande barn.
Tålamodet testades både på mig och barnen. Antalet vurpor slutade att räknas någonstans vid ett 40-tal. Att ta sig upp från liggande på ett par slalomskidor är en teknik, speciellt när även skidorna trasslat ihop sig och inte bara benen. Och gärna med någon annans ben och skidor.
Det kom många svordommar ur sonens mun. Det var fel på dom satans SKIDORNA och den jävla LIFTEN. Ajaj, vad det lät illa. Ingen självinsikt på att det kanske var pojken det var "fel" på. Men är man sju år så tror man att man kan allt och frustrationen är total när man inser sanningen.
Men efter första fikat lossnade det en hel del och de började testa de större backarna. Mammorna skrattade nervöst/hysteriskt när vi insåg att de åkte till toppen och inte gick av i halva backen. Jaja, ner kommer de väl. Antingen i skoter med brutna ben eller för egen maskin.
Alla kom ner för egen maskin!
Först börjades det i rullbandsliften och knattebacken.
Men det här var ju lätt?!?
Trevandes!
Åhej, första åket "utför"
Sen bar det av till karusellen där man fick öva på att åka knapplift. Hej vad det går.
Det tar sig.
För att få hem barnen på kvällen så fick vi muta. Vi åker hit imorgon igen och då hyr mammorna också skidor. Vi fick med dom hem under protest.
Dagen efter hade även vi skidor, det var klarblå himmel och plusgrader. Det var helt rätt dag att åka upp på. Men att försöka hänga på barnen var stört omöjligt. När jag var i liften kom en unge susandes på väg ner. Då klev jag av i halva backen för att komma ikapp, då såg jag nästa unge på väg upp. Helt plötsligt kändes det som om dom var överallt och ingenstans. Ville jag se skymten av dom fick jag parkera mig mitt i backen och vinka när de susade förbi.
Aj vad mina ben värkte, fyra timmar på längdskidor är ingenting mot fyra timmar i ett par slalompjäxor.
När dagen fortskred försvann barnen längre och längre bort för att testa andra backar. Mammorna blev kvar i första bartbacken.
När mammorna inte kan komma till barnen får barnen komma till mammorna. Det var enklast så!
Tycker den här bilden är så störtskön. Kolla barnet i bakgrunden. Vill hon ge upp slalomåkningen eller finns det ett hål att kika ner i!?!?!
Filippa på väg upp, dag 2.
Härligt väder, nöjd son.
Filippa i backen
Adam i backen.
Då man fått mersmak på höga, långa backar så ska man åka från toppen oavsett. Ramlar man ur liften då tar man av sig skidorna och går till toppen, aldrig att hon skulle åka från halva backen!
Hon är lika stönig som sin far ;-P
Med skavsårsblåsor, träningsvärk, rosiga kinder och trasiga kläder begav vi oss hem mot forshaga. Nöjda med den första delen av sportlovet.
Väl hemma blev det en tur till SISU med lek och korvgrillning med kompisar.
Våran sessa!
Storprinsen som snart blir 8 år.
Tänk vad korv smakar bra ute i det friska.
HÄRLIGA SPORTLOV!
