Packningen har börjat planeras. Snowboardar och skidor. Pjäxor och skor. Byxor och jackor. Mössor och vantar. Hjälmar och goggles. Det största lasset byttes idag ut mot en snäll nioåring som tar mindre plats i bilen. 

Min syster med familj kom från Trollhättan mot Malung. De hade takbox på bilen så de tog skidor och snowboard. Själv fick vi låna deras dotter som följer med oss upp imorgon. 


Sen blir det en väska med nyårskläder och vanliga kläder. Men först ska Henrik jobba imorgon. Sen ska nyårsmaten packas då vi står för varmrätten. Och säkert mycket, mycket mer som jag ännu inte tänkt på. Tur jag har hela dagen imorgon på mig. 

Nu får jag dyka ner i tvätthögen så vi får rena kläder med oss till Dalarna. 


Lite snäll hade nog även jag varit då jag också fick några paket/presenter. Kombinerade julklappar med kommande födelsedagspresenter. 

En skål i gammelrosa från serien Gerbera, som jag bara älskar. Fyra rödvinsglas från Iittala Essence. Jihoo! 
Tack Conny & Anita!

Så till sist en slalomutrustning. Skidor, bindning, pjäxor och stavar. Härligt! Nu väntar vi bara på snön! 
Tack älskling! Min första slalomutrustning trots att jag är uppväxt ett stenkast från Sälen...


Idag fyller hon år, älskade svärmor. Hon är kvinnan som uppfostrat min make till den underbare man han är idag. Så stolt över att ha henne i mitt liv.
 
Igår gjorde hon allt för att barnbarnen och vi skulle få en underbar jul. Hon är värd sin vikt i guld.
 
Grattis på din dag Anita!
 
(Förlåt svärmor, men ibland får man vackert vara med på kort, även om det är det värsta man vet!)
 
Två morgonpigga barn som upptäckt paketen under granen. Vi blev väckta strax efter sju på morgonen av en tjej som var väldigt ivrig.
 
Pengar i massor...
 
En nöjd pojke.
 
Och en nöjd tjej.
 
Sen åt vi frukost hemma hos oss tillsammans med farfar och farmor. När dom kom så hade de med sig lite paket som Tomten lämnat av hemma hos dom. Barnen jublade. Lyckan var total.
 
Sen bar det av ner till farfar och farmor för julmat i stora lass. Där låg det kvar några paket som farfar och farmor inte orkat bära med sig upp till oss vid frukosten. Ännu mera glädje och paket.
 
 
 
 
 
Hörlurarna var uppskattade. Det poppades hög musik.
 
Vår vackra sessa så nöjd, så nöjd.
 
Grabben med stort G knäckte både nötter och fingrar. Fick en blodblåsa på köpet.
 
Vår finaste prins. Snäll som få!
 
När maten var intagen så kom det klassiska Kalle Anka. Nötter och godis och mys!
 
Efter Kalle Anka så dök Tomten upp med bjällra i mörkret. För mörkt det var det. Regn och blåst. Stackars Tomten! Tomten var gammal och krum och pratade om Dag-Otto. Tolv renar hade han också, inte alls nio som i sagorna. Men vad gör väl det när Tomten ändå kom gående. Tack snäll Tomten som kom till oss!
 
Ännu en gång blev det fler leksaker att leka med. I hallen fick de hållas då det var flygande objekt som susade genom luften. 
 
Helikoptrar och bollar susade genom hallen och kraschade ett flertal gånger.
 
Mätta, nöjda och trötta föräldrar till lyckliga, glada och snälla barn.
 
Kvällen led mot sitt slut och ljusens tid var över. Nu går vi ett nytt år till mötes och sen börjar vi längta efter våren. Ja tro det eller ej. Men ska vintern vara så här då kan jag lika gärna vänta och längta efter våren. Annars är det årets värsta årstid.
 
God Jul till er alla från oss alla!
 
Fjärde advent igår, julafton imorgon. 


Granen klädd och Filippa har arbetat i dagar med att fylla på med hemgjorda julklappar. 


Ikväll var det svårt att somna för barnen. Det är så spännande och svårt att sova. Jo, jag kommer ihåg den där kvällen innan julafton. Man längtade sååå!


Men nu verkar tomten fyllt på under granen. Blir spännande att höra barnen imorgon bitti. 


Undrar om jag får något???!!! Eller är det bara till barnen??

För vuxna handlar julen om att ge, för barn om att få!

Natti!








Det var för 30 år sedan det hände.
 
HON - en snärta från centrum.
 
HAN - en bondunge från landet.
 
DOM - ett gift par.
 
De bytte ringar i kyrkan dagen innan julafton. Gnistrande snö och kallt. Tillsammans med vittnen, mig och min äldsta lillasyster. De hade tagit sig igenom sex år som par, husköp och två döttrar. Varför inte spinna vidare på det och skapa ett helt imperium med Haltorpare.
 
Dom tillhör en utrotningshotad art.
 
Man kan kalla dom udda.
 
Dom hänger fortfarande ihop. Är fortfarande gifta med många dalar och toppar i bagaget. Men än har inget hinder fått dom att bryta upp även om jag är säker på att det funnits många och äktenskapet har hängt på en skör tråd. Man blir starkare för varje kris man tar sig igenom och jag hoppas innerligt att de hänger ihop 30 år till. 
 
Idag har de tre barn, tre svärsöner och sju barnbarn. Dom bor kvar i huset på kullen där vi växt upp i en trygg barndom.
 
Jag är så stolt över mina föräldrar som fortfarande hänger ihop. Jag är glad att jag har dom i mitt liv och mycket nöjd med att se dom fira 30 år som gifta. 
 
GRATTIS TILL ER!
 
 
Julklapp från jobbet fick jag i år igen. Måste ha varit ganska snäll. 

En pannkaksstekpanna och en flaska bubbel dolde sig bakom papperet. 

Nu ska banen få pannkaka under jullovet och jag ska liva upp denna tråkiga matlagning med att dra i mig lite bubbel. Det borde vara en bra kombination!




Skolan slutade, alstren från barnen strömmade in. Teckningar och ljusstakar. Pyssel och ännu mera teckningar. 

Alla lika vackra med en tanke bakom. Men ett verk stack ut lite från alla andra.

Kanske för att alstren INTE kommer i aldrig sinande ström, kanske för att ömhetsbevisen inte visas lika ofta som av den andre, kanske var det blicken under lugg när den lämnades över med orden: -Till dig och pappa!

Sonens dikt träffade där det skulle.  Rakt i hjärtat. Speciellt när man vet att skriva är jobbigt, läsa är jobbigt, uttrycka sig är jobbigt.



Så står den äntligen där, granen. Betydligt senare än tidigare år. Känner inte den här riktiga julstämningen, känner mig lite snuvad på adventshelgerna och snön. Allt har gått för fort.
 
I år har jag låtit barnen klä granen helt själv. Jag har inte lagt mig i någonting. Förutom en detalj. Jag har blivit som min far: -Håll er undan ungar, mamma sätter i ljusslingan först. SJÄLV! Aldrig fick man som liten vara med och sätta i ljusen. Sådan skulle jag aldrig bli, tänkte jag. Mina barn skulle minsann få hjälpa till med ljusen.
 
Men äpplet faller inte långt från trädet.
 
Jo en sak till har jag även satt dit. Pricken över i:et, spiran!
 
Ett underbart lugn spred sig när granen pyntades.
 
Och en stor glädje.
 
 
Filippa gjorde eget pynt med meddelanden till tomten.
 
 Tomten, som färdats ända från USA, som jag fått av en god vän hänger på sin hedersplats. År efter år!
 
 
 
Min gran är inte lik din gran, det är en plastgran. Jag verkligen älskar min plastgran som jag sökte med ljus och lykta. 
 
Som kronan på verket är spiran i topp. Frågar ni mig så finns det inget annat man skall ha i toppen.
Spira is the shit!
 
 
Julgranen kläddes till tonerna av Rudolf med röda mulen, någon annan jullåt och sen Rudolf igen. Barnen hade nog helst satt Rudolf på repeat.
TaDaa!
 
Sen att barnen har hängt i en massa pynt som jag egentligen hade skippat gör det samma. Julen är till för dom.
 
 
 
 
Idag har jag och sessan bakat Macarons. De blev inte så fina som på bilder man sett. Men goda och det är huvudsaken. 

Sessan var på bak- och matlagningshumör idag. Till min stora glädje ville hon rulla köttbullarna till middagen. Inte något jag hade emot det. Tror ta mig tusan att hennes köttbullar blev finare än mina. 

Kul med sällskap i köket!

Mmmmums-filli-babba!
Till en bra uppfostran hör det till att man svarar på tilltal, säger "Ja tack!" eller "Nej tack!" eller bara "Tack!". Helt enkelt artighet och sunt bondförnuft.
 
När vi idag kom hem efter jobb och skola så började jag med maten och fick se att soppåsen var full. Det var dags för dottern i huset att göra vändan ut till soptunnan.
 
-Filippa det är din tur att gå ut med soporna!, ropade jag från köket!
 
Hade kanske kunnat tänka mig ett: "Ööööhhhj, måste jag!?" eller "Nej, jag vill inte! eller "Det får Adam göra!" Men istället kom det ett mycket käckt svar från hennes rum, pigg och alert: "Nej, tack!"
 
VA!? Nej tack? Vad svara man? Artigt och uppfostrat var det ja...
 
-Men det är din tur, Adam gjorde det sist! försöker jag. Där fick hon den lille sluge tänkte jag.
 
"Ja, men jag gjorde det två gånger första gången" kommer ett lika glatt svar tillbaka. 
 
Ja inte vet jag hur hon tänkte eller hur man pratar med henne om turordning. Det blev inget mer sagt efter detta. Jag hade inget motargument, jag orkade inte efter en hel dag på jobbet. Gav upp liksom...
 
 
Men hon gick ut med soppåsen till slut i alla fall! :-D
Igår var det julbord med Henriks jobb. Bussen gick från tågstationen i Karlstad kl 17.00 till Sunne till Selma hotell. Nykter, sprängande huvudvärk och kände mig osocial och gammal. Men trots det trevligt. 

Ett par som hade tagit bilen dit fick erbjudandet att få den hemkörd av mig. Vinst för oss båda. De fick bilen till Karlstad och vi anlände till Karlstad samma tid som bussen skulle rulla från Sunne. Alltså kl 02.00. 

Hemma i Forshaga var vi 02.30. Sen ringde klockan 07.00. Då var jag inte speciellt pigg kan jag lova. På cykeln i spöregn på väg till jobbet funderade jag allt på vad jag gett mig in på. Hur skulle jag orka jobba till 21.30?!?!

Men orka det gjorde jag även om det gått segt. Nu sätter jag mig på cykeln och styr kosan hemåt mot snarklådan. 

Här ska sussas!



Luciamorgonen var kommen och jag tänkte överraska barnen med frukost på säng. På med luciaklänningen som för övrigt slutade en bra bit ovanför fotknölarna och ärmlängden strax nedanför armbågarna. Men vad gör väl det.
 
Jag kom i den i alla fall och då anses den väl passa, eller hur!?
 
Sen kom vi till det röda bandet i midjan. Det fick bli Filippas. Men nu hör även till saken att vi inte direkt har samma midjemått. Men det räckte hela vägen runt och till en rosett men sen var det slut! konstigt det där, det blev inga fina långa, hängande, röda band längs den allt för korta, vackra klänningen.
 
Sist var det ljuskronan som skulle på. Den går ju att justera men tiden var knapp och den är inklädd i glitter och röda band. Det fick bli vad det blidde. Satte den på toppen av huvudet där den vilade lite lätt. Inte alls stadig. Ungefär som en smörklick i en stekpanna°
 
Sen skred jag till verket med min skönsjungande stämma för att väcka barnen. Brickor med frukost, den ena foten framför den andra, rak i ryggen. Men satan i gatan vad glittret på ljuskronan kliade. Höll på att bli tokig. Fick öka takten och sjunga fortare. I ett huj hade jag elegant (tyckte i alla fall jag) svept genom rummen med frukost till barnens stora.....få se nu.....
 
....ja vad ska man säga. Förtjusning kanske. 
 
Över att få frukost på säng. Resten är svårtolkat!!!
 
Kanske en aning förtvivlan låg i luften.
 
Det är nog en tolkningsfråga. "Men åååh!" lät det i ena rummet, "Men mamma!" i andra. Sen är det ju betoningen på dessa uttryck som avgör vad de tyckte. Men det lutade åt det pinsamma hållet!
Men det bjuder på. Jag fick i alla fall vara lucia igen. Det är många år sedan sist!
 
Glad Lucia på er allahopa!
 
 
Så blev det äntligen helgen. Efter förra helgen där jag flängde mellan Göteborg och Malung för att slutligen landa i Forshaga för ett extra jobbpass under söndagen så känner jag mig rätt trött. Har gjort så under hela veckan. 

Imorgon blir det lite morgonkaffe med en vän som jag inte tjattrat med på länge. Sen dyker morbror och moster upp för att vi ska dra in till den stora staden Karlstad. Sen blir det förhoppningsvis eftermiddagskaffe med en annan vän innan jag ska hämta Henrik på jobbet. På kvällen är det disco för barnen och lite mys.

På lördag blir det till att packa väskorna åt barnen som ska sova hos farfar och farmor för att vi ska dra till Sunne på julbord med Henriks jobb. Vi kommer hem mitt i natten. Då gäller det att samla ihop några timmars sömn för söndag ska jag jobba 8.00-21.30. 

Sen var denna helgen över innan den ens hade börjat. 

På måndag ska jag sitta hela dagen på föreläsning i Karlstad, det blir tufft för en trött hjärna. 

Sen är det bara tre arbetsdagar kvar som tandhygienist detta år. Sen tar jag ledigt 2,5 veckor från tänder, tandsten, gingivit och parod. Känner. verkligen att det ska bli skönt med lite ledigt. 

Sen hoppas jag verkligen på en vit jul. Gillar inte plusgrader, slask och söl. Ge mig tio grader kallt, snötäckta trä'n och snötäckt mark. Då blir jag lycklig!






I min ensamhet. 

Barnen och maken sover, sitter i mörkret med några tända ljus, en varm kopp cappuccino och en lussebulle. 

Läser reklam. 

Väntar på tvättmaskinen. 

Känner mig harmonisk och lugn. Underbart. Snart julledigt i 2,5 veckor. 

Eftersom jag jobbade igår så tändes andra ljuset idag. Halvvägs till jul. Sex dagars arbete kvar, två aktiviteter bokade och ett väntat besök. Sen tar jag semester med mina barn. Hoppas på toppenväder med roliga aktiviteter. 



I lördags var det dop för min systerdotter. Solen sken från klarblå himmel, snön gnistrade och kylan bet i kinden. Hon kunde inte valt en finare dag att få sitt namn på.
 
 
Malungs kyrka.
 
 
Far och mor och dotter.
 
 
 
Jill gör tummen upp för "publiken". Dopet löper på som planerat!
 
Inte alltid roligt att stå upp. Tråkigt var det också stundvis, tyckte Nellie.
 
Men ibland var de på plats, stillastående och söta.
 
Jill, Ida och Nellie häller upp dopvattenet.
 
Det gäller att koncentrera sig.
 
Sen måste man känna så att vattnet är lagom varmt.
 
Sen fick även Holly känna på det innan dopet skulle ske.
 
-Nu kör vi så vi får detta överstökat, tänte Holly! Eller vad säger du, prällen?
 
I faderns, sonens och den helige andens namn.
 
Äntligen fick hon sitt namn.
 
Lilla vackra Holly Mona Ester.
 
Sen sjöng far och mor för sin Holly. Syster Jill sjöng också men syster Nellie började tröttna.
 
Mor och dotter, så vackra. Mosters öga var inte torrt.
 
Mosters pussgurka.
 
Hittade en dikt på nätet som passar så bra till lilla Holly. All lycka önskar jag dig!

 

Du föddes vid suset av björkar
i juni när sommaren log.
Därute spelade vinden
en visa för blommor och skog.
Doften av vita konvaljer
smög runt kring din vagga den natt
du junibarn föddes till världen
som fylldes av solsken och skratt.
Jag önskar din levnad fick vara
så ljus som en försommardag
en vandring på mjuka stigar -
du junibarn - önskar jag.

Av: Alva Möllerström

 
 
Imorse drog jag till jobbet och undersökte två patienter innan vi packade oss i bilen, jag och chefen, och styrde kosan mot Göteborg. Det spöregnade verkligen hela vägen och ju närmare Göteborg vi kom desto mer såg vi och kände av Sven. 

Mellan parkeringen och hotellet tog det fem minuter att gå. Det räckte för att bli genomblöt. 

Gött att sträcka ut en stund innan kvällens underhållning och byta till torra kläder. 

Sven blev vildare och vildare. 

Vi bytte om och gav oss iväg för att se på Magnus den store på Rondo. 


Trevligt sällskap, god mat och otroligt bra underhållning. 

När vi kom ut löpte Sven amok. Snön yrde, vinden ven, skyltar kanade längs trottoaren. Man fick gå ihopkurad och framåtlutad. Tur det var kväll. Mascaran stod inte pall för detta väder. 

Nu ligger jag i sängen på sjunde våningen och lyssnar på Sven som inte har någon ro i sin själ. Han kastar av och an. Är imponerad av att flaggorna på Liseberg inte går sönder. 

Jag har i alla fall en fin utsikt att glädjas åt. 


Imorgon väntar några timmars kurs innan vi styr kosan tillbaka till Värmland. 

Natti!

I en låda nära dig. 

Nu är dom lagda på postlåda och på väg som julhälsning från oss till er. 


Ännu en sak avbockad från att-göra-innan-jul-för-så-är-traditionen-listan. Snart infinner sig frid i mitt bröst!
Idag bar det av till ännu ett julbord. Denna gången med mina tandkollegor. Tre tandläkare, två hygienister och fyra tandsköterskor åt godis och julmat så fradgan sprutade. Men inte en enda plomb rycktes ur. 

Vi åt vårt julbord på Café August i Karlstad. Riktigt mysigt och trevligt. Dock lite trångt. 

Vi lämnade Café August med runda magar och truten full i Karius och Baktus. Men nöjda och glada var vi!




Ännu en kväll som hag stupar sent i säng!

På återseende, natti!
Ikväll tog vi bilen in till julbord, på Ankdammen, jag och mina assistentkollegor. 



Julmat i mängder och lite därtill. Ett dignande dessertbord med godis och tryffel och pannacotta och ris á la malta. 

Efter ett stort intag av kalorier, många skratt och mycket trevligt sällskap drog vi oss hemåt. Nöjda och belåta. 

En vacker utsikt över inre hamn, utanför restaurangen. 

Nu väntar sängen!
Första advent, första december, första ljuset tänt. En myssöndag här hemma med barnen. Började morgonen med julkalender och långfrukost. 


 Barnen fick varsin legokalender att roa sig med fram till jul. 



Matlagning och pepparkaksbakning stod på schemat. De valde bort julskyltningen. 



Efter bakningen blev det TV-spel. När pepparkakorna var gräddade så dukade vi upp till glögg, nybakta pepparkakor, mögelost och sällskapsspelet Scotland Yard. En otroligt mysig stund. 


Sen packades skolväskorna, barnen duschade och sen kröp vi upp i soffan för att se "Ett päron till farsa firar jul". Nu ligger barnen nöjda och trötta i sina sängar. Sonen tyckte att detta var den bästa helgen han haft på länge. "Det är bra att pappa har tagit en paus i cyklingen och spelat TV-spel med mig. Det är så kul med pappa!" sa han. Dottern kröp upp i min famn när vi sjöng julsånger och kramade om mig och sa "Jag känner mig så trygg här hemma med er när vi sjunger!"

Dessa två citat får avsluta en härlig helg. Full av trygghet och skojigheter. Precis som det ska vara!

Natti!
Idag var schemat fullspäckat. 

Återigen!

Lite lugn frukost fick ändå starta dagen. Sen bar det iväg till Sörmons ridklubb för två timmars cafeteriatjänstgöring. Hem igen och slängde ihop lite mat för att sedan köra dottern till discokalas i timmarna två. 

Därefter blev det kvällsmys hos farfar och farmor. Julpyssel med bak av godis och pyntning av pepparkakshus. Underbart god middag och sedan marsipangodistillverkning. Nu har vi störtat i säng. Både barn och vuxna. 

Imorgon blir det inte många knop. En liten tur på julskyltning om barnen vill. Imorgon får barnen bestämma.