Helenas saliga röra

Igår var det mors dag. Grattade Henriks mamma som bjöd på underbar middag. Borde varit tvärtom. Min mamma som bor allt för långt bort, fick en dikt skickad till sig och senare så pratades vi vid över telefonen.

Själv blev jag uppvaktad med ett par nya Fred Perry skor som jag önskat mig sååååå länge. Och i varje sko låg det 2500 kronor. Totalt 5000 kronor att göra vad jag vill med. Ibland blir man allt bra bortskämd. Jag har världens bäste make och barn.

Utöver detta fick jag en ledig lördagkväll när jag fick gå ner till Annika och ha en mysig tjejkväll. Och på söndag morgon fick jag sova fram till 12. Fatta hur underbart det var. Men jag var liiiiite trött efter lördagskvällens berusning av trevligt sällskap och goa drinkar!



Mina nya skor

Idag tappade Adam sin andra tand i underkäken. Han är sååå stolt nu. Ska till dagis imorgon och är två tänder fattigare. Vi glömde av att lägga den första tanden i ett glas, så nu ligger båda där och väntar på tandefen.

Idag har vi ätit middag hos Conny och Anita. Där prövade Adam på att skjuta med luftgevär. Han har verkligen talang för att sikta och skjuta. Han träffar Colaburkar på flera meters avstånd.


Han är lite feg med att lägga an mot axeln. Och han kikar inte i siktet allt för nära.


Förra sommaren fick han sig en rejäl smäll så han var blå ovanför ena ögat.


Startar med luftgevär hos farfar. När han blir större får morfar lära honom skjuta med de riktigt tunga "skjutarna"


Adam konstaterar nöjt att han träffat flera gånger.

Lunchen stod framdukad när jag kom hem från jobbet. Grillad svärdfisk, potatis, halloumi och grillade majskolvar. Mumma. Vi satt ute och åt, härligt! Adam satt och avnjöt sin majs, en av hans favoriter, när vi plötsligt hör hur det krasar mellan tänderna på honom. Vi studerar honom och ser hur han letar med tungan i tuggan efter det som är så hårt. Till slut får han tag på det och ut mellan läpparna kommer det.

-Vad är det? säger Adam. Är det ett stort saltkorn? (Vi använder havssalt ofta)

Sen får vi se blodet på majskolven och att det är blod på läpparna. Vi får oss ett gott skratt, för det Adam sitter och håller i sin hand är inget annat än hans tand. Den första tanden han tappat.


Vad han har väntat på denna stund. Så många av hans kompisar har redan tappat.



Men tandgnisslare som han är så är tänderna han tappar inte så stora. Vad stor han håller på att bli, vår förstfödda.

Så nu ligger tanden i ett glas med vatten och väntar på tandfen. Vi får se om den kommer inatt!

Igår kom Henrik hem. Härligt. Det innebär att på fredagar behöver jag inte gå upp så tidigt eftersom jag inte behöver göra iordning två barn och köra dom till dagis. Så istället för att gå upp kl 6.00 så ställde jag klockan på 7.00. En hel timme extra skulle jag få sova nu på morgonen. Gött, har varit så trött varenda morgon nu denna vecka.

Imorse vaknade jag innan klockan,  klarvaken. Helt utsövd. Himlen var blå, solen sken, vilken härlig dag! Tog mobilen och tittade på klockan. Vad är det för FEL på mig!? När jag äntligen ska få sova lite längre, då vaknar man 4.58!


Nä, nu väntar jobbet. Sen är det helgen. Härligt!

Idag när jag kom hem drog jag på mig träningskläder, stoppade hörlurarna i öronen och begav mig iväg mot SISU och elljusspåret. Har börjat löpträna och det håller i sig. Jag tränar efter ett program som går varsamt fram, men som minimerar risken för benhinneinflammation och skador på knän. Gissa om jag har träningsvärk i ryggen och vaderna.

På slutet när man är alldeles matt i benen men ändå kommit in i andra andningen så drog jag på lite extra. Slutspurten som det kallas. Strax innan SISU-gården, tog jag ett skutt över en pinne. J-VLAR, vad det knöt sig i bröstet på mig! Pulsen rusade säkert över trehundra när jag var i luften och innan jag tog mark fick jag nog ett blodtrycksfall som heter duga! Benen vek sig när de tog mark. Det svartnade för ögonen. (FJANTMAJJA) BLÄ! Jag hade hoppat över en manlig vipera berus......jag såg mitt liv passera i revy........hehe



En svart huggorm.

................jag trodde att alla huggormar hade sicksackmönster på ryggen. Blev så rädd att jag inte kom mig för att springa därifrån, benen bar mig inte. När jag hämtat andan så blev jag tvungen att titta lite närmare på den. (Jag är tyvärr ganska nyfiken) Har aldrig sett en levande orm i hela mitt liv. Med "gåshud" över hela kroppen kollade jag noga efter om det kunde vara en snok. För det är det enda kännetecken jag kan, dom gula fläckarna. Men det fanns det inga. Men blev inte säker förän jag kom hem och googlade på det.

Ormen var nog bara 25-30 cm, men det räcker för att bli rädd för en "pinne" som börjar röra på sig!

Nästa gång jag ska springa så tänker jag inte titta i skogen efter björn, utan på marken efter orm!

Idag var det barnkalas som gällde här hemma. Fyra flickor var bjudna. Bea, Meya, Julia och Tilda, våra två och så en kompis som Adam lekte med som heter Anton.

Filippa hade bestämt att det skulle vara ett prinsess-kalas. Så det var prinsessor på duken, på muggarna, på tallrikarna, på ballongerna och även på serpentinerna. Hon skulle även ha en "prinsess-tårta". Så jag bönade och bad och pratade med Forshaga finbageri om de inte kunde ta sig an ett projekt och göra något efter mitt önskemål (hon som gör sådana tårtor har alltid semesterstängt i maj). Sagt och gjort, de blev intresserade av mitt tjat, men de kunde inte lova att resultatet skulle bli perfekt eftersom de aldrig gjort något sådant. Men det blev superbra. Filippa blev överlycklig.
Forshaga finbageri gör tårtan om man vill ha den, 35 kronor per bit är priset.


Här är den, "prinsess-tårtan"


Den gjorde Filippa överlycklig.


Filippa ville att de skulle sjunga för henne. Så banren började på "Jag må hon leva...."


....men det dög inte. Filippa talade om att om de skulle sjunga för henne.......


......skulle dom stå upp. På stolarna. Och de gjorde som hon sa!


Ljusen blåstes ut efter sången.

Nu ligger hon i sin nya, stora säng och sover. Med prinsessan från tårtan bredvid sig. Den är numer tvättad och har fått på sig sin fina klänning. Filippa är helnöjd med sin dag!

Här är bildbeviset på att jag deltagit i Vårruset 2010 i Karlstad. Vi var fem stycken i vårt lag, laget från Deje Vårdcentral. En våt, trevlig och kämpig kväll som avslutades med en härlig picnic.

Mitt 100:de inlägg i denna blogg. Ett år och hundra inlägg blir 0,27 inlägg per dag, 1,9 inlägg i veckan och 8,3 inlägg i månaden. I snitt. Men detta går i perioder.

Klockan är nu 00.57 enligt datorn och jag har precis skickat vidare två arbeten. Ett av dem kan nog anses som klart. Klasskompisen skall godkänna det sista bara. Och sedan skall det vara inne hos läraren kl 08.00 på måndagmorgon.

Sen var det nästa sorgliga historia. B-uppsatsen. Vår handledare gav oss en örfil, men det kändes som en rak höger. Det skall vara inne på onsdag men vi hade SÅÅÅÅÅ mycket kvar att göra. Hon underkände en hel del och talade om att vi förmodligen kommer att ha att göra efter examinationerna. BAH! Får väl se vad Anders Hugoson säger, vår examinator.

Vill ha SOMMARLOV! 

Idag har det gått hela 4 år sedan man i familjen blev 4. En komplett familj som jag alltid önskat mig, sedan jag varit liten. Två barn ville jag ha. Först en pojke och sedan en flicka. Jag fick precis som jag ville.


Den 21:a maj 2006 föddes våran efterlängtade prinsessa.


Ett år och världens gladaste!


Två år gammal och vattenkoppor.


Nyvaken "sessa" firar tre år.


Filippa på sin 4-årsdag!

Idag har jag presterat så jag är riktigt nöjd med mig själv. Det är väldigt många år sedan jag sprang vårruset i Falun. Idag har jag sprungit/gått vårruset i karlstad. 8 år, två barn och många kilo senare så har jag idag kämpat mig igenom dessa 5 kilometer.

 

I Falun tog jag mig runt på 32 minuter. Då hade jag tränat en del innan, idag på 37 minuter. Så mycket som ändrats på dessa år, men bara 5 minuter plus på tiden.

 

Grattis till mig!

 

Nu är nästa delmål tjejmilen! Någon som vill hänga med?

Tänk att det kan lukta så illa ur skåpet man förvarar sina sopor i. "Förvarar", vad otrevligt det låter. Tänk vad äcklig människa är egentligen. Vi förvarar våra sopor inomhus i samma rum som vi tillagar vår mat i. I samma rum som vi förvarar våra färska råvaror. Ganska ofräscha typer vi är. Hur somhelst så har det luktat härliga, ruttna, mögliga, gamla sopor i vårt skåp en längre tid. Och inte blev det bättre av att värmen slog till nu och det blev optimala förhållanden inne i skåpet.



Jag har skurat sophinken i omgångar, skurat skåpet med klorin, bytt påse ofta och även haft doftkulor i skåpet. Lukten blir ren och fräch. För ett par dagar. Sen är den tillbaka. Nu har jag förvarat soppåsen utanför skåpet ett par dagar för att se om det blev skillnad!?

NÄ!

Ingen förbättring. Nej, nu j-vlar ska här skuras. Rensar ut alla flaskor och "dret" man förvarar i skåpet. Och lyfter bort bakstycket för att se så inte det läcker från diskmaskinsanslutningen.....och där, DÄR! finner jag förklaringen till att det luktat som det gjort. Men vad i hela fridens namn gör jag nu? Tänk, tänk, tänk....

Det är bara att hämta dammsugaren, dammsuga upp det och slänga påsen. Jag tar INTE i det med händerna. Inte ens om jag har hanskar på!



Förklaringen till denna stank är en mjuk, skön, hårig dödsbädd för två råttor. Ser ni råttliken? Det ena ligger uppe på slangarna till diskmaskinen och det andra nere på golvet. I allt detta ludna ligger det larver och maskar. Döda ser dom ut att vara. Kollar inte så noga. Dammsuger upp detta och tar ögonblickligen ur dammsugspåsen. BLÄ!

Jag börjar närma mig slutet på min design. Det finns nu både en signatur (i slutet av varje inlägg står mitt namn) och en footer (längst ned på sidan finns en rad bilder på familjen). Signaturen skall jag ändra teckensnitt på. Men det här har varit spännande att hålla på med. Men samtidigt frustrerande och jobbigt. Det är som att lära sig ett helt nytt språk, fast med mycket logik i. HTML, header, div, footer, side, navheader, padding, margin osv osv. Inte så himla lätt att veta när jag ändrar här så är det just där i bloggen.

Men busen vad kul det är. Lite småjusteringar kvar bara. Sedan skall det firas att man har klarat att göra en egen design. Att beställa en kostar allt mellan ca 100- 500 kronor beroende på hur duktiga dom är och hur många krav man har. Nu har jag sparat dom pengarna. Haha!


Gungan som vi satte upp, tjatade på barnen om att ta det försiktigt i, trösta efter att de slagit sig, förmanade, hotade, tröstade igen, fick be dom sluta bråka om den och turas om och som vi slutligen plockade ner. Allt detta tog mindre än två timmar. Få se när dom får upp den igen.

Jag tror bestämt att jag funnit mig en ny hobby. Tack och lov att skolan snart är över. För nu har jag inte tid att plugga tandhygienistsaker och annan "mun-skit"! Nej, nu pluggar jag bloggdesign istället tills ögonen blöder. Hjälp vad roligt detta är! Fast jag bara har lärt mig en promille av vad som kan läras. Och jag tror att min första lön kommer att gå till et nytt program till datorn, nämligen Photoshop. Mitt är uråldrigt, rena stenåldern.

Bloggdesignen på sidan börjar arta sig. Det är några småjusteringar kvar. Headern är fixad. Nu skall stilen på text och vissa bakgrundsfärger fixas. Sedan en signatur och en footer. HAHA! vilka fina ord jag kan slänga mig med! Skitcoolt! Jag tror jag valt fel utbildning......


Jag är såååå himla duktig!

Nej, nu MÅSTE jag sova. En ny dag imorgon. Jobb och plugg står på schemat och lite, lite bloggdesign. Och träning om vädergudarna är med mig.

Natti!

Igår, helt oanmälda, kl 10.00 klev min syster med familj innanför dörren på ett kärt besök. Trevlig överraskining. Tack för det Ida, Kenneth och Jill. Det blev fika, sedan fick en stolt moster passa "Jillsan" medans föräldrarna åkte in till stan för lite shopping. Att passa Jill var inga problem. Hon sov mestadels av tiden. Totalt passade jag nog henne i 20 minuter. Men vilken dundersnäll unge! Här kommer lite bilder på besökarna:


Jill med två hårband. Filippa tyckte att hon skulle ha det!


Jill med ett hårband.


Så här snäll var hon i nästan 2 timmar när moster fick äran att vara barnvakt.


Mat och bus var susen efter vilan.


Börjar bli stor, vill sitta själv i egen stol.


Jills pappa Kenneth.


Jills mamma Ida.

Vad har jag gett mig in på! Att ändra och trixa och läsa och leta. Fattar ingeting av alla dessa koder som skall in för att färga en text elle flytta den några pixlar hit eller dit. Det händer saker och det ändras lite då och då. Men nu kommer det nog att stå stilla. Har slutspurten i skolan just nu. Så bloggdesignen får ligga på is en stund.

Så snälla, ha överseende med bloggens utseende just nu. Den är inte färdig än på länge.

KRAM

Under denna flik kommer Harry att hamna.

Testar att lägga in lite olika kategorier. Denna hamnar under familjekategorin!

Jag håller på att pröva mig fram och göra egna designer på sidan. Kommer att ändras mycket ett tag framöver. Ha tålamod!

Igår när jag tänkte åka till Ica för att handla vägrade båda barnen att följa med. De ville vara hemma och passa huset. Sagt och gjort, det fick dom. Har lämnat dom förut små stunder. Skulle bara ner och ha lite mjölk och andra småsaker, skulle gå fort.

När jag kom hem stod det en kastrull på diskbänken med välling i. Varm var den också. Vispen var diskad och plattan på spisen avstängd. Och mitt i detta står barnen:

-Adam kan koka välling! säger Filippa
-Ja jag är stor nu, jag kan alldeles själv! säger Adam.

Jag känner på vällingen, perfekt temperatur. Jag frågar Adam hur han har gjort?

-2 flaskor vatten och 5 skopor pulver, svarar han.

Haha! Klockrent. Det är precis så man gör välling. Han har varit med några kvällar och frågat och tittat, men inte trodde jag att han hade fattat det så korrekt. Tänk vad duktig han är. Det enda han inte klarade av var att slå upp det i flaskor, så det fick jag göra. Men man får nog inte lämna några längre stunder.


Adam


Adam har lärt sig titta i kors.


Plutten.

Ledsen att jag inte hinner att uppdatera så mycket nu. Men om det händer något extra så lovar jag att göra det. Att plugga heltid och jobba halvtid tar upp all vaken tid i mitt liv just nu. De få timmar jag tillbringar med barn och gubbe känns som i en halvdvala. 

Idag är det exakt två veckor kvar till sista inlämningen. Därefter är det bara att vänta på domen.
Dessa två veckor kommer nog att bli de mest intensiva i plugghistorien. Man kämpar på natt och dag med att plugga. Sitter ofta uppe till halv tolv, tolv på natten. Sköter om barn och har ett hem. Jag HAR ett hem, men det sköts inte om. I vissa fönster finns inga gardiner. Det finns inte ett enda fönster som du kan titta ut igenom och se det fina vädret. Allt ser ut att vara i dimma, så smutsiga är dom. Och kvar finns endast en enda levande blomma. En liten murgröna.
Jag har en katt men säkert 120 dammråttor, spindelnät i taket och döda flugor mellan glasrutorna. På golven kan man se svarta fläckar. Dessa uppkommer om jag eller barnen spiller något på golvet, sedan låter man det torka och sen går man på dessa fläckar tillräckligt länge så fastnar all strumpludd på fläcken.

Barnen har fått lekförbud med kompisar inomhus just nu. Orkar inte med andras barn oxå när jag måste plugga varje ledig stund jag lyckas hitta. Så idag är ingen rolig dag. Dagis har stängningsdag så båda mina monster är hemma idag. Men de åkte ut så fort frukosten var avklarad och sedan har de inte fått kommit in förrän regnet kom men då fick kompisarna också gå hem. Det tror jag de tyckte var snopet eftersom dörrarna här brukar stå öppna och alla är välkomna.

Nu ska barnen in i bilen, för nu ska det brassas ner till Ica för att handla lite föda. Har ingen mjölk hemma så jag har inte fått mitt kaffe än. Kanske därför huvudet värker!

 
Dårhuset nästa......

Vi kom hem sent en kväll. Klockan var väl runt 19.30. När vi svänger upp på uppfarten till garaget säger Filippa:

-Jag ska leka med Meya!
-Nej, svara jag. Det är sent och vi ska gå in och ta kvällen.

-Jag tänker i alla fall leka med Meya!
-Det är ingen idé, Filippa. Meya ska också ta kvällen.

-Jag tänker gå till Meya och leka. Jag SKA leka med Meya!!!
-FILIPPA! Sluta. Det är slutdiskuterat. Det är kvällen, Meya har också tagit kvällen och det ska du också göra. OK!?!?

-Det bryr jag mig inte om. Jag ska leka med Meya.....

Nu tröttnar Adam på detta och utbrister vänd mot Filippa:
-Ge dig nu Filippa. Det är ingen idé att tjata. Det där finns inte i mammas regelbok!

Lilla mini-gubben! Jag visste inte att jag hade en regelbok!?!

Igår var Adam för första gången för att pröva på fotboll. Först samling och gruppfoto. Sedan delades barnen in i två grupper. De sprang runt och sparkade fotboll, Adam var jätteduktig, trodde aldrig att han skulle kämpa på så länge som han gjorde. I 30 minuter höll han ut. Tog en paus, drack vatten och in på planen igen. En kvart senare sparkade någon en boll rakt i ansiktet på honom. Han blev jätteledsen, ville nog gråta men höll sig. Det gör ont i ett mammahjärta när barnen blåhåller sig från att gråta.

-Jag vill inte hit nå mer! var allt han sa. Hoppas bara att det går över. Vi får allt försöka några gånger till få se om han ändrar uppfattning.

Det är så typiskt att det skulle hända just honom som inte tål motgångar så bra.

Tråkigt nog glömde jag kameran hemma. Men skall lägga in en bild på fotbollskillen så fort jag har en. Här kommer en annan bild så länge.


Adam på sin nya cykel och med sin nya hjälm.

Idag har våran älskade Sessa namnsdag. För idag är det Filippas och Filips dag. Tänk vilket sammanträffande att föremålet för hennes stora intresse heter Filip. De har namnsdag på samma dag. Hennes idol, hennes kärlek, hennes Filip!

Hon tjatade om att få pröva Adams Rollerblades idag. Hon önskar sig ett par egna. Snälla underbara Filip var med och försökte lära henne. Överlycklig är hon. Det bästa som kunde hända. Få privatlektioner av Filip!

Här kommer lite bilder på några av gatans rollerblades-åkare.


Henrik, Filippa, Filipa & André.


Den stora kärleken, underbara Filip.

 
Det går, det går!


Jag kan, jag kan!


Fortare, fortare!


Men på gräset tog det stopp!


Skam den som ger sig!


Tack Filip för ditt tålamod!


Coola André!

Igår var Henrik i stan och uträttade lite saker. I en butik brydde de sig inte om honom så han gick ut igen till bilen där barnen satt kvar och väntade. "Var det stängt?" frågade barnen.

-Nä, svarar Henrik. Det var bara en massa kötthôvven där inne.
Adams fråga: Hade dom kött i huvudet?
Filippas fråga: Var deras huvuden gjorda av kött?

Det var nog väldigt intressanta varelser Adam och Filippa fick för sina inre syner. Men Henrik fick förklara att de inte var så smarta där inne.



Så idag ramlade Adam ner i bäcken och kom hem genomvåt. Jag undrade naturligtvis hur det hade gått till. Hur han hade kunnat ramla ner i bäcken. Så jag ställde frågan:

-Vad gjorde du när du ramlade i bäcken?

Adam titta på mig med huvudet på sne, rycker i axlarna och säger:

-Jag reste mig upp!

Det tog faktiskt ett tag innan jag fattade vad han svarade på! Men han svarade rakt av på min fråga. Vad lätt det är att formulera sig fel. HAHA! Godingen!