Själv började jag måndagen med att ha jour för stackarna i Värmland med tandvärk. 


På tisdagen tog jag ut en semesterdag och tog båda barnen med mig till Klässbols konfektyr på klubbkok. Med oss hade jag en vän och tre av hennes barn. 

Först på med kläder som gjorde att man fick vistas inne i kokeriet. Sen fick man tillträde. Där inne fick vi först en introduktion av vad som skulle göras, sedan lite historia om företaget. Allt medan klubbsmeten kokade upp till rätt temperatur. 

Den hälldes ut på bakbord och två mindre högar färgades. Sen vände man runt dom för att de skulle svalna jämnt. När den stora klumpen var lagon varm så "drog" dom den i en maskin för att få den vit. Förr gjordes detta i en krok på väggen. Därefter skulle de färgade ränderna på så att klubban fick fint mönster. 

Vi fick tydliga instruktioner om hur allt skulle göras och sedan var det bara att dra igång. En snurrad och en platt var var vad man skulle få göra. Den snurrade var inte så lätt att göra som det såg ut. Men vi fick till det. 

Vi åkte hem med ett gäng på fem lyckliga klubbägare. Ja, vi mammor var allt lyckliga vi med. Så totalt sju lyckliga då. 


De andra dagarna har jag jobbat och barnen har haft nattgäster, tagit sovmorgon, lagat sin egen mat, slappat, kollat på film och spelat på all elektronik. 

Henrik skulle vara borta hele helgen för att hjälpa en vän att segla hem en båt från Göteborg. Så jag och barnen tog oss en promenad på kvällen, köpte mat och fredagsmys och bäddade ner oss i soffan och tittade på en film. 

På lördagen så åt vi frukost och laddade telefonerna för att ge oss ut på pokémonjakt. I två och en halv timma var vi ute. Vi såg bland annat stadsträdgården och museiparken och alla fina träd och växter som börjar slå ut. 


Och vi fångade måååånga pokémons!

På söndags morgon fick jag även med mig barnen på en joggingtur på 4,5 kilometer. Så duktiga var dom. Sen blev det frukost i solen på balkongen. 

På söndagseftermiddagen var det dags för hockeyavslutning på golfbanan i Dömle. Barnen hade lekar och stationer med golftema och vi föräldrar fick försöka oss på att slå. Mina försök kändes mer som ettförsök till att kröka klubborna när man drmde ner dom i marken. Idag har jag träningsvärk i ena underarmen. Jisses så svårt detta var. 


Så tackar vi för detta lovet och lägger i en högre växel i 7,5 veckor till innan vi går på sommarlov. Hej vardag!

Sista hockeycupen är på gång och jag, Henrik och Filippa tar bilen till Örebro för att tidigt imorgon vara på plats i ishallen. Därefter ska hockeyutrustningen plockas undan. En paus skall tas. 



Medans vi är i Örebro så skall vi passa på att besöka jump trampolinhall så dottern får hoppa av sig lite då hon saknat studsmattan sedan vi flyttat från huset. Vi ska äta god mat och sedan störta ner i hotellsängarna och mysa. 


Själv hemma har vi lämnat sonen för första gången någonsin så länge. Han ville detta själv och inatt ska han sova själv för första gången sedan han föddes. Det är nog ändå värst för mamma. Han kommer nog bara att njuta av ensamheten. 

Igår fick båda balkongerna lite vårpyntat. Våren har nu även hittat upp på sjätte våningen. Idag intogs morgonkaffet i soffan ute på balkongen. Tänk vilken underbar tid vi har framför oss. 


Vi hörs!

Grannen kommer och säger: 

- Tror duvor bygger bo på er balkong. 

Hittade inget först men efter lite letande finner vi ett fint bo under stolen på balkongen. Lyfter bort stolen och hämtar en påse för att slänga ner allt "hö" och ett och annat buntband. 

Vecklar ut påsen och kavlar upp ärmarna för att hugga in fingrarna under boet pch lägga det i påsen. Döm om min förvåning när det svider till i fingrarna och de nästan viks bakåt. I detta duvbo fanns inte tillstymmelse till något grässlag. Allt är byggt i ståltrådar och buntband, hårt förankrat i plasttrallen på balkongen. 

Jävla stadsduvor...😠


De har nog hämtat allt material på bygget nedanför oss. Jag fick demontera duvbygget tråd för tråd. Det tog sin tid. Sen sköljdes duvskit och rost bort från plattorna och vi gick in. 


Nu senare på kvällen skulle jag ta en titt så inte duvorna kom tillbaka. Vill ju inte dela min balkong med duvor och duvskit hela sommaren. Men dra på trissor. Vad skådar mitt norra öga?! Där sitter duvjäveln under stolen med en till ståltråd i näbben och till råga på allt har hon kläckt ur sig ett ägg. 

Nu blir det att städa balkongen dagligen. Men vad kan man göra för att skrämma bort en fågel som inte verkar vara rädd för människor?!

Vi inledde sportlovet med att sätta oss på bussen upp till Dalarna. Fredag till tisdag skulle spenderas där uppe. Mys på bussen med lite resegodis och iPads. På busstationen hämtade mormor oss och vi åkte hem till dom. 

Ett glas vin och sen åkte snapchat igång. Vi skrattade så tårarna rann. En trevlig stund innan vi fick krypa ner i säng. 

På lördagen packade vi matsäck och drog upp till den lokala skidbacken, Byråsen. Till en början strålande sol som övergick i molnighet. Med till backen var Ida, Camilla, Emil och Alfred. Skidåkning och korvgrillning. 

På söndagen drog vi till Öje för att låna spark och åka på Öjesjön. Det är många år sedan jag åkte spark. Lite nostalgi över det hela och väldigt roligt var det. Jobbigare än jag minns. Träningsvärken kändes dagarna efter, efter både slalomåkning och sparkåkning. 

Snölek och snögubbebygge fick det bli några av dagarna. Här utanför min mormor och morfars hus. 

På tisdag lämnade vi Dalarna och for hem till Värmland. Jag återgick till jobbet och barnen slappade vidare till regn och slask och rusk. Ett nytt sällskapsspel införskaffades, speak out. Inte lätt att prata med en munvinkelhållare i munnen. Nu är sportlovet slut och barnen börjar nu skolan igen. Nu blir det några veckors pluggande innan vi tar påsklov. Utvilade och redo. 

Det är tiden som inte räcker till. Dagarna rasar i ett tempo som gör att jag inte prioriterar att sätta mig för att blogga. Jag har de senaste månaderna köpt mig en PT (personlig tränare) för att få hjälp att klara av en klassiker. Det träningsupplägget tar några dagar i veckan, barnens träningar tar några dagar, jobbet tar några dagar i veckan. Därtill kommer ett hem med tvätt, matlagning, städning, läxläsning och kanske lite slapptid. Skulle behöva några timmar till per dygn för att hinna med allt jag vill och allt jag måste.  


Sedan sist jag skrev har jag fyllt år, mitt 39:e. Nästa år tar jag ett trappsteg upp på ålderstrappan. Den tavlan med åldersstegen har jag studerat mången gång i min barndom. Den är intressant och sorglig på samma gång. 


En av de bästa presenterna fick jag av maken och barnen. En STOOOR sjuarmad golvkandelaber. Maffig som busen och så mysig när den brinner. 

I onsdags morse var det dags att dra med jobbet till Loka Brunn i Grythyttan och lära sig lite mer om radiologi och kirurgi. Huvudet proppades full av information och magen full ned god mat, dryck och sötsaker. 

På fredagskvällen gick vi ut och åt mat med barnen, spelade biljard och shuffleboard. Otroligt roligt att kunna göra sådana här saker med barnen. Och barnen gillar det!

Under lördagen var jag och Henrik på Karlstads Vin & Deli-mässa. Första gången och vi blev imponerade. Det blir absolut besökt fler gånger av oss. Nu laddar vi för två fulla veckor med alla rutiner sedan tar vi en liten paus under sportlovet. Det blir lite turer upp till Dalarna framöver så jag får andas lite Dalluft. Nu blir det natta så man får ta igen lite sömn. 


Idag lägger de ny matta i väntrummet på jobbet så vi är lediga. Då passar jag på att städa ut julen. 


Det blir alltid så tomt när julen är undanplockad men skönt och luftigt när man vet att man tar nästa steg mot en ny vår. Visst det är ett tag kvar. 

Det allra bästa med plastgran är att den barrar inte speciellt mycket när man klär av den. Och vill man kan man bara sätta tillbaka barren/kvistarna. 


Nu ska jag valsa runt med snabeldrakaren innan jag tar mig en promenad. 

Nu hörs vi igen. Blir inte så ofta som man önskar. Men jag skulle behöva några fler timmar på dygnet, några fler dagar i veckan för att få tiden att räcka till.

Just nu ligger en förkylning och ruvar i kroppen som jag försöker mota bort. Har inte riktigt tid att bli förkyld.

Sedan sist jag skrev har kag hunnit fira två saker. Den 17 oktober kunde jag bocka av fem år som anställd hygienist och på samma klinik. Dock har jag avverkat en chef redan.

Jag jobbar på och jag tror att de flesta ser mig som på bilden och gillar mig som pesten. Men vad gör väl det. Jag älskar mitt jobb.

Sen har vi haft åttaårig bröllopsdag den 22 oktober. Tänk vad tiden går. Vilken kaosartad bröllopsdag, så olikt alla andras och rolig att minnas. Men trots detta hänger vi ihop.

Annars har vi snart hunnit klart i lägenheter. Det är en vända till återvinningen sedan ska lite småsaker säljas av och en siste sortering skall göras. Lite tavlor och skåp ska upp på väggarna sen så kan nog lägenheten ses som klar. Kanske lagom till jul.

Annars så njuter jag av en busstur på ca 30 minuter varje morgon och kväll som jag gjort till min egentid. Min musik i öronen, en bra deckare eller bara blunda och vila.

God morgon världen!

Känner att det är dags för ett livstecken från vår sida här i Karlstad. Vi lever om än lite lätt i flyttkaos än. Det står någon enstaka flyttkartong kvar i någon vrå men vi lever och har det ganska bra just nu ändå. De flesta saker (de som finns kvar) har funnit sin plats.

Dottern har börjat finna sig i den nya skolan och det kommer bara att bli bättre framöver. Några kompisar har hon börjat få och ha kontakt med.

Vi har, när tid funnits, börjat utforska Karlstadsregionen lite. En dag tog Filippa och Henrik en tur på sina mountainbikes på Skutberget och jag och Adam tog en promenad.

Vi har även tagit två helger ute med båten för att koppla bort uppackning och planering. Det har varit toppenväder trots att vi gått in i september. Sol och bad i nästan 20-gradigt vatten. Kallfot hade inte hittat till Nabben den 11 september i alla fall.

Vardagarna hemma i lägenheten börjar ta form. Vi börjar bli föräldrar med mer tid eftersom vi inte står med huvudet i flyttkartonger. Vi hinner njuta mer för varje dag som går.

Jag och Lippan hann få lite egentid på balkongen en dag då hon var hemma och var sjuk. Saft, vaniljbulle och massor av kramar skyndade på tillfrisknandet.

Vi hörs! 💞

Idag sa vi hejdå, för alltid, till det som varit vårt hem i nästan 13 år. Här är båda barnen födda och i väggarna finns glädje och sorg, skratt och gråt. Här har små barnafötter blivit stora och de vuxna har utvecklat rynkor och gråa hår.

Men vi var redo att ge oss av. Något som växt fram de senaste två åren efter att sonen börjat på engelska skolan. En tanke som blev verklighet när även dottern kom in på skolan.

Nu byter vi Forshaga mot Karlstad, hus mot lägenhet.

Vi trivs redan i lägenheten, får se om det håller i sig!

Nu ska vi bara boa till oss i lägenheten och känna efter på riktigt under höst och vinter. Det kommer att bli bra!

Nu har det börjat, men inte slutat.

Flyttkaoset!

Vi har haft hjälp av vänner och två täckta släp. Det ena packades på söndag kväll och det andra måndag morgon. Sen gick det några turer under måndagen och vips så hade alla stora möbler flyttats.

Kvar var det värsta, allt småplock, köket som vi inte tömt då vi "levt" i huset fram till flyttdagen.

Vi börjar nu närma oss slutet på att tömma huset. Två eller tre vändor kvar. Sen får städfirman komma.

Vår inflytt kommer vi alltid att minnas. Första kvällen i lägenheten, helt slut i kroppen, ingen mat i kylen, griniga och trötta. Åker till affären för att handla och plocka upp lite täcken och kuddar från bilen. Gäspar, tar hissen upp, räcker över nyckeln till sonen som får låsa upp dörren. Gäspar igen, hissdörren öppnas.

Då hörs det: klonk, klonk, klirrelirr, klirrelirr.

-FAAAAN!

Och ner faller nyckeln. Först på golvet, sen ner i hissschaktet. Slutar gäspa...

Man tror inte det är sant!!

Och reservnycklarna? Jo, dom ligger fortfarande i lägenheten. Hissbolaget vill ha 3000 för att komma och plocka upp nycklarna. Jourvaktmästaren vill ha 1500 för att låsa upp med huvudnyckel. Nyckeln plockas upp gratis vid nästa servictillfälle på hissen. Bara att vänta.

Häs har vi mysigt. Nästan som picknick...

Annars så tar allt tid. Allt ska hitta en ny plats, försöker få till en ny ordning. Men ett nytt hem börjar växa fram. Snart så.

Här kommer lite bilder till att börja med.

Nu dyker jag ner i en sista flyttlåda innan jag tar kvällen...

Att leva i ett flyttkaos är inte vad man önskar på semestern. Men nu har man i alla fall tiden, tänk att göra allt detta varje kväll efter en jobbdag.

Flyttdagen börjar närma sig, mycket är packat, en del är kvar. Med en fot i lägenhetsplaneringen, en fot i huset och huvudet i en flyttkartong (eller huvudet fyllt med flyttkartonger) så känner man sig riktigt rörig.

Två nätter kvar i huset sen bär det av mot nya mål, nya rutiner och ny vardag. Den största förändringen kommer Filippa vara med om. Nya kompisar, ny skola, ny stad och nytt boende. För oss andra blir det bara ny stad och nytt boende.

Nu ska frukosten lagas och sedan drar vi igång igen. Puh! 🙃

I torsdags styrde vi kosan upp till Dalarnas land. Dels för att fira midsommar och dels för att fira min kusin som fyllde 30 år.

 

Direkt vid ankomst så hoppade vi in i tältbygget som de andra påbörjat. Sedan handlades maten och tillbehören. Midsommar blev en mycket lyckad dag. Solen sken, regnet höll sig undan, alla var glada och nöjda. Midsommarstången kläddes och hela dagen avslutades med dans och sång.

 
 

Underbart att umgås under somriga former och prata och skratta. Om ni tittar noga på bilderna så är det inte barnen som har mobiltelefonen i högsta hugg, ej heller ungdommarna. Utan det är min farmor som har sin iPhone i högsta beredskap!

På lördagen blev det dags för 30-årsfest i Yttermalung. Mycket folk, god mat och dryck.

 

På söndagen styrde vi färden hemåt för att börja förberede för två jobbveckor innan semester, kommande båtsemester och kommande flytt och allt därtill.

Idag blev det kontraktsskrivning på lägenheten samt flyttanmälan. Den första augusti skall vi möta upp i lägenheten och få nycklarna. Nu drar det ihop sig...

 

Snart bor vi vid vatten, båtar, bryggor och höghus.

Nu till hösten när båda barnen kommer att gå i Engelska skolan samt att Henrik jobbar i stan så tyckte vi att det var dags att röra på oss. Vi har över ett års tid kollat på och letat lägenheter i Karlstad. Till slut dök det upp en hyreslägenhet. Det bästa av allt är att den ligger i den stadsdelen vi vill bo. Perfekt att prova på. Vi vet faktiskt inte om vi vill bo i Karlstad eller om vi kommer trivas i lägenhet. Då är det synd att köpa något.   

Så nu blev nästa steg att sälja huset då lägenheten är ledig från första augusti. Och det snabbt. 

Nu har vi kämpat, rensat, städat och plockat i snart tre veckor. Men nu ligger det äntligen ute på Hemnet. 
















Här är några av bilderna som visas på Hemnet. Nu är det visning på söndag. Därefter får vi se hur det går. 
Den gågna veckan har rullat på i ett hiskeligt tempo. Som tur är tar jag cykelvägen förbi Forshagas mest väldoftande hägg på väg till jobbet. 
Där njuter jag några extra sekunder innan jag trampar vidare. 


Jag passade på att klä om en av min äppletstolar. Från vinrött till grått. Passar mig. Bara en kvar, den kommer sen då jag väntar på en skumgummidyna till den. 
På tisdagen tog vi bussen in till Karlstad, jag och Filippa, och blev upphämtade av Henrik för att åka till Skutberget. Där var det Fun Day med engelska skolan med klassindelning och lekar och fika med nya klassen. Vi fick med oss en mycket glad och nöjd tjej hem. Hon hamnade i 4C som var en önskan, samma bokstad som brorsan. Hon hittade ett par tjejer som verkar ha liknande intressen som hon. 

Onsdagskvällen fick gå i goda gärningars tecken. Det handlar om att ge och ta, vid rätt tillfälle. Nu blev det ge och måtte jag ALDRIG behöva ta. 

På torsdagskvällen var det musikuppvisning bland treorna i kommunen. Hela trean har Filippa spelat klarinett och ska även spela detta på skolavslutningen. 

Fredagen blev lugn och under lördagen firades en 10-åring in med ridning och tårta och besök. 

Sen idag har det varit barnkalas på Leos Lekland i nästan tre timmar. En glad tjej som bjöd hela klassen, även som ett litet hejdå-kalas. 


Efter kalaset följde hon med en kompis hem och när jag hämtade henne lät hon rätt tjock i halsen. Efter duschen började hon frysa rejält och nu är febern uppe i 40.1. En orolig sömn har lagt sig runt tösabiten. Nu får vi se vart detta slutar. 



Natti gott folk!

Våren rusar på i ett fasansfullt tempo. Jag hinner inte med. Vi är några stycken som tänkt springa Vasastafetten och kämpar nu med att få ihop ett lag. Det saknas ännu tre personer. Så det var nu dags att damma av löparskorna. Har inte tagit många löpsteg sedan jag tog halvklassikern. Men nu var det dags igen. Jisses vad tungt det var och vad mycket man tappar snabbt i kondition. 

Men 5:an vid sisu klarade jag i alla fall under 40 minuter nu. Har klarat den på runt 34 förut. Har några minuter att ta in. 

Det visade sig att det var dags att släppa ut lilla Feedo på grönbete.  Gräset började växa...
...men sen kom det snö. 


Sen har det haglat en hel del. Varit kalla vindar och brist på sol. 

Ibland blev det sol och den värmde en aning i ett hörn i lä. 

Sen föll det mera snö/hagel och bäddade in lilla båten i ett vitt täcke. För min del har det inte blivit någon tur än ut på sjön.  


Nu har vi vår första lediga hel utan en enda aktivitet planerad. Ingen ridning, ingen tennis, inget båt (om inte vädret helt plötsligt blir strålande). 

Konstigt nog blir man lite rastlös när man har många timmar på dygnet. I helgen blir det massa mys med dessa två. Om dom har tid med mig...


Det blev en tur upp till Dalarna där jag hann med att umgås med den närmaste familjen. Fika, go mat och underbart umgänge. Sol och snö och sol igen fick vi se. 


Senaste tiden har vi ägnat en del med att färdigställa båten inför båtsäsongen 2016. Bytt, fixat, servat, målat och polerat. 


Till slut så var hon redo. Våran Yolo!
Sent förra fredagen så kördes hon fram till portarna med siktet inställt på Vänern. Vi åkte hem och såg till att få några timmars sömn. 





Klockan sju i lördags morse satt vi i bilen på väg för att hämta båten och köra den till sjösättningen. 



Väl framme vid grindarna till båtklubben fick vi invänta upplåsning. Under tiden fällde vi upp targabågen och satte på kapellet. 

Sen rullade vi in. 


Det gäller att hålla tungan rätt i mun och hålla i båten. 

Till slut låg hon förtöjd på sin båtplats. Nu väntar båthelgerna på oss och vi inväntar och hoppas på sol och värme. 



Påsken inleddes och skolan avslutades med påskparad genom Forshaga för Filippa. För Adam var det pyjamaday. Klädd i myskläder eller pyjamas skulle man komma till skoldagen. 


Påskhelgen har tillbringats hela fredagen, lördagen och söndagen vid båten för att göra den klar. På kvällarna har vi ätit mat tillsammans med svärföräldrarna, spelat spel och slappat. 


En av efterrätterna. Ett fågelbo med ägg. 

Idag måndag bad barnen om att jag skulle stanna hemma. Sagt och gjort. Det fick bli barnens dag. Till frukost valde de amerikanska pannkakor. Sen blev det en långpromenad ner till slottet där det tränades i utegymmet innan vi gick vidare för en geocach. 

En mycket fiffig gömma i en fågelholk. 

Sen hem för att göra den beställda lunchen som var hamburgare med bröd.  Därefter bakades cupcakes som avnjöts i solväggen tillsammans med en cappuccino. 

Sitter nu och njuter, lyssnar på studsmattans knorrande och ser på barn som äntligen möter våren. 

Hoppas ni haft en underbar påsk! 💞
Vardagen susar på i en otrolig fart. Veckan består inte av annat än fredagar och måndagar. Jag finner ingen ro att blogga och känner inte att jag har ett dugg att dela med mig av. Vem vill veta av min vardag, så känns det. Men jag vet att ni är några som vill och jag ska försöka att skärpa till mig. 

Vi letar lägenheter för fulla muggar. Vi har bestämt oss för att dra oss mot stan, när det sker vet vi inte. Det får tiden utvisa. Huset måste nu färdigställas för en eventuell försäljning. Barnen sportar och går i skolan. Därtill kommer läxor, föräldramöten och planeringar.  

Själv är jag i någon sorts vårdepression. Ständigt trött och svårt att sova. Vaknar på nätterna och ligger vaken någon timme och funderar och blir stressad för att jag inte somnar om. Behöver träningsmotivation för att komma igång. Behöver boka upp mig på några lopp för att tvinga ut mig i löparskorna. Jag måste ha lite press för att prestera. Annars hasar jag bara vidare i godan ro. 

Här rider vi, spelar tennis, åker skridskor och tränar karate. Vi fikar och umgås, lagar mat och träffar vänner. Barnen sover borta, kompisar sover över. Däremellan har vi jobb att sköta. 








Det finns ju ett ordspråk som lyder: "Livet är inte de dagar som passerar, utan dagar man minns". 

Måste nog snarare säga att livet är de dagar som passerar när man har annat för sig...

Nu låter jag bitter men det är jag inte. Jag vill inte ha det för lugnt heller. Då blir jag stressad på ett annat sätt, en mer negativ stress. Jag vill ha en balans och jag skall finna den!


Filippa gjorde sin prova-på-dag på engelska skolan under veckan. Nervös innan hon gick in. Bestämd när hon kom ut: "Här ska jag gå!"

Nu är det bara att invänta antagningsbeskedet. Som tur är har hon syskonförtur. 

Nu börjar en ny vecka!


Så kom då helgen och man är så där lagom trött. Lite lätt avtrubbad. 

Sen var det hon. Hon som går som en virvelvind genom huset, oavbrutet snattrandes och med tusen frågor på lut, sa: "Jag sover borta!" Sen packade hon väskan och försvann. Det blev konstigt tyst och stilla. 


Sen var det han. Lugnet själv. Han som slänger sig med engelska så mamman står flat och handfallen. Han som älskar skolan, familjen och att spela TV-spel. Som kräver sin egentid. 



Jag är trött och lycklig. Nu kryper vi in i hemmabion jag och gubben och ser på film innan vi tar kvällen. 
JANUARI
 
Började 2015 med att bli fulltaliga på jobbet, Vi gick från två till tre. Jag fick återgå som tandhygienist fyra dagar i veckan. Jobbet har rullat på snabbt och det har redan gått ett år och vi tre fungerar riktigt bra ihop.
 
Renovering pågick för fullt av övervåningen hela vintern. En och annan tabbe hände. Men värst var nog när iPhonen for ner i toaletten, läs om detta här. Och överlevde! 
 
 
 
 
Några bilder från renoveringen. Får nog visa resultatet i ett annat inlägg.
 
FEBRUARI
 
Det städas och rensas och plockas och en riktig skatt kommer tillrätta, vilken skatt får du läsa om här. 
 
 
 
Vi fick även vara med om att minstingen i kusinskaran fick sitt namn, Ludvig. En härlig liten krabat med lockar i nacken och ett charmigt leende.
 
 
 
MARS
 
 
 
Mars börjar som alla andra "marsar" sedan snart 12 år tillbaka i tiden. Vi firar sonen på hans födelsedag. Renoveringen fortsatte, var på kurs och låg sjuk tillsammans med barnen. Och det klassiska vårtecknet plockades fram, studsmattan.
 
APRIL
 
Vi firade in påsken och var på utvecklingssamtal för Adam på Engelska skolan. Han gör stora framsteg. Vi fixar det sista på båten och jag lyckas förmodligen bryta ett par tår.
 
Båten gjordes klar och vi fick äntligen sjösätta den. Som vi hade längtat. Sen blev det premiärtur ut till Sättersholmarna där det skålades i alkoholfritt.
 

 
 
 
 
 
 
 
 Vi fick även gå en tung dag till mötes. Ett sista farväl skulle tas och mina systrar sjöng så fint för Sven på hans sista resa.
 
 
 
MAJ
 
Vi firade att Henrik bytte tjänst på sitt jobb. Sedan kom min ena syster med familj för att vi skulle gå på kosläpp.
Sen började båtsäsongen ta vid med glädje och små fel och misstag.
 
 
 
JUNI
 
Vi firade Adams första skolavslutning på Engelska skolan och Filippas näst sista på Grossbol. Midsommar firades på sjön. Men låt er inte luras av de vackra bilderna. Det var kallt och blåsigt.
 
 
 
 
 
 JULI
 
I början på juli tog jag mig en tur upp till Dalarna, alldeles ensam. Det blev en lite kusinträff med höghöjdsbana och övernattning med mina föräldrar i sommarstugan.
 
När jag återkom från Dalarna tog båtsemestern vid. Vill ni läsa om den är det bara att söka upp juli månad 2015 till höger i listan. Vi hade sol, regn, vind och dimma. Vi namngav båten och hade en fantastisk sommar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
AUGUSTI
 
Nu var semestern slut och vardagen tog vid igen och jag började att måla trappen till övevåningen. Vilket skitgöra. Jobbigt, bökigt, tungt och helt klart värt det. Ska visa det färdiga resultatet i ett blogginlägg senare.
 
 
Efter många års längtan så tog jag och min far oss äntligen ut på vandring, upp till Gnupen. Skamligt att det skulle ta sådan tid att ta sig tid till att gå dit upp.
 
 
Samma helg som vi vandrade till Gnupen så firade vi även min fars födelsedag. Läs om det äventyret här.
 
 
SEPTEMBER
 
Vi gjorde en dagsutflykt med  båten tillsammans med kusinerna från Uddevalla.
 
Vi fick kallelse till kirurgen för att undersöka Filippas navelbråck och fick tid för operation.
Vi tog vår sista tur med båten till ett nästan öde Inre hamn och njöt för fullt i vår ensamnhet.
 
 
OKTOBER
 
I oktober togs hon upp för vinterförvaring, vår YOLO.
 
 
I oktober tog jag mig an de bästa patienterna man kan tänka sig. Mina egna barn. Båda skötte sig utmärkt och de är väldrillade på hemmaplan när det gäller tandtråd och borstning. De lämnade rummet felfria och fluorlackade.
 
 
 
Jag läste en av de bästa böker jag läst på länge. Boken heter Introvert. En fantastisk bok som gav en del insikt om mig själv. Är du lite tillbakadragen, stora folkmassor tröttar ut dig och du är lite som Ferdinand som trivs bättre hemma i lugn och ro. Läs då denna bok.
 
NOVEMBER
 
Så kom dagen då det var dags för Filippas operation. Mycket nervositet och oro innan. Men när "starkablarna" fästes på bröstkorgen och det var nattinatti så var det över på ett kick.
 
 
Jag och mona kollegor var iväg på den årliga tandvårdsmässan som i år var i Göteborg. Mycket handlat, mycket god mat och trevligt.
 
 
 
DECEMBER
 
Till sist på året, som alltid, kom december med dunder och brak. Vi njöt tillsammans, bakade, pysslade, spelade spel, drack glögg och åt pepparkakor, klädde julgran och väntade på tomten.
 
 
 
 
 
Filippa deltog i julklappshoppning och fixade ytterligare två rosetter till samlingen.
 
Barnen graderade upp sig i karaten och tog sedan julledigt.
 
 
 
Adam fick utmärkelse från skolan. Stolta avslutade vi detta skolår och återigen inser va att vi gjort det bästa val man kan göra för sina barn i skolväg. Sätta dom på engelska skolan.
 
 
Nyår firades in med vänner och deras barn. Sex vuxna och sex barn. God mat och dryck.
 
 
Nu hoppas vi på ett underbart 2016 med allt vad det innebär!