Filippas fråga i bilen hem från dagis:
-Vill du och pappa ha nya barn?

-Nej, aldrig! Vi vill bara ha dom två som vi har. Du och Adam.

Filippas svar:
-Määänååååj! Hur ska jag då kunna bli storasyster!?!?

Lilla gumman då. Är helt säker på att hon skulle bli en utmärkt storasyster som skulle styra och ställa och veta bäst av alla. Men hon får nöja sig med att vara lillasyster!

Nu är det gjort. Nu finns det ingen återvändo. Ja nästan ingen. Men nu har jag anmält mig och betalat in startavgiften till Vansbrosimningen den 9 juli 2011.

Så här ska det införskaffas ny baddräkt då min gamla "ruttnat". Har ni varit med om det någon gång. Sista doppet i den gamla baddräkten, den är sliten men man envisas med att ha den in i det sista. Precis när du kliver upp ur vattnet via stegen och kommer upp med rumpan ovanför vattenytan. Det är då, just i det ögonblicket man inser att baddräkten skulla ha slängts bort för länge sedan. Varenda gummitråd i stretchen har gett vika och badräkten räcker helt plötsigt ner till knävecken och är så genomskinlig att du lika gärna kunde varit klädd i rispapper.

Snabbt som attans drar man upp baddräkten längs benen, upp mot midjan och det uppstår en fin, ljuvlig, nydesignad rynkeffekt precis runt bilringarna. Rak i ryggen, näsan i vädret, promenerandes in i omklädningsrummet med skammen brännandes på kinderna. Avslöjad, förnedrad och skändad av en rutten baddräkt!

Så bara jag har en ny, fräch, tight och orutten baddräkt i min ägo skall jag promenera iväg till Deje badhus och be på min bara knän om lite simlektioner. Måste klara en kilometer i älven i motström fullt med gäddor, sjögräs och oändligt djupt mörker.


En annan sak jag har på gång är att springa ett lopp till. Det gäller bara att få ihop 10 stycken deltagare som vill hänga på. Tror redan att vi är uppe i 8 frivilliga "blådårar". Vi skall ge oss på att springa Vasastafetten den 20 augusti 2011. Det är väldigt långt kvar, men träning behövs. Man skall alltså springa Vasaloppets spår från Sälen till Mora som en stafett med 10 löpare. Det finns 10 olika sträckor att dela på mellan 4,4 kilometer till 15 kilometer. Laget måste innehålla minst en man och tre kvinnor. Lite kul med utmaningar i livet.
Så ett par långa löparbyxor borde även införskaffas nu när det börjar bli kyligt.

 

Det är dyrt att vara tokig!
Min älskade lillasyster kom och hälsade på i söndags med sin lilla Jill, för att passa mina barn under måndagen då skola och dagis var stängt. Själv var jag tvungen att infinna mig på Folktandvården på Våxnäs för att avverka en praktikdag. Avskyr dessa stängningsdagar, ibland ställer de till oreda.

Tack underbara Ida och Jill för barnvakten.







I söndags kom mina underbara svärföräldrar hit för att lämna av nybakat matbröd. Blir så bortskämd. Svärmor bakar och lämnar hit. Finns alltid hembakt i frysen.

Tack underbara Conny och Anita för det goda brödet!

Nu står pluggning på schemat.
Först var det ridning på schemat. Sen har vi handlat alla nya vinterskor och höstskor till barnen idag. Skönt att ha det gjort. Tänkte även få en del kläder handlat. Men alla hade ju fått lön insåg jag och jag blir så irriterad på människor i trängsel. Jag är absolut ingen stadsmänniska. Allt tar tid, folk är som galningar, knuffas, roffar och för att få betala måste man stå i kö i 15 minuter. Nej jag blir bara så arg när det är folkträngsel att jag skulle kunna utveckla magsår bara av att stå på ett köpcenter och kolla på alla andra. Älskar lilla Forshaga!

I varenda affär finns en person MED kundvagn som tvärstannar för att titta på en tröja högst upp vid taket, funderar 15 sekunder, lämnar vagnen och går iväg för att KÄNNA på tröjan = stopp.

Detta scenario x 15.

Sen när man ska ut ur köpcentret, detta har jag sagt till en del rökare att lägga av med, blir det också stopp. För då ska den där satans nikotinberoende människan stanna alldeles innan den nått ut ur entrén för att tända den där äckelpinnen. För när man är rökare bryr man sig inte om att man täpper till hela utgången eller att man faktiskt tänder cigaretten precis i luftutblåset så att alla som tvingats stanna bakom blir passiva rökare. För en rökare är väldigt rädd för att gå ut i regnet och röka, man kan bli blöt. Det är väl inte direkt lättare att tända cigaretten i luftblåset så det gäller ju att fippla med tändaren extra länge.

Sen när man är lagom uppretad, bestämmer sig för att skita i allt och bara åka hem. Då är den där gubben i hatt och tanten i basker ute och söndagsåker.....PÅ EN LÖRDAG!!! Eller den där 18-åringen som nyss fått körkort och samtidigt, med sin nya iPhone chattar med vännen eller surfar på nätet, som han kör. Alla dessa tre går som på räls längs mittlinjen, inga du törs köra om! Och åker 30 kilometer under tillåten hastighetsgräns. Det borde vara böter åt det hållet med!




Nu har mamma kommit hem, tagit sina nitroglycerintabletter, sin valium och smuttar på ett stort glas rött och äter en bit brieost. Livet håller sakta men säkert på att återvända. Färgen i ansiktet håller på att blekna en aning. Och till stan kommer jag inte åka till på länge, för att handla.

Mina stresshormoner har slagit i bôtt!

 
Så det kan gå.....

Tänk att det finns internetsidor till allt. Jag har precis skickat iväg en intresseanmälan om stipendier. Jag har ansökt på en sida för att få veta vilka stipendier jag kan ansöka om. Väldigt smidigt. Fyller i en massa uppgifter, inom en vecka får jag svar på exakt hur många stipendier det finns att söka för mig. Vill jag sen veta vilka dom är kostar det 250 kronor. Men det kan det vara värt. Det kan ge många tusenlappar tillbaka. Och det spar en massa tid åt mig. Slipper ju sitta och söka sida för sida och läsa om kraven. Det gör dom andra åt mig nu, så jag kan ägna mig åt att studera.

Efter tre givande samtal med mina föräldrar och båda systrar känns livet lite lättare igen. Tack för att ni finns och ger mig styrkan att fortsätta. Har ventilerat och spytt galla och insett att vi är lika i mycket. Vi är ju trots allt från samma familj. Skulle vilja ringa fler samtal men det får jag ta imorgon. Det kommer inte i första hand. Att ringa en massa. Pluggar så att jag ser ut som en bok i ansiktet snart. Har precis samlat samman allt som behövs, imorgon ger jag mig ut på vägarna för att ta mig ända till Bengtsfors för att jag och Lina ska kunna plugga tillsammans.

Men först en tur till universitetet och hämta ut en artikel jag beställt. Nu är det ju så att vi tagit steget upp på en högre nivå och då är inte alla artiklar gratis utan man får betala för dom. Lite surt. Men nedräkningen har börjat, bara 8 månader kvar till jag är färdig tandhygienist med legitimation och förskrivarrätt!

DET NI!

Hade lite tråkigt och kollade runt på Youtube. Kom in på klipp från Malung. Och vad får jag se. En hemgjord film om älgjakt eller något liknande. Haha! Men vad det killen ser bekant ut. Det är ju min kusin. Men det är allt många år sedan. Och äkta malungsmål! 

Jag stod i badrummet och vek tvätt och barnen var i duschen. Adam lite sur över att behöva duscha ihop med Filippa. Det har blivit lite känsligt att visa snoppen för lillasyster. Men en sen kväll och en pressad mamma tvingade honom.

Rätt som det var gallskrek Adam och Filippa fick sig en rungande örfil. Inte en tår i ögat, bara en hand över den ömmande kinden.

-Men vad gör du? sa jag till Adam.
-Hon ryckte mig i snoppen, skrek han tillbaka.
-Men, Filippa det får du väl inte göra! förmanade jag
-Ja men, säger hon helt lungt, gnuggar kinden och slår ut med händerna åt sidorna, jag ville bara känna på något mjukt!

Hur ska man kunna hålla minen nu, förmana och tala om att så gör man inte. Jag bet mig hårt i läppen. Samlar mig och säger.

-Det gör ont på Adam om man gör så.
-Ja, svarar Adam, det gör jätteont.
-Det är ju bala lite shinn! (bara lite skin)

HAHA! Jag fick skynda mig ut ur badrummet, sitter nu vid datorn och småskrattat fortfarande. Lite skinn, HAHAHA, är det allt pojkar har mellan benen.

Min underbara tös!

Nu har hjärnkontoret pajjat ihop. Det fick bli lunch och en välförtjänt koffeindryck. En espresso i mycket skummad mjölk. Vår kaffemaskin är min bästa vän under dagar med hårda studier. Min Jura är min bästa hushållsmaskin, mitt allt!



Paus = Kaffe, facebook och blogg. Sen på´t igen! Nu är det granskningsmallar fram till jag hämtar mina älsklingar.
Sitter vid datorn med en stor, varm capuccino. Ska snart ta mig i kragen och avsluta alla påbörjade projekt på skolarbetena. Har sovit skitdåligt inatt, tror att det är fullmånen som gör det. Bara att sätta igång. BAH!

Nu börjar man bli lite varm i kläderna ute på praktiken. Röntgentagning, fickdjupsmätning, klinisk fästenivå, furkationsinvolvering, scaling, PTR och fluorbehandling. Det här yrkesvalet känns helt rätt och riktigt. För er som tvekar och gillar tänder. Satsa säger jag bara. Utbildningen är tuff, men väldigt rolig. Men det är nog alla utbildningar.



Jag älskar att avlägsna tandsten!
Idag var det disco för förskolan, ettan, tvåan och trean nere i folkets hus. Adam var väl inte speciellt sugen på detta. Men skulle gå för att Anton i klassen skulle. Han ville först att jag skulle stanna kvar utanför, men väl där nere så var det inga problem att lämna honom. Han var jättestolt när han gick in och betalade inträde och hade med sig egna pengar att handla för.


Tiden går alldeles för fort. Jätte kul att det utvecklas, men sorgligt! Vill ha barnen små lite längre.

Under tiden Adam var på disco så tog vi en promenad med Filippa bort till hästarna som står en bit härifrån. Tog med kameran för att testa att ta några kort för att försöka hålla allt färskt i minnet efter att vi var på fotokurs. Inte lätt med alla manuella rattar hit och dit.


Filippa med påsen full i morötter och knäckebröd.


Här bor vi!


En kvist med blad.


En väldigt ljus bild, men fin ändå!


Vi närmar oss hästarna och Filippa får se att dom är kvar ute.


Mata stor häst...


...mata liten häst.


Mata två samtidigt.


Eller bara en åt gången.
Här kan Filippa bli kvar i evigheter. Måste tjata många gånger för att få börja gå hem igen.


Bus med pappa på vägen hem.


Skoj.


Gjort höstfint vid entren. Börjar få riktiga höstkänslor nu. Jag ÄLSKAR hösten. En härligt, mysig tid där man får mysa till det med tända ljus, filtar, böcker, soffa och film.

Hämtade hem Adam efter två timmar. Han var genomsvettig när jag hämtade honom. Frågade honom om han dansat? -Ja, lite. Har du dansat med någon tjej? -Nähäädu! Ja, se killar, de är så rädda för tjejbaciller. Men innan vi kunde gå skulle han bara köpa en ny dricka till en tjej eftersom någon hade tagit hennes. Det är en äkta gentleman, en fin pojke med hjärtat på rätta stället.
En till dag avklarad på praktiken. Man blir varmare i kläderna för varje dag som går. Lite säkrare på alla apparater och rutiner. Men något som jag har stort problem med är dataprogrammet. Jag är INTE vän med det.

Tandsten, fickor, blödningar, pus, kronor, erosioner, broar och fyllningar löper förbi.


Vissa har tänder, andra inte. Vissa stora munnar, andra inte. Vissa tänder på prydlig rad, andra inte. Vissa har vita tänder, andra inte. Vissa borstar sina tänder, andra inte. Helt otroligt att mäniskor kan vara skapta såååå olika. ÄLSKAR tänder!

Idag har jag plockat massa vuxenpoäng. Har varit på föräldramöte i skolan för Adam. Lill-bus har blivit stor och mamma med. Jag tog även på mig att vara klassmamma, ännu mer vuxenpoäng. Henrik undrade lite "surt" om jag inte tyckte att jag hade tillräckligt. Men mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt.

NATTI
Då är det klappat och klart. Jag och min underbara klasskompis Lina är det som åker till Tanzania i början av mars. Men innan det är det en hel del som ska fullföljas. Hela vårt PM ska vara klart och inlämnat senast i november någongång för att ev. få den godkänd och få resan betald. Annars betalar man ur egen ficka. Ett möte skall ordnas så att vi får träffa vår handledare, professor Anders Hugoson. Vårdcentralen skall kontaktas för att kolla upp stelkrampen och ordna recept på malariamedicin, vaccinationscentrum skall ge vaccin mot gula febern.

Passet är i sin ordning. Jag ser verkligen fram emot denna resa.

Nu är det bara att ligga i och sköta sig med studierna så är vi snart framme i mars. Det tuffaste av allt kommer att vara ifrån mina älskade barn så länge som upp till fem veckor.





Tack och lov har dom en underbar far. Som är väldigt duktig på att göra roliga saker med barnen och duktig på att laga mat. Jag är trygg i att veta att mina barn kommer att få lagad mat och att en förälder är hemma med dom. Sen är jag helt säker på att dom kommer klara sig bättre utan mig än jag utan dom, även om man gärna vill tro att man är oumbärlig.

...ångesten, plågan att vara student. Bestämde mig idag för att rensa häckarna här hemma och göra klart ute. Nu är det bara stenhällorna kvar att rensa mellan. För så länge jag vet att jag har ogjorda saker att ta itu med har jag svårt att koncentrera mig.

Är det något jag behöver göra nu, så är det att koncentrera mig på pluggningen. Den här kursen tynger mina axlar. Har gått två veckor i skolan. Har redan utslag i ansiktet, munsår och ett sug i magen. Den här kursen "teori och metod" är inte att leka med. Leta artiklar och kritiskt granska dessa, se om det finns någon relevans till det jag vill skriva om och sedan skriva om resultatsdelen till egna ord, annars åker du dit för fusk. Och inte underlättar det när alla artiklar är på engelska.

Nä, huvva!

Imorgon bär det av en sväng till Örebro på fotokurs. Jag och Henrik, alldeles själva. Mysigt och roligt!

Jag VANN....inte tjejmilen, men jag kom bland de 10.000 bästa. HEHE! Jag kom på plats 9633. Jag är väl ganska nöjd med tanke på att det var ca 25.000 löpare. Med jag kom inte under min tid på 1,09. Jag tog mig runt på 1,13. Men tre mysiga skavsår på köpet.


Hade ju köpt alldeles nya skor, sprungit en gång i dom innan tjejmilen. Som gjort för att lyckas få skavsår. Men skorna måste vara helt suveräna ändå. Jag har kämpat och sprungit i flera månader men haft skitont i benhinnorna. Nu klarade jag en mil PÅ ASFALT utan några smärtor i benhinnorna. Vilken härlig känsla. Men istället kom blåsorna strax innan fem kilometer.


Så här såg det ut dagen innan loppet när vi gick förbi.


Så här såg det ut vid starten. Vi stod i startgrupp 4 av 9 så det finns ännu fler bakåt i ledet. Det tråkiga var att det tog 17 minuter att springa (gå) de två första kilometrarna. Strax efter start trattade vägen av och det blev packat med folk.

Men nu har jag gjort en del av det jag planerat. Nästa etapp jag tänker försöka är Vansbrosimningen. Men där blir det stora problem att lyckas. Är skitskraj för mörka vatten, sjögräs, gäddor. Som öronbarn kan jag endast simma bröstsim, stående i vattnet, med huvudet högt över ytan.

Kanske ska höra med badhuset om man som 32-åring kan få simlektioner.

Efter två intensiva dagar i skolan är hjärnan tömd på allt. Igår efter samtal med lärare och en massa missförstånd valde jag att välja bort Tanzania-projektet. Hade ingen att åka med, fattade inte riktigt alla regler och upplägget, hade redan börjat spåna på ett projekt med en klasskompis. Lite nedstämd igår men insåg ganska snabbt (intalade mig) att det vore bättre att stanna hemma.

Idag ställdels allt på ända. Läraren ifrågasatte vad jag gjorde på denna lektionen eftersom jag ville till Tanzania. Talade om att jag dragit mig ur och att det fick bli några andra som åkte. Kände att jag ville vara lojal mot min kurskamrat och så hade jag intalat mig att detta var det bästa. Då går hon ut och ringer ett samtal och sedan kommer hon tillbaka in. De ändrade reglerna för hur det ska gå till.

-Vi bestämmer här och nu att du är en av de som får åka till Tanzania, men du måste bestämma dig nu!

Så nu har jag faktiskt lite ångest över att lämnat en underbar klasskamrat till sitt "öde". Lite panik över att sammanställa detta projekt som skall in för att godkännas. Lite allmänt svårt att fatta att det verkligen är jag som får åka. Men överlycklig över att verkligen få en sådan chans i livet att träffa människor med andra förutsättningar och se en annorlunda värld.

Så i mars bär det av mot Tanzania, i 4-5 veckor om inget oförutsett inträffar!


Ska duscha och packa väskan. Sen inväntar jag Lina som kommer åkande från Bengtsfors så ska vi samåka i min bil mot Stockholm. Väl framme installerar vi oss på hotellet, sen ska vi försöka att hitta till Danicahallen för att hämta ut våra nummerlappar. Blir spännande att se hur bönderna ska klara sig i storstaden. Har varit i Stockholms stad två gånger tror jag. Båda gångerna när jag var tonåring. Sedan dess har jag undvikit storstaden.

På söndag går startskottet någongång mellan 12.30 och 13.00 beroende på vilken startgrupp vi kommer att välja. Så håll tummarna för mig då!

Har bara testat milen en gång här hemma innan och tog mig runt på 1 timme och 9 minuter. Ska försöka att slå detta, men jag gillar inte att springa på asfalt.

Ett steg närmare. Mot vad då?, tänker ni.

I våras anmälde jag mitt intresse för att åka till Nkinga i Tanzania, Afrika för att göra min C-uppsats där. Idag kom vår lärare och professor Anders Hugoson för att presentera en rektor från skolan i Nkinga, som var på besök. Då fick jag även veta att hittills är vi bara fyra som vill åka. Det finns bara två platser. Så än så länge finns det 50 % chans att jag får åka till Afrika. Men på måndag kommer intresseanmälan att tas upp i klassen en sista gång, få se efter det hur chanserna minskar.



Håller tummarna för att man verkligen får komma iväg! Skulle vara en så otroligt rolig erfarenhet och upplevelse. Men ändå tuff!