Helenas saliga röra

En dag på stranden i ensamhetns tecken. Lina har fått håret omflätat idag, så fem timmar i ensamhet även denna dagen. Vilket inte gör mig så mycket. men lite långtråkigt blev det till slut.

Jag har vandrat på stranden och tålmodigt väntat vid krabbingångar för att fånga dessa på bild. Jag har letat snäckor till barnen, jag har lekt fotograf i sanden. Tagit kort på vågor och fotspår. Allmänt betett mig som en tokig västerlänning ;-)

Petat på maneter och sjöstjärnor med skräckblandad förtjusning. Läst ut en bok, börjat på en ny, pressat i solen. Sen börjat om från början.

Här kommer några av mina foton under dagen


Herrelösa foppa!


Fotspår och snäckor!


Fotspår med inkommande vågor. Jag sprang många gånger innan jag hann fånga spåren innan vågen kom. Men jag hade inget vettigare för mig. Tror att jag börjar bli lite rastlös. Men snart kommer vardagen igen...


Första colan på en månad. Den var tyvärr inte så god som jag hoppats. Har nog helt och hållet avgiftat mig från socker. Den smakade bara sockervatten och tillsatser. Hoppas att man kan hålla sig borta från sött ett tag nu!

Hemma om tre dagar! :thumbup:

Tecknet fortsätter i lata dagar på stranden och sömnlösa nätter. Fattar inte att det ska vara så svårt att sova när det är så varmt. Svetten rinner av en och man får ligga blickstilla i ca två timmar innan det ger sig och då kanske man kan slumra in i en lätt slummer. Men det finns djur som låter på det mest konstiga sätt här och vi bor i en öppen hydda. Fritt fram för både ödlor, fåglar och annat smått och gott att komma in i "huset".

Det finns en fågel, tror att det är en fågel som låter som ett huslarm när det tickar igång. En annan fågel låter precis som om du bara blåser rakt på i en lergök, det bubblar så där konstigt. En tredje låter som om du knackar på en ihålig träpinne. Inte lätt att sova.

Till slut faller man ner i en lätt slummer på grund av utmattning, vätskebrist och sömnbrist. Då kanske klockan är ca ett, halv två på natten. Drömmer och svettas och blir väckt samma okristliga tid varje morgon av muslimerna.

Nu längtar jag hem till min säng i Sverige som är sval och skön och står i ett tyst rum utan muslimer och tuppar. Som inte har myror under madrassen och inget myggnät. Tro det eller ej, men det är varmare att ha detta myggnät som en kuvös runt sig. Ingen bris från vinden som  blåser genom huset kommer igenom nätet!


"Häckningsplatsen" Under denna häckar vi nästan hela dagarna.


Idag blåste ett oväder in och temperaturen sjönk. Ungefär till svensk jättevarm sommardag. Behagligt. Men sen  blåste ovädret förbi och allt återgick till pôtthett!


Lina valde att fläta håret idag, så jag blev sittande själv på stranden ett tag tills jag fick en kompis som städade ur sand ur sitt bo.

Reser om tre dagar. Hemma om fyra! :D

Blir lite ledsen och nedstämd. Efter att ha följt en blogg en längre tid om Linda och hennes kamp mot cancern fick jag nu se att hon somnat in och lämnat detta livet. Känner henne inte personligen men har följt hennes blogg i snart 1,5 år, genom cancerbesked och hela sjukdommen och nu vidare till evigheten.



De två yngsta barnen kommer kanske inte ens att minnas henne då den yngsta bara är ett år. Hoppas att hennes familj tar sig igenom detta.

Vila i frid Linda!

-Jag och pappa och Adam ska åka till Afrika och hämta dig på söndag. Det var det första Filippa sa när jag ringde upp på Skype ikväll. Härliga unge. Hon menade naturligtvis Arlanda. Jag kan inte vänta. Tänk vad härligt att se dem på söndag på Arlanda, väntandes på mig.
 
Ska bli så härligt att se dom. Ska sitta bak mellan barnen och bara lyssna på deras snattrande, hela vägen hem. Tänk vad trött man kan blli av att lyssna på dom ibland men nu saknar jag alla dråpliga, roliga och spännande tankar som barn kan ha.

Annars har dagen bjudit på en skum person vid stranden. En trevlig afrikan som sa att han kände dom i baren och satte sig hos oss. Trevligt ända tills han erbjöd att han kunde visa oss Dar es Salaam imorgon kväll. Då kände jag att det inte stod rätt till. Känns bara bakvänt, varför komma till oss och erbjuda annat. Och en av de värsta städerna när det gäller rånrisk och på kvällstid.

Senare kom hotellpersonalen och frågade om vår "vän". Han är inte vår vän han kände någon av er i baren, svarad vi. Men icke. Han var inte välbekant, till hotellpersonalen sade han att han var vänner med oss. Fick oss en varning. Det blir ingeting att följa med honom.

Jag stannar hellre här, där jag kan ha det lugnt och skönt bland beväpnade vakter. Jag tänker bara lämna detta område med deras taxichaufförer på lördag när jag åker till flygplatsen. Och mot Sverige...



Fem dagar kvar!

TJING!

Brända ryggar, kliande bett och svidande sår. Solen är stark, myggorna envisa och myrorna elaka. Sönderkliade bett svider satan...



Tur att vi har försett oss med fina medikamenter som gör vardagen lite lättare.


Myggstift, cortison och kylbalsam!

Annars har vi spenderat nästan hela dagen på stranden utan att bränna oss i solen. Gissa om den är stark här. Förädiskt när det blåser in från havet och är molningt.


Utsikt från min plats under dagen.


Havet och stranden.


Fina färger.

Idag har jag sett barnen för första gången på 23 dagar. Via skype. Härligt, det värmer ett mammahjärta. De vill att jag kommer hem nu och att höra deras vädjan gör mig ännu mer berörd. Men nu har nedräkningen börjat på allvar. Bara 7 dagar kvar. Och då kommer mina älsklingar och hämtar mig på Arlanda. Fällde inga tårar när jag reste, det var jag för nervös för. Men när jag ser dom på Arlanda kommer nog tårarna att komma. Tänk vad man kan sakna och älska.

Fick massa buskort en dag. Så roligt att se att de tokat runt med kameran och pappa där hemma.
Ett kort är där Filippa ber att jag ska komma hem. Lite småfula miner, men vad gör väl det!!




Och här är ett seriöst. Vill så gärna hem och krama och gosa men make och ungar. Längtan är STOOOR!


Puss och Kram till mina älsklingar på 22:an!

Snart kommer mamma hem!

Igår var det fösta heldagen i Dar es Salaam. Gick ner på morgonen och åt frukost och sedan tog vi en egen liten "hydda" att häcka under.


En del av frukosten som serveras. Mums!

Njuter och klagar på värmen på samma gång. Heldagen på stranden igår resulterade i en ny erfarenhet för mig. Jag har bränt mig i solen för första gången någonsin i mitt liv. Men bara lite, precis mellan skulderbladen. Annars är det inte några känningar. Men man blev tvungen att åka till Afrika för att lära sig respektera solen. Och detta är en erfarenhet jag inte vill uppleva igen.


En sjöstjärna på stranden.

Känningarna i huden resulterade i att dagen idag har spenderats inne, pluggandes på C-uppsatsen. Och tänka sig, det har även regnat till vår fördel idag. Kände inget större behov av att gå till stranden då.

Pluggar på!

Inatt har jag sovit som en klubbad säl och vaknade till något utrop för muslimer när solen knappt hade gått upp. Vad i hela friden händer tänkte jag, men somnade om. Vaknade ännu en gång av samma sak. 

Är det inte tuppen i Nkinga som väcker en så är det muslimerna i Dar es Salaam.

Vaknade imorse mad massa bett på kroppen och jag tror inte att alla bett är myggbett för vi hade enbart en mygg innanför nätet. Men vi har miljoner med myror under madrassen. På mina tio tår så har jag sju bett.  arav en tå har tre. Känns när man går vill jag lova.

Nu ska jag ner till havet och doppa mig, sen få mat i magen.


Det får nog bli en kall mojito ikväll med.

Klockan ringde 03.30, vi packade ihop och gick ut strax innann 04.00, som den tidsexakta, plikttrogne svensk man är, till platsen där taxiin skulle komma. Klockan blev 04.05 och 04.10. Vad gör vi? Vill inte väcka grannarna denna tid på dygnet!! Kanske kan vara så att vakterna vid grinden inte släpper in taxin tänkte vi och släpade våra 20-plus-kilos väskor genom sandväg bort mot grinden. Men där fanns ingen taxi. Bara två undrande vakter,  varav en klädd i gummistövlar, oljerock och beväpnad med bössa. Vår taxichaufför pratar inte engelska men jag gjorde ett tappert försök att ringa honom: Hello, taxi, Nkinga, comming? Svaret: Mmmmm. Sen sa det klick!?!?! Tror att jag väckte honom. Men vi blev sittandes med vakterna i vaktkuren i nästan en timme mitt i natten, mitt i Afrika.

En aningens olustigt kändes det samtidigt som stressen ökade och funderingarna. Hur tar vi oss till Shinyanga. Vakterna var snälla och ringde upp taxichauffören ett antal gånger och strax efter fem kom det en bil som skjuten ur en kanon, tvärnitar framför grindarna så att det skriker i däcken, trots att det är grusväg. Intet ont anande slår jag mig ner i framsätet bredvid chauffören.

Helt plötsligt blev jag varse om att vår chaufför var Afrikas svar på Colin McRae. Kände mig som kärtläsare i nattligt Dakar-rally fast utan karta och ingen kunskap om vart vägen tar vägen..... Vi susade fram på guppiga, gropiga, räffliga Afrikavägar i upp mot 120 km/h. Jag bad en stilla bön om att klara mig helskinnad fram till Shinyanga, gör jag det ska jag aldrig klaga på Henriks bilkörning, på vägarbeten på sommaren eller på vägskatter.

I två timmar satt jag och knep med tårna, bromsade i gummimattan, flämtade efter luft och höll händerna framför ögonen. Till råga på allt så är det vänstertrafik vilket gör att allt känns ännu mer hemskt. Men fram till flygplatsen kom jag. Med tår som grävt sig ner i sandalerna och tånaglar som vikt sig bakåt på tårna. Men ack så lycklig......



Pustar ut i vätan på incheckning. När vi väl ska checka in finns vi inte med på passagerarlistan, kollar biljetten, kollar passet, ringer samtal och vips så fick vi följa med. Vilken himla tur. Hade 2 kilos övervikt men de såg mellan fingrarna. Phu! Nu äntligen pusta ut i vänthallen.....

Tji fick jag! Säkerhetskontroll först. Vad har du i "stora" väskan? frågade damen. Hmm, ja jisses vad har jag i den? Kläder, schampo, skor...ja det var nog allt! hon nöjer sig med svaret. Nästa fråga: Vad har du i ryggsäcken? Böcker, pass, biljett m.m. svarade jag sanningsenligt. Men hon blev inte nöjd. Det prasslade i ett fack, vi öppnade och där låg några påsar Extra-tuggummi. Snäll, givmild svensk frågar: Vill du ha ett paket och helt plötsligt hade jag mutat en säkerhetskontrollant. HOPPSAN! Så det kan gå. Sen blev det genomgång av hela ryggsäcken. Hon kollade även i pennfacket och frågade vad jag skulle ha pennorna till??? Ja, vad tror hon. Hugga dom i nacken på den framför, eller!!!?!? Efter mycket letande hittade hon i alla fall en ficklampa hon kunde sätta dit mig på ;-) Den fick byta väska då det finns risk att batterierna exploderar på planet!?!?! Hur är det med batterier till kameror och telefoner då?



Starta, flyga och landa gick utmärkt. Den enda överrasknningen var att vi flög tillbaka via Mwanza. Men vad gör väl det när man sett toppen på Kilimanjaro från luften.

Men nu är vi framme, har installerat oss i huset och hunnit sola och bada en liten stund idag! Känns helt underbart här. Här i Dar es Salaam kan man även använda Skype vilket är helt otroligt. Jag har pratat med mina barn för första gången på tre veckor idag. Nu längtar jag hem ännu mer.


Vårt lilla mysiga hus!


Linas och min sängplats.


Mina trötta fötter får äntligen vila. Tår och naglar har rätat ut sig :O


En liten del av stranden på Kipepeo beach.

Idag har vi pluggat och gjort klart all statistik till C-uppsatsen. Kämpat på som bara den för att kunna slappa med gott samvete i Dar es Salaam. Sen har vi packat väskorna och gjort färdigt allt för avfärd. 

Innan helgen är slut så har den största delen av oss svenskar lämnat Nkinga för olika äventyr innan avresa till Sverige. Därför ordnade Lars-Göran och Ing-Britt en liten avskedsfest hemma hos sig ikväll. De bjöd på kaffe, te och semla. Supergott var det.



Känns lite vemodigt att veta att man lämnar detta och alla trevliga människor bakom sig. Vi har bott ihop med tre av tjejerna sedan vi kom hit. Känns lite konstigt att bara splittras även om man har ställt in siktet på att närma sig hemmet. 


Folket samlat inne hos Lars-Göran och Ing-britt!


Julia (sjukskötersskestudent) och Ellen (läkarstudent) fikar ute i trädgården.


En till del av gänget som njöt av semlan. Tack vare Lars-Görans bror som anlände för någon dag sedan, och hade med sig grädde, så fick vi frossa i semlor innan vi lämnar Nkinga bakom oss.

I år har jag ätit fler semlor i Afrika (2 st) än jag gjort i Sverige (1 st). Det hade jag inte räknat med då jag lämnade Sverige.

Nu lämnar den bittra, buttra bitchen buchen för beachen. Nästa inlägg är från Dar es Salaam. Ska sova nu, ska upp om 5,5 timmar!

Kvaheri (hejdå)

Sista dagen på kliniken. Har lagt en infiltration och utfört scaling på en kvinna. Varit barnvakt åt en 2-årig pojke när hans mamma låg i stolen. Annars har dagen varit väldigt lugn idag. Bara ett fåtal patienter så när det varit lugnt har snälla Anna-Karin haft föreläsningar och genomgång av massa ”matnyttigt” att kunna nu till tentor och sen när man kommer ut i arbetslivet.

När vi kom hem förde vi in ännu mer statistik och pluggade vidare på tentorna då vi fått lånat väldigt bra böcker av Anna-Karin. När man träffar någon som Anna-Karin så känner man nästan att man skulle ha blivit tandläkare. En helt underbar person.

På kvällen var vi bjudna på mat hos Anna-Karin och hennes mamma.  Vi fick spagetti och tomatsås med massa vitlök i och nybakt knäckebröd. Jättegott. Till efterrätt var det tunna pannkakor med lemoncurd och fruktsallad uppdukat till levande ljus och till sist lite plockgodis. Jättemysigt och hemtrevligt hade de ordnat. Väldigt härliga människor att ha att göra med.


Ett termitbo.


En myrstig med aggressiva myror. Råkade kliva i en sådan stig på en promenad. Blev biten på benet ett par gånger innan jag viftade bort dom. När jag kom hem en timme senare satt fortfarande tre myror fast på skon och bet sig fast ilsket. Fick döda dom för att få loss dom. Dm ser små ut men är ungefär 1,5 cm stora :O

När jag vill ha datauppkoppling så kan jag inte sitta var som helst. Datorn kopplar bara upp på två olika ställen. Detta är det ena:

Så här ligger jag i min lilla Mosquito-kuvös när jag vill ha kontakt med omvärlden. Datorn måste stå så på högkant, annas kopplar den ifrån.....

Alla sätt är bra, utom de dåliga!

NATTI!

Tandkliniken!

Måndag, tisdag och onsdag tillbringas på kliniken med Lina och tandläkare Anna-Karin. Jag har röntgat en massa, lagt en mandibular och en infiltration. Jag har sett krossade tänder, helt kariesuppätna tänder, sett tandsten som inte är av denna världen, och en massa andra olika tillstånd som vi aldrig kommer att få se hemma i Sverige (enligt tandläkaren)


Här är dörren in till vår klinik.


Så här ser det ut utanför vår klinik. På bänkarna i mitten så sker morgonbönen. I alla fyra riktningar utifrån bänkarna finns det dörrar. Bakom varje dörr finns en specialistavdelning. Ögonklinik, barnklinik osv.


Vår fina nya klinik som inte går av för hackor. Kau har sponsrat!


Här får vi en rundvandring i de nya lådorna.

Det har varit väldigt roligt att vara med Anna-Karin på kliniken. Det har gett så mycket. Och så roliga och tragiska minnen!

TJING!!!

Igår var det söndag och vi var uppe med tuppen och åt frukost för att bege oss ut på tidig morgonpromenad innan värmen slår till.

 

Vi begav oss till en grävd damm som de har döpt till Ulaya-lake. Ulaya betyder Europa på Swahili. På vägen dit var det nästan lite kyligt men när vi kom fram till sjön så tittade solen äntligen fram och värmde oss. Vi satte oss på en stor sten vid strandkanten och studerade alla fåglar som fanns runt om oss. Bland annat sädesärlor som snart flyger norrut mot Sverige. Där tog vi vatten och fikapaus.

Sjön från där vi satt och fikade på en sten.


På andra sidan sjön.

 
En båt i vassen.

När vi skulle gå hemåt så valde vi att vara lite busiga och testade en helt, för oss, okänd väg hem. Det enda riktmärket vi hade var telemasterna vid inhägnaden långt bort i periferin. Vi styrde stegen rakt ut på stäppen bland buskar och snår. På vägen hem såg vi bananträd, små byar och massa trevligt folk. Blå och röda fåglar, blå-röda och gul-gröna ödlor, aprikosfärgad fjäril, en svart fjäril med vita pricka, skalbaggar som säkert är ca 6-7 cm långa när de inte har vingarna utfällda. De låter som små helikoptrar när de kommer flygande.

 

Vid ett majsfält pratade vi med en man vid namn Desmondie som pratade om livet, om olika stammar och att han levde livet efter bibeln. Hans stora fråga var: Varför är ni vita och vi svarta??

 

Den frågan hade ingen av oss svar på!

 

Sen vandrade vi vidare hem. Totalt vandrade vi i tre timmar. Hur långt vi gick har jag ingen aning om då man tar sig fram i terräng. Var hemma igen till 10.30 och då var det riktigt varmt.

Förra söndagen var vi till kyrkan på presentation. Vi fick gå fram och tala om vilka vi var och sen presenterade Paul Mayengo oss lite mer vart vi kom ifrån och hur länge vi skulle stanna.  Efter att de hälsat oss välkomna så hälsades andra människor som besökte byn eller sjukhuset välkomna. En man han gick fram till altaret och tog micken, presenterade sig och bad oss att be för honom då han kommit långväga ifrån för att han hade stopp i urinledarna och skulle opereras. Han kunde inte kissa längre men var en man som älskade Gud och bad varje dag och hoppades att han skulle bli bra.

Inte direkt vad som skulle hända i en kyrka i Sverige. Här kommer några bilder:


Altaret framme i kyrkan. Sång och dans präglar hela söndagen.


Gunn, jag, Lina, Lars-Göran och Ing-britt.


Här står Susann, Lina, jag och Gunn och blir presenterade av rektor Paul Mayengo.


En av många solrosor som finns på fälten untom oss.

Inatt har det regnat från vidöppen himmel. Var osäker på om det regnade in eller inte. Torrt i sängen var det men för övrigt regnade det öronbedövande i timmar. Mitt i regnet när man inte trodde att det kunde bli värre så tilltog det.

Idag hoppas jag på lite sol när man ändå är ledig. Vill sätta mig lite och njuta av värmen som just nu lyser med sin frånvaro. Endast en rå känsla finns kvar efter allt regn.

Igår bokade vi rum på Kipepeo village för att slappa och ha semester.  Vi fick hjälp med att boka om biljetten från Shinyanga till Dar es Salaam en vecka tidigare då vi redan är klara med all datainsamling. Så vi lyfter från Shinyanga den 25 mars. Förhoppningsvis så blir även internetuppkopplingen bättre i Dar es Salaam så att man förhoppningsvis kan skypa med omgivningen.

Vill bara ligga på stranden och göra ingenting. Kanske läsa en bok och plugga lite. Det tycker jag att jag gjort mig förtjänt av. Kanske kan komma hem med nya krafter till att göra slutspurten på Tandhygienistutbildningen. Kommer hem på söndag 3 april kl 10.00 till Arlanda och på måndag morgon kl 9.00 börjar en nättenta.


Bjuder på en bild som inte är världens vackraste. Svettig, lortig, fet i håret och i full färd med studien. Men det roliga med bilden är skuggan. Sådan skugga får man aldrig i Sverige.

Längtan efter att få åka hem blev betydligt större när jag fick mail hemifrån. Med jättegullig text om vad barnen ville säga till mig och bilder på mina härliga där hemma.

(Adam) Hej mamma vi älskar dig men här har du några kort som du kan kolla på när du är ensam.
Vi saknar dig.

(Filippa) Filippa älskar dig jättemycket och det har snöat här. När det blir sommar så ska Filippa göra en snurrvindervinder i poolen när Bea & Olle kommer hit. Och jag älskar min familj. Jag vill ha en blomma för min blomma har dött.

Har varit hemifrån två veckor och tyckte att båda barnen ändrat utseende och blivit större. Konstigt. Är det så lätt att glömma eller är det verkligen så fort det går!?!?!




Mina älsklingar som gör mig stolt och som gör att det värker lite i hjärtat att vara så långt bort från.

Men nu har jag tagit mig halvvägs genom frånvaron. Om lite mer än två veckor landar jag på svensk mark igen. LÄNGTAR!

Vad passar bättre än att lära ut ordet skalbagge när man befinner sig i Afrika med massor av sådana. Bara att öva ;-)

Det sägs att man skall ta seden dit man kommer. Och det kan jag hålla med om. Till viss del. Men det känns så j-vla bakvänt att man inte får visa bara knän och bara axlar. Man får inte bo i samma rum som en av motsatt kön om det inte det är din man. Man får inte dricka sprit, röka eller använda droger.

Därför känner jag mig illamående idag och tycker allmänt illa om att vara här efter att ha bevittnat min första barnaga.

Vilket jäkla översitteri, så känslokallt. Hur kan man!?!?!? Jag fattar inte. Så nära Gud (de ber varje dag) och ändå så långt ifrån.

Vi har varit på skolan och genomfört vår studie och det har gått hur bra som helst. Men idag innan vi gick hem klev vi upp på en avsats och mot ett klassrum. Jag blev bara stående i dörren och fick inte fram ett ljud. Där såg jag läraren slå en flicka över rumpan med en kvist. Inte bara en gång. En pojke rusade ut ur rummet, flickan grät och jag ville bara spy.

Nu längtar jag bara hem till mina små änglar och vill bara krama om och pussa. Allt det fina med Nkinga försvann i ett enda piskrapp. Fick avsmak för att vara här.

Försöker att förstå men varken kan eller vill.

Här bjuder jag på lite bilder på vad som finns i min omgivning istället.
 
Den här röd-blå ödlan bor utanför vårt hus. Den är cirka 30 cm lång och sitter ofta på väggen och solar.


Utanför inhängnaden vandrar dessa åsnor.


En tusenfoting som korsade våra stenplattor. Den var nog minst 15 cm lång

Den "fina" spindeln bor i vår eldosa i badrummet!

Imorgon börjar vi vår andra omgång med undersökningar på skolan. Det blir tre till fyra dagar fulla med registreringar nu. Har vi tur är vi färdiga innan helgen, annars fortsätter vi på måndag. Vi får se hur snabba vi är och hur medgörliga barnen är. Hoppas det inte blir alltför varmt. Det är ingen skön ställning man har vid undersökningen.


På bänken ligger barnen med sitt huvud i våra knän.


Jag undersöker och Gunn registrerar.


Här hjälper Susann Lina att registrera.


Många nyfikna blickar tittade in genom fönstren.

När strömmen inte finns får man plugga med pannlampan. Det finns en generator men den ser i första hand till att sjukhuset får ström.



Då kan det se ut så här. Ingen ergonomi eller skön pluggställning.

Igår var vi bjudna på middag hos sömmerskan Anna och hennes man Nashen. På vägen dit gick vi förbi en man som hade en bäbis-boaorm som han visade mot betalning. Den var säkert över två meter lång och bäbis. Lite läskigt. Han hade hittat den på området när han jobbade med grödorna.








När vi tittat färdigt på ormen så gick vi vidare mot middagen. Vi blev bjudna på vanligt ris, kryddat ris, kyckling, majskolv, potatisklyftor, bönor, banan, vattenmelon och läsk. Ställer man fram läsk här så anses det vara jättefint. Så det var finmiddag vi blev bjudna på. Middagen serverades i vardagsrummet i det nybyggda, icke färdiga huset.

Innan middagen började tvättades händerna och sedan bordsbön. Här får man äta med händerna men helst bara högern då vänstern används vid toabesök :O



Efter maten bjöd familjen på skönsång. De sjöng O store Gud på Swahili. Jag spelade in men tyvärr så är uppkopplingen för seg för att ladda upp filmklipp. Bjuder på alla filmklipp när jag kommer till Dar bes Salaam om det fungerar eller när jag kommit hem. Här går man hem när mörkret faller, det tillhör artigheten att göra så! Tur att vi hade ficklampor/pannlampor med oss.


Här sjunger en del av familjen för oss.


På de här två symaskinerna syr hon det vi beställer.

 
Här ute lagar de mat.

Här kommer bilderna på mitt boende. Det här huset delar jag och Lina med tre sjukskötersestuderande från Sofiahemmet i Stockholm som heter Linn, Julia och Taru samt våra lärare Gunn och Susann.



Här är köket där vår underbara hushållerska Mary håller till...


...och diskbänken.


Lina vid köksbordet där vi äter frukost, fika och kvällsmat.


Matsalsbordet där vi äter lunch.


Vårt vardagsrum där Julia och Taru håller till.


Vår toa som har vatten ibland. De stora tunnorna är till för att spola och tvätta sig med om inte vattnet finns i ledningarna, vilket det sällan gör!


Så slutligen vårt sovrum med näten hängande i taken. Lina sover till vänster och jag till höger.


KRAM

Taggar på ett träd. Sylvassa. När de torkar och ramlar ner så används de för att stänga boskap ute från grödor. Perfekt till tandpetare.


Marabou-storken som prydde chokladkakorna förr men har tagits bort. En riktig asätare.


En fin bild.


Ett av många hus. Så här bor dom utanför inhängnaden.


Jag och Lina vid ett stort träd.


Apberget som vi gick till idag.

Tror jag lyckades bra med bilder nu när jag förminskat dom drastiskt. Ska pröva mer imorgon.

NATTI!

Imorse ringde klockan 6.00 och det var dags för frukost. Sedan samlades vi utanför för att tillsammans ge oss ut på en promenad till Apberget. Det tog en timme att gå dit. På morgonen var det nästan lite kallt. Frös lite för första gången sen vi kom hit men man gick sig snart ganska varm.

Väl uppe på Apberget så satte vi oss ned och fikade. Otroligt häftiga stenkonstruktioner i omgivningen. Något naturen själv har skapat genom att förändras över miljontals år.

På Apberget fanns inga apor men vi såg skymten av några långt bort som små prickar. Så egentligen kan jag inte ens påstå att jag sett en apa ;-)

På vägen hem kom ett gäng pojkar med färska jordnötter. Jisses vilken insnöad i-landsbo jag är. Vilken Aha-upplevelse jag fick. Jordnöten växer i jorden. Ok jag trodde dom växte i hyllan på Ica, saltade och färdiga. 
:O Men man drar upp dom precis som man gör med potatis och det är en baljväxt, ingen nöt. Och smaken på en färsk jordnöt är ungefär som ärtskidor.

Tyvärr är internet så otroligt segt idag att det inte fungerar att lägga upp bilder men jag lovar, jag försöker varje dag men blir bara utkastad. Ni får bilder de dagar det fungerar.

Efter lunch ska vi gå in till byn då det är marknadsdag. Vi ska kolla på lite tyger. Köpte ett tyg i början av veckan för 7000 shilling (35 kronor) och sydde upp en kjol för 7000 shilling. Totalt har kjolen kostat mig 75:-. Perfekt då jag inte hade med mig någon kjol. Är ingen kjol/klänningsmänniska. Men imorgon är det kykan och klädkoden där är kjol nedanför knäna och inga bara axlar. Så nu har okvinnliga jag en kjol :D

Betyder God morgon

En härlig kvällspromenad blev det igår. Lite jobbigt blev det. Glömde ta Bricanyl, det var varmt och Nkinga ligger väldigt högt upp.

Men det var värt att kämpa och flåsa.

  

Har nu ätit frukost och sitter och pluggar. Fika har vi också hunnit med. Lite svårt att plugga när man inte är hemma och har alla böcker. Men vad gör väl det.

Är ju i paradiset. Tänk att man kan känna så. Inga stora bekvämligheter. Ungefärlig standard som en sommarstuga hemma. Fast med toa och rinnande vatten (när det finns vatten). Men det är ju här inne på sjukhusområdet. Går vi utanför så är standarden en helt annan.

Behöver nu plugga mer.

TJING!

När vi kom i sändags var det efter maten en rundvandring på området. Helt otroligt vackert är det här nere. har tagit flera hundra kort redan.

Påmåndagen var det mer rundvandring. Och möte med skolans rektor för att diskutera studien. Vi fick starta redan samma eftermiddag med de tio första barnen. Tisdag och onsdag undersökte vi barn mellan 9.00 fram till 16.00. Och idag mellan 9.00 och 10.30. Då hade vi hunnit igenom alla 100 barn. eftermiddagen slappades det en del och pluggades en del. Men idag har vi varken haft ström, internet eller rinnande vatten så fanns inte mycket att göra.

Har pluggat med pannlampa, penna och kollegieblock.

Nu ikväll blev det en promenad utanför inhängnaden, sen kvällsmat och nu lite mer plugg!

Kram till er alla!
 

Vid incheckningen på Arlanda frågade personalen
-Var vill ni sitta?
-Inte vid vingen sa vi!
Se var vi hamnade :-)


I Dar es Salaam var det ifyllning av en massa uppgifter för att få Visum in i landet. Varmt, segt och kostnaden slutade på 50 dollar.


En av gatorna utanför hotellet i Da es Salaam.


Dar es Salaam.


Flygplatsen i dar es Salaam 04.30 på morgonen.


Flygplatsen i Shinyanga. Landningsbana av grus.


Äntligen framme!

Kan varmt rekomendera att flyga med bihåleinflammation. NOT! Trodde huvudet skulle sprängas i bitar, explodera. Varenda landning och start kändes som tortyr ;-) 

När vi lyfte från Stockholm valde jag att skicka väskorna ända fram till sista flygplatsen då de frågade.

I Rom gick vi ner för mellanlandning och hämtade upp mer passagerare innan vi flög vidare. Vi landade i  Addis Abeba i stekhettan. Där slussades vi igenom säkerhetskontroll och in i vänthallen där det varken fanns toa eller vatten. Det fanns stora fönster och solen lyste rakt in. Torr i munnen som en öken. För vatten får man inte ha med sig in genom säkerhetskontrollen. Kunde inte annat än tänka på vatten.

Sedan lyfte vi mot Dar es Salaam. Där väntade våra väskor trots att jag valt att skicka dom hela vägen. Bara att ta med dom till hotellet. Men innan vi lämnade flygplatsen blev vi tvugna att bekräfta flygbiljetten vidare mot Shinyanga dagen efter. Via hotellet hade jag beställt taxi som skulle hämta upp oss. Det fungerade faktiskt.

Han hade en gammal dieselmersa till sju personer och 14 väskor. Undrar hur han tänkte. Men han fixade en till taxi så det löste sig.


Ceckade in på hotellet, gick en runda på området runt hotellet och slutligen tillbaka för att äta. Sen duscha och sova då vi blev tvugna att checka in 4.30 följande morgon.

Vid incheckningen mot Shinyanga hade jag och Lina tillsammans 33 kilo övervikt så det blev till att böta saftigt, 150.000 shilling (750 kronor). Och de tog inte kort. Så det blev till att plocka från de andra i sällskapet.

Vi lyfte från Dar es Salaam 6.30 och landade någon timme senare i Shinyanga på en landningsbana av grus :O
Flygplatsen var ett skjul mitt ute i ingenstans och i ankomsthallen fanns en soffa och två fåtöljer.

Äntligen var vi färdig med flygresorna. Nu var det jeepresan kvar. Vi åkte in till Shinyanga town men då det var söndag fanns det inga internetstickor att köpa. Allt var stängt. Brassade vidare till Nzega, gick på marknad och handlade frukt och juice till frukosten.

Väl framme var det god middag till hela gänget. Supergott när man levt på flygplansmat i ett par dagar.

På kvällarna är internet supersegt så jag kan inte bjuda på några bilder. Lägger ut en hel radda imorgon istället.

Men jag mår bra och allt har gått bra. Vi alla är lite dåliga i magen med det finns det bot för ;-)

Det sägs att varje kvinna någongång i livet skall genomgå en leopardfas. Personligen skulle jag ALDRIG dra på mig ett plagg som ser ut så. Men eftersom alla skall igenom denna fas så väljer jag att gå igenom den nu.

Vad kan vara bättre än att genomgå denna period i livet den månad jag skall spendera i Afrika. Så därför väljer jag att ha leopard-bakgrund under vistelsen nere i söder.

Natten har varit så där. Jag har sovit ganska ok. Men känner mig ändå inte trött. Bihåleinflammationen har lättat så det känns i alla fall inte i tänderna. Har laddat upp med nässpray inför flygningen.

Kollade packningen en sista gång och upptäckte att resväskan var sprucken. Nu har min man lagat detta med lim och silvertejp. Finns inget som inte kan lagas med silvertejp.....enligt vissa! Nu hoppas jag bara att den håller tur och retur.

Imorgon bär det av mot sydligare breddgrader. Väskorna är packade och står redo i hallen. Resnerverna sliter i kroppen och rastlösheten motionerar mig genom huset i en salig vandring från rum till rum. Petar lite i en blomkruka, vänder på en blomma, flyttar på en stol, kollar biljetten, byter plats på några prydnader, torkar av en dammig blomhylla, kollar biljetten, kollar kontot, kollar på stjärnorna, pussar barnen, kollar plånboken och få se hade jag kollat att biljetten var med.



Jo visst är biljetten med. Frågan är bara om den kan avläsas imorgon efter allt tummande på den. Den är snart oläsbar och jag kommer väl inte längre än till incheckningen på Arlanda.

Nu ska jag göra ett försök att varva ner och se på en film. Förväntar mig en orolig natt med minimal sömn!

Inatt har Filippas feber pendlat mella 40,0 och 40,5 trots alvedon i kroppen. Vilket i sin tur resulterat i att jag inte sovit något alls. Gillar inte när det inte går att få ner febern. Men efter sex i morse dalade den av rejält och gick under 39.

När Henrik vaknade och kom upp vid 10.00 så hade jag jätte ont i bihålorna och var supertrött. Kände att jag har två veckors sömn att ta igen. På fredag bär det iväg så jag tänkte att jag kanske kan sova mig frisk. Ett sista försök. Mår jag inte bättre imorgon så blir det vårdcentralen för min del. Vill inte dra till Afrika med bihåleinflammation.



Sagt och gjort. Pumpade näsan full i nässpray, tog en värktabeltt och kröp ner under täcket. Slumrade till en stund och kände mig lite bättre när jag vaknade. Klev upp och gick ner.

WOW!

Klockan var halv fyra på eftermiddagen. En hel dag hade gått förlorad. Men det var förmodligen välbehövligt. Kvällen har jag ägnat åt att packa färdigt väskorna och försökt kurera mig själv.

Nu ligger barnen i sina sängar. Jag och gubben ska ha filmmys.

NATTI!

... på Malungsmål blir ôrkåâ.

Skillnaden från svenskan är inte stor. Vi i Malung pratar nästintill rikssvenska.

Imorse dök mina föräldrar upp för att fira Adam som fyller år till helgen. Han fick en papperskorg till rummet. Papperskorgen var full med diverse saker till skrivbordet. Gem, pennor, pennskrin som ser ut som en val, ritblock, ritmallar, pennvässare, tejprulle och så en dagbok med lås.


Spännande att bli väckt av morfar och mormor. Och de hade paket med sig!


Pennskrin/sparbössa.


En papperskorg kan vara bra till mycket!

Firandet gick lugnt till då det var Adams första feberfria dag och Filippas första "högfeber-dag".

Dagen till ära, för att fira sin storebror, klädde sig lillsessan i det finaste hon kunde finna i garderoben. När ett barn väljer det som är fint så ser det bara det fina i varje plagg för sig. För sammansatt kanske det inte blir så bra alla gånger.

Men söt blev hon!



Frukost, lunch och fika hann vi med tillsammans innan gästerna styrde kosan tillbaka mot Dalarna. Filippa slocknade på soffan så fort de stängt dörren och vaknade en timme senare med 40,5 i feber.

Nu har vi fått i henne lite alvedon, vätska och yoghurt. Bara att invänta läggdax och se vad natten har att erbjuda!

Idag fyller mosters enda kille 5 år.

Hurra för Melvin!