Sitter och kämpar med en gräslig hemtenta. Den värsta tentan hittills, helt klart! Men blir bevakad från ovan av min grå-vita skatt! "Lilla" Harry! Ett trevligt sällskap i all press.

Harry högst upp på databordet!

Min trasdocka.



Henrik bestämde sig för att snagga av sig håret. Och frågade barnen om de ville pröva: -JAAAAAAA! blev svaret.


Efter ett tag tröttnade Adam. Han ville inte bli frisör, han ville massera istället. Filippa fortsatte själv. Fick hjälpa till på slutet med rakapparaten för att rätta till det som gick.

Har precis fått mig en underbar behandling hos en av värmlands bästa make-up artister.  Världens mjukaste händer, varsam behandling och ett oändligt utlägg om allt smink och färger.

Hon sminkade mig för att Henrik skulle bli mer kär i mig. Och gissa om Henriks känslor för mig blev starkare när han fick syn på min underbara "nuna"

Så tack än en gång för att jag fick bli så fin och känna mig så underbar. Tack Filippa!

Här har ni det enastående resultatet:



Men som ni alla vet så är även make-up artister fint sminkade så här kommer en bild på skönheten som kan göra dessa underverk.



Filippa vill gärna utvidga sin verksamhet och söker nya kunder. Alla första-gångs-behandlingar är gratis, sen kostar det en kram eller två!

Nu har det blivit dåligt med info till nära och kära på denna sida. Har fullt upp med skolan, vet knappt hur jag ska få vardagen till att gå ihop. Men nu har jag tagit mig tid till att börja städa lite i huset. Det blir också eftersatt när man är student, fru, mamma och ett nervvrak ;-D.

Men nu när jag städade fick jag syn på mina gamla dagböcker som jag skrev som liten. Slog upp dagens datum och så här löd det:

19/2 1988

Kära Dagbok

Idag var jag till mora först fick jag komma in till doktorn sen fick jag sitta i en bur efter det gick vi till ett anat rum sen till dokton som sa att han ska operera mig

godnatt

Jag var 10 år och det var väl en av många, många operationer som gjordes för min dåliga hörsel. Men jag slapp "grisöron" som någon sa att jag skulle få......... Men det var inte förrän jag fick pröva att vaccinera mig för tre år sedan som mina öroninflammationer försvann. Peppar, peppar!

Ganska otroligt, men vissa dagar minns man faktiskt när man läser om dom fast det är 22 år sedan. Tänk vad mycket information som finns lagrad långt in i hjärnan. Ändå fortsätter man att trycka in mer. Nä nu blir det filmkväll.