Dagen idag är ett palindrom. Kan läsas både baklänges och framlänges.
12-11-21
Så nu vet ni!
Tänk vad fel det kan bli om man vänder orden fel. Den klacken kan inte vara stadig att gå på?!?!!!
Fick en räkning från Telia där jag hade 27 kronor till godo. Ja men vad trevligt tänkte jag, de drar de av på nästa faktura.
Men inte då!
Jag fick ett utbetalningskort på 27 kronor som kan lösas in på diverse ställen. Men det kostar dock 25 kronor att lösa ut?!?! Så det innebär att om jag anstränger mig får jag utbetalt två kronor, TVÅ KRONOR!!!!
Men jag kan välja att gå in på ett Nordeakontor så sätter de in pengarna på mitt konto utan avgift. Men nu hör till saken att jag INTE har något konto på Nordea. Utan att de också kan betala ut. Men de tar inte 25 kronor, utan 50. Så då blir jag skyldig 23 kronor istället ;-P
Hur som helst så ska Telia inte få mina pengar. Jag ska gå in på Ica, rak i ryggen och hämta ut mina TVÅ KRONOR!
...getingstick!! :-(
Har klarat mig hela sommaren. Men idag bär jag hämtade Filippa på skolan satte en geting sig på min hals strax nedanför halsbandet. Visste inte då att det var en geting. Bara den där äckliga känslan att något kryper på mig. Tog handen och skulle birsta undan!
AJ! Satan! Vad det brann till!
Hur det nu gick till så satt gadden och halva getingröven kvar i halsen på mig. Där fick det lilla svinet.
Det blev en liten biologilektion för barnen på skolan som ville kolla på gadden och stickmärket. Nu sitter jag här med ett pulserande bett och tycker synd om mig själv.
Det är tur att någon gör mig sällskap när jag hänger tvätt. Men hade nog hellre varit utan detta sällskap ;-P
I helgen var vi bjudna på maskerad till Sköllersta hos en gammal klasskompis till mig från tandhygienistutbildningen. Hon och hennes man fyllde båda 30 år. Så det var kalas. Vi kände bara värdparet, inga andra.
Men det gick över förväntan, tack vare att alla var utklädda.
Maken var utklädd som Elvis.
Skorna som maken bar på, eller var det skorna som bar på maken.... ;-P
Jag i egen hög person.
Och ja, jag ÄR tandhygienist...
Värdinnan med sin vän Stålmannen. Han kom privatklädd och rusade in på toa och bytte om, ungefär som Stålmannen, fast det fanns ingen telefonkiosk...
En man från Österrike eller Schweiz och värden för kvällen.
Det fanns även en kirurg på plats. Kändes tryggt.
En ängel och en hårdrockare.
En katt och en gudinna.
De två P:na. Punkare och Pirat.
Hade enormt roligt hela kvällen. Men jag var så fruktansvärt trött. Lyckades hålla mig vaken och hängde i ända till halv tre på natten. Sen blev det taxi hem till hotellet och jag störtade i säng. Sov som en stock.
Sen var det pris till bäste utklädnad.
Och den vann "The Grudge"
Men det gick över förväntan, tack vare att alla var utklädda.
Maken var utklädd som Elvis.
Skorna som maken bar på, eller var det skorna som bar på maken.... ;-P
Jag i egen hög person.
Och ja, jag ÄR tandhygienist...
Värdinnan med sin vän Stålmannen. Han kom privatklädd och rusade in på toa och bytte om, ungefär som Stålmannen, fast det fanns ingen telefonkiosk...
En man från Österrike eller Schweiz och värden för kvällen.
Det fanns även en kirurg på plats. Kändes tryggt.
En ängel och en hårdrockare.
En katt och en gudinna.
De två P:na. Punkare och Pirat.
Hade enormt roligt hela kvällen. Men jag var så fruktansvärt trött. Lyckades hålla mig vaken och hängde i ända till halv tre på natten. Sen blev det taxi hem till hotellet och jag störtade i säng. Sov som en stock.
Sen var det pris till bäste utklädnad.
Och den vann "The Grudge"
På morgonens löprunda fick jag oväntat sällskap. När jag passerade grannen sa hon på skoj att jag kunde väl ändå ta med mig hunden om jag skulle ut!?!!!
Absolut. Löpsällskap ska man aldrig säga nej till. Rundan tog cirka en minut längre än vanligt. Det tycker jag är bra med ungefär 15 kiss- och bajspauser. Det måste ju innebära att när vi väl sprang så sprang vi något snabbare än jag brukar när jag är själv.
Här är rundan avklarad och jag och Travis flåsar ikapp. Nu vill vi hem och få lite vatten.
Absolut. Löpsällskap ska man aldrig säga nej till. Rundan tog cirka en minut längre än vanligt. Det tycker jag är bra med ungefär 15 kiss- och bajspauser. Det måste ju innebära att när vi väl sprang så sprang vi något snabbare än jag brukar när jag är själv.
Här är rundan avklarad och jag och Travis flåsar ikapp. Nu vill vi hem och få lite vatten.
...fan vill ha fler och helvetet blir ALDRIG fullt!
Jag måste bara få avreagera mig. Har precis pratat med maken i telefonen och fick slänga ur mig lite aggressioner.
Jag måste bara få avreagera mig. Har precis pratat med maken i telefonen och fick slänga ur mig lite aggressioner.
Jag har så svårt för egoism. Jag blir så förbannad när folk som skriker högst redan har handen full med "tillgångar".
Oftast tycker jag att de som kräver mest redan har en hel del serverat på silverfat. De har redan krävt att få ditten och datten serverat genom att bete sig obekvämt mot resten av omgivningen. Och när någon helt plötsligt sätter ner foten och ger dom ett "nej" så tar det hus i helvetet och de ska minsann visa hela världen att de SKA se till att få som de vill.
Helst pratar de vitt och brett om hur bra dom och deras familj är, att man skall vara medmänsklig och tänka på barn/människor i svåra situationer och fred och krig och samhällsinsatser, vattentillgångar och svält och ja allt som verkar så jäkla perfekt utåt, men så brister det så totalt inom hemmets fyra väggar.
Många verkar tro att "den som skriker högst får sin vilja igenom".
Men jag anser att "Den som skriker högst har mest att dölja!"
Men jag anser att "Den som skriker högst har mest att dölja!"
Min chef ringde mig innan påsk och hade så dåligt samvete för att hon glömt av min födelsedag.
Den 30 januari! ;-P
Så idag när jag kom till jobbet så stod det en blomma på mitt kontor. Från mina båda kollegor hade jag fått en fin Kalla.
Den övre bilden är tagen en månad senare än den nedre. Annars skiljer det två år. Tänk vilken skillnad det är på dessa. Jag hoppas att våren kommit för att stanna. Jag behöver inte ha så mycket värme än, men jag vill inte ha mer snö nu.
Bild tagen den 2 april 2010.
Bild tagen den 4 mars 2012.
Bild tagen den 2 april 2010.
Bild tagen den 4 mars 2012.
Tänk vad tiden går fort. Det är redan ett år sedan jag var på väg mot Afrika. En av de bästa och häftigaste resorna jag gjort i mitt liv.
Ett samtal med min syster idag resulterade i frågan om när jag skulle blogga om mitt lilla missöde häromdagen.
Får väl göra henne till lags.
Det började som en morgon som vilken morgon som helst. Jag skulle inte börja jobba förrän 13.00 och hade god tid på mig. Klockan var strax innan åtta på morgonen och det var dags att köra Adam till skolan.
Gick upp och satte på mig mysbyxor och såg en tallrik kvar efter att vi ätit glass en kväll så den tar jag med ner tänkte jag.
Tar första steget ut i trappe och upplever det som om ingen trapp finns eller att någon slog undan benet på mig. Missar första trappsteget, och åker på hälen ner till nästa steg, slår i spaljen och faller fråmåt, parerar genom att ta i väggen och gör en halv kullerbytta utför trappen. Ffffrrrrrrrr låter det när hälarna far längs spaljen. Antingen här eller vid första snedsteget skrapar jag köttet från hälen.
Lyckas slänga mig runt, stolt över mig själv så lyckas jag komma på fötter. Och vet ni vad!?!?! Jag har fortfarande tallriken i handen. Helt otroligt, ingen överlevnadsinstinkt så pass att jag släpper tallriken för att ägna mig åt att få tag på något som kan stoppa fallet.
Men fallet var inte över här, på något vis hade den där accelerationkraften satt spinn. Fast fötterna tog mark på ett trappsteg fortsatte kroppen sin färd framåt och naturligtvis nedåt av gravitationskraften. Alla dessa krafter som man inte styr över ;-P
Knäna ger vika och, ja jag vet inte hur, men jag går ner på knä på trappstegen nedanför, förmodligen är det här mina tår knäcks/går av och blåmärkena på knäna uppstår. Men nu släpper jag i alla fall tallriken och försöker få tag i spaljen. Knogar och fingrar skrapas upp. (vi har tyvärr inget trappräcke) :-(
Och kullerbytta två är ett faktum, denna gång har jag fötterna i väggen och huvudet vid spaljen, sen kommer svängen i slutet av trappen, spaljen tar slut och även trappen.
Jag faller fritt....
Min sista tanke var: Vem FAN ringer 112?
Sen PANG! Jag landar på rygg på köksgolvet och slår luften ur mig. Den erfarenheten har jag inte upplevt i vuxen ålder, där ligger jag bland porslinssplitter medan luften pipande och väsande lämnar mina lungor.
PANIK! När ska jag få luft. Rullar runt och ställer mig på alla fyra, rädd för att jag brutit låret så ont som det gör men det håller att krypa på. Och där fick jag mitt första andetag ner i lungorna. Kändes som flera minuter. Nu kommer Filippa skräckslagen och får se sin mamma som till råga på allt har börjat gråta. Panik, lättnad, smärta, allt kommer på samma gång. Skärp dig, res dig.
Kommer upp och inser att mina tår inte går att stödja på. Men jag kan gå, jag tuppade inte av, jag lever!
Hade mest ont i tår och ben men strax efter såg jag blodet, blödde från händerna som jag förmodligen skurit på porslinet, gick runt här hemma och plockade, insåg sedan att blodspåren blev fler och fler på golet, då hade det blött igenom strumpan och då insåg jag att hälen också var skadad.
Allt medan tiden gått har blåmärken kommit fram där jag inte trott att jag slagit mig. Underarmar, smalben och panna/huvud. Nacken är stel och jag ömmar på flertalet ställen i kroppen. Mest orolig är jag över hälen då jag snart tänker tränga ner mina fötter i ett par pjäxor för att ta mig igenom tre mil på Kortvasan.
Adam kom för sent till skolan, Filippa går runt här hemma och härmar hur jag grät/väste och berättar för Henriks kompisar hur det lät. Det var nog coolt att höra mamma gråta :O
Men jag hade tur, och jag har ändrat mig i en inredningsfråga vi diskuterat här hemma.
Ska spaljen bort eller ska den få sitta kvar.
SPALJEN BLIR KVAR!
Får väl göra henne till lags.
Det började som en morgon som vilken morgon som helst. Jag skulle inte börja jobba förrän 13.00 och hade god tid på mig. Klockan var strax innan åtta på morgonen och det var dags att köra Adam till skolan.
Gick upp och satte på mig mysbyxor och såg en tallrik kvar efter att vi ätit glass en kväll så den tar jag med ner tänkte jag.
Tar första steget ut i trappe och upplever det som om ingen trapp finns eller att någon slog undan benet på mig. Missar första trappsteget, och åker på hälen ner till nästa steg, slår i spaljen och faller fråmåt, parerar genom att ta i väggen och gör en halv kullerbytta utför trappen. Ffffrrrrrrrr låter det när hälarna far längs spaljen. Antingen här eller vid första snedsteget skrapar jag köttet från hälen.
Lyckas slänga mig runt, stolt över mig själv så lyckas jag komma på fötter. Och vet ni vad!?!?! Jag har fortfarande tallriken i handen. Helt otroligt, ingen överlevnadsinstinkt så pass att jag släpper tallriken för att ägna mig åt att få tag på något som kan stoppa fallet.
Men fallet var inte över här, på något vis hade den där accelerationkraften satt spinn. Fast fötterna tog mark på ett trappsteg fortsatte kroppen sin färd framåt och naturligtvis nedåt av gravitationskraften. Alla dessa krafter som man inte styr över ;-P
Knäna ger vika och, ja jag vet inte hur, men jag går ner på knä på trappstegen nedanför, förmodligen är det här mina tår knäcks/går av och blåmärkena på knäna uppstår. Men nu släpper jag i alla fall tallriken och försöker få tag i spaljen. Knogar och fingrar skrapas upp. (vi har tyvärr inget trappräcke) :-(
Och kullerbytta två är ett faktum, denna gång har jag fötterna i väggen och huvudet vid spaljen, sen kommer svängen i slutet av trappen, spaljen tar slut och även trappen.
Jag faller fritt....
Min sista tanke var: Vem FAN ringer 112?
Sen PANG! Jag landar på rygg på köksgolvet och slår luften ur mig. Den erfarenheten har jag inte upplevt i vuxen ålder, där ligger jag bland porslinssplitter medan luften pipande och väsande lämnar mina lungor.
PANIK! När ska jag få luft. Rullar runt och ställer mig på alla fyra, rädd för att jag brutit låret så ont som det gör men det håller att krypa på. Och där fick jag mitt första andetag ner i lungorna. Kändes som flera minuter. Nu kommer Filippa skräckslagen och får se sin mamma som till råga på allt har börjat gråta. Panik, lättnad, smärta, allt kommer på samma gång. Skärp dig, res dig.
Kommer upp och inser att mina tår inte går att stödja på. Men jag kan gå, jag tuppade inte av, jag lever!
Hade mest ont i tår och ben men strax efter såg jag blodet, blödde från händerna som jag förmodligen skurit på porslinet, gick runt här hemma och plockade, insåg sedan att blodspåren blev fler och fler på golet, då hade det blött igenom strumpan och då insåg jag att hälen också var skadad.
Allt medan tiden gått har blåmärken kommit fram där jag inte trott att jag slagit mig. Underarmar, smalben och panna/huvud. Nacken är stel och jag ömmar på flertalet ställen i kroppen. Mest orolig är jag över hälen då jag snart tänker tränga ner mina fötter i ett par pjäxor för att ta mig igenom tre mil på Kortvasan.
Adam kom för sent till skolan, Filippa går runt här hemma och härmar hur jag grät/väste och berättar för Henriks kompisar hur det lät. Det var nog coolt att höra mamma gråta :O
Men jag hade tur, och jag har ändrat mig i en inredningsfråga vi diskuterat här hemma.
Ska spaljen bort eller ska den få sitta kvar.
SPALJEN BLIR KVAR!
... kan betyda så mycket, eller bli så fel.
Först så ska jag förtydliga att jag inte är perfekt med att skriva och den svenska grammatiken är inte lätt om du frågar mig. Men jag ser att de yngre idag blir allt sämre på att stava. Var finns felet? Är det hos föräldrarna, är det hos barnen, är det samhället eller är det skolan/lärarna. En del påstår att det är datorns fel, att ungdomen idag förlitar sig helt på datorns rättstavningsprogram. Visst kan jag tänka mig att datorn gör att många inte behöver tänka vad de skriver men ett ord med ett mellanrum på fel ställe kan ju bli hur tokigt som helst!
Här nedan följer några exempel:
kassa apparater - är dom dåliga?
3 års kalas - himlans vilket långt kalas
extra knäck - i fall man tycker att den knäck man har inte är tillräcklig
skum tomte - är det något som är skumt med tomten?
herr toalett - visste inte att toaletter hade kön
morgon rockar - nja det vet jag väl inte om jag tycker, gillar kväll bättre
sjuk gymnast - stackars gymnast, hoppas denne blir frisk snart
rök fritt - här var det fritt fram att röka hur mycket du vill
torkar blad - varför torkar man blad?
paj form - trasig?!
bar personal - personal utan kläder
rak apparat - finns det krokiga apparater
hand målad - är det snyggt att måla på handen? Brukar föredra naglarna!
Sen finns det en till sak jag blir RIKTIGT störd på och det är ordet de/dem. Då kan folk skriva exempelvis: dem satt på en parkbänk. Vaddå dem!?!?!?!
Det finns en så simpel och enkel regel för när du ska använda de eller dem att det är skamligt att folk överhuvudtaget skriver fel. Man byter helt enkelt ut de/dem till vi/oss och testar om det låter bra. Kan man skriva: oss satt på en parkbänk???? Eller låter det inte bättre med: vi satt på en parkbänk!
Så där du får in vi kan du skriva de och där det går bra att skriva oss så kan du skriva dem.
SKÄRPNING!
Nu mår jag lite bättre när jag spytt galla över "sär skrivningar" och små fel i svenskan!
Nu väntar jobbet.
TJING!
Först så ska jag förtydliga att jag inte är perfekt med att skriva och den svenska grammatiken är inte lätt om du frågar mig. Men jag ser att de yngre idag blir allt sämre på att stava. Var finns felet? Är det hos föräldrarna, är det hos barnen, är det samhället eller är det skolan/lärarna. En del påstår att det är datorns fel, att ungdomen idag förlitar sig helt på datorns rättstavningsprogram. Visst kan jag tänka mig att datorn gör att många inte behöver tänka vad de skriver men ett ord med ett mellanrum på fel ställe kan ju bli hur tokigt som helst!
Här nedan följer några exempel:
kassa apparater - är dom dåliga?
3 års kalas - himlans vilket långt kalas
extra knäck - i fall man tycker att den knäck man har inte är tillräcklig
skum tomte - är det något som är skumt med tomten?
herr toalett - visste inte att toaletter hade kön
morgon rockar - nja det vet jag väl inte om jag tycker, gillar kväll bättre
sjuk gymnast - stackars gymnast, hoppas denne blir frisk snart
rök fritt - här var det fritt fram att röka hur mycket du vill
torkar blad - varför torkar man blad?
paj form - trasig?!
bar personal - personal utan kläder
rak apparat - finns det krokiga apparater
hand målad - är det snyggt att måla på handen? Brukar föredra naglarna!
Sen finns det en till sak jag blir RIKTIGT störd på och det är ordet de/dem. Då kan folk skriva exempelvis: dem satt på en parkbänk. Vaddå dem!?!?!?!
Det finns en så simpel och enkel regel för när du ska använda de eller dem att det är skamligt att folk överhuvudtaget skriver fel. Man byter helt enkelt ut de/dem till vi/oss och testar om det låter bra. Kan man skriva: oss satt på en parkbänk???? Eller låter det inte bättre med: vi satt på en parkbänk!
Så där du får in vi kan du skriva de och där det går bra att skriva oss så kan du skriva dem.
SKÄRPNING!
Nu mår jag lite bättre när jag spytt galla över "sär skrivningar" och små fel i svenskan!
Nu väntar jobbet.
TJING!
Glass från butik i all ära.
Men hemgjord glass är något utöver det vanliga.
Hittade ett recept på en blogg som jag bara blev tvungen att pröva. Men det är inget man slänger ihop på en svinblink. Från det att du börjar tills det att du kan äta glassen tar det ca 7 timmar. Men det är det värt!
Jag började redan på lördag kväll. Vilket kunde ha slutat i brand, men nu gick det fint. Man skall börja med att koka en konservburk med kondenserad mjölk i tre timmar. Jag satte på en kastrull med vatten sen gick vi upp för att se på film. Jag tänkte att jag kommer nog ihåg att gå ner med jämna mellanrum och fylla på vatten i kastrullen.
Men jag glömde!
Och jag glömde att jag är glömsk!
Kollade på film i godan ro tills kastrullen kokat torrt, konservburkarna var sprängfyllda och kolan sipprade ut i botten på kastrullen.
Fick slänga allt och börja om på söndag.
Då gick allt vägen ;-P
Som sagt så kokar man en burk med kondenserad mjölk i 3 timmar. Man gör smartast i att göra ren konserven helt från etikett och klister, annars får du fullt upp med att göra ren kastrullen (även om du inte kokar torrt).
När konserven är färdigkokad finns en ljuv kola inuti.
Här kommer Ingredienserna till
"Dulce de leche-glass".
4 äggulor
0,5 dl ljust muscovadosocker
5 dl vispgrädde
2 äggvitor
1 burk Dulce de leche (den kokade konserven med mjölk)
Vispa äggvitorna till hårt skum i en bunke, vispa grädden i en annan bunke och i den tredje bunken så vispar du samman äggulorna opch sockret tills det blir ljust och fluffigt. Därefter vispar du ner innehållet i konservburken ner i äggulorna och sockret. Därefter vispar du ner grädden i äggsmeten. Blanda väl. Sist vänder du ner äggvitorna i smeten. Slå därefter upp glassen i passande form och frys i minst 4 timmar.
SUPERGOD OCH MÄKTIG!
Men hemgjord glass är något utöver det vanliga.
Hittade ett recept på en blogg som jag bara blev tvungen att pröva. Men det är inget man slänger ihop på en svinblink. Från det att du börjar tills det att du kan äta glassen tar det ca 7 timmar. Men det är det värt!
Jag började redan på lördag kväll. Vilket kunde ha slutat i brand, men nu gick det fint. Man skall börja med att koka en konservburk med kondenserad mjölk i tre timmar. Jag satte på en kastrull med vatten sen gick vi upp för att se på film. Jag tänkte att jag kommer nog ihåg att gå ner med jämna mellanrum och fylla på vatten i kastrullen.
Men jag glömde!
Och jag glömde att jag är glömsk!
Kollade på film i godan ro tills kastrullen kokat torrt, konservburkarna var sprängfyllda och kolan sipprade ut i botten på kastrullen.
Fick slänga allt och börja om på söndag.
Då gick allt vägen ;-P
Som sagt så kokar man en burk med kondenserad mjölk i 3 timmar. Man gör smartast i att göra ren konserven helt från etikett och klister, annars får du fullt upp med att göra ren kastrullen (även om du inte kokar torrt).
När konserven är färdigkokad finns en ljuv kola inuti.
Här kommer Ingredienserna till
"Dulce de leche-glass".
4 äggulor
0,5 dl ljust muscovadosocker
5 dl vispgrädde
2 äggvitor
1 burk Dulce de leche (den kokade konserven med mjölk)
Vispa äggvitorna till hårt skum i en bunke, vispa grädden i en annan bunke och i den tredje bunken så vispar du samman äggulorna opch sockret tills det blir ljust och fluffigt. Därefter vispar du ner innehållet i konservburken ner i äggulorna och sockret. Därefter vispar du ner grädden i äggsmeten. Blanda väl. Sist vänder du ner äggvitorna i smeten. Slå därefter upp glassen i passande form och frys i minst 4 timmar.
SUPERGOD OCH MÄKTIG!
Idag ska jag göra något jag aldrig gjort förut. Jag ska bege mig upp till Malung. Alldeles ensam utan barn.
DET blir första gången jag åker till Malung och inte tar med mig barnen. Ska bli lite konstigt, faktiskt. Men ändå härligt att kunna sitta i lugn och ro och prata med min sida av släkten utan att det finns barn med som pratar, tjatar och leker.
Så nu bär det första av på träning till Hälsohuset och sedan brassar jag vidare till Malung.
HÄRLIGT!
Nu är det bara att hoppas på att väglaget är bra. Ett plus är ju att det inte är bytesdag i Sälen. Kanske lite lugnare på vägarna.
...mot snö!
Funderar på att ta mig en tur till Malung på fredag till lördag.
Jag funderar intensivt!
Och jag tänker lämna barnen hemma med sin pappa då! Bara åka upp jag, alldeles ensam.
Stereo, bra musik, en cappuccino, glatt humör och en skidutrustning.
Tänkte nämligen ta mig upp till Malung för att få några kilometer i benen. Än så länge har jag inga. Det är bara fem veckor kvar. Räcker inte att träna armar, axlar och kondition på gymmet!
Kanske är som en nyfödd kalv på skidor.
Måste, måste, måste åka.
Måste, måste ha snö.
Måste...
...för jag har bara regn hos mig!
Funderar på att ta mig en tur till Malung på fredag till lördag.
Jag funderar intensivt!
Och jag tänker lämna barnen hemma med sin pappa då! Bara åka upp jag, alldeles ensam.
Stereo, bra musik, en cappuccino, glatt humör och en skidutrustning.
Tänkte nämligen ta mig upp till Malung för att få några kilometer i benen. Än så länge har jag inga. Det är bara fem veckor kvar. Räcker inte att träna armar, axlar och kondition på gymmet!
Kanske är som en nyfödd kalv på skidor.
Måste, måste, måste åka.
Måste, måste ha snö.
Måste...
...för jag har bara regn hos mig!
Fick en förfrågan via Sveriges Radio om de kunde få använda någon av mina bilder jag tagit på mitt piano.
SJÄLVKLART! var svaret.
Alltid kul att jag tagit några bilder som någon annan vill ha, förutom släken. ;-P
En sida full med klassisk musik. Inget jag har något emot att pryda då jag själv spelat en del klassiskt. Dock inte i den utsträckning som de spelar.
Här är länken.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2480
SJÄLVKLART! var svaret.
Alltid kul att jag tagit några bilder som någon annan vill ha, förutom släken. ;-P
En sida full med klassisk musik. Inget jag har något emot att pryda då jag själv spelat en del klassiskt. Dock inte i den utsträckning som de spelar.
Här är länken.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2480
Jag skulle käckt vilja säga att det är huvudet upp och fötterna ner.
Men då ljuger jag och så är det inte.
Det är snarare huvuder mot norr och fötterna mot söder, horisontalläge. Och inatt var det fötter och huvud ner. Huvudet hängde ner i toaletten.
Vid tre i natt drog kräket igång, den objudna gästen. Det ante mig att han skulle komma. Började känna det tidigt på kvällen, lite så där halvmysko i magen.
Och han kom allt. Med stormsteg, men tack och lov drog han lika fort. Vid sex imorse var jag färdig. Men uttorkad, nariga spruckna läppar och med en andedräkt från Helvetet. Sen har frossan hållit i sig rejält.
Var upp och försökte gå runt lite tidigare i dag men då sa magen nej, men kroppen ville inte ligga mer, det värkte i varenda led. Så där feberont.
Nu är jag upp och rör mig lite, men orkar inte mer än sitta vid datorn. Så jag skriver lika gärna ett inlägg på bloggen. Febern har nu stannat på 39 grader.
Nu hoppas jag det vänder!
Den sista blomman på min orkidée.
Men då ljuger jag och så är det inte.
Det är snarare huvuder mot norr och fötterna mot söder, horisontalläge. Och inatt var det fötter och huvud ner. Huvudet hängde ner i toaletten.
Vid tre i natt drog kräket igång, den objudna gästen. Det ante mig att han skulle komma. Började känna det tidigt på kvällen, lite så där halvmysko i magen.
Och han kom allt. Med stormsteg, men tack och lov drog han lika fort. Vid sex imorse var jag färdig. Men uttorkad, nariga spruckna läppar och med en andedräkt från Helvetet. Sen har frossan hållit i sig rejält.
Var upp och försökte gå runt lite tidigare i dag men då sa magen nej, men kroppen ville inte ligga mer, det värkte i varenda led. Så där feberont.
Nu är jag upp och rör mig lite, men orkar inte mer än sitta vid datorn. Så jag skriver lika gärna ett inlägg på bloggen. Febern har nu stannat på 39 grader.
Nu hoppas jag det vänder!
Den sista blomman på min orkidée.
... inte en jävla tomte finns kvar!
Tjugondedag knut, då dansas julen ut!
JIHAAAA!
