Vardagen susar på i en otrolig fart. Veckan består inte av annat än fredagar och måndagar. Jag finner ingen ro att blogga och känner inte att jag har ett dugg att dela med mig av. Vem vill veta av min vardag, så känns det. Men jag vet att ni är några som vill och jag ska försöka att skärpa till mig.
Vi letar lägenheter för fulla muggar. Vi har bestämt oss för att dra oss mot stan, när det sker vet vi inte. Det får tiden utvisa. Huset måste nu färdigställas för en eventuell försäljning. Barnen sportar och går i skolan. Därtill kommer läxor, föräldramöten och planeringar.
Själv är jag i någon sorts vårdepression. Ständigt trött och svårt att sova. Vaknar på nätterna och ligger vaken någon timme och funderar och blir stressad för att jag inte somnar om. Behöver träningsmotivation för att komma igång. Behöver boka upp mig på några lopp för att tvinga ut mig i löparskorna. Jag måste ha lite press för att prestera. Annars hasar jag bara vidare i godan ro.
Här rider vi, spelar tennis, åker skridskor och tränar karate. Vi fikar och umgås, lagar mat och träffar vänner. Barnen sover borta, kompisar sover över. Däremellan har vi jobb att sköta.
Det finns ju ett ordspråk som lyder: "Livet är inte de dagar som passerar, utan dagar man minns".
Måste nog snarare säga att livet är de dagar som passerar när man har annat för sig...
Nu låter jag bitter men det är jag inte. Jag vill inte ha det för lugnt heller. Då blir jag stressad på ett annat sätt, en mer negativ stress. Jag vill ha en balans och jag skall finna den!
Filippa gjorde sin prova-på-dag på engelska skolan under veckan. Nervös innan hon gick in. Bestämd när hon kom ut: "Här ska jag gå!"
Nu är det bara att invänta antagningsbeskedet. Som tur är har hon syskonförtur.
Nu börjar en ny vecka!
