Helenas saliga röra

Måndag morgon klockan fyra vaknar jag av att det ligger en lite tjej vid min sida och nästa vibrerar ur sängen. Hon kryper upp under mitt täcke och säger: -Jag fryser men du är iskall!  Tror jag det, hon var varm som eld. Klockan fem ger jag upp och hämtar febertermometern, 39.9. 


Sen kom kvällen och huvudvärken kom smygande. Sen började den där klassiska värken i rygg och leder. Vi kröp ner alla tre i dubbelsängen sen drog det igång. Jäklar i min lilla låda. Det var allt tur att jag hade ett barn på var sida annars hade jag hoppat ur sängen. I stort sett varje timme hela natten har jag tittat på klockan. Aldrig har jag frysit så mycket och samtidigt svettats. Klockan sju blev jag tvungen att gå på toa och sen ta tempen, 39.9. Nära döden upplevelse. 

Idag fyller han år. Den viktigaste pojken i mitt liv. Snällheten peronifierad. Världens största hjärta och mån om alla. Och en gnutta humör. Ibland!

Han tog 56 timmar på sig att titta ut och har än idag inte speciellt bråttom. Lugn och eftertänksam. Djup och fundersam. Tidsoptimist!
Han väcktes med tårta på säng och paket. Sen bar det iväg till skolan. 

Rensar här hemma. Sorterar, slänger, packar, granskar, rotar och finner. 
Och där i botten av den lilla, lilla lådan låg en liten, liten påse. Och i den lilla, lilla påsen låg det en liten, liten tand. 

Jobba, läxor, sporter, föräldramöten i skolan, föräldramöten i sporter, krismöten i skolan, jourdagar, matlagning, snöskottning och lite renovering på detta. 

För varje dag som går blir Filippa mer och mer kluven på vad hon önskar sig. En häst för 4000kr eller massa annat. Stackars tomten får det inte lätt. 
I onsdags var det handbollsavslutning för Adam med föräldramatch som avslutning. Jag var som en yr, hyperventilerande höna på planen. Visste inte vilken plats som var min eller vilken spelare jag skulle hålla koll på. Total kaos. Samtidigt är jag bollrädd vilket resulterade i att varje gång jag fick ett pass kisade jag med ögonen. Är även väldigt rädd om tänderna så jag knep ihop läpparna. Resultatet? Såg inte ett skit när bollen passades till mig. 
Till slut passade ingen till mig. Konstigt va?! Jag fick istället hålla koll på de andra spelarna. Våran handbollskille. 

Lördagen började vi med att klä oss i vita klänningar, ljus och glitter i hår och stjärngossestrut. Jag och barnen lussade för pappan i huset. Med kraxig morgonstämma skred vi in i det mörka sovrummet med varmt kaffe och doftande pepparkakor. 
Sedan byttes det om till ridkläder då jag och Filippa styrde kosan till Sörmons ridklubb. Hon fick en ny häst. En stooor häst. Knappt att jag nådde att sadla honom. Nils var hans namn. Hur snäll som helst. Han höll själv ner huvudet så lilla Lippan kunde sätta på grimman. Lippan var såld. Sedan började lektionen. Snäll och lydig var Nils. Och nämnde jag STOR! Glad och lycklig var Lippan. Jag nämnde väl liten! 



Sen på kvällen blev det glöggafton hos bekanta med sex vuxna och sex barn. Väldigt mysigt. Ha en fortsatt trevlig helg där ute!

I helgen har det storstädats och pyntats inför jul. Stakar och stjärnor har tagits fram. Det har storhandlats och förråden har fyllts på. Vi har målat och grejjat på båten. Varit i stalet. Varit på julbasar på Engelska skolan. Lagat mat, myst, umgåtts och fikat. 

Efter lång väntan och säkert ett års längtan så fick hon glasögon. Hon är inte som jag var när jag var ung. Hon önskar sig glasögon och tandställning. Det var väl inget man önskade när vi var små. Tur att barn och samhälle har förändrats. 
Adam gjorde årskollen när vi hämtade ut Filippas glasögon. Han hade en repa i sina gamla och då var det billigare att beställa ett par nya än att bara betala synundersökningen. 

Hösten är här och vintern också innan man vet ordet av. Därför skickades barnen ut för att plocka ihop sin studsmatta om de ville ha den kvar. 
De kämpade på bra. Lite osams, någon tår, mycket ilska och vips så var den ihopplockad. Hjälpte dom med att få upp ställningen på altan. Nu får snön komma på allvar. 

Igår var det Halloween på fritids för barnen. Filippa ville ha samma sminkning som Adam. Så det blev en tidig morgon. Nu ligger jag utsträckt i en Fatboy i väntan på att köra mamma och pappa till restaurangen som är bokad. Hotell och restaurangbesök fick de i bröllopspresent av oss förra året. 

Efter halloween och plankstek i fredags störtade vi i säng för att vakna utsövda på lördagsmorgonen. Sen blev det full rulle. Medans jag slängde mig i duschen för att göra mig iordning så åkte Henrik på ridning med Filippa, Adam cyklade till farmor. I väntan på bussen. 

Idag har det varit städdag här hemma. Barnen blev förvarnade redan i morse vad som skulle ske. De skulle städa sina rum. Sonen gjorde det på stört. Dottern slingrade sig. Efter innebandyträningen blev hon lovad lekförbud tills rummet hade städats. 
Det är allt tur att rummet står inför en renovering inom en snar framtid! Men hon ska få studera sina synder många kvällar framöver...

Idag var det skoljogg på Grossbolsskolan. För varje varv de springer får de ett band att knyta runt handleden. Sju armband fick vår lilla skrutta ihop. Totalt runt 7,7 kilometer. Inte illa. 

Så kom då äntligen sonens skolfoton. Det här är höstens höjdpunkt. Att få barnens foton. Tur man gläds åt det lilla. 

I veckan fick vi årets skolfoto på sessan.  Våran fina, lilla tjej som håller på att bli stor. 








Lyckan blev total när vi efter ridningen svängde in och köpte lördagsgodis. Jag var "världens bästa mamma!" För en stund. Lättköpt kärlek...

Idag fick jag ett samtal från Engelska skolan angående att Adam tappat bort både busskort och mobiltelefon på gympan. Vilket innebar att han inte kunde ta sig hem med bussen. Sällskapet han samåkte med fick tyvärr lämna honom på skolan. Under samtalet med skolan och Adam kom en lärare med telefonen och busskortet som hittats i gympasalen. Imorgon tänker han ta en annan busslinje till skolan. Själv. Bara för att testa. Jag kommer få gråa hår...

I fredags inledde vi helgen med kräftkalas hos underbara Henrik och Camilla. Trevligt och sent blev det. Halv ett på natten cyklade vi hem, mätta och trötta. Äntligen så börjar mörkret tränga sig på och värmeljusen tänds i rummen. 

Nu är de tre första dagarna gjorda i skolan. För Filippa har det rullat på. Samma lärare, samma klassrum. Bara lite skifte i barnaskaran då förra tvåan bytte klassrum och blev treor och förskoleklassen kommer in som ettor. Tänk att våran minsting har börjat tvåan.