Vi börjar Adams påsklov med utvecklingssamtal på IES sist på onsdagen. Blir så stolt! En duktig och glad kille som verkligen kämpar och gör sitt bästa i skolan. Godkänd i alla ämnen och även på väg in i C-nivån på många. Bådar gott till den dag betygen skall sättas. 

Lite lek på skolgården innan vi åkte hem. 

Filippas påsklov började efter påskparad genom Forshaga centrum under skärtorsdagen. Så många fina påskkärringar och påskgubbar. 


Hela påskhelgen har vi och kommer vi att spendera vid båten. Barnen vill inte vara med utan har valt att vara hemma själva. Idag fick de även laga sin egen mat, korv ch spagetti. De är så duktiga. 


Vi har plastat igen ett hål i båten och idag har vi börjat limma dit flexiteaken. Det finns gott om jobb när man skaffat båt! :-)

Allt tar längre tid än man tänkt. För att få båten klar för sjösättning så får renoveringen här hemma ligga nere ett tag. 

Måste bara skryta lite. Förra helgen fick jag prova på att svetsa. Inte helt enkelt. Men jag är rätt nöjd med min första svetsskarv. Och förmodligen enda!


Nu blir det mys med barnen sen sova och återvända till båten. 

Varje ledig stund på vardagarna går åt till renovering och fixa bort vintern och fram med våren. Varje ledig helg är vi vid båten för att få allt klart för sjösättning. 

Men nu snart så!

Renoveringsmässigt så är det snart dags för tapetsering i hallen uppe och i sovrummet. Sen blir det takluckan till vinden och att få in allt i badrummet igen. När det gäller båten skall ett hål plastas till helgen, flexiteaken skall limmas och trimplanen skall lagas. 

Planen är att sjösätta 11 april. Men vi får se hur mycket vi får gjort under påskhelgen. 

I veckan som var fick Adam äntligen sin dyslexi-diagnos. Som vi har kämpat och tragglat med detta. För att inte prata om hur Adam kämpat. Men nu är han nöjd. Nu vet han äntligen varför det är så svårt med att läsa och skriva. Så nu börjar en ny värld med lite andra möjligheter och hjälpmedel. Nu vänder vi blad och tar nya tag!

När halva taket var målat i sovrummet. Men nu är det färdigmålat. 

Måndag morgon klockan fyra vaknar jag av att det ligger en lite tjej vid min sida och nästa vibrerar ur sängen. Hon kryper upp under mitt täcke och säger: -Jag fryser men du är iskall!  Tror jag det, hon var varm som eld. Klockan fem ger jag upp och hämtar febertermometern, 39.9. 

Det blir en dag hemma idag inser jag. Går sedan ner för att väcka sonen som också känns varm. Jo 38 hade han. Nu blir det bråttom. Ringa skolorna och åka ner på jobbet för att avboka patienter.  När jag kommer ner står min första patient där. Bara att byta om och börja jobba. Jobbar en timme sen åker jag hem till mina sjuklingar. 

Eftersom barnen bara sov passade jag på att bli rastlös. Och innan jag visste ordet av så hade jag börjat riva tapeter i sovrummet, tvättat undan all tvätt, diskat och lagat mat. Båda barnen höll sig strax under 40 grader hela dagen. Pratade med jobbet som bokade av tisdagen och onsdagens patienter. 




Sen kom kvällen och huvudvärken kom smygande. Sen började den där klassiska värken i rygg och leder. Vi kröp ner alla tre i dubbelsängen sen drog det igång. Jäklar i min lilla låda. Det var allt tur att jag hade ett barn på var sida annars hade jag hoppat ur sängen. I stort sett varje timme hela natten har jag tittat på klockan. Aldrig har jag frysit så mycket och samtidigt svettats. Klockan sju blev jag tvungen att gå på toa och sen ta tempen, 39.9. Nära döden upplevelse. 

Vilken tur att jag stekte pannkakor till barnen igår för det serverades till frukost idag. Sen har vi sovit alla tre till och från. Nu har jag tagit en värktablett och ligger och väntar på att den ska göra så att jag orkar gå upp och fixa lite mat till oss. Det här måste nästan vara influensan. För så här ihållande har jag aldrig varit med att febern är. Svår hosta på bara någon timme och all denna värk i kropp och knopp. 

Nu ska jag passa på att vara lite huslig inna värktabletten går ur kroppen.  
Här har våren kommit med stormkliv. Utanför jobbet blommar krokusen i mängder. 



Torsdag och fredag var det kurs i Stockholm. Radisson SAS i Solna blev det. Mycket mat, vin och kunskap. En otroligt givande kurs. 
På fredagskvällen innan hemfärd blev det sushi. Otroligt mycket gott men lite för mycket konstigt. Vatten i mängder sen somnade jag på tåget hem. Hemma i Forshaga 22.30 och störtade i säng. 

Lördagen var det obligatorisk ridning för Filippa. Resten av dagen ägnades åt grillning och undanplockning av vinterutrustning så som spadar, åklappar, skidor, pjäxor och allt annat man kan tänka sig. 

När vintern var undanplockad så åkte ett säkert vårtecken fram, studsmattan. Sen blev det att sitta i solens strålar med första kaffekoppen på altanen och titta på barnen när de hoppade. 

Hela söndagen ägnades åt att vara på handbollscup med sonen. Här står han i mål och motstådarlaget fick två straffar. Den ena släppte han in, den andre räddade han. Han är allt bra duktig. Det är bara att hoppas på att han vill fortsätta till hösten. När cupen var över var det bara att byta sporthallen mot ishallen där Filippas hockeyträning började.  


Nu så ligger vi alla och är trötta efter en intensiv helg. Det är tur det är vardag imorgon med lite lugn och ro. 

Ja, för att inte glömma så har jag haft en het man hemma hela helgen. Han har drabbats av en mancold, värsta sorten! Men nu är han tillbaka på 08-mark. 
I dag var det dop i Uddevalla för minsta kusinen Ludvig, Henriks brorson. En glad liten prick som fick sitt namn idag.
 
En fin dag att få sitt namn på. Började med regn men lagom till namnet skulle ges sprack solen igenom och lyste på pojken.
 
Herrestads kyrka.
 
När dopet började så började klockorna att ringa. Då lutar sig Filippa fram och viskar:
- Varför ringer de i klockorna?
Jag svarar:
- De ringer in när det är dags att börja!
Filippa vänder sig om och kollar bänkraderna bakom oss som är fullsatta, sedan viskar hon:
- Varför ringer de in när alla redan är inne!?
 
Ja det kan man fråga sig. Men det är en bra fundering från en skolflicka som är van att gå in NÄR det ringer!
 
Hela familjen Sjöholm framme vid dopfunten.
 
Astrid var så söt men gillade inte att stå där framme. Men hon skötte det snyggt och gjorde det galant.
 
Alva strålade och verkade inte ha några som helst problem att stå till allmän beskådning.
 
Lille Ludvig tog ett stadigt tag i pappas kavaj i väntan på att namnet skulle ges.
 
 
Tjejerna fick hälla upp dopvattnet med lite hjälp.
 
Pappa och mamma höll koll så det gick rätt till.
 
Lille Ludvig fick sitt namn när solens strålar smekte hans lilla kind. Vackra gossebarn!
 
Sen höjdes han till skyarna, vackra Carl Ludvig Robert.
 
Tjena Prällen, Ludvig heter jag!
 
Far och son.
 
 
 
 
 
 
Vackra Astrid.
 
Vackra Alva.
 
 
 
 
Detta barn har gjort entré
så att det riktigt känns.
Det har väckt så mycket ömhet
och en kärlek utan gräns.
 
Detta barn är hopp och glädje
i en mycket liten kropp.
Det är början på ett liv
med ett oskrivet förlopp.
 
Detta barn är tro och tillit
och fullt av möjligheter.
- ett helt underbart mirakel
i varje centimeter.
 
Av: Siv Andersson
 
Jobba, läxor, sporter, föräldramöten i skolan, föräldramöten i sporter, krismöten i skolan, jourdagar, matlagning, snöskottning och lite renovering på detta. 

Och ingen gubbe hemma!

Det nya året har startat i en rasande fart. Har knappt hunnit reflektera åt vilket håll vi är på väg. Men rätt in i kaklet tror jag bestämt... Får dra i handbromsen lite. Känner modet dala i kroppen och den där känslan av nedstömdhet komma krypande. Undertråden är slut. Psykiskt. Men kroppen vill så mycket mer. 

Framför allt är det Filippas skolgång som tar på krafterna. Hennes brist på glädje att gå till skolan. Men nu verkar det vända. Hoppas det håller i sig.  Annars hade jag snart blivit sjukskriven. När ens barn inte mår bra då faller mycket. 

Kalendern har varit fullbokad och efter idag så är alla måsten betydligt glesar. Kvällen avslutades i possitiv anda på engelska skolan i Karlstad. Är så grymt imponerad av hur en skola sköts och hur hela klassen tas om hand. Top of the line! 

Ett vanligt inslag de senaste veckorna. Kaffe och huvudvärkstablett. 



Idag fyller han år. 

39 år. 

Idag kommer han hem. 

Från Stockholm. 

Dubbelt upp att fira. Mat och paket och efterrätt och mys. Sista födelsedagen under 40-strecket. Världens vackraste och bästa make och pappa. 

Idag är dagen din!





Dagen till ära så har det cirkulerat ett brev som Henrik skrev när han gick i trean. Måste bara dela med mig. 

Så sött!

Älskar dig!

Igår var det första jobbdagen för detta året. Även dagen då vi äntligen blev tre på kliniken. Efter fem månaders slit och ständigt jagande efter att försöka hinna med patienter så ska vi nu snart kunna jobba i fullt tempo. Kände mig lite överflödig igår då sköterskan snabbt snappade upp de viktigaste delarna och hjälpte tandläkaren mycket. Då fick jag äntligen ro att sätta mig vid datorn och skicka ut massor med kallelser samt kolla revisionerna. 

Nu känns det som om vi tre kommer funka väldigt bra ihop. Så det här året kommer bli ett bra jobbår. Jag ska få återgå som tandhygienist fyra dagar i veckan och serva tandläkaren en dag i veckan. Blir toppen. 


Igår när jag gick hem så lyste fullmånen upp min väg. Det är något speciellt med månen, tycker i alla fall jag. Den flyttar hela hav och får mig att sova skitdåligt. Det är krafter det! :-)

 Tog en bild på vägen hem igår. 

Idag har vi helgjouren för Värmland så det gäller att vara beredd på att få åka in och jobba. Lite sovmorgon och pyssel har jag hunnit med. 

Började årets sista dag med att dra till gymmet tidigt på morgonen när resten av familjen låg och sov. Sen hem och målade en timme i garaget, en dörr och ett skåp. När familjen fortfarande sov. 
 
Sen ringde telefonen och ett par bekanta skulle dra till stan och deras barn ville under inga omständigheter följa med. De kom hit och vi drog upp till kullen för lite snöåkning. Ett par minusgrader, klarblå himmel och sol. Det gjorde oss gott. I över en timme sprang de runt i snön och skogen.
 
Vid kullen på lekplatsen.
 
 
Det behövdes inte alltid åksaker. Täckbyxorna fungerade också.
 
 
 
 
 
Kämpa sig uppför backen sedan susa nerför i hög fart är deras melodi.
 
Högre hastighet roligare lek
 
 
 
 
 
Haha! Sen bytte vi kullen mot skogsbacken.
 
Se upp i backen!!!
 
 
 
Wohooo! Här kommer vi.
 
 
Mitt i backen finns ett hopp. Klarar man av det så kan man åka långt. Klarar man inte av det...
 
...flyger man av sitt åkdon och färden tar slut.
 
Ett sista åk, sen samlade vi ihop våra saker.
 
Sen traskade hemåt för en fika.
 
Föräldrarna hämtade hem sina små och förberedelserna för kvällen tog vid. Mat med svärföräldrarna i lugn och stilla stund.
 
 
Trerätters med dryck innan vi klädde på oss och traskade ut mot skogen för en skål i bubbel och för att se på fyrverkerier. 
 
Mysigt i skogens kant.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Önskar alla där ute ett gott nytt år. Älska mer, hata mindre, Vila mer, stressa mindre. Framför allt, ge inga löften som ni inte kan hålla, inga krav ni inte kan leva upp till. Lova att ta dagen som den kommer istället. KRAM!
 
 
I år firades jul i Lima i gnistrande snö, iskall kyla, sol och blågrå himmel. 


I väntan på tomten. Det är så svårt att få tiden att gå. TV, iPad och godis fick tiden att gå en aningens fortare. Filippa, Nellie, Adam, Jill och Melvin. 

Att slappa i gungstolen roade en stund tyckte Julia. 

Tre godingar. 


Två av de andra. 




Tomten kom och många barn trodde det var Kenneth som var borta för tillfället. Sen dök även han upp och barnen fick stora funderingar. 

Hela barnaskaran med tomten. Många snälla barn som fick många paket. Alla var supernöjda. 

När de flesta gästerna lämnat Lima så var vi två familjer kvar som tog en iskall promenad. Vi kom in med rosiga kinder, tog en mugg med glögg och byggde lego. Lämnade Lima närmare elva på kvällen. 


Tack till alla som var med och gjorde denna julen underbar!

Och till slut efter allt smusslande så fick vi äntligen ge pappa och mamma sin julklapo. Ett foto på alla sju barnbarnen!



För varje dag som går blir Filippa mer och mer kluven på vad hon önskar sig. En häst för 4000kr eller massa annat. Stackars tomten får det inte lätt. 

Barnen har nu tagit jullov och börjar inte förrän 7/1 och 8/1. Gött för dom. Själv jobbar jag en del under julhelgerna. 

Granen är klädd och står så grön och grann. I år hittade jag äntligen en korg att ha julgransfoten i. Dock inte riktigt den färg jag velat ha. Men man kan inte få allt!

I onsdags var det handbollsavslutning för Adam med föräldramatch som avslutning. Jag var som en yr, hyperventilerande höna på planen. Visste inte vilken plats som var min eller vilken spelare jag skulle hålla koll på. Total kaos. Samtidigt är jag bollrädd vilket resulterade i att varje gång jag fick ett pass kisade jag med ögonen. Är även väldigt rädd om tänderna så jag knep ihop läpparna. Resultatet? Såg inte ett skit när bollen passades till mig. 

Till slut passade ingen till mig. Konstigt va?! Jag fick istället hålla koll på de andra spelarna. 

Matchen blev oavgjord, tänderna kvar och lungorna hängde kvar på insidan av bröstkorgen. Tror alla var glada men gladast var nog jag som kunde gå till jobbet dagen efter med tänderna kvar i tandbågen. 

Våran handbollskille. 

Känner att längtan till julledighet smyger sig på. Nedräkningen har börjat. Fyra arbetsdagar kvar. Sen så blir det lite sovmorgon och ta igen lite tid med barnen. Har varit ute i garaget och målat färdig grundfärgen på byrån jag håller på att måla. Ska bara inhandla färg och ägna ledigheten till att måla klart samt att måla tre dörrar från övervåningen. 

Duschade och nattade barnen och blev så otroligt frusen och sugen på något gott. Någon (maken) sa att om man blandar allt man tycker om så blir det gott. Det var ju värt ett försök. Uppflugen i soffan under en filt med en stor kopp körsbärste, en lussekatt och julmusik insåg jag att saffran och körsbär inte var några smakkompisar! Men julmusik, tända ljus och en filt passade som handen i handsken. 


Nu är te och lussebulle slut. Nu väntar sängen!
Lördagen började vi med att klä oss i vita klänningar, ljus och glitter i hår och stjärngossestrut. Jag och barnen lussade för pappan i huset. Med kraxig morgonstämma skred vi in i det mörka sovrummet med varmt kaffe och doftande pepparkakor. 

Sedan byttes det om till ridkläder då jag och Filippa styrde kosan till Sörmons ridklubb. Hon fick en ny häst. En stooor häst. Knappt att jag nådde att sadla honom. Nils var hans namn. Hur snäll som helst. Han höll själv ner huvudet så lilla Lippan kunde sätta på grimman. Lippan var såld. Sedan började lektionen. Snäll och lydig var Nils. Och nämnde jag STOR! Glad och lycklig var Lippan. Jag nämnde väl liten! 

Ridhuset var kallt och hästarna pigga. Det skulle avslutas med galopp. Både Nils och Filippa var lyckliga. Galopp blev det, Nils bockade av förtjusning just som svängen i ridhuset kom och en liten tjej lämnade sadeln på en STOR häst i en vid båge och landade på ridhusets botten. En fallhöjd på över 1,60 gjorde ganska ont. Men det värsta var, som Lippan uttryckte det "Jag såg hans springande ben!" Lite ont i rumpan och svanskotan, några tårar av rädsla, smärta och pinsamhet. Men hon satt upp igen på hästen och avslutade lektionen. Så duktig!




När vi lämnade stallet fick Nils en stor kram och när vi satt i bilen på väg hem så var Nils en av de tre favorithästarna. Avkastningen till trots. 

Det sägs att man inte är en bra ryttare förrän man ramlat av 100 gånger. Så hon har väl ungefär 90 gånger kvar att falla. 

Som plåster på såren, och som lovat, klädde vi julgranen på luciadagen. 


Sen på kvällen blev det glöggafton hos bekanta med sex vuxna och sex barn. Väldigt mysigt. 

Idag är det tredje advent. Några få flingor dalade ner från himlen imorse men övergick senare till regn. Säg den lycka som varar. Då passade det att äta frukost, tända ljus och se på julkalendern tillsammans med barnen. 


Ha en fortsatt trevlig helg där ute!

I onsdags fick jag en mobil av min underbara make. En iPhone 6! Ja i detta samhälle blir man ju så glad åt tekniska prylar. I alla fall jag som har hela mitt liv uppstrukturerat på denna. Har koll på både barn och makes aktiviteter. 
På torsdag morgon började min dag med att stiga upp 05.00 för att komma med tåget 6.30 från Karlstad till Stockholm. Kursen i Stockholm började 9.00 och vi gled in 9.40 på grund av att två av fyra motorer gick sönder under resan och tåget inte gick för full fart. 


Utsikten från hotellet dög fint. Två värdefulla dagar med mycket nyttigt att ta med hem till kliniken. En del nya rutiner skall introduceras, en del är bra, en del förbättras. Mat och fika i mängder serverades. 


När dagarna var över så var hjärnan full och jag såg verkligen fram emot att slå mig ner på tåget och slumra. Men det var någon dåre och sprang på spåret så vi fick stå på perrongen nästan 50 minuter innan vårat tåg kom in. 


Men till slut. 

En Starbucks, ett varmt tåg och huvan över huvudet sen somnade jag och vaknade innan Kristinehamn. 

Nu tar jag helg!



I helgen har vi suttit på kurs från fredag till söndag som avslutades med ett prov. Förarintyg för fritidsbåt, det klarades av galant. Nu är det bara att invänta våren och sjösättningen av båten. 


Efter detta börjar det nu att lugna ner sig. Ska bara ta en tur till Stockholm under torsdagen och fredagen för en kurs med jobbet. Sen är det inget mer bokat innan jul. Nu ska det bara mysas. 




I helgen har det storstädats och pyntats inför jul. Stakar och stjärnor har tagits fram. Det har storhandlats och förråden har fyllts på. Vi har målat och grejjat på båten. Varit i stalet. Varit på julbasar på Engelska skolan. Lagat mat, myst, umgåtts och fikat. 

Tomtar och stakar och stjärnor har gjort entré. Här sparar vi inte på något. Allt ska fram direkt. Ja förutom julgranen. Men den kommer nog fram om ca två veckor. Varför spara och bara ha framme det några dagar när man kan ha allt framme i en och en halv månad. 

Till barnens stora lycka hade jag köpt snö på burk. De har sprayat sina fönster så fina. Jag kommer nog ångra mig bittert när det ska putsas bort!



Första advent!


Slängde ihop en fisk och saffranssoppa när jag kom hem. Två och en halv dl vitt vin skulle det vara i soppan och lite blev det över. Så idag, mitt i veckan blev det fisksoppa, nygräddad baugette och ett glas vitt vin. 

Vardagslyx!


I kvällarna två har jag ägnat mig åt målning. Har grundat själva stommen till ett skåp jag köpte i somras. Nu är det luckor, hyllplan och lådor kvar. Andningsmask på, musik på och färg på. Riktigt avkopplande att vara själv i garaget. 

Min egentid! 


Igår var det Halloween på fritids för barnen. Filippa ville ha samma sminkning som Adam. Så det blev en tidig morgon. 


När dagen var slut kom hon till mitt jobb, bytte om och tvättade sig. Sedan drog vi till stan med buss för att kolla synen på oss båda. En mycket mysig eftermiddag. Henrik mötte upp i stan. Min syn var bara bra, Filippa behövde läsglasögon. Nu är bågarna prövade och glasögonen beställda. Bara att vänta några veckor. 

På kvällen kom mamma och pappa med den försvunna sonen. Mat och ett glas vin fick det bli. En trevlig kväll. 

Idag blev det stan, shopping och Ikea. Sen lämnades mina föräldrar av på hotell i Karlstad och vi åkte till Forshaga för att göra iordning Filippa för halloweenparty hos en kompis. 


Nu ligger jag utsträckt i en Fatboy i väntan på att köra mamma och pappa till restaurangen som är bokad. Hotell och restaurangbesök fick de i bröllopspresent av oss förra året. 





Efter halloween och plankstek i fredags störtade vi i säng för att vakna utsövda på lördagsmorgonen. Sen blev det full rulle. Medans jag slängde mig i duschen för att göra mig iordning så åkte Henrik på ridning med Filippa, Adam cyklade till farmor. 

Smink, hår och kläder satt på plats när Filippa och Henrik kom hem igen. Då kom svärmor och Adam upp med supergod fisksoppa till lunch. Sen körde svärmor oss till Övre Ulleruds kyrka där det var dags för bröllop och dop. Så vackert och fint. Superrolig präst. Trevlig stämning. 

Det vackra brudparet med sina fina barn. 

Sen iväg till Ransäter för fest. Mycket trevligt. Hemma i säng igen vid midnatt. 

Imorse hade klockorna ställts om vilket resulterade i att man vaknade pigg kl 8.00 (egentligen 9.00) efter en festnatt! Sen har det slappats en del. Lite innebandy för Filippa. Sen mat hos svärmor och skickat iväg sonen med buss till morfar och mormor. Som han har längtat och väntat på denna dag!

I väntan på bussen. 

När bussen gått åkte jag och tränade. Väl hemma igen var min syster med familj på besök/genomresa. Därefter pizza och filmkväll. 

Nu väntar en ny vecka. 


Idag firar vi sex år som gifta. För sex år sedan stod vi på svenska ambassaden i Beijing och sa JA till varandra inför ambassadören och två vittnen. 

Tretton år och sex månader ihop. Tolv år som förlovade och två underbara barn har vi skapat oss tillsammans. 


Han är min stöttepelare i livet och min bästa vän. 

Idag firar vi sockerbröllop.